Det märks att alla pluggar här av ett gemensamt intresse

Eva, läser civilingenjörsprogrammet inom medicinsk teknik i Flemingsberg

Varför studerar du medicinsk teknik?
– Jag har alltid varit intresserad sjukvård, det är en så viktig grej. Folk kommer alltid bli sjuka och skadas. Samtidigt har jag ett mer tekniskt intresse och inom vården finns en bredd på tekniska apparater. Då tycker jag att det är bra om jag kan kombinera vårdintresset med teknikintresset.

Hur hittade du utbildningen?
– Förut var jag inne på att studera teknisk fysik. I trean på gymnasiet besökte jag CERN i Schweiz, som är världens största partikelfysiklaboratorium. Under de två veckorna där fick jag bland annat följa med på en föreläsning som handlade om medicinsk teknik som var jätteintressant. Då hittade jag utbildningen på KTH, men jag var fortfarande osäker på att börja.

Vad gjorde att du bestämde dig?
– Det finns en satsning som heter Tekniksprånget där man kan testa att praktisera som ingenjör efter gymnasiet. Då fick jag vara med på medicintekniska avdelningen på Sundsvalls sjukhus, och se hur tekniken funkade och vilken betydelse den hade. Då fastnade jag för ämnet.

– Under praktiken fick jag vara runt på alla olika avdelningar och serva och laga. Jag fick också se vilken betydelse tekniken har och insåg hur mycket olika slags teknik det finns på sjukhus.

Hur gick tankarna mellan civilingenjörs- eller högskoleingenjörsutbildning?
– För mig var det solklart med civilingenjör, eftersom jag tycker att det är så intressant med fysik.

Vad tycker du är mest spännande?
– Jag tycker att magnetkameror och bildgivande apparater är spännande, men också teknik som används inom neonatalvård. Det är en viktig del som måste vara så precis som möjligt för vården av små för tidigt födda barn som bara väger några kilo.

Du kommer från Hudiksvall. Hur var det att flytta till Stockholm?
– Stockholm är ju större, och jag har insett att jag är lite lantis. Det är ett annat tempo. Det är stressigare, men också roligt eftersom det finns mycket att göra. Jag bor i Åkeshov i Bromma, så det blir en timmes pendling hit.

Hur hittade bostad?
– Jag är kyrkligt aktiv och bor på studenthemmet Tempus som drivs av nykterhetsförbundet. Jag hade fått tips om det och ställde mig i kö. Jag kom precis lagom till att de skulle öppna ett nytt hus. Jag skrev på kontraktet innan jag kommit in på utbildningen, men jag misstänkte att bostad ändå skulle vara det svåraste att få.

Hur hanterar du pendlingen?
– Det vore ju skönt att bo närmare. Framför allt när jag börjar klockan åtta på morgonen och måste gå hemifrån kvart i sju. När vi är på KTH i stan går det lite snabbare med resan. Men man vänjer sig. Oftast sover jag på tåget, eller halvsover. Är det något akut kan jag plugga.

Vad gör du när du inte pluggar?
– Jag går en del i kyrkan eller hänger med kompisar. Var tredje helg ungefär åker jag till Hälsingland och hälsar på. Det får mig att koppla av från staden och känna lugn, det känns viktigt. När jag kommer till Stockholm igen börjar jag om på nytt med nya krafter.

Har du tankar på vad du vill göra efter examen?
– Det växlar hela tiden. Det skulle vara intressant att jobba inom bildgivande teknik på något vis. Och det vore jättehäftigt med forskning, men jag är inte jättesugen på att bo utomlands en längre tid. Examen känns avlägsen än så länge så jag har inte riktigt kommit på något särskilt val.

Hade du några fördomar om KTH innan du började här?
– Jag har en syster som har gått här, så jag hade lite koll på läget. Men visst tänkte jag lite att det skulle vara många smarta människor med full koll på livet här. Men det är vanliga människor här också. Det är också få som klarar KTH utan att misslyckas på en enda tenta. Jag har än så länge klarat alla mina tentor.

– Jag trodde annars att matten skulle bli svår, även om jag alltid har haft lätt för ämnet. Och visst jag har fått anstränga mig, men det har ändå gått bra.

Hur var växlingen mellan gymnasiet och universitetsstudierna?
– Stor skillnad. Hade jag vetat innan jag sökte hur mycket tid man behöver lägga ner hade jag kanske tagit ett pausår till. Som student måste du lägga ner mycket energi och ta eget ansvar. Jag hade ett års paus innan studierna där jag jobbade lite grann. Pausen var väldigt viktig för mig. Jag har svårt att förstå hur man orkar gå direkt till en femårig utbildning.

Har du tankar på att ta någon paus i utbildningen?
– Tanken finns, kanske efter trean. Alternativt att göra utbyte. Att få komma bort och göra något annat. Vi har ju utbyte med Singapore och det låter häftigt. Men Spanien vore också kul för att få använda spanskan jag lärde mig i skolan. Jag kan tänka mig att vara borta ett år, men jag är för hemkär för att vara borta längre.

Hur är det att plugga i Flemingsberg jämfört med i centrala Stockholm?
– Stundtals kan man känna sig lite utanför, och jag känner att jag inte hör helt hemma på KTH i stan. Jag trivs i Flemingsberg, här är fräscht och ljust och man mår bra av det.

Var sitter du helst och pluggar?
– Oftast här i Flemingsberg. Jag åker hellre timmen och sitter här, för jag är lite odisciplinerad hemma, det slutar bara på att man städar någonstans man aldrig städar annars. Det är lättare att plugga här och sen slappna av hemma.

Var du med mottagningen?
– Ja, och det var jättekul att lära känna folk. Vi fick ganska bra sammanhållning, så jag vill absolut rekommendera att vara med så mycket man vill. Jag var med mycket. Vi var många som kom utifrån.

Är det lätt att få vänner?
– Ja, det tycker jag. Man hittar ofta några att hänga mer med, och jag kan sitta och äta lunch med vem som helst känns det som. Det märks att alla pluggar här av ett gemensamt intresse av medicinsk teknik.

Läs mer

Medicinsk teknik 300 hp

Hjälpte denna sida dig?
Tack för din åsikt!
Innehållsansvarig:KTH:s studentrekrytering
Tillhör: Utbildning
Senast ändrad: 2018-12-17