PoGO+

PoGO+ är ett ballongburet röntgenteleskop som har utvecklats på KTH. 2016 flög det från Esrange, Kiruna till Victoria Island, Kanada på stratosfäriska vindar, 40km upp. För att kunna lyfta upp teleskopet krävdes en enorm heliumballong på mer än 1 miljon kubikmeter!

Under den sex dagar långa flygningen studerade PoGO+ polariserad röntgenstrålning från två objekt – Krabban och Cygnus X-1.

Vad är röntgenstrålning?
Röntgenstrålning är elektromagnetisk strålning, precis som synligt ljus och radiovågor men med högre energi. Eftersom jordens atmosfär effektivt skyddar oss från röntgenstrålning som kommer från rymden, måste vi lyfta upp våra instrument ovanför den.

Vad är polarisation?
Polarisation hos en elektromagnetisk våg beskriver vilken riktning det elektriska fältet har. Om det elektriska fältet är slumpmässigt riktat är vågen opolariserad. Om vågen däremot oscillerar i en riktning är den polariserad.

Varför mäta polarisationen?
Det finns många satelliter som studerar röntgenstrålning från rymden men vanliga röntgeninstrument kan inte berätta så mycket för oss om miljön där röntgenstrålningen bildades. Det kan däremot röntgenpolarimetrar göra! Med hjälp av dem kan vi till exempel förstå mer om magnetfältets egenskaper. Polarisationsmätningar är därför ett viktigt verktyg för att lära oss mer om miljön i extrema objekt som till exempel pulsarer och röntgenbinärer.

Krabban
Krabban är namnet på ett system som bildades i en supernova år 1054 och består av en nebulosa samt en pulsar.

Pulsarer är snabbt roterande neutronrika stjärnor som är ca 15 km i diameter men väger ungefär lika mycket som solen (1.4 miljoner km i diameter). Namnet pulsar kommer från att strålningen de ger ifrån sig syns med korta, jämna intervall. Lite som fyrar som lyser upp haven.

Cygnus X-1
Cygnus X-1 är namnet på den röntgenstarka komponenten i en så kallad röntgenbinär bestående av ett svart hål och en blå superjätte. Röntgenbinärer är dubbelstjärnor som fått sitt namn för sin starka röntgenstrålning. Den starka gravitationskraften från det svarta hålet drar till sig stoft och gas från stjärnan och det är i den processen röntgenstrålning bildas.

Vilka är inblandade i PoGO-projektet?
PoGO+ har i huvudsak byggts av Partikel- och astropartikelfysikgruppen vid KTH men i samarbete med Hiroshima Universitet i Japan samt Stockholms Universitet.

Attitydkontrollsystemet utvecklades av DST control (www.dst.se) som även utvecklat Sun trackern. SSC (www.sscspace.com/) har utvecklat gondolen, el- och kommunikationssystemen.

Vilka har finansierat PoGO-projektet?
Förutom forskningsmedel från KTH har PoGO-projektet möjliggjorts tack vare Knut och Alice Wallenbergs fond, Rymdstyrelsen, Vetenskapsrådet och Göran Gustafssons stiftelse.

Klicka här för att läsa mer om PoGO+ på projektets hemsida

En skiss över själva polarimetern: Kopparkollimatorerna, neutron- och antikoinsidenssköldarna reducerar strålningen från till exempel atmosfären. Själva hjärtat av instrumentet– där strålningen detekteras - är de 61 plastscintillatorerna med tillhörande fotomultiplikatorer (PMT:ar). Längs ned finns elektroniken.

Film som visar flygningen av PoGO+
 

PoGO+ och teamet strax innan flygningen från Esrange. På utställningen hänger PoGO i GUA:n. Sun trackern sitter direkt på GUA:n, även om det ser ut som att den sitter på gondolen. Fästet där Sun trackern satt kan du därför se på utställningen om du tittar noga! Här syns tydligt att landningen blev hård, eftersom det tidigare raka fästet har vikt sig.
Till vänster: Krabban enligt Hubble- och Chandrateleskopen. I bilden har optisk data (i rött) och röntgendata (i blått) överlagras. Här syns att områdena inte överlappar varandra exakt, vilket visar betydelsen av att studera olika strålningsenergier hos ett objekt. Till höger: Krabbnebulosan fotograferad av Hubble 2005.
Så här såg det ut när PoGO+ lyfte från Esrange den 12 juli 2016 för en sex dagar lång flygning till Kanada. (Foto: M. Pearce)
Innehållsansvarig:Jahangir Jazayeri
Tillhör: KTH Rymdcenter
Senast ändrad: 2018-04-19