Karin Ask, Elekta

Karin Ask tog examen från civilingenjörsprogrammet i Informationsteknik år 2007. Med utsikt över Stockholms takåsar arbetar hon med att programmera mjukvara som används för att planera behandlingar med gammakniven, som bland annat används i kampen mot hjärntumörer världen över.

Namn: Karin Ask
Bor: Årsta
Ålder: 34 år
Examen: 2007
Arbetar: Mjukvaruutvecklare på Elekta

Karin Ask har varit i medtech-branschen ett tag. Innan hon kom till Elekta förra hösten arbetade hon med mjukvaruprogrammering för pacemakers.

– Jag har insett att det är en viktig drivkraft för mig. Gör jag bra mjukvara i ena änden kan det underlätta eller förbättra behandlingen för en människa i den andra. Det finns en tydlig koppling däremellan och det känns bra.

Men Karin Ask kan även tänka sig att pröva andra branscher i framtiden eftersom hantverket, mjukvaruutvecklingen, är detsamma – oavsett vad man arbetar med.

Att börja på KTH var inte en självklarhet efter gymnasiet, men lusten till matematik fällde avgörandet. Karin Ask började på lantmäterilinjen. En obligatorisk programmeringskurs fick henne att byta spår till informationsteknik i Kista.

När jag frågar Karin vad som är det bästa med KTH, säger hon snabbt att det inte går att sammanfatta i en enda mening. Men hon gör ett försök:

– Gott rykte, gedigen utbildning, många bra lärare och goda möjligheter att få plugga utomlands.

Övergången mellan skola och verklighet gick smidigt för Karin Ask. Eftersom hon gjorde sitt examensarbete på ett företag i Österrike föll det sig naturligt att fortsätta arbeta där.

– Det flöt ihop på ett bra sätt. Men sedan är det klart att i skolan handlade det ju alltid om att hitta den bästa lösningen på ett problem. På ett arbete lär man sig snabbt att problemlösning nyanseras av verkligheten.

Bilden av att mjukvaruutvecklare skulle ha ett ensamt jobb kommer snabbt på skam.

– Nej, det är verkligen inget ensamjobb. Tvärtom. Möten, samarbeten och besök på sjukhus för att studera hur läkarna använder våra system.

På St Jude Medical där Karin Ask programmerade mjukvara till pacemakers blev hon så småningom chef och fick göra den smärtsamma och slitsamma erfarenheten att avveckla en avdelning när företaget bestämde sig för att lägga ner all verksamhet i Sverige. Efter det tog hon en time out på ett halvår och bestämde sig för att göra något helt annat.

Hon blev volontär i en liten indianby i Ecuador, nära gränsen till Colombia. Hon lärde sig massor; spanska, kommersen inom volontärsektorn och inte minst konsten att ha tråkigt.

– Jag satt i ett betongskjul och hade just tråkigt. Utan någon input i form av vänner, tv, dator, internet och telefon. Vi är så vana vid att bli avledda och underhållna så det var faktisk lite av en chock i början.

Karin Ask kan absolut tänka sig att jobba utomlands igen några år, men då ska det vara inom IT och hennes expertområde.

– Då kan jag göra betydligt mer nytta, tror jag.

Läs mer

Informationsteknik 300 hp

Hjälpte denna sida dig?
Tack för din åsikt!
Innehållsansvarig:KTH:s studentrekrytering
Tillhör: Utbildning
Senast ändrad: 2019-01-23