Ny metod kan ge fler patienter med sällsynta diagnoser en genetisk förklaring
Region Stockholm
Forskare vid KTH och kliniker vid Karolinska Universitetssjukhuset samarbetar för att förbättra den genetiska diagnostiken vid sällsynta diagnoser. Genom att förstå mer om hur arvsmassan fungerar i friska celler – och vad som händer när den påverkas av sjukdom – hoppas de kunna ge fler patienter en säker diagnos.
Hittills har det fleråriga samarbetet lett till flera tydliga förbättringar i den kliniska diagnostiken. Nu har forskningsprojektet fått förnyade medel från KTH och Region Stockholms årliga utlysning Hälsa, medicin och teknik (HMT) för att utveckla metoder så att fler patienter kan få diagnos på kortare tid.
Många patienter utreds för misstänkta sällsynta diagnoser som påverkar hjärnans utveckling, men trots dagens genetiska tester får långt ifrån alla ett tydligt svar. I ett gemensamt forskningsprojekt utvecklar forskare och kliniker nya metoder som kan komplettera dagens utredningar för sällsynta diagnoser som kan ge neurokognitiva symtom, till exempel ADHD och autism inom NPF-spektrumet. Detta för att fler patienter ska kunna få en tydlig genetisk diagnos och ett svar på vad i arvsmassan som orsakar besvären, så att vården snabbare kan ge rätt uppföljning.
En ny dimension i diagnostiken
Anna Lindstrand, överläkare i klinisk genetik vid Karolinska Universitetssjukhuset och professor vid Karolinska Institutet, och Pelin Sahlén, lektor i genteknologi på KTH har forskat inom området i flera år. Nu har projektet fått förnyade medel från utlysningen Hälsa, medicin och teknik (HMT) för att kartlägga genomets 3D-struktur med HiCap, en metod som utvecklats av Pelin Sahlén och som nu ska testas i kliniska utredningar.
– En del patienter har inte en klassisk mutation i en gen, utan sjukdomen beror på att arvsmassan är omarrangerad, där delar av kromosomerna bytt plats. Då kan generna se normala ut på papperet men ändå styras fel. Vi studerar detta genom att jämföra arvsmassans 3D-struktur hos friska personer och patienter. Vi vill se hur felregleringen påverkar cellerna, säger Pelin Sahlén.
När arvsmassan ”byter plats”
Idag får bara runt 25 procent av dem som utreds för misstänkt sällsynt diagnos i Region Stockholm en genetisk diagnos. Enligt Anna Lindstrand finns det fortsatt mycket att lära om orsakerna till den här typen av sjukdomar, och förhoppningen är att driva diagnostiken framåt.
– Vi hoppas att HiCap-analyser kan ge oss ledtrådar om var i arvsmassan vi ska titta med de analyser vi gör i dag och minska oklara fynd, säger Anna Lindstrand.
Pelin Sahlén tillägger:
– Om jag ska vara realistisk tror jag inte vi kommer kunna diagnostisera alla, men det vore fantastiskt att nå 60–70 procent. Visionen är att vi kan utveckla en metod som kan användas i klinisk vård så att fler patienter får diagnos på kortare tid.
Diagnos som gör skillnad
Med en tydlig genetisk diagnos kan vården också bli mer precis. Även om riktade behandlingar bara finns för en mindre del av de uppskattningsvis 7–10 000 sällsynta sjukdomar som finns i dag, utvecklas nya läkemedel och kliniska studier hela tiden – men utan diagnos riskerar patienter att missa dem.
En diagnos kan också hjälpa vården att planera rätt insatser och uppföljning. I vissa fall kan man också undvika utredningar som annars hade genomförts i onödan. Anna Lindstrand menar att det inte bara handlar om precisionsbehandling, utan också om precisionsomhändertagande.
– Att få en genetisk diagnos är i sig viktigt för förståelsen för sjukdomsförloppet, men det ger även familjer svar om ärftlighet och framtida risker, säger hon.
Hur betydelsefullt är samarbetet mellan forskning och klinik?
– I den här typen av precisionsmedicinsk forskning behövs ett delat ledarskap – en klinisk ledare som kan de relevanta frågorna och en teknisk ledare som vet vad tekniken kan leverera. Det är då vi verkligen kan hitta nya svar, säger Anna Lindstrand.
Hittills har det fleråriga samarbetet lett till flera tydliga förbättringar i den kliniska diagnostiken. Forskarna har bland annat förfinat analysen av data från helgenomsekvensering, vilket har gjort att fler patienter får diagnos och att bedömningarna blir bättre. RNA-analys används redan i vissa utredningar, och nu vill forskarna visa när den kan ge säkrare diagnoser i flera fall.
– Lyckas vi använda funktionella data, till exempel RNA-analys, för att visa vad den genetiska förändringen faktiskt gör i cellen, då kommer det att få en stor effekt inte bara på utvecklingsneurologiska tillstånd utan också på sällsynta diagnoser generellt, säger Pelin Sahlén.
Text: Anna-Lena Ahlberg
Foto: Magnus Glans