En reflektion runt Mål 6 och över gränsöverskridande kommunikation; vatten, sanitet och mänskliga rättigheter.

I fjol fick jag tillfället att medverka som samtalsledare på MRF – en filmfestival för mänskliga rättigheter. Filmen ”There will be water” kopplade till det 6:e globala hållbarhetsmålet ”Säkerställa tillgång och hållbar vatten- och sanitetsförvaltning för alla”.

Globalt sett har utvecklingen gått framåt och milleniemålet att halvera antalet utan tillgång till rent vatten uppnåddes i flera länder. Men ca 844 miljoner människor saknar ändå tillgång till rent dricksvatten, och många fler saknar tillgång till de enklaste former av sanitet (toaletter). Det mesta avloppsvatten släpps ut orenat i miljön (WHO & UNICEF, 2017). Utmaningen är stor för att åstadkomma adekvat skydd av både miljö och människors hälsa.

Kvinnor och flickor blir särskilt missgynnade vid avsaknad av rent vatten, sanitet och bristande hygien. Förlorad tid, sjukdomar, och attityder och tabun associerade med mens leder till förlorade skoldagar och slutligen lägre utbildning och förlorade arbetstillfällen.

Dessutom är vatten inte bara en grundläggande förutsättning för mänsklig hälsa och välbefinnande, utan också en förutsättning för jordbruk och energiförsörjning.

Filmen som jag och skoleleverna såg handlade om en forskares till synes enkla men ambitiösa mål att skapa vatten, energi och mat i öknen, genom ett system med solenergi för avsaltning och matodlingar. Ett storslaget ingenjörsprojekt där medverkande kämpade under hård tidspress.  Som lyckades… men sedan stötte på problem när finansiärerna drog sig ur. Fallgroparna är många, som eldsjälen i filmen fick erfara.

Utmaningarna inom vatten, sanitet, hygien, mat -och energiförsörjning är stora och komplexa. Även om man tycker sig ha den ultimata tekniska lösningen, kan det brista på grund av faktorer som kanske är svårare att påverka, t.ex. politik, samhällsstrukturer, finansiering, långsiktig hållbarhet, knyckfullt väder och förändrat klimat. Alltså både mänskliga, ekonomiska och miljömässiga faktorer, till synes utanför vår kontroll.

Att mötas och diskutera grundläggande frågor med nyfikna gymnasieungdomar är spännande och angeläget. I dessa dagar av ”fake news” och misstro mot fakta kanske det blir ännu viktigare att lämna de digitala forumen för att mötas i person. Dessutom får man raka och viktiga frågor, som kanske inte kan besvaras i en mening, men som vi alla gott kan fundera på, till exempel:

”Om det är så lätt att rena vatten och det är sån vattenbrist i tex mellanöstern, och om man är orolig över konflikter med brist på vatten som orsak – varför renar man helt enkelt inte vattnet?!”

”Är det inte lätt att bli frustrerad när inget görs?”

Vi har också här i Sverige anledning att fundera på hållbarhetsmålen, och mål 6 i ljuset av mänskliga rättigheter. Vi har människor som lever på samhällets marginaler som är särskilt utsatta och som bl.a. inte har regelbunden tillgång till vatten, sanitet och hygien (Davis & Ryan, 2017).

Dessutom har de tre senaste åren varit ovanligt torra, vilket ledde till vattenbrist på stora håll i Sverige, särskilt vid öar och kustområden. För enskilda brunnsägare, som kanske saknar kunskap och kapacitet att hantera vattenbrist och överhuvudtaget kontrollera eller åtgärda vattnets kvalitet, kan detta vara en stor utmaning, och något det svenska samhället kommer behöva planera för och hantera. I dagsläget saknas t.ex. en helhetlig kunskap baserad på systematiskt insamlade data om vattenkvaliteten hos hushåll med enskilda brunnar (SCB, 2017). Nyligen kom också betänkandet från den statliga utredningen ”Vägar till hållbara vattentjänster” som tittar just på småskaliga VA-lösningar. Utan tvekan kommer små och enskilda anläggningar bli en viktig fråga i Sverige framöver.

Det finns trots allt anledning att leva hoppfullt, att lära och att sträva mot förändring och förbättring. Utvecklingen har globalt sett gått framåt, och långt fler människor har tillgång till grundläggande rättigheter än vid millennieskiftet. Men kanske behöver vi tänka om, vara lyhörda och samarbeta med andra aktörer än de från vår egen bakgrund, ämnesområde, kultur och gärna över generationsgränser för att förverkliga den värld vi vill ha. VI har så oerhört mycket att vinna genom att mötas och lära av varandra.

Ett exempel av utbyte omkring vatten, sanitet, hygien och nutrition hittar ni här: WASHnut, vilket också porträtterats som del av UR skola, riktat mot gymnasieungdomar och förstagångsväljare.

Helfrid Schulte Herbrüggen
Vattenexpert på Ecoloop AB, affilierad forskare vid KTH