KTH har en fantastisk bredd! I förra veckan deltog jag i två evenemang som kan illustrera detta, nämligen invigningarna av Novatron 1 och Inspire Lab!

Inspire Lab är ett nytt forskningscentrum med fokus på innovativa initiativ som tar tag i konkreta jämställdhetsutmaningar och förbättrar kvinnors livsvillkor. Inom Inspire Labs uppdrag inryms också att sprida kunskap och att bidra till utbildningarnas innehåll. Tre projekt har redan finansierats och de handlar om att förebygga förlossningsskador, att motverka skador från så kallad deep fake-porr som skapats utan samtycke med manipulerade bilder eller videor samt att ta fram AI-lösningar som speglar kvinnors livsvillkor.

Detta är viktiga frågor, inte minst för ett tekniskt lärosäte, och det ansluter till KTH:s långvariga och långsiktiga arbete med jämställdhet, mångfald och lika villkor. Inspire Lab har möjliggjorts genom en donation och visar därmed på hur filantropi kan vara avgörande för att universitetet ska kunna utveckla nya och innovativa forskningsområden.

Novatron 1 är en experimentell fusionsreaktor som drivs av Novatron Fusion Group AB och som fysiskt är placerad på KTH i Alfvén-laboratoriet. Drömmen om fusionsenergi är gammal och KTH har sedan länge en välrenommerad historik inom plasmafysik som är en viktig del i utvecklingen av en fusionsreaktor. Hannes Alfvén, tidigare professor vid KTH som 1970 fick Nobelpriset i fysik, var en föregångare på området och under sin tid på KTH en världsledande forskare på området.

Invigningen av reaktorn visar också  hur deep tech-innovationer måste utvecklas i ett samspel mellan universitetet, privat riskkapital och innovativa och modiga bolagsbildningar. För att behålla och utveckla svensk konkurrenskraft behöver modellerna för att föra forskning inom deep tech vidare till hållbara bolag och kommersiell tillämpning nogsamt stöttas och utvecklas. Novatron är ett sådant exempel.

Nu är det inte långt till sommarledigheten för många av oss. Innan dess är det dock dags för den årliga Almedalsveckan. Där kommer många KTH-forskare att närvara inom AI, kvantteknologi, mat från havet, bostadsbyggande, energi, cybersäkerhet, humaniora i professionsutbildningar, innovationer, life science… och mycket mer. Tillsammans med Chalmers arrangerar KTH två seminarier om ”Ansvarsfull AI – en svensk konkurrensfördel” och ”Svensk kvantteknologi – från strategi till global framgång” på  förmiddagen torsdagen den 26 juni.

Med det sagt så är det också dags att önska alla läsare av bloggen, studenter, medarbetare och vänner i samhälle och näringsliv, en riktigt fin och avkopplande sommar!

KTH välkomnar de föreslagna satsningarna på spetsforskning, excellenscentra och forskarskolor i AI-kommissionens betänkande Färdplan för Sverige (SOU 2025:12). Planen innehåller omfattande förslag på hur Sverige ska bli en ledande aktör inom artificiell intelligens. I vårt remissvar ställer vi oss i huvudsak positiva till betänkandet.

I vårt svar framhålls att hög forskningskvalitet och internationell samverkan är avgörande för att Sverige ska kunna spela en relevant roll inom AI-området. Särskilt lyfts potentialen hos Cybercampus Sverige, som föreslås få en central roll för AI och cybersäkerhet.

Vi betonar även vikten av att stödja forskning inom smal AI – lösningar anpassade för specifika tillämpningar – där svensk forskning och industri har goda förutsättningar att konkurrera.

Utbildning lyfts fram som en nyckel till framtidens AI-kompetens, vilket KTH instämmer i. Det krävs dock mer än tekniska resurser – även didaktiska och pedagogiska perspektiv behöver inkluderas. Vi ser även behov av att säkerställa beräkningsresurser för AI i grundutbildningen, och vill undestryka vikten av att utbildningssatsningar omfattar flera vetenskapsområden – inte bara teknik och naturvetenskap.

