Till innehåll på sidan
Till KTH:s startsida

Så kan morgondagens stad se ut

NYHET

Publicerad 2016-02-25

KTH-forskaren Loove Broms och hans kollegor har utvecklat en rad utmanande designexperiment som vittnar om spännande visioner från morgondagens hållbara stad. Experiment som nu ställs ut på KTH.
Vad sägs om gemensam tvättstuga på hustaket, badrum ersatta av ett gemensamt tvagningshus och husfasader med inbyggda fågelbon. Mellan husen gnistrar och blixtrar det när elektrisk vass laddar ur sig till så väl boende som besökares förtjusning.

Ett designexperiment går ut på att flytta tvättstugan från källaren till hustaket.

För att uppnå ett hållbart samhälle är tekniska lösningar en bra start, men de räcker bara en bit på vägen. Vi människor behöver också ändra våra beteendemönster.

– Tyvärr kan det vara tufft för människor att göra de förändringar som behövs. Det är inte lätt att agera hållbart för samhällsstrukturen är inte konstruerad för det. Samhället är till exempel byggt mycket runt bilen vilket gör det svårare att ta cykeln till jobbet. Vidare är vi så drillade i att vara effektiva hela tiden att det är svårt att tänka utanför denna norm när vi tar fram produkter och tjänster samt använder dem, säger Loove Broms, forskare i interaktionsdesign och hållbar utveckling på KTH.

Det uppstår ofta en rekyleffekt i spåret av tekniska förbättringar. Flyget har exempelvis blivit mer energieffektivt med billigare biljettpriser. Det gör att vi flyger ännu mer än tidigare. Lågenergilampor drar mindre ström än de gamla glödlamporna. Så det blir lätt att vi lämnar dem påslagna.

Camilla Andersson, forskare på KTH. Foto: Peter Larsson

– För samhället i stort är det alltså inte säkert att det blir en positiv, mer hållbar förändring. Man sparar i den ena änden och konsumerar mer i den andra, säger Loove Broms.

Det har Loove Broms och de andra forskarna tagit fasta på när de utvecklat en rad designexperiment som utmanar hur vi ser på morgondagens hållbara hus och boende. Designexperimenten har använt det planerade framtida Campus Albano som utgångspunkt, men kan fungera var som helst.

Forskarna har också tittat på aspekter som genus och vilka alternativa ideal som skulle kunna vara attraktiva för människor.

– Typiskt eftertraktade manliga egenskaper är styrka och snabbhet, och detta präglar samhället och vårt sätt att tänka. Man kan säga att traditionellt kvinnliga ideal är betydligt mer hållbara är manliga, men har för närvarande lägre status. Därför har vi tittat en alternativ framtid som inte är konstruerad utefter dessa ideal, samt undersökt vad som egentligen är det mest centrala och viktiga i livet om vi ska förändra vår livsstil, säger Loove Broms.

Åtta designexperiment är framtagna utefter tre olika teman.

Det första temat går ut på att få människor mer närvarande i nuet istället för effektiva i varje given sekund. Hur återfår vi kontakten med naturen istället för att frikoppla oss från den. Har vi kontakt med naturen och lever i samklang med den så lever vi också mer hållbart.

En klocka som styrs av vinden är ett sätt att uppmärksamma hur vi styrs av samhällets normer när det gäller att vara ständigt effektiva.

– Det andra temat handlar om vår tendens att ordna mycket utifrån motsatsförhållanden. Som till exempel manligt och kvinnligt eller natur och kultur. Här vill vi lösa upp och sudda ut gränserna. När började vi till exempel sluta vara en del av naturen och i stället besöka den? Detta blir extra intressant här eftersom Campus Albano byggs i nationalstadsparken. Så var börjar parken? Var slutar campus? Arbetet är inspirerat av Donna Haraways metafor naturkultur, ett sammanslaget ord i stället för två uppdelade och polariserade, säger Loove Broms.

Tema nummer tre är inspirerat av teknikfilosofen Albert Borgmanns begrepp. Det handlar om att vi människor har en tendens att förvandla allt till knapptryckningar och abstrakta tjänster. Allt ska effektiviseras och förenklas. Ta en hiss som exempel. Man kliver in och trycker på en knapp istället för att ta trapporna. Samma sak gäller med elhissarna i en bil. Man har dock ingen aning om vad som händer bakom knappsatserna ifråga.

Loove Broms, forskare vid KTH. Foto: Peter Larsson

– Förr i tiden högg vi själva vår ved och eldstaden var en central del av hemmet. Här samlades familjen, fick värme, lagade mat och pratade med varandra. Idag trycker man på en knapp på väggen för värme eller en annan på induktionshällen för att värma mat. Vi undersöker vad det finns för möjlighet att skapa nya sociala sammanhang där människor har en tydligare kontakt med det arbete som faktiskt utförs, säger Loove Broms.

Ett av designexperimenten är den vinddrivna tvättstugan på hustaken i det kommande Albanoområdet. Weather Wash är namnet på den.

– Tvättstugan innebär delvis att ge upp en bekvämlighet. Tanken att man ska tvätta när vädret tillåter det, det vill säga när det blåser och inte nödvändigtvis när man själv vill. Det handlar samtidigt också om att göra tvättandet till något mer. Den traditionella tvättstugan i källaren upplevs ju sällan som något positivt. Då är det mer lockande att ta sin tvätt till taket. Att använda vindtorktumlaren. Att vara i direkt dialog med naturen, säger Loove Broms.

