I diskussioner om utbildning och lärande dyker ord som grundläggande, breddad eller fördjupad ofta upp i beskrivningar av olika slags kunskapskrav. Många tycker att det finns en bas inom specifika områden som alla måste lära sig, vilket signalerar en uppfattning om att det är det här som är kunskapsområdet. Kärnan. Till detta kan läggas andra kunskaper som också är viktiga, men som kanske kan förändras över tid och som sammantaget utgör ett visst utrymme för flexibilitet. Det kallas ofta bredd.
Sedan kommer då fördjupningen. Den är extra viktig i högre utbildning, och inte minst inom forskningen. Fördjupningen signalerar mer av analys och problematisering. Att kunna tänka själv och att kunna tillämpa och ifrågasätta kunskap. Att utveckla ny kunskap.
Vad representerar kunskap om JML på en teknisk högskola? Vanligast är att se det som en breddande kunskap som ger ett nytt perspektiv på samhället. Men, räcker det med baskunskap, frågar sig några.
Eftersom det är en obligatorisk del av våra program blir det en breddning på ett annat sätt än endast individuellt, nämligen genom att kunskapen delas av många. Delad kunskap främjar utvecklande samtal och förändring. Med en baskunskap om JML kan de som blir nyfikna och vill lära mer läsa vidare och söka fördjupning i specialkurser.
Det stora steget på KTH består i detta fall i att vi går från att några studenter läser frivilliga kurser med viss fördjupning till att alla studenter får grundläggande kunskaper om JML. De får ett nytt perspektiv som de kan ta med sig vidare i studierna. Några av dem kommer fördjupa sina kunskaper om JML inom det egna ämnet, andra kommer söka utveckling genom fortsatta studier eller genom att tillämpa kunskaperna i arbetslivet.