Färdplanen föreslår förändringar i lagstiftningen kring datadelning mellan myndigheter. Det ser vi som något positivt att förenkla möjligheterna till datautbyte, men understryker att detta måste ske med bibehållen personlig integritet. Det borde, vilket framgår av i vårt remissvar, vara ett grundläggande krav – inte bara ett forskningsspår.

Vi efterlyser en mer balanserad syn på EU:s regelverk. Att reglerna ibland uppfattas som begränsande bör vägas mot deras syfte: att skydda individers rättigheter och säkerhet. Betänkandet föreslår insatser för folkbildning med hem-PC-reformen som inspiration. KTH ser positivt på detta, men noterar att omfattningen är begränsad i jämförelse med tidigare digitaliseringssatsningar. Vi föreslår att fokus bör ligga på både teknikanvändning och medborgarnas möjlighet att förstå, granska och påverka AI-utvecklingen.

Vi efterfrågar långsiktig finansiering för mjukvaruutveckling inom forskningen, och pekar på behovet av att bygga upp infrastruktur inte bara för beräkning – utan även för lagring och delning av träningsdata. Nu är förhoppningen att AI-kommissionens färdplan också omsätts i handling så att de många viktiga förslagen kan bli verklighet.

Den 26 juni har KTH och Chalmers ett gemensamt seminarium i Almedalen under rubriken Ansvarsfull AI – en svensk konkurrensfördel?  Välkomna!

Hur ska universiteten rustas för att vara en kraft för samhällsutveckling, tekniska framsteg och demokrati? Hur bör universiteten styras, organiseras och finansieras för att skapa långsiktig framgång för svensk forskning och utbildning?

Det är några frågor som skulle behöva analyseras i den tid vi nu befinner oss i. Det är länge sedan universitetens roll i samhället fick en djup och allsidig belysning utifrån frågor som har att göra med universiteten som en central och viktig samhällsinstitution. Ofta debatteras hur universiteten kan bidra till skolans problem eller välfärdens kompetensförsörjning och industrins konkurrenskraft. Men sällan frågar vi oss hur universitetens förutsättningar i grunden behöver formas för sådana syften.

De stora utredningar som gjordes på 1960- och 1970-talen och ledde fram till genomgripande reformer är kanske det senaste tillfället när de riktigt stora frågorna om universitetssektorn ställdes och gavs utrymme i både utredningar, debatt och politiska förslag. Idag betraktas universiteten närmast som en samhällelig restpost som ska leverera för andra samhällssektorers behov utan tanke på hur universiteten skulle behöva rustas för att klara detta.

Därför var det glädjande att regeringen i den välkomna forsknings- och innovationspropositionen med några få meningar öppnade upp för en utredning om ändamålsenligheten med universitetens associationsform. Förhoppningen väcktes i alla fall hos mig att det nu kanske är dags att ta ett fast grepp om de riktigt viktiga frågorna och återvända till frågan om associationsform, styrning, organisering och finansiering som legat i träda sedan flera tidigare utredningar genomförts utan att lämna några särskilt synliga spår efter sig.

Nu har en riksdagsmajoritet formats som tar ställning emot att genomföra en sådan utredning. Att oppositionen är emot regeringens politik är på intet sätt märkligt. Det vore förvisso angeläget att en utredning om associationsformen skulle grundas i en parlamentarisk överenskommelse om vikten av att göra en sådan utredning så att det ändå fanns en majoritet som bedömer frågan som viktig och som är villig att delta i en sådan diskussion och analys.

Att två partier som då utgör en majoritet i riksdagens utbildningsutskott stoppar utredningen är därför nedslående av två skäl. Dels är det bekymmersamt att det inte finns en samsyn kring behovet av att utreda hur universiteten bör organiseras på ett sätt som garanterar autonomi och förmåga att bidra till samhällsutvecklingen långsiktigt. Dels är det förstås en besvikelse att denna brist på samsyn leder till att en riksdagsmajoritet inte ens vill att frågan ska utredas.

