Samtal lyfter elevernas mattekunskaper

Det är fredagsförmiddag och division på schemat för klass 4B. Kanske inte den mest optimala tiden på dagen, enligt läraren Nicolas Leal. Eleverna kommer direkt från slöjd, bild och musik och är, som han säger, “lite spralliga”. Koncentrationen börjar ofta dala så här strax före lunch.

Men det här är inte en vanlig mattelektion. Efter en kort genomgång ställer sig eleverna i grupper om tre, framför var sin whiteboard längs klassrummets väggar. Matteböckerna ligger kvar i bänkarna. Begrepp som täljare, nämnare och kvot ska förstås genom att eleverna pratar, resonerar och löser uppgifter tillsammans. Snart fylls klassrummet av sorl, skratt och ljudet av tjocka pennor som rör sig över tavlorna.

Nicolas Leal går runt i klassrummet, lyssnar, observerar och hjälper till där det behövs. Efter övningen samlar han klassen igen, följer upp och låter eleverna testa sina kunskaper på egen hand med mini-whiteboards.

Prata med andra

Tioåriga Tova Bringsäter tycker inte att uppgifterna var särskilt svåra – hennes grupp klarade alla nivåer.

– Jag har ganska lätt för matte, säger hon. Men man lär sig genom att prata med andra och förstår begreppen bättre. Och så får vi röra på oss lite – det blir lätt tråkigt att sitta still hela tiden annars.

Klasskompisen Walter Steurenthaler håller med:

– Jag tycker att jag lär mig mer. Matteboken är bra för grunderna, men det är roligare med whiteboard.

– Och om man inte kan själv så finns det två andra som kan hjälpa, fyller Dylan Twerin i.

Tanken med arbetssättet är att aktivera eleverna och hjälpa dem att hålla fokus. Det ska fungera som ett komplement till den mer traditionella undervisningen med mattebok och eget arbete. Enligt skolans utvärderingar har metoden gett resultat – elevernas kunskaper har förbättrats, bland annat syns det i olika mattetester.

Elevernas inställning

Nicolas Leal fick upp ögonen för arbetssättet när han ville utveckla den kommunikativa delen av matematikundervisningen, i linje med läroplanen. Genom Haninge kommun kom han i kontakt med Eva Hartell , forskningsledare och docent, och ansvarig för forskningsprojektet K-ULF, (se faktaruta) ett samarbete mellan KTH och flera skolhuvudmän.

Tillsammans med flera pedagoger inom projektet utvecklade han sin nya undervisningsmetod med stöd av forskningsresultat från Peter Liljedahl, professor i matematikdidaktik. Så här långt är Nicolas Leal nöjd med hur undervisningen har utvecklats – inte minst när det gäller elevernas inställning.

– Barnen känns glada. De kan säga “yes, vi ska göra det här!”. De är motiverade och uppspelta.

Gruppindelningen spelar också en viktig roll. Tre elever per grupp, slumpmässigt valda, fungerar bäst. I par är det lätt att en tar över, och i grupper om fyra riskerar det att bli två grupper om två, berättar han.

Mer produktiva

Han märker tydligt att eleverna blivit mer engagerade och produktiva.

– Alla får mer gjort. De som tycker matte är svårt lyckas ändå lösa något, och de som är starka får träna på att förklara och kommunicera.

Matte är dessutom ett ämne som väcker starka känslor.

– Många pratar om matteångest. Det är verkligen ett känsloämne, säger Nicolas Leal.

– Mitt mål är inte att alla ska älska matte – men att det ska kännas möjligt att lära sig.

Text och foto: Christer Gummeson ( gummeson@kth.se )

Från forskning till klassrum

Matematikundervisningen med vertikala whiteboards är ett exempel på hur pedagogisk forskning kan användas i praktiken inom K-ULF-projektet. Det är ett resultat av samarbete kring praktiknära forskning mellan KTH:s institution för lärande och Haninges grundskolor.

– Framför allt handlar samarbetet om att utveckla undervisning och att bedriva relevant forskning för verksamma lärare, säger docent Eva Hartell, forskningsledare vid utbildningsförvaltningen, Haninge kommun och affilierad forskare vid KTH.

Idén om mattemetoden kom upp under ett projektmöte inom K-ULF (Kompensatorisk undervisning för lärande och forskning) som Nicolas Leal sedan utvecklade och förfinade.

Att alla elever deltar vid whiteboards gör att de snabbt kan testa lösningar, se hur de fungerar och få respons.

– Genom att locka fram information om eleverna har förstått eller inte, så kan läraren finjustera undervisningen efter det. Det kräver planering och medvetna val av läraren, säger Eva Hartell.

Undervisningsmetoden bygger på så kallad formativ bedömning och baseras på science of learning.

– Om elever kör fast kan läraren anpassa undervisningen direkt. Det är bättre att upptäcka det under lektionen än på ett prov i slutet av kursen.

K-ULF, som fokuserar på STEM ämnena, och är del av en nationell satsning på praktiknära forskning, är inne på sitt sjätte år. Samarbetet bygger på ömsesidigt utbyte mellan skolor och akademin, poängterar Eva Hartell.

– Vi lär oss av varandra. Forskarna lär sig av lärarna, lärarna av oss och vi genererar ny kunskap - så det blir en gemensam utvecklingsprocess med långsiktig verkan.

Satsningen har permanentats av regeringen och pågår åtminstone fram till 2035.

Text: Christer Gummeson

Några begrepp: Science of learning är ett forskningsområde om lärande, baserat på insikter från psykologi, neurovetenskap och pedagogik. STEM = Science, Technology, Engineering, Mathematics (naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik). Nicolas Leal praktiserar Explicit matematikundervisning, en undervisningsmetod där läraren tydligt förklarar steg för steg hur man löser matematiska problem.