Pehr Mikael Sällström

Jag arbetar med en doktorsavhandling om arkitekters strategier för integrering av hållbarhetskrav i och med planering och gestaltning. Den har våren 2018 arbetsnamnet Integrerande styrning med rumslig gestaltning i komplexa hållbarhetsprojekt.

Arkitekters och planerares strategiska betydelse för implementering av olika hållbarhetsmål har kommit alltmer i fokus under det senaste decenniet. Sveriges antagande av FN:s Agenda 2030 understryker därtill behovet av mer innovativa arbetsmetoder inom arkitektur, stadsbyggnad och fysisk planering för att omforma hållbarhetskrav till designlösningar som gör en hållbar livsstil tillgänglig för alla.

Designteoretiska undersökningar (Cross 2007) pekar mot att de sekventiella modeller för styrning mot en hållbar utveckling som ofta föreslås inte motsvarar arkitekters mer hypotesprövande arbetsmetoder. Det talar för att ett mer innovativt arbetssätt i hållbar planering och gestaltning skulle kunna bygga på mer och bättre utrymme för återkoppling och revidering av mål och strategier under genomförandet.

I avhandlingen avser jag att analysera målformuleringar från stadsplaner med hållbarhetsinriktning från perioden 1998-2017 i olika delar av Sverige, beskrivningar av hur arkitekter ser på hållbarhet i uppsatser från Sveriges Arkitekters professionsprogram Steg 1 om förutsättningar för ett bra arkitektarbete under perioden 2003-2017 och förfrågningsunderlag från byggherrar för hållbara byggnader. 

Min hypotes är att rumslig arkitektonisk gestaltning, som utgår från platsens förutsättningar, är ett effektivt verktyg för att i dialog med intressenterna avväga den typiska uppsättning av konfliktfyllda mål för en hållbar och attraktiv livsmiljö som präglar samhällsbyggandet.

Syftet är att kartlägga och analysera vilka frågor och reformbehov som uppstår i mötet mellan arkitekternas omprövande och rumsligt integrerande arbetsmetoder och den ökande målstyrningen.

Målet är att bidra till designteorin om transdisciplinär kunskapsbildning i komplexa hållbarhetsprojekt och att på längre sikt öka designmetodikens betydelse för innovationsprocesser i samhällsbyggandet.

Arbetet bygger vidare på en licentiatavhandling (Sällström 2002) om de kommunikationsmässiga utmaningarna i samspelet mellan arkitekter, akustiker och brukare. I Licentiatavhandlingen beskrev jag deras olika språk och begreppsanvändning och diskuterade möjligheten att etablera ett gemensamt rumsbegrepp. Den visade att de olika sakkunniga använder olika typer av termer och begrepp för att förklara de territoriella aspekterna trots att de ofta avsåg samma rum och plats, men med olika syften. Detta anslag är tänkt att fördjupas till en bredare fråga om hur mål definieras och kommuniceras i samverkan mellan olika discipliner och intressegrupper i samhällsbyggandet.

Arbetet uppdelas i fyra delstudier och en kappa med en teoretisk analys av resultatet av delstudierna. Den metodologiska utgångspunkten är att pragmatiskt studera hur reglerna för språkspelet ser ut med utgångspunkt i lagstiftningen och textdokument från praktiken.