Ett annat designexperiment är tvagningshuset som bland annat innehåller insamlat regnvatten och som går under namnet Well Being. Här är det Borgmanns teorier som bland annat fungerat som inspiration för designen. Simhallar och badhus har funnits länge, och har i vissa kulturer haft en större betydelse än i andra. Man tar helt enkelt bort duschen i hemmet och ersätter den med ett gemensamt badhus.

– Det kanske inte är det bekvämaste för människor. Samtidigt är det många som tränar och duschar på andra ställen än hemma, till exempel på jobbet eller gymmet. Detta ger också en starkare social aspekt kopplat till den personliga hygienen som vi tyckte var intressant att undersöka, säger Loove Broms.

Han berättar sedan om Envelopes Doing More, husfasader med inbyggda insekts- och fågelbon

Well Being, ett gemensamt tvagningshus istället för dusch i hemmet. Enligt KTH-forskaren Loove Broms ger detta en stark social aspekt kopplat till den personliga hygienen som de tyckte var intressant att undersöka.

– Här inspirerades vi mycket av att försöka föra samman symboler för samhälle och natur. Istället för den traditionella glasfasaden adderar vi ytterligare ett lager där de två kan mötas. Därmed välkomnar vi aktörer – fåglar och insekter - som normalt inte är inbjudna. Genom att kalla alla, även människor och ting, för just aktörer så sätter vi dessutom inte människan som härskare över naturen. Så kan vi sudda ut gränsen natur/kultur då bin, växtlighet och fåglar kan finnas mer närvarande i stadsmiljön. Detta känns extra relevant nu när deras egna biotoper i många fall är i farozonen, säger Loove Broms.

Här är några av de övriga designexperimenten:

* Heliostaten: En spegel som automatiskt följer solens vandring över himlen. Solljuset reflekteras via spegeln och belyser exempelvis en del av ett rum.

Så här ser tvagningshuset ut inuti.

– Spegeln kan rikta ljuset där vi behöver det, till exempel odlingar på balkonger. Då får dessa odlingar mer ljus under längre tid. Om man lyser upp ett rum slipper man tända lampor. Förr jobbade man under dygnets ljusa timmar, och heliostaten kan förlänga den tiden. Experimentet är tänkt att undersöka hur en modern heliostat i stadsmiljö kan tillföra livskvalitet genom att förtydliga naturens variationer till de boende, säger Loove Broms.

* Biophilia: Består av delarna Urban Farming OCH Black Water. I den första delen byter man ut studentlägenheternas dusch och badrum mot en större balkongdel där man kan odla mat. Här samlas regnvatten in via stuprör för bevattning, och här kan även fåglar och bin hänga. Black Water går ut på att göra fasaden till en del av husets reningsverk.

– Det vi äter ska komma ut också, och genom att avloppsvattnet leds genom rör på utsidan huset och ingår i ett biologiskt system kan näring till växterna i närområdet produceras. Gas som bildas kan användas till belysning på innegårdarna, och reningstankarna är även sittmöbler, berättar Camilla Andersson som också varit med i projektet.

* Anima 1-3: Dessa designexperiment bygger mycket på tanken att kasta om och sudda ut former traditionellt kopplade till natur och teknik, det vill säga Donna Haraways metafor naturkultur.

– Tekniken är här till för att föra en dialog med naturen och detta blir dess primära funktion. Om det exempelvis blåser en vind genom campusområdet kan vi fånga in den, och låta spegla och föra en dialog med den som då blir synlig för de som rör sig i området. Vi har exempelvis artificiell vass med små propellrar som likt vindkraftverk laddar upp vassen. Sedan laddas vassen snabbt ur med små blixtar. Ju mer det blåser, desto mer gnistrar det. Här ingår också en klocka som drivs av vinden. Beroende av hur mycket det blåser så uppdateras klockan olika fort. Är det styv kuling blir tiden tydlig, medan mer oregelbunden vind kanske bara uppdaterar delar av siffrorna. Är det i vindstilla uppdateras inte klockan alls. Det blir alltså inte självklart att se vad klockan är exakt. Vi tyckte det kändes spännande att leka med just klocksymbolen då uret är en så tydlig symbol för samhällets normer runt effektivitet och punktlighet, säger Loove Broms.

Envelopes Doing More: När naturen befinner sig runt husknuten, bokstavligen talat.

I projektet "Gestaltning för ett energieffektivt campusliv i Albano" utforskas och gestaltas hur arkitektur och design kan användas för att få människor att förstå och intuitivt känna hur mycket resurser de använder. Projektet presenteras i utställningen Sensing Energy på KTH Entré till och med 7 mars, och kommer sedan att fortsätta i Dome of Visions samma vecka.

Arbetet har genomförts inom ramen för forskargruppen Green Leap, men flera medverkande kommer även från KTH Arkitektur. I forskningsprojektet ingår Loove Broms, Camilla Andersson, Karin Ehrnberger, Milo Lavén, Pablo Miranda Carranza, Jonas Runberger och Josefin Wangel.

Projektet har finansierats av Energimyndigheten och projektpartner är Akademiska hus, Stockholms universitet, Svenska Bostäder och White arkitekter. Resurssnålhet genomsyrar samtliga designexperiment. De är inte nödvändigtvis tänkta som slutgiltiga lösningar, utan mer som inspiration till en mer nyanserad diskussion runt vilken hållbar framtid vi vill ha.

Text: Peter Larsson

För mer information, kontakta Loove Broms på 073 - 273 29 50 / loove@kth.se eller Camilla Andersson på 070 - 485 71 37 / camillaa@kth.se.