Teknik för att utvinna fosfor ur Östersjön kan minska Europas beroende av nödvändig gödselingrediens
Östersjön är ett av världens mest syrefattiga stora havsområden. Orsaken är de höga halterna av fosfor – ett livsnödvändigt grundämne och en viktig komponent i gödsel. Nu visar ny forskning en möjlig väg att omvandla detta miljöproblem till en resurs som kan minska Europas beroende av fosfatbrytning och samtidigt förbättra Östersjöns ekosystem.
Fosfor är avgörande för den globala livsmedelsproduktionen, men Europa har nästan inga egna naturresurser och är starkt importberoende. En forskargrupp vid KTH ser en möjlig lösning bara några kilometer öster om universitetets campus i Stockholm. Östersjön, ett bräckt och delvis innestängt hav med långsam vattenomsättning genom de danska sunden, har ackumulerat mer fosfor än ekosystemet klarar av att hantera.
Zeynep Cetecioglu, docent i mikrobiologi och avloppsteknik vid KTH, säger att fosfor som ligger lagrad i bottensedimenten i Östersjön kan frigöras och återvinnas på ett kontrollerat och effektivt sätt. Studien beskriver en tvåstegsmetod där mikroorganismer först används för att lösa upp fosforn från sedimenten, varefter ett metallbindande ämne tillsätts för att ytterligare frigöra fosforn så att den kan fångas upp och omvandlas till en användbar produkt, exempelvis gödsel.
– Fosfor är ett kritiskt näringsämne för jordbruket och Europa importerar stora mängder, säger Cetecioglu. – Den här nya metoden för att återvinna fosfor ur sediment kan minska beroendet av importerad fosforsten.
I kontrollerade laboratorietester lyckades processen lösa upp 80 procent av fosforn i sedimenten, och forskarna kunde återvinna 99 procent av detta. Forskargruppen rapporterar också att mängden nyttiga mikroorganismer ökade kraftigt under försöken.
Cetecioglu betonar att metoden ännu inte är redo att användas direkt ute i havet. Den behöver vidareutvecklas, säger hon. Bland annat skulle processen behöva ske i slutna, landbaserade anläggningar där sedimenten behandlas säkert och där varken kemikalier eller mikrober kan läcka ut och skada marina ekosystem.
Forskarna planerar att undersöka hållbara alternativ till det metallbindande ämnet. Det kan till exempel handla om biologiskt framställda organiska syror som möjliggör en effektiv separation med bättre miljöprofil.
Om metoden visar sig framgångsrik kan tekniken bli ett viktigt bidrag till både miljöskydd och europeisk resiliens, säger hon.
– Genom att erbjuda teknik för näringsåtervinning och minskad förorening stärker den Europas förmåga att motverka övergödning i kustvatten och ta steg mot cirkulära näringsflöden.
David Callahan