Professor Britt Östlund föreläste om framtidens hälsoutrustning på Tekniska museet

Publicerad 2017-03-30

Är du kanske en cyborg? Och vilka misstag gör vi när vi utvecklar ny teknik? På Tekniska museet anordnades ett seminarium om hur vi ska jobba och leva i en automatiserad värld.

På föreläsningsskärmen visas en bild på en grupp pensionärer, ett typexempel på när människan kroppsligt blir ett med teknik i dagens samhälle. Hur då? Jo, genom pacemakers, hörapparater och nya inopererade höftleder.

– Vi lever redan i cyborgåldern. Men dagens cyborgs är inte som på film – de är vanliga pensionärer med olika former av teknik i kroppen, säger Hannes Sjöblad, biohacker och en av föreläsarna på Tekniska museet.

Ny teknik i våra kroppar gör att vi både kan leva längre och höja vår livskvalitet. Gränserna för vad som kan göras vidgas hela tiden. Hannes Sjöblad har opererat in ett mikrochip mellan tummen och pekfingret som gör att han bland annat kan öppna olika låsta dörrar med ett handtryck, istället för att bära runt på en drös olika passerkort i plast.

Kanske kan vi i takt med utvecklingen snart ha ännu smartare brickor i kroppen som kan rädda liv, exempelvis mikrochip som kan känna av cancer.

Fördom att äldre är rädda för ny teknik

Flera kända föreläsare deltar under seminariet, som ärkebiskop Antje Jackelén, sociologen Roland Paulsen och tidigare statssekreteraren Maja Fjaestad. Diskussionerna handlar om allt från hur robotar kan göra mänskligt arbete överflödigt, till om det i framtiden går att sätta likhetstecken mellan människor och artificiell intelligens – de vanliga frågorna som rör just framtidens robotar.

Men för att återgå till pensionärerna. Intresset för nya robotar är stort inom välfärden, och då inte minst när det handlar om äldres hälsa. Det betyder dock inte att robotarna utvecklas tillsammans med målgruppen.

Britt Östlund är professor inom teknisk vårdvetenskap vid STH. Under sin föreläsning riktar hon kritik mot att forskare och ingenjörer som tar fram ny teknologi för äldre ofta har en för ensidig bild av vilka målgruppen är och vad de vill ha. 

– För ofta utgår ingenjörerna från att äldre personer är på ett visst bestämt sätt. Men som människor är vi som grupp mer lika när vi är 40 år än 80 år. Vissa 80-åringar sitter ensamma hemma, medan andra åker jorden runt på golfresor, säger Britt Östlund och fortsätter:

– Teknik har utvecklats snabbt, men inte synen på den äldre människan. Det finns en fördom om att äldre personer är rädda för ny teknik, trots att de köper robotar som automatiska gräsklippare.

Vill se ökat samarbete mellan ingenjörer och målgrupp

Enligt Britt Östlund blir detta ett problem i framtagandet av ny teknik för äldre, som därmed inte trivs och till och med kan dra sig från att använda olika utrustningar. Exempelvis är larmarmband ofta designade i grått med en röd knapp, trots att många äldre hade föredragit ett armband som ser ut som ett vackert smycke.

Hon ser ny teknik som en naturlig del i äldres vardag, och att äldre personer ska ha en naturligt deltagande roll när ny teknik utvecklas för dem.

– Det är oftast tydligt vad man vill ha en robot till och vad den ska göra för nytta. Men att designa dem bra för äldre verkar jobbigt. Men om man vill att äldre ska tycka om och använda den nya tekniken, då måste tekniken utvecklas i samförstånd med dem, säger Britt Östlund.

Kenneth Carlsson

Till sidans topp