Hoppa till innehåll

Säkerhet och användbarhet måste gå hand i hand

När bytte du lösenord senast? Använder du 0000 för att logga in på telefonen eller hundens namn som lösenord till wifi? Har du samma lösenord på Netflix som på jobbdatorn? Har du svårt att komma ihåg lösen när hemlarmet tjuter och vaktbolaget ringer för att kolla vad som hänt? Jag kan bara säga att jag förstår dig.

Hur ofta händer det inte? Du kommer inte in i en tjänst för att du glömt lösenordet eller provat med fel lösenord för många gånger? Eller att man beställer ett nytt lösenord bara för att upptäcka att datorn lagrat det gamla. Lösenordsbytardagen den 20 januari har passerat och förhoppningsvis blev den en påminnelse om att se över arsenalen av lösenord. Men kanske verkade det för jobbigt eller tiden fanns inte just då?

Ofta upplever jag en kollision mellan användbarhet och säkerhet. Det är helt enkelt lite för jobbigt att hålla en tillräckligt hög säkerhetsnivå samtidigt som att det är få som verkligen tvingats vara med om vad som kan hända om ett lösenord läckt ut. Eller också tycker man inte att det är så mycket av det som man håller på med som behöver hållas hemligt. Och så betänker man inte att ens data skulle kunna förstöras eller göras otillgängliga.

Vi skulle behöva en digital miljö och struktur som gör det så enkelt att hålla högsta möjliga nivå av datasäkerhet så att man inte ens överväger att inte göra det.

Det räcker inte med att utbilda användaren i hur man hanterar sin egen datasäkerhet. Det räcker inte med att införskaffa digitala lösenordshanterare. Det räcker inte att komma fram med en lösning som bara relaterar till arbetet.

 Idag flyter arbetsmiljön och det privata ihop mer och mer. Vi behöver användbara säkerhetslösningar som ser till helheten i IT-användningen ur ett användarperspektiv. Man ska kunna vara en säker IT-användare utan att ens en gång behöva bekymra sig om hur man loggar in. Säkerheten lär aldrig uppkomma om man inte också fokuserar på användbarheten.