Populärvetenskaplig sammanfattning

Funktionella optiska material

Det första området är funktionella optiska material. När ljus går genom något material såsom glas, halvledare, eller kristaller, växelverkar det med materialet. Växelverkan medför att ljuset t.ex. bryts, absorberas, eller byter våglängd. De flesta optiska komponenter, t.o.m. vanliga glasögon, bygger på gedigen kännedom om optiska materials egenskaper och deras samspel med andra material. Idag medger teknologin att vi kan ”bygga” och blanda material med varandra på ett sätt naturen aldrig gjort åt oss. Resultatet blir multifunktionella material, t.ex. material som samtidigt uppvisar starka magnetiska och optiska egenskaper. Utvecklingen av nya optiska material samt utvecklingen av nya fabrikationsteknologier innebär oerhört många, nya, och intressanta tillämpningar.

Nanokomponenter och nanotillverkning

Det sista området vi vill studera är nanokomponenter och nanotillverkning. Modern tillverkningsteknik medger att man gör komponenter som leder, filtrerar och förstärker ljus som är av samma storlek som, eller t.o.m. mindre än, ljusets våglängd. En del av dessa komponenter gör att ljusets kvantummekaniska egenskaper ger sig till känna. Andra kan utföra optisk signalbehandling på ett effektivt och billigt sätt. En dröm är naturligtvis att tillverka komponenterna på kiselbrickor för att på så sätt kunna kombinera optiska och elektroniska kretsar i samma krets. Detta skulle leda till radikalt billigare optiska komponenter.

Närfältsoptik

Ett annat område är närfältsoptik. Grovt sett kan man betrakta ljus som ett antal strålar vars väg man kan följa. Linser bryter dessa strålar och mot speglar studsar de. Vill man beskriva interferenseffekter, är en bättre beskrivning på ljuset propagerande vågor. Då får man med både ljusets amplitud och fas i beskrivningen. Denna beskrivning lämpar sig bra för att beskriva diffraktion från ett gitter eller ett hologram. Tittar man på ljuset mycket nära en liten ljuskälla, måste man utöka vågbeskrivningen med komponenter som inte utbreder sig utan verkar ”fastklistrade” vid ljuskällan. Dessa ljuskomponenter finns endast i det s.k. närfältet, och dessa komponenter kan användas för att studera detaljer som är mindre än våglängden. Detta är naturligtvis önskvärt inom mikroskopi vars upplösning annars är begränsad av våglängden.

Kvantinformation och kvantkommunikation

Det tredje området vi vill studera är kvantinformation och kvantkommunikation. Här tittar man på så svagt ljus att ljusets kornighet, fotonerna, gör sig påminda. Dessutom börjar kvantmekanikens lagar, t.ex. osäkerhetsrelationen, ha reell inverkan på vad vi kan mäta och vilken påverkan denna mätning har på det mätta systemet. Osäkerhetsrelationen garanterar t.ex. att man kan avgöra om någon försökt mäta ett ljuspakets tillstånd. Varje mätning lämnar ett ”fingeravtryck”. Detta gör att om man vill skicka en hemlig kod till någon annan så kan man avgöra om koden varit avlyssnad eller inte. Är den avlyssnad använder man den inte utan försöker istället skicka en ny kod. På detta sätt kan man försäkra sig om att hemliga meddelanden förblir hemliga. Tekniken kallas kvantkryptografi och utvecklas snabbt.

Till sidans topp