Hoppa till innehåll

Digitalisering ökar kvalitetstiden med studenterna

Rollen som universitetslärare har varit föremål för mycket effektivisering och rationalisering. Vi förväntas examinera många fler studenter på kortare tid. Det har påverkat den kvalitetstid man får med varje student och minskat tiden för kritiskt tänkande och vetenskaplig diskussion. Kan digitaliseringen kanske vara metoden att komma till rätta med detta?

Samtidigt är vi universitetslärare ofta tämligen förändringsobenägna och värnar den traditionella föreläsningsformen. En stor del av lärarens tid går dessutom åt till examination, som sällan inbegriper lärande och som inte är stimulerande, snarare monotont och föga utvecklande. Vi borde snarare förändra sättet vi undervisar på för att kunna värna om den värdefulla diskussionstiden med studenterna.

Peter Svensson vid Lunds universitet ifrågasätter i en debattartikel i  tidningen Universitetsläraren digitaliseringen av högskolan och särskilt det fokus på effektivisering och minskad studentkontakt som han anser att det riskerar leda till. Men det är inte det som är syftet.

Digitaliseringen syftar till att frammana en ny syn på lärandet och på hur man effektivast och med högst kvalitet kan ägna tiden åt studenterna. Blooms taxonomi, som ger en hierarkisk struktur för olika nivåer av lärande, har klassificerat lärande i sex olika nivåer;

  1. Memorera fakta och begrepp.
  2. Förstå och förklara idéer och koncept.
  3. Tillämpa kunskapen i nya situationer.
  4. Analysera samband och se mönster.
  5. Värdera och bedöma för att kunna fatta beslut och grunda åsikter.
  6. Nyskapande.

Traditionella föreläsningar fokuserar på de två första nivåerna och i bästa fall ger de inspiration och motivation att komplettera traditionell kurslitteratur. Sedan har studenterna lämnats att själva tillgodogöra sig kunskap på högre nivåer. Fakta och förståelse kan hanteras med envägskommunikation genom föreläsningar, medan högre nivåer kräver ett socialt sammanhang, samarbete mellan studenter, förhoppningsvis med ökat seniort mentorsstöd.

Borde inte lärartiden för fakta och förståelse minska till förmån för campusundervisning för analys, värdering och nyskapande som kräver seminarier, projektsamarbeten och komplex problemformulering och – lösning? Ändå tenderar detta få stryka på foten när kraven ökar i raskare takt än resurserna för dess genomförande.

Det är detta digitaliseringen kan hjälpa till med. Digitala föreläsningar, med en annan struktur än traditionella föreläsningar, kan ses om igen, tid, plats och hastigheten i uppspelningen är flexibel. Digitala föreläsningar kan nå många fler, i alla åldrar och livssituationer. Digitala examinationsformer möjliggör automaträttning och omedelbar återkoppling på studenternas lärande. Stora datamängder kan användas för att rikta utbildningsinsatser mot det som studenterna upplever som svårt och tidskrävande, i stället för att lägga tiden på det mindre komplexa.

Om dagens studenter ska tycka att utbildningen är relevant och aktuell är digitalisering av utbildningen nödvändig. Digitaliseringen av universiteten är en ödesfråga för att möta framtidens behov och förväntningar.