Hoppa till innehåll

Har Sverige en digitaliseringspolitik?

För några veckor sedan var jag kallad på möte med regeringens digitaliseringsråd, en namnkunnig skara personer med ett uppdrag att vara bollplank till regeringens digitaliseringsminister.

Jag har nu haft möjligheten att arbeta med digitaliseringspolitik i tio år. Det var 2012 som IT- och energiminister Anna-Karin Hatt gav mig i uppdrag att leda regeringens digitaliseringskommission och sedermera ingå i digitaliseringsrådet. Under denna tid har sex digitaliseringsministrar passerat revy från tre olika politiska partier. Sverige har sedan 2012 haft målet att vi ska vara ”bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter” och i olika rankingar placerar sig Sverige ofta topp tre, även om vi sällan tar förstaplatsen.

Jag driver ofta frågor om digital kompetens, vilket är ett av de viktigaste målen för att vi ska kunna bli bäst i världen på att utnyttja digitaliseringens möjligheter. Universitet och högskolor spelar en viktig roll i att utveckla digital spetskompetens, men alla utbildningsaktörer från grundskola och gymnasium till yrkeshögskolor och studieförbund är centrala aktörer för att kunna höja den allmänna digitala kompetensen.

Frågor om digitalt innanförskap och digital arbetsmiljö ligger mig också varmt om hjärtat, frågor där höga ambitioner lätt uttrycks, men där det är långt till den handling som behövs för att målen ska uppnås. I dessa tider ligger också frågor om digital säkerhet och integritet högt på agendan, för vi kan lätt se att det digitala också attackeras i tider av politisk instabilitet i världen.

Ofta klagas på att regeringen inte gör tillräckligt när det gäller digitaliseringsfrågan. Digitalisering är ett komplext politikområde och det är fullt förståeligt att man av rädsla för att föreslå politiska satsningar eller insatser för att främja digitalisering inte gör någonting alls. Därför är det ett område som kräver en politik och politiker som är insatta i området. Nu har vi för första gången en digitaliseringsminister som kommer från branschen. Det inger hopp. Khashayar Farmanbar, eller ”Khash” som han ofta kallas, har en bakgrund som högskoleingenjör och IT-entreprenör innan han gav sig in i politiken.

En intressant diskussion vid digitaliseringsrådets möte handlar om avsaknaden av en politisk debatt om digitalisering – det är lättare att få politik att ske om det är en politisk stridsfråga. Vi har idag inget politiskt parti som är ”emot” digitalisering. Detta i kombination med att det är ett komplext område gör det ofta svårt att få en synlighet för digitaliseringsfrågorna politiskt vilket gör att de stora satsningarna lyser med sin frånvaro.

Se hellre digitalisering som ett område att investera i – det betalar sig i längden – och inte bara se det som en kostnad. Detta gäller både inom näringsliv, offentlig sektor och inte minst politiken.