Förra veckan deltog jag på Sveriges universitets och högskoleförbunds, SUHF, årskonferens i Luleå med temat framtidens lärosäten med flera internationella inbjudna talare. Denna vecka besökte jag tillsammans med flera KTH-kollegor NTNU i Trondheim och lyssnade på deras framgångsrika arbete med framtidens ingenjörsutbildning som pågått sedan 2019.
Två mycket lyckade besök. Inte minst insåg vi att KTH är på rätt väg gällande arbetet med framtidens utbildning som pågått sedan ett år tillbaka i Utbildningsnämndens regi. Ett arbete som kommer att breddas och intensifieras betydligt framöver.
Observationerna är flera. Just nu sker omvälvande förändringar av universitetssektorn globalt och de tekniska universitet som idag är framgångsrika kommer inte att vara detta automatiskt i framtiden.
Karaktäristik på framtidens framgångsrika tekniska universitet är att campusen används betydligt mer för att träna ingenjörsfärdigheter i makerspace-liknande miljöer, för spontan och planerad social interaktion både mellan studenter och mellan studenter och lärare. Digitala verktyg och miljöer används i betydligt högre utsträckning, speciellt när lärandet gynnas. Vidare är läraktiviteterna studentcentrerade och flexibla, med en mångfald av examinationsformer och där lärande- och examinationsaktiviteterna är helt integrerade i varandra.
Studentprojekten är autentiska och utmaningsdrivna med samhällsrelevans och utan lösningar med givna svar. Studenterna arbetar tvärdisciplinärt och ofta tillsammans med andra studentkategorier som humanister, samhällsvetare och jurister. Förutom adekvata ingenjörsfärdigheter utvecklas samtidigt självreflektion, kommunikationsförmåga, ledarskap, innovationsförmåga och träning i etiska frågeställningar.
Studenter, lärare och forskare i framtidens framgångsrika tekniska universitet är de som är de mest och bäst lämpade, med könsbalans och med olika bakgrund. Deras bakgrunder representerar samhället i stort och bidrar därmed med flera relevanta perspektiv i både utbildning och forskning. Studenterna finns både i programutbildningar och i det livslånga lärandet. De deltar inte endast för att lära sig lära utan även för att ta del av den nya tekniska utvecklingen, speciellt de som vidareutbildar sig. Den starka kopplingen mellan utbildning och forskning kommer bli ännu starkare!
Lärarna arbetar tillsammans, använder flitigt läromedel som redan är utvecklade av internationella kollegor och uppmuntrar studenterna att använda relevanta forskningsresultat i sina studier för att lösa uppgifterna. De uppmuntrar även studenterna att våga prova helt nya lösningar och kanske misslyckas. Utan misslyckande ingen framgång!
I framtidens framgångsrika tekniska universitet är fortsatt disciplinära kunskaper viktiga. Men de utvecklas i sammanhang som är relevanta för ingenjörsstudenterna. Eftersom de direkt ser nyttan med ämnesmässiga kunskaper blir intresset för ytterligare fördjupning naturlig.
Nästa vecka deltar jag på REDIR:s [REktorer och Dekaner I Riket] årskonferens i Luleå där framtidens utbildning är i fokus.
Jag ser med tillförsikt på KTH:s möjligheter att bli och vara framtidens framgångsrika tekniska universitet. För detta krävs dock att vi håller kompassen rätt och tillsammans utvecklas i rätt riktning.