Det kom ett mail. ”Hej RSO! Vi har ett samarbetsavtal med ett tyskt forskningscentrum om en gemensam professur där KTH ska finansiera två doktorander. Centrumet har genomfört samtliga av sina åtaganden, men vem ska stå för finansieringen på KTH?”
Svaret på frågan var enkelt i detta fall. Avtalet var signerat och diariefört och i villkoren stod klart och tydligt vad som gällde. Detta är bara ett exempel på varför det är viktigt att det finns samarbetsavtal.
Forskningsprojekt kan sträcka sig över flera år, och konsortierna bestå av internationella samarbetsparter från både akademi och industri. Ofta har man samarbetat utan problem i tidigare projekt, man ser varandra som kollegor, och projekten känns enkla och okomplicerade.
Men det är när det oförutsedda inträffar som avtalet behövs som mest.
När det resultat som du var med och bidrog till blir nästa stora innovation och du, kanske oavsiktligt, gav bort det. Den österrikiska parten i ditt EU-projekt bryter mot kontraktet och KTH måste betala skadestånd som är långt högre än bidragsdelen.
Att ta höjd för det oförutsedda är det som KTH:s affärsjurister hjälper till med. KTH har som myndighet andra legala förutsättningar än privata aktörer och ska göra sin riskbedömning utifrån gällande lag. Men samtidigt värna om att KTH:s forskare ska kunna fortsätta att forska på de resultat som genereras, och säkerställa att den enskilda forskare som vill kommersialisera sitt resultat ska kunna göra det.
När det känns som att förhandlingarna tar lång tid, tänk på att det kan löna sig flera år framåt!
Maria Gustafson, chef för avdelningen för forskningsstöd