Vad innebär kostnadseffektivitet i praktiken?

I den klimatpolitiska debatten framförs ofta synpunkten att åtgärder ska vara effektiva. Med det menar man i allmänhet att de ska vara kostnadseffektiva och det är så jag använder begreppet här. Att åtgärder ska vara effektiva innebär då att de ska genomföras med så låg kostnad som möjligt. Det verkar rimligt på många sätt. Varför betala mer än nödvändigt för att minska utsläpp? Både den nuvarande och den förra regeringen brukar också ställa krav på att olika utredningars förslag inom miljöområdet ska vara kostnadseffektiva.

För att kunna bestämma om en åtgärd är effektiv så behöver man veta målet med åtgärden, till exempel att minska utsläppen av växthusgaser, hur stor minskningen kan tänkas bli, och vad åtgärden kostar. Då kan man räkna ut kostnad per kilo koldioxid och jämföra med andra åtgärder. Om någon annan åtgärd är billigare att genomföra, så kan man dra slutsatsen att det första förslaget inte är effektivt, eftersom det finns ett mer effektivt alternativ. I teorin är detta ganska enkelt, men i praktiken kan det vara svårare att räkna och det återkommer jag till någon annan gång.

Förenklat kan man säga att ett villkor för effektivitet är att marginalkostnaden för att släppa ut är lika stor oavsett bransch eller utsläppskälla. Om det kostar X kronor att släppa ut från en typ av aktivitet, men är gratis eller nästan gratis från andra aktiviteter, så är politiken inte effektiv. Detta eftersom en del åtgärder då genomförs till kostnaden X kr, medan andra aktörer som inte behöver betala för utsläppen skulle kunna göra åtgärder som är billigare. Då genomförs alltså inte åtgärder till en så låg kostnad som möjligt och det är inte effektivt. För att politiken ska bli effektiv och leda till minskade utsläpp så måste kostnaden höjas för de sektorer som inte betalar något eller väldigt lite.

I Sverige idag så har vi en koldioxidskatt på vissa utsläpp. Andra utsläpp ingår i EU:s handelssystem med utsläppsrätter. En stor del av dessa utsläppsrätter delas ut gratis, men en del säljs. Priserna för dessa är dock ganska låga. Vissa utsläpp av växthusgaser är helt skattebefriade. Det gäller till exempel utsläpp från kött- och mjölkproduktion. De växthusgasutsläpp som kommer framför allt från idisslare är utan kostnad. Andra utsläpp, till exempel från flyget, betalar ganska låga skatter.

Dessa exempel visar att dagens klimatpolitik inte är effektiv i en förenklad mening. För att det ska bli det, samtidigt som utsläppen faktiskt minskar, krävs att man inför skatt på utsläpp för kött och mjölkproduktion och höjer skatterna på flyg och andra sektorer som är lågt beskattade. Dessa exempel illustrerar också att det i praktiken kan finns andra saker som man vill ta hänsyn till. Man vill kanske skydda en konkurrensutsatt bransch eller ta hänsyn till andra nyttor som det är svårt att beräkna värdet av. I praktiken är det därför svårt att beräkna effektivitet och driva en sådan politik. Men det är ändå intressant att fundera över vad en effektiv klimatpolitik som leder till minskade utsläpp skulle innebära, om effektiviteten vore det viktigaste kriteriet.

Veckan tips: Invigning av Malvinas väg fredagen den 8/6, kl 13. Anmälan här.