Minskad ojämlikhet är en del av hållbarhet

Det globala hållbarhetsmålet om minskad ojämlikhet har många kopplingar till andra hållbarhetsmål. Huvudsakligen är de förstärkande så att om man når ett blir det lättare att nå ett annat. Men det behövs mer analyser om kopplingarna mellan minskad ojämlikhet och andra hållbarhetsmål.

Ett av de globala hållbarhetsmålen (nummer 10) är
”Minska ojämlikheten inom och mellan länder”.
Det har flera delmål, bland annat nr 10.1:
”Till 2030 successivt uppnå och upprätthålla en inkomsttillväxt högre än det nationella genomsnittet för de 40 procent av befolkningen som har lägst inkomst”
och nr 10.2:
”Till 2030 möjliggöra och verka för att alla människor, oavsett ålder, kön, funktionsnedsättning, ras, etnicitet, ursprung, religion eller ekonomisk eller annan ställning, blir inkluderade i det sociala, ekonomiska och politiska livet.”

I Sverige går utvecklingen åt fel håll för delmål 10.1. Klyftorna ökar i och med de med lägst disponibel inkomst har en lägre ökningstakt av inkomster än de med hägre disponibel inkomst.

Indikatorn för delmål 10.2 är andel av befolkningen, fördelat på ålder och kön, som bor i ett hushåll med en disponibel inkomst på mindre än 50 procent av medianinkomsten. I Sverige är det cirka 8 procent. Störst andel är det bland barn med cirka 11 procent. Störst skillnad mellan män och kvinnor är det för de äldsta där mer än dubbelt så många kvinnor som män har mindre än 50 procent av medianinkomsten.

Målet om minskad ojämlikhet är intressant också för att det finns kopplingar mellan ojämlikhet och en rad av de andra globala hållbarhetsmålen, exempelvis God hälsa och välbefinnande, Bekämpa klimatförändringar och Fredliga och inkluderande samhällen. Oftast är dessa kopplingar positiva, om man främjar ett av målen så främjar man också andra. Men det kan också finnas potentiella konflikter som man behöver hantera.

En sådan potentiell konflikt som har diskuterats en del på senare tid är om ökade miljöskatter kan bidra till ökade klyftor. Det används ibland för att argumentera mot exempelvis höjda bränsleskatter. Frågan har aktualiserats bland annat i samband med den skatteväxling på 15 miljarder kronor som bestämts i överenskommelsen mellan regeringen och Centern och Liberalerna. Det är en intressant fråga som kräver närmare analys. Bränsleskatter verkar i huvudsak vara proportionerliga, de som har högre inkomster betalar också högre skatter. Men det utesluter inte att det kan finnas specifika grupper som drabbas oproportionerligt mycket och det är viktigt att identifiera. Men eftersom den planerade skatteväxlingen berör mindre än 1.5 procent av statens skatteintäkter borde man kunna använda en del av de resterande 98,5 procenten för att kompensera de som eventuellt drabbas. Av betydelse är också att klimatförändringar framför allt slår mot dem lägst inkomster och att det finns stora risker för ökade ojämlikheter om klimatmålen inte nås.

Veckans tips: Prenumerera på nyhetsbrev från KTH Sustainability Office. Anmäl dig här.