Hoppa till innehåll

En tillgänglig webbplats – en mänsklig rättighet

Från och med den 23 september ska all offentlig service (statliga myndigheters webbplatser) vara tillgänglig enligt ny lagstiftning. Det kan tyckas vara en självklarhet att alla människor, oavsett vilka särskilda behov som föreligger, ska kunna få likvärdig tillgång till digital information och tjänster, men det kommer dock inte av sig själv. Även om digitaliseringen i sig i många fall underlättar tillgängligheten.

Vi behöver förstå att vi till exempel måste använda formatmallar för att en synskadad person ska kunna förstå olika rubriknivåer, att vi ska lägga in beskrivande text för bilder för att förklara bildens innehåll för den som inte kan ta del av det visuella eller erbjuda lättlästa versioner av texter på de språk som målgruppen kan ta del av.

Det har varit känt under en längre tid eftersom vi redan för ett år sedan behövde leva upp till dessa krav för nya webbplatser, nu ska det även gälla för befintliga webbplatser. Detta betyder att information och tjänster via webben ska vara möjliga att uppfatta av alla. De ska hanterbara, begripliga och robusta.

KTH har hundratusentals webbsidor, skapade av tusentals personer. Hur ska man kunna säkerställa att alla dessa sidor blir tillgängliga till dess lagen träder i kraft? Stora insatser har lagts på det, men många sidor och tjänster kommer inte att hinna eller kunna anpassas före den 23 september. Det som inte hinner eller kan anpassas, ska det då släckas ned eller flyttas utanför organisationen, eller ska man acceptera att det kanske inte går att leva efter lagens riktmärken fullt ut?

Om man inte hinner att ta fram automatiska system för att skapa undertexter till filmat material, ska man då undvika att dela med sig av inspelat material överhuvudtaget, till nackdel för alla dem som skulle kunna förenkla kunskapsinhämtningen genom att få tillgång till en inspelad föreläsning?

KTH har höga ambitioner vad gäller tillgänglighet; det föreskrivs som ett viktigt värde i vår nyligen antagna digitaliseringspolicy och tillgänglighet kan även ses som en form av social hållbarhet och adresserar därmed ytterligare ett av KTH:s kärnområden. Min förhoppning är att det i framtiden ska vara naturligt att säkerställa tillgänglighet i all digital utveckling och att vi ser värdet av att det som är tillgängligt för personer med särskilda behov ofta också innebär ökad användbarhet för alla.