Lyckat utbyte med Kyotos universitet

I oktober 2025 åkte Simon Dahlberg, till vardags doktorand på institutionen för genteknologi på KTH, till Kyoto för att arbeta i en forskargrupp under ledning av professor Hirofumi Shintaku. Dahlberg hade fått kontakt med gruppen via sin handledare Ian Hoffecker, som doktorerade vid Kyotos universitet.  

– Simon har arbetat tillsammans med professor Shintaku för att utveckla en ny nätverksbaserad bildteknik för transkriptomikanalys. Utbytet var det första steget i ett långsiktigt samarbete som kommer att omfatta ytterligare utbyten under de kommande åren, säger Ian Hoffecker. 

Fascinerande hemmabyggen 

Han berättar vidare att professor Shintaku är en innovatör och driver ett laboratorium fyllt av fascinerande hemmabyggda apparater och prylar som skulle göra vilken ingenjör som helst avundsjuk. Det är samma institut där 2025 års nobelpristagare i medicin Shimon Sakaguchi arbetade under många år. 

– De flesta i Shintaku-labbet arbetar inom biomekanik och många av medlemmarna har faktiskt en bakgrund som ligger närmare mekanik än biologi, säger Simon Dahlberg. 

Utöver den stimulerande forskningsmiljön uppskattade Dahlberg den japanska maten och naturen kring Kyoto. Han tillbringade många helger vandrandes på landsbygden runt staden eller i bergen. Till lunch köpte han Bentolådor från den lokala försäljaren som kom med sin vagn till labbet.  

Många timmar på jobbet 

Den största skillnaden mot Sverige var språket, berättar Dahlberg. Även om alla i forskargruppen pratade bra engelska var det Google translate som gällde i vardagen. En annan stor skillnad mot hemma var den japanska arbetskulturen.  

– Många i gruppen var på kontoret till väldigt sent på kvällen så gott som varje dag, både professorer och studenter, vilket nog var den största direkt märkbara skillnaden. Det är inte heller ovanligt att jobba lördagar, säger Dahlberg.  

Hårt arbete till trots, ett utbyte i Japan är något Simon Dahlberg verkligen uppmanar andra forskare att testa.  

– Japan är så annorlunda än Sverige att det var en fantastisk upplevelse att ha bott där, även om det bara var tre månader. Jag kan absolut rekommendera att göra ett utbyte där, men det är viktigt att hitta en bra grupp och veta lite vilken typ av förväntningar som finns åt båda hållen. Jag är väldigt glad att jag kunde åka och besöka Shintaku-labbet, och fann att de hade en väldigt härlig stämning och mycket intressant forskning.

Text och bild: Jon Lindhe ( jlindhe@kth.se )

Simons tips inför en Japanresa

Min mest använda app var nog ändå google lens, att kunna ta en bild och översätta texten på bilden var extremt användbart, och gjorde särskilt vardagshandlingen till lite mindre av ett blint äventyr.

Att ha lite koll på Katakana var ganska användbart. I japan har de ju tre typer av tecken, varav Katakana är de som används oftast för låneord. Skrift i Katakana är ofta ett engelskt ord, fast skrivet med japanska tecken och därför fonetiskt likt. Kan man de tecknen så kan man ganska ofta list ut enklare skyltar och menyer när de inte finns på engelska.

I japan är cash fortfarande king. Även om man i städerna ofta kommer undan med kort så var det oftare "tar inte kort" än "tar inte cash", särskilt när man rörde sig mer utåt landsbygden.