Låt oss hoppas att regeringen inom ramen för sitt handlingsutrymme ändå går vidare med frågan och ägnar tiden åt att parallellt på bred politisk front förankra behovet av förändring!

 ”The universities are the enemy. We have to honestly and aggressively attack the universities in this country”

Detta är citat från ett tal som USA:s nuvarande vicepresident höll 2021. Talet uppmärksammades och omtalades som en krigsförklaring mot högre utbildning och forskning i allmänhet, och mot universitetens arbete för jämställdhet och för vad som uppfattats som identitetspolitik och woke ideologier i synnerhet. Idag ser vi konsekvenserna av den för flera år sedan annonserade politiska inriktningen.

Samtidigt är detta en del av en bredare utveckling där sanning och lögn flyter samman och en samhällsdebatt där löst tyckande och avsiktliga missuppfattningar trycker undan kunskap baserad på fakta och systematiskt inhämtad kunskap.

Politiker och opinionsbildare rör sig ibland förvånansvärt fritt mellan fakta och lögn, eller mellan kunskap och löst tyckande, och väver in slutsatser som passar en speciell agenda. På så sätt kan allt från klimatkrisen till brottsstatistik eller fakta om migration och energiförsörjning tvättas rent från sanningar och göras till delar av en sammanhållen agenda som speglar ett allt mer polariserat samhälle där konflikter snarare än debatt och demokratiska samtal blir drivkraften för förändring.

Universiteten har en alldeles särskild roll i det samhällsklimat som vi har idag. Vårt uppdrag är att stå för fakta, att redovisa kunskapsfronten, att formulera de forskningsfrågor som kan ta samhället framåt och att fritt kommunicera med omgivande samhälle om det som vi vet såväl som om det som vi ännu inte vet.

KTH gör just detta. De professorer som vi idag kommer att hälsa välkomna till sina ämbeten är levande exempel på hur långt forskningen kan ta oss och hur fantastiska resultat som vi har levererat och kommer att leverera till samhället.

Men när attackerna mot kunskap blir alltför stora är risken att vi tystnar och träder tillbaka. Att vi inte längre högt och ljudligt tar vår plats i samhällsdebatten och lämnar diskussionen till de som hellre driver konflikt än lösning. I flera stora demokratier ser vi idag en utveckling som är mer än oroande.

Nedmonteringen av USA som en världsledande forskningsnation går nu snabbt och redan efter några månader har många amerikanska forskningsröster tystats. Det sker genom indragna anslag, genom bannlysning av vissa nyckelord och genom ett sammanhållet krig mot all kunskapsbildning som strider mot administrationens uppfattning.

Samma tendenser, om än mindre omfattande, finns i flera av våra europeiska grannländer och också, i vissa utsträckning, här i Sverige.

En av attacklinjerna utgår från argumentet att universiteten blivit tummelplatser för woke-inspirerad ideologi som till exempel sätter jämställdhet före meritokrati. En annan attacklinje ifrågasätter viss specifik forskning, till exempel klimatforskning eller genderforskning.

När klimatet blir allt mer utmanande är risken att vi tystnar. Om man är så tyst som möjligt så drar man på sig mindre kritik än om man står för värden som av en eller annan anledning uppfattas som provocerande av någon grupp i samhället. Risken att tystas gäller både universitetet som institution och den enskilda forskaren eller forskargruppen.

Därför. Nu mer än någonsin behöver vi formulera och hålla fast vid vår moraliska kompass. Nu mer än någonsin behöver vi stå för de värden som vi menar att universitetet som ide bygger på.

KTH:s vision är att ta ledningen för ett hållbart samhälle. Till denna kraftfulla vision har vi formulerat mål om att bedriva forskning och utbildning av högsta kvalitet. Men vi har också två policyområden som vi menar att all vår verksamhet ska bygga på.

Det är dels att hållbarhetsfrågorna ska genomsyra all verksamhet,  dels att strävan efter jämställdhet, mångfald och lika villkor ska vara en ständigt närvarande ambition.

