Hoppa till innehåll

Akademiska ledare behöver se helhet och delar samtidigt

Ledarskap är ett populärt ämne som lever och frodas både i praktiken och teorin. Vari består attraktionskraften?

Den kan förklaras på många sätt, vilket också gjorts i forskning och populärlitteratur. Många är överens om att det har med närheten till makt och inflytande att göra. Ledarskap blir därför angeläget både för dem som har eller vill ha makt, och för dem som upplever sig som maktlösa. Ledarskap betraktas i många olika typer av verksamheter som nyckeln till framgång och framtid.

I akademin diskuteras sedan några år hur det akademiska ledarskapet kan utformas för att leva upp till den akademiska idealen av självständighet, kreativitet och kritiskt tänkande. Även forskningen om akademiskt ledarskap har blivit ett växande område, inte minst i relation till en pågående diskussion om universitetens roll och betydelse i ett demokratiskt samhälle.

Hur kan den självständiga och fria forskningen främjas samtidigt som universiteten styrs mot högt uppställda mål och visioner om samhällsnytta och medverkan till hållbar utveckling? Det som utmärker akademin jämfört med många andra branscher är tankar om meritokrati och kollegialitet. Att kvalitén i forskning och utbildning ska säkerställas av dem som är mest kunniga och insatta i ämnesområdena.

Kollegialiteten måste därför byggas in i det akademiska ledarskapet i samklang med universitetets mål. Akademiska ledare behöver träning i att både bevaka sitt eget områdes vetenskapliga utveckling och att höja blicken för att se helheten. De måste också fungera som ledare som leder människor och arbetsplatser, att medverka till universitetens utveckling som organisationer.

Akademiskt ledarskap är därför en fråga som angår många och behöver diskuteras i både kollegiala-, lednings- och andra sammanhang. Vad/vem tänker du på när du hör akademiskt ledarskap?