Microbial Temporalities in Anthropocene Research (MiTAR)

Mikrober kan till och med vara oss till stor nytta. Till exempel kan bakterier utnyttjas för att bryta ned engångsplast. De kan också tillverka biobränslen så vi slipper förlita oss på fossila energikällor. Därutöver är cellulärt jordbruk en växande industri med förhoppningar om att med mikrober skapa animaliska proteiner utan att involvera djur. I alla dessa fall kan arbetet med mikrober hjälpa oss att nyttja begränsade resurser på ett mer hållbart sätt. Forskare i laboratorier söker därför efter nya sätt att använda mikrober för att begränsa miljöskador och lösa problemen som uppstår med klimat- och miljöförändringar.

Men mikrober är inte maskiner. De lever och dör liksom växter, insekter, människor och andra djur men på mycket kortare tidsskalor. Just den korta livslängden gör mikrober intressanta att arbeta med i laboratoriemiljöer eftersom forskare snabbt kan se resultat och anpassa experiment därefter. Med andra ord, av samma anledning som mikrober är ett ”bättre” alternativ för att producera animaliska proteiner (eftersom de är mindre varelser jämfört med kor, grisar och kycklingar), är de också ett ”bättre” alternativ för att finna innovativa lösningar för att leva på en skadad planet. Som andra levande varelser behöver mikrober ständig omvårdnad men intervallerna skiljer sig mycket från våra egna. Eftersom vi fortsätter att förlita oss på mikrobiella liv i jakten efter hållbara lösningar så borde vi lära oss om deras livsrytmer och inte tro de är statiska objekt i industriella laboratorieprotokoll. Detta projekt undersöker hur laboratorieforskare arbetar med just kort mikrobiell tid när vår egen arts framtid till synes håller på att rinna ut i sanden.

Inom vetenskaps- och teknikstudier har forskare noterat att olika tidsuppfattningar påverkar hur forskning görs och därmed vilka slutsatser som dras. Detta projekt bygger på dessa forskningsrön och är det första som undersöker hur mikrobiella innovationer utvecklas i laboratorier, med särskild uppmärksamhet på tid och olika temporaliteter, samordning och synkronisering. Projektet ställer frågan: hur produceras kunskap om mikrober i förhållande till mänskliga tidsuppfattningar?

För att besvara denna fråga används flera metoder. Etnografier, fortgående djupobservationer, bidrar till att identifiera hur forskare talar om och beaktar mikrobiell tid i förhållande till mänsklig ”klocktid”. En annan uppsättning verktyg - diskursanalys, fokusgrupper och intervjuer – samlar in data om hur forskare beskriver mikrobiell tid i sina publikationer, föredrag och på webbplatser. Dessa diskurser jämförs med hur tankesmedjor och beslutsfattare i offentliga dokument beskriver människans behov av mikrobiell innovation. I en avslutande workshop bjuds andra som är verksamma inom fältet, till exempel komposterare, fermenterare, entreprenörer och konstnärer, in till samtal. Målet med workshopen är tvåfaldigt: dels att diskutera och dokumentera hur mikrobers tidsskalor påverkar vår förståelse av dem, dels att ta fram undervisningsmaterial för personer som vill lära sig mer om mikrobiell tid. Projektet resulterar i både akademiska och populärvetenskapliga publikationer. Det kommer också att skapa en offentlig plattform för framtida forskning kring mikrober, innovationer och tid.

Mikrober utnyttjas för att lösa problem som är skapade av människor i den drabbade tidsepok vissa kallar antropocen, människoåldern. Det är både ironiskt och hoppfullt att en epok av förstörelse orsakad av människor kan hanteras genom mänskliga innovationer där mikrober nyttjas mot problem som plastavfall, fossila bränslen och ohållbar kosthållning. Utöver att mikrober kanske inte följer människors tidsuppfattning är målet med projektet att skapa nya teorier om hur människors och mikrobers tid kan synkroniseras i kristider.