Ny artikel i Nature identifierar globala brister i övervakningen av nederbörd
En ny forskningsartikel i Nature av KTHs gästprofessor Gia Destouni och kollegor, identifierar stora brister i det nätverk av stationer som mäter nederbörd världen över. Detta försvårar bedömningen av klimatförändringarnas effekter. Utan mer data om nederbörd kan vi inte på ett realistiskt sätt utvärdera klimatförändringarnas påverkan på vattenresurser, vattensäkerhet och vattenrelaterade katastrofrisker, jordbruks- och livsmedelssäkerhet och energisäkerhet runt om i världen.
För att kunna förstå, förutsäga och planera för variationer och förändringar i nederbördsmönster och effekter på vattenresurser, torka och översvämningar runt världen är vi beroende av systematisk övervakning av regn och snö (nederbörd) över jordens landyta. En internationell forskargrupp har studerat fördelningen av 221 483 mätstationer med global spridning och tillgängliga data för nederbörd inom tidsperioden 1900-2022. Gruppen har utvärderat om stationernas geografiska spridning uppfyller World Meteorological Organization’s (WMO’s) riktlinjer för hur täta nätverken för övervakning bör vara för att tillförlitligt mäta nederbörden på land. Resultaten visar stora globala övervakningsgap, med WMO-riktlinjer uppfyllda i endast 13% av jordens landyta. Övervakningsspridningen är mycket ojämn och många regioner saknar tillräckligt med nederbördsmätstationer för att kunna upptäcka trender och realistiskt förstå och kunna förutsäga förändringar i vattenresurser och vattenrelaterade extremer som torka och översvämningar.
–Många antaganden och diskussioner om klimatförändringseffekter verkar utgå ifrån att vi ganska väl vet och kan förutsäga hur vattenförhållanden och sötvattenresurser på land förändras tillsammans med klimatet. Den här studien visar att väsentliga data och evidens saknas. Särskilt övervaknings- och forskningsfokus på vattnet krävs för att vi med en acceptabel grad av säkerhet ska kunna säga hur förhållanden av för mycket, för lite och för förorenat vatten utvecklas och påverkar samhällen och ekosystem runt jordens landyta, säger Gia Destouni.
Europa har de tätaste övervakningsnätverken, i genomsnitt 2,4 nederbördsmätare per 1 000 km². Tyskland sticker ut med 22,4 per 1 000 km² medan andra europeiska regioner har gles täckning. Områden där övervakningen behöver utökas snarast för att vi ska kunna förstå pågående vattenförändringar omfattar runt 25 % av världens landyta, främst i norra Sydamerika, norra Nordamerika, Centralafrika och södra Asien. Behovet av utökad nederbördsövervakning ökar med tanke på kommande förändringar i klimat och socioekonomiska förhållanden och sårbarhet. Ytterligare områden som behöver prioriteras framåt omfattar Indien, Grönland, Bolivia och Kina. Investeringsbehovet är stort och öppet tillgängliggörande av data är avgörande. Utan fler nederbördsdata kan vi inte realistiskt bedöma klimatpåverkan på vattenresurser, vattensäkerhet och vattenrelaterade katastrofrisker, jordbruks- och livsmedelssäkerhet och energisäkerhet runt världen.
