Enkäten innehöll olika typer av frågor för att fånga in det komplexa fenomenet genusbaserad utsatthet och sexuella trakasserier. Det finns en fråga som bygger på lagens definition och som begränsas till det senaste året. På den frågan är det ungefär fyra procent totalt som anger att de blivit utsatta för ”icke önskvärd sexuell uppmärksamhet på arbetet/studieplats”.
Bland studenter som är kvinnor uppger sex procent att de utsatts medan motsvarande siffra för anställda män är två procent. Genomgående upplever kvinnor högre grad av utsatthet bland anställda, doktorander och studenter. För att fånga utsatthet ur ett bredare perspektiv under en längre tid har elva frågor ställts som beskriver olika former av beteenden.
Inom forskning är det sedan tidigare känt att många tvekar att svara jakande på direkta frågor om trakasserier och diskriminering, bland annat därför att de är osäkra på vad som räknas dit. Då frågorna istället innehåller exempel på konkreta situationer av utsatthet är det fler som känner igen sig.
Sammanhanget spelar roll, liksom situation och relation, för när ett beteende upplevs som problematiskt. På den sammanlagda frågan uppger totalt 38 procent att de upplevt något av dessa beteenden minst en gång under sitt arbets-/studieliv. Med detta mått redovisar gruppen doktorander som är kvinnor högst andel utsatta, nämligen 53 procent. Vi har även ett urval av resultaten från KTH, vilka liknar sektorns övergripande.
Mönstren är dock ännu tydligare på KTH än i sektorn. Kvinnor på KTH upplever utsatthet i högre grad än kvinnor i sektorn, medan män på KTH upplever lägre grad av utsatthet än män i sektorn. Vi har anledning att utgå från KTH resultaten i workshops framöver för att utveckla det förebyggande arbetet med arbets- och studiemiljö. Resultaten visar tydligt att vi har utmaningar i vår akademiska kultur.