Hoppa till innehåll

Webbutveckling, systemförvaltning och design

Our take on web, social media and other tech stuff. From the people behind www.kth.se

Asså, det här med personas, liksom

Eftersom jag är som jag är och har en tendens att börja zooma inifrån och ut tills jag ser något mönster började jag fundera lite kring scenarier och personas i samband med den kontoproblematik som jag snuddat vid tidigare. Det finns fler i bakhuvudet, men har nog redan spårat ur.

När jag träffar Sven utanför Södra Latin en av de sista riktigt varma dagarna på hösten står han och studsar en basketboll lite otåligt då jag kommer, kompisarna väntar redan vid Åsö. Sven gillar basket. I ett välment försök att överbrygga generationsklyftan säger han att han också gillar ”retromusik” och nämner några band jag aldrig har hört talas om för att de inte fanns när jag fortfarande var någotsånär med i matchen. Eller om det är för att jag inte riktigt kan tänka klart eftersom det piper konstant ifrån den löjligt stora mobiltelefon han beskriver som en jail-brakead HTC-quad-core-nånting-nånting samtidigt som han twittrar till sina kompisar att han är på väg, ska bara prata klart med någon ”farbror” från KTH. Skitunge.

Sven beskriver sig själv utan vidare som en riktigt nörd och det är ingen tvekan om att han tänker sig en framtid som dataingenjör. Han går i trean nu, känner sig lite plågsamt medveten om att det sista sommarlovet just passerat och att det börjar bli dags att tänka på vad som ska hända sedan. Han har funderat på att plugga någon annanstans i landet, inte minst för att komma hemifrån. Men det är trots allt ganska praktiskt, och billigt, att bo kvar hemma, så han har nog bestämt sig för att söka KTH i första hand.

Bakom sin svårmodiga, tonårscoola attityd är Sven ändå lite nervös för att passa in. Han har surfat runt en del på KTH:s sidor och studentbloggarna för att försöka få en bild av hur det är där. Han tycker att han har en hyfsat bra bild och det verkar lugnt, men det skulle vara ”fett” att kunna ”jiddra” lite med de som bloggar där liksom. För att få lite bättre ”feeling”. Och så vore det nog ändå lite, lite coolt att ha ett konto på KTH. Men det skulle han aldrig erkänna.

Jag blir tvungen att stanna en stund när jag kliver in i byggnaden. Utanför är ljuset brännande intensivt och jag har glömt mina solglasögon, så när jag kliver in i den behagliga slagskuggan känner jag mig för ett ögonblick blind. I takt med att ögonen anpassar sig börjar jag skönja Akili, varmt leende och iförd en intensivt röd, traditionell dräkt. Eller jag uppfattar den i alla fall som traditionell, när jag tänker efter har jag egentligen ingen aning. Kombinationen av hennes klädsel, det sönderbrända landskapet i torrperioden och den vetenskapliga miljön här på institutet känns lika främmande för mig som den är självklar för henne och jag drabbas plötsligt av insikten att det är jag själv som står ut som ett fyrtorn på öppet hav, en tanke som får mig att känna mig lite obekväm.

Akilis forskning syftar ytterst till att försöka förbättra tillgången till rent vatten för hennes landsmän, något som är självklart för oss hemma i Sverige men är ett stort problem här, och hon och hennes kollegor har drivit ett antal lyckade projekt i regionen. Hon har ett behov av att samverka med kollegor på Mark- och vattenteknik på KTH som är engagerade i några av projekten och sköter huvuddelen av sin dialog i grupper i KTH:s sociala webbplats. Tyvärr har det inte blivit av eftersom det verkar lite stökigt att få ett konto som ger henne tillgång där och Akilis kommunikation med KTH blir därför nästan enbart via e-post, och hon känner att hon går miste om en del av diskussionerna.

Efter att inledningsvis ha varit vänligheten själv börjar irritationen skina igenom allteftersom Akili kommer in i ämnet och jag får höra en hel del väl valda ord om vår stelbenta byråkrati. När jag går därifrån är det med en värme i kinderna som kanske inte bara kommer ifrån solen och känslan av att min försäkran om att vi arbetar med problemet inte gav mig riktigt så mycket cred som jag kanske skulle önska. Men för Akili är det inte en fråga om kontoadministration, för henne är det en fråga om liv och död. 

Han vinkar mig till sig, lätt igenkännbar som jag är, en främling som står och förvirrat tittar ut över alla obekanta ansikten på kaféet där vi har stämt träff och chanslöst försöker lista ut vem av dem som är Sage. Bounjour, ça va? Själv verkar han känna varenda kotte och vårt samtal avbryts ideligen av hälsningar och armviftningar. Vi är klädda nästan identiskt i kavaj, byxor, uppknäppt skjorta och pullover och medan vi hälsar funderar jag ett kort ögonblick på vad det är som gör att han ser sådär världsvant elegant ut som många män i Paris, medan jag själv känner mig som en bankkamrer, innan jag ger upp tanken och slår mig ner.

Jag välter nästan stolen när han plötsligt vrålar EY, PHILIPPE! med armen i luften till någon förbipasserande som hojtar något jag inte hör tillbaka. BIEN, TOI? gastar Sage och vänder uppmärksamheten mot mig, Quoi? Ecoutez! Sage arbetar på Départment de chimie på l’École polytechnique och är inblandad i ett projekt med Skolan för kemivetenskap där man försöker skapa ett samarbete kring masterprogram med inslag av distansundervisning mellan universiteten. École polytechnique har relativt nyligen anslutit sig till Edugain och nu undrar Sage varför inte deras studenter bara kan logga in på KTH för att ta del av distansutbildningsmaterialet som han trodde att de skulle kunna göra med hjälp av federationen.

Jag försöker förklara att det inte är så enkelt utan att man på något sätt måste skapa konton för de som loggar in och att vi på något sätt måste få reda på hur studenter hör ihop med olika kurser och så vidare. Medan jag pratar ser det ut som att något inuti Sage dör och han åldras tio år. Han hade fått intrycket att det var så gott som klart i och med att federationen var uppsatt men börjar förstå att det inte riktigt är så enkelt och att det återstår en del arbete innan det är på plats.

Jag arbetar som chef över IT-arkitekturgruppen på IT-avdelningen på KTH.

9 reaktioner till “Asså, det här med personas, liksom”

  1. Off topic: Man får inte bli arg över att bli kallad farbror om man stavar jiddra med ett g.

  2. SAOL säger ”jidder: (s. jiddret) – (vard.) snack, trams.” medan gidder saknas.

  3. Jiddra: Slangopedia, Wiktionary, ”Jiddra inte med Zohan” (filmtitel), Stiftelsen ”Jiddra inte”, ”Jiddra inte” (boktitel), Luxikon..
    Giddra: King Giddra (person). Slänger jag på ”slang” i sökningen så är bästa resultat 5:e träffen (efter med King Giddra); Slangopedia för ordet ”jiddra”.

    Mer förslag?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *