Lekfulla musikinstrument på Medietekniks utställning

Resultatet blev sex stycken väldigt lekfulla instrument. Ett av dem var ett sushipiano. Tyvärr var gruppen bakom instrumentet inte på plats så man fick inte höra hur det lät. Men kursledaren Kjetil Falkenberg Hansen , biträdande lektor i medieteknik och interaktionsdesign , kunde i alla fall visa och berätta hur instrumentet som den fyraåriga pojken önskade sig blev.

– Varannan ton skulle låta som att man dricker soja med bubbelvatten för att luras att det är vin och varannan ton skulle låta som när man äter sushi. Det skulle vara ett riktigt bord, ett brunt, och man skulle kunna äta sushi på det, säger han.

Jessica Basa, utbytesstudent från USA, och hennes grupp av studenter hade fått i uppdrag av ”sitt” barn att ta fram en panflöjt som inte låter som en panflöjt. I alla fall efter att de pratat lite mer med flickan. Först ville hon ha en vanlig panflöjt. Så studenterna uppmuntrade henne att ändra sin beskrivning lite.

– Då ville hon ha en panflöjt som låter som ett piano. Och hon ville ha knappar, hälften av dem på piporna och hälften på sidan. Och så skulle det vara en knapp för att ändra ljud, säger Jessica Basa.

Instrumentet ser ut som en panflöjt men istället för att blåsa i piporna spelar man på det med fingrarna och på så vis triggas olika toner, ljud och även ljus, som styrs med hjälp av programmeringsspråket Pure Data.

– Det som gällde för alla projekten att det inte skulle vara några mekaniska ljud. Allt skulle göras med hjälp av någon form av datateknik och programmering, säger Kjetil Falkenberg Hansen.

Programmering med Pure Data, Bela board och även Arduino använde även gruppen som Aniliza May från USA var med i. De hade tagit fram en bongotrumma med kontroller som styr tempo, ljud och vilka sånger som spelas. Allt efter ”deras” förskolebarns instruktioner.

– Hon ville att instrumentet skulle välja själv vilka ljud det skulle spela. För att åstadkomma det la vi in slumpfunktioner i koden. Så tekniskt sett väljer instrumentet själv mellan åtta olika ljud, säger Aniliza May.

Musikinstrumenten visades även på Scenkonstmuseet tisdag 21 maj och då var det barnen själva som spelade.

Håkan Soold

Fakta

Projekten ingår i en större undersökning

Studentprojekten ingår i en undersökning om hur barn kan beskriva ljud så att andra kan syntetisera dessa. Barnen intervjuades av studenter i en workshop och fick vara med på presentationen. Kursen har som lärandemål bland annat att utveckla nya musikinstrument, skapa fysiska gränssnitt, och analysera expressiv icke-verbal kommunikation. Kursen har getts i 15 år, men det är första gången projekten är styrda och presenteras publikt.

Instrumenten

• Sushi-piano (”Jag häller soja i pianot)
• Låda med knappar (”Christian Ronaldo”): En gul och grön låda med 24 knappar i tre rader med melodi, trummor och ljudeffekter som inte får vara djurläten. Två skjutreglage ändrar tonen och volymen. Det fick inte vara högtalare, bara hörlursutgång.
• Trummaskin (”poom poom”): En stor gul låda som låter "poom poom" när man gnuggar händerna mot varandra. Tre snäckskal ändrar ljudet av trumbeatet.
• Glaspärlor (”Elsa”): en lila enhörning som låter som glaspärlor i ett glas med en knapp som ger ett ljud.
• En trumma (utan namn): en trumma som själv bestämmer vilka ljud den ska spela. Ska också spela Här kommer Pippi Långstrump och Let it go från filmen Frozen.
• Panflöjt (”Jomao”): En panflöjt som inte låter som en panflöjt. Ska spelas med knappar och ha åtta toner.

Studenterna

En mix av studenter från civilingenjörsprogrammet i medieteknik , masterprogrammet i interaktiv medieteknik , utbytesstudenter samt studenter från andra program som tar kursen som en del av deras masterinriktning.