Hoppa till innehåll

Förändringsarbete inom akademin

Att ledningen går före och visar vägen i ett förändringsarbete är av avgörande betydelse för att åstadkomma förändringar inom akademin. I veckan var jag på ett seminarium i Oslo där detta återigen blev väldigt tydligt.

Jag medverkade på en konferens kring en ny bok, som handlar om forskningsprojekt för jämnare könsfördelning och ökad jämställdhet inom institutionerna matematik och naturvetenskap vid Oslo Universitet.Bokens författare samtalade på scen och flera inbjudna talare kommenterade boken eller presenterade annan närliggande forskning ur flera perspektiv.

Insamlad data visade på tydliga skillnader utifrån kön både när det gäller antal och villkor i forskarmiljön. Kvinnorna upplevde villkoren som betydligt mer problematiska än vad männen gjorde.

Resultaten var inte förvånande eller ovanliga i sig, det finns ingen anledning att tro att villkoren på Oslo Universitet är mer ojämställda än på andra håll i liknande mansdominerade miljöer.

En stor del av projektet består av förändringsprojekt med aktionsforskningsansats, det vill säga att forskarna kombinerar att driva förändring för ökad jämställdhet med att dokumentera och analysera processer och resultat.

Tre omfattande projekt hade genomförts delvis parallellt, vilka beskrivs och analyseras i boken. En seminarieserie som riktade sig till ledningen för de berörda institutionerna, ett program med seminarier för doktorandhandledare och ett program för kvinnliga toppforskare.

Min roll på konferensen var att kommentera denna del i boken. Det fanns flera intressanta resultat att lyfta om hur metoder kan användas och utvecklas.

Ett exempel visade hur viktigt det är att ledningen tydligt står bakom och legitimerar förändringsarbetet för att andra grupper ska ta problemet på allvar.

I detta fall visade det sig i seminarierna med forskarhandledarna som i den första omgången uttryckte starkt motstånd mot att arbeta för ökad jämställdhet- särskilt männen. I den andra omgången hade ledningen genomgått seminarieserien och därefter på ett helt annat sätt kommunicerat att projektets arbete för ökad jämställdhet skulle prioriteras, vilket omedelbart satte spår i minskat motstånd bland de manliga handledarna.

Plötsligt togs ojämställdhet på allvar, vilket öppnade upp för helt andra och mer konstruktiva diskussioner.