Till innehåll på sidan
Till KTH:s startsida

Så trimmar ”val-professorn” demokratin

Man sitting in a window
Svante Linusson, professor i matematik, har varit med och omdanat det svenska valsystemet. Foto: Anna Gullers

Tema: Teknik och demokrati

Publicerad 2026-05-12

Han har förklarat matematiken bakom valsystemet i snart 20 år – i intervjuer, debattartiklar och tv-soffor. Han har också varit med och förändrat hur röster räknas i Sverige. Ändå finns det fortfarande saker som skaver för matematikprofessorn Svante Linusson.

Svante Linusson

Porträtt av man

Professor i diskret matematik vid Matematiska institutionen. Hans forskningsområde är kombinatorik, ofta i kombination med sannolikhetsteori, algebra eller topologi. Han arbetar för närvarande också med frågeställningar kopplade till kausalitet och undervisar inom WASP-programmet.
Kontakta Svante Linusson

Hans kontor ligger i en av KTH:s pampigaste byggnader. Klar 1917 – bara några år innan kvinnor fick rösträtt i Sverige. Nu sitter en av dem som varit med och finjusterat hur röster omvandlas till makt just här.

– Jag brukar säga att det är en löneförmån att jobba i de här lokalerna, säger Svante Linusson.

Gillar att lösa problem

Man anar fortfarande KTH-studenten i professorn. Intresset för matematik började i viljan att lösa problem, och det märks fortfarande. Han har länge varit mån om att visa att matematik inte bara är teori, utan faktiskt har med samhället att göra.

- Valsystemets algoritmer är ett väldigt bra exempel på det, eftersom de styr hur man fördelar platser i riksdagen, säger han.

Det är ett ämne han har återkommit till i många år. Han har både sett, varnat för – och åtgärdat – luckorna i systemet.

Ett grundproblem är till synes enkelt: rösterna i ett val ska omvandlas till mandat i riksdagen, och fördelas proportionellt. Ett parti som får 5 procent av rösterna ska också ha 5 procent av platserna i riksdagen. Men 5 procent av 349 platser är 17,45 – ska det bli 17 eller 18 platser?

- Så här långt är det inte komplicerad matematik, men det blir det när man pratar om varför man ska använda en viss avrundningsmetod så att det blir rättvist.

Olika metoder ger olika resultat. I Sverige används uddatalsmetoden som enligt Svante Linusson är rättvis för partier.

Jämnt val 2010

Men systemet innehåller fler lager än så. Mandaten delas först ut i valkretsar, till exempel 29 i Stockholm, 5 i Blekinge, och därefter justeras resultatet med hjälp av utjämningsmandat för att få en rättvis fördelning nationellt.

Det är här det kan gå snett. Valet 2010 blev ett tydligt exempel. Det var så jämnt att de sena rösterna kunde avgöra. Och plötsligt räckte inte utjämningsmandaten till för att få fullständig proportionalitet. Vissa partier fick fler mandat än deras röstandel motiverade, andra färre.
 
– Många statsvetare har helt ärligt inte särskilt bra koll på valsystemet. Den här risken hade jag redan varnat för.

Dagen efter valet skrev han en debattartikel: ”vad var det jag sade – till nästa val måste vi ändra det här”. Det blev upprinnelsen till att han blev ”valmatematikern” i media.

Han kallades in som expert och fick hjälpa valkommittéer att räkna på sannolikheter. I vissa regioner var valet så jämnt att ett försvunnet kuvert med 15 röster riskerade få betydelse för resultatet – något han fick räkna på.

- Det hade inte behövts någon professor i matte för det, men säkert skönt för de som skulle fatta besluten att ha siffrorna i ryggen. Sedan dess har de anställt en matematiker på centrala valmyndigheten. Nu slipper de konsultera mig.

Så småningom tillsattes en parlamentarisk kommitté för att se över systemet. Svante Linusson var en av experterna.

Förbättringspotential i kommunalvalen

I dag är systemet förändrat. Bland annat kan partier bli av med ett fast mandat, så att ingen får för många.

Nu är han i stort sett nöjd med valsystemet. Men inte helt. En fråga återstår, och den rör kommunvalen. Där kan kommuner själva påverka spelreglerna genom att välja huruvida de har valkretsindelning eller ej, och därmed förändra spärren för små partier.

- På så vis blir valsystemet politiskt. Det borde inte vara upp till kommunerna att reglera det.

Hans engagemang stannar inte vid hur röster räknas. När allt mer av det offentliga samtalet flyttar online ser han nya utmaningar för demokratin.

- De algoritmer som styr sociala medier borde vara under demokratisk kontroll. De borde tvingas offentliggöra vad de optimerar efter – aggressivitet eller vänlighet. Det är inte konstigare än att vi vill veta vad maten innehåller.

Och om historien upprepar sig lär inte den frågan stanna vid skrivbordet.

Text: Anna Gullers (agullers@kth.se)

Innehållsansvarig:redaktion@kth.se
Tillhör: Om KTH
Senast ändrad: 2026-05-12