Hur klara man av att plugga i fem år!?!

Jag blev väldigt inspirerad av instagramarna på @kthstudent när de funderad över hur man klara av en femårig utbildning. Jag hade helt glömt bort hur mycket jag funderade över det där i början av utbildningen. När jag fick mitt antagningsbesked hoppade jag först runt i fem minuter av ren lycka men sedan kom paniken. Jag minns att jag ifrågasatte vad gett mig in på, hur skulle jag orka plugga i FEM hela år!?!

Efter gymnasiet så for jag runt – jag jobbade i Stockholm, reste runt i Europa, flyttade till England och pluggade i Uppsala. För mig var det både en frihet och trygghet att flytta runt. Jag hade friheten att kunna agera helt utifrån mina drömmar och jag hade tryggheten i att jag alltid kunde dra vidare om jag inte lägre trivdes. Att byta det livet mot fem år i olika föreläsningssalar kändes superläskigt. Jag tog antagningsbeskedet som ett besked om hur mitt liv skulle se ut under de fem kommande åren.

På ett sätt var det ju så, nu fyra år in i utbildningen, åker jag fortfarande in för att gå på föreläsningar på KTH. Däremot var det inte det där långsamma och förutsägbara livet som jag tänkte mig. Att plugga på KTH innebär på ett sätt att leva i konstant förändring. I början är ska man förstå sig på allt det där med att studera på universitet, sedan valdes det teknikinriktningar, vi begav vi oss ut i världen och skrev kandidatarbeten och nu pågår mastern med utbyten och väldigt mycket mer valfrihet. Känslan av frihet och trygghet förändrades men finns kvar, jag känner idag frihet i de möjligheter som utbildningen ger och trygghet i att veta vart jag är på väg.

Så hur orkar man plugga i FEM hela år? Man orkar för att man tar ett år i taget. Då varje år innebär nya utmaningar, människor och lärdomar (så lame!) så blir det aldrig långtråkigt.

//Malin

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.