Det är två områden, två värden, två moraliska kompassriktningar som blir alltmer ifrågasatta i den faktaresistenta debatten.

Normalt brukar jag säga att ”prata inte så mycket, gör jobbet i stället”. Idag vill jag dock säga, ”gör inte bara jobbet, våga också tala om vikten av att stå för det som vi gör”.

Därför vill jag idag av alla de skäl jag precis nämnt säga följande.

KTH står för akademisk frihet och strävar efter institutionell autonomi. Vår akademiska frihet och våra principer om öppenhet och transparens är grundläggande för kunskapsutveckling och demokrati. Vi är modiga, kreativa och ansvarstagande, drivna av att möjliggöra ett hållbart och jämställt samhälle.

Våra lärare och studenter ska leda omställningen mot en hållbar värld genom att ständigt ge hållbarhetsfrågorna utrymme, i forskning och utbildning. Vi ska adressera de stora samhällsutmaningarna utan rädsla eller oro för repressalier. Ambitionen att skapa ett hållbart samhälle är den största utmaningen för oss.

Jämställdhet, mångfald och lika villkor är ett viktigt och fundamentalt värde för oss. Våra medarbetares och studenters olika egenskaper, bakgrunder och kulturer är en tillgång som främjar hög kvalitet i verksamheten. Vi vill ge lika möjligheter till olika människor. Vi vill främja mångfalden på campus, i klassrummen och bland våra lärare, forskare och övriga anställda.

Vi står för våra värderingar. Vi står för behovet av hållbarhet i all utbildning och all forskning. Vi står för vikten av jämställdhet, mångfald och lika villkor.

Låt det inte vara någon som helst tvekan om detta.

”Utdrag ur det tal som Anders Söderholm höll på KTH:s akademiska högtid den 11 april 2025.

Professorerna speglar genom sina respektive discipliner bredden inom KTH:s forskning. Här finns alltifrån proteomik, teknisk akustik, datalogi, matematik, biofysik, fordonsdynamik, ergonomi, metallurgi, fysik, polymera material, numerisk analys och stadsbyggnad för att nämna några av deras ämnen.

De knappt 400 professorer som KTH har, enligt förra årets årsredovisning, närmare bestämt 368 professorer, 84 kvinnor och 284 män är de högst utbildade lärarna och som sådana viktiga förebilder och inspirationskällor för studenter på grundnivå och avancerad nivå och för de doktorander som de handleder.

I år är det tre hedersdoktorer som promoveras vid den akademiska högtiden; Uwe Bornscheuer, professor i bioteknik vid Greifswalds universitet i Tyskland. Han har arbetat tillsammans med forskare vid KTH under flera decennier inom kemi och bioteknik. Gunilla Franzén, teknologie doktor, har arbetat inom geosäkerhet och främjat ett säkrare och mer hållbart samhälle bland annat genom att bana vägen för regelverk för bygg- och infrastrukturprojekt.

Göran Sandberg, professor i fysiologisk botanik vid Umeå universitet, men belönas framförallt för sitt framgångsrika arbete som verkställande ledamot för Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Under hans tid vid KAW lanserades flera strategiska program som har haft avgörande betydelse för KTH:s och Sveriges vetenskapliga framgångar.

Sedan 1944 har KTH utsett totalt 161 personer till hedersdoktorer som har haft avgörande betydelse för den svenska samhällsutvecklingen. I listan finns många namn som känns igen från respektive epoks debatt och sammanhang.

KTH:s stora pris delas i år ut till Johan von Schreeb, professor i global katastrofmedicin vid Karolinska institutet. Han belönas för sina insatser som forskare och som samordnade kraft vid globala kriser och katastrofer och för sina insatser att lindra människors lidande. Priset har möjliggjorts genom en anonym donation till KTH från 1944.

Det är fantastiskt att under en kväll få ta del av så mycket kunskap och akademiska framgångar –som bygger dagens och morgondagens samhälle. Det är fyrbåk för akademisk frihet och akademisk excellens att navigera efter i en tid då det verkligen behövs.