Basår som breddar vägen till KTH

Så har äntligen ett förslag  om behörighetsgivande och högskoleintroducerande utbildningar kommit . För KTH:s del är det framför allt de så kallade basårsutbildningarna som är av intresse och som vi arbetat hårt för att få behålla.

Sedan många år bedriver vi sådan förutbildning som riktar sig till studenter som saknar den särskilda behörigheten eller som vill repetera kemi, fysik och matematik inför en ingenjörsutbildning.

Jag har tidigare diskuterat denna utbildningsform som är viktig för oss. I promemorian som nu är på remiss presenteras även möjlighet att kombinera kurser som är högskoleintroducerande med kurser som leder till grundläggande och särskild behörighet.

Det är utmärkt att möjligheten att anordna basårsutbildningar får fortsätta. Det ger individer möjlighet att välja, både för ungdomar som kommer direkt från gymnasiet, men även för dem som vill ändra inriktning senare i livet.

Enligt förslaget ska studenten inte söka och låsa sig vid en efterföljande utbildning utan har en garanti om plats som räcker i två år. Det ger lärosäten större flexibilitet i planeringen. Det finns därmed en risk att KTH tappar basårsstudenter som tidigare blivit mer knutna till KTH. Men det liknar situationen vid andra lärosäten där man har sett att basårs- (bastermins-) studenterna istället söker sig vidare.

I KTH:s tidigare remissvar där frågan varit uppe åberopade vi att det kan innebära att studenterna gör mer kvalificerade val när man väl gått sitt år och vet mer vad man ger sig in på och vill söka. Under basåret hinner studenterna se att det finna många olika ingenjörsprogram på KTH något som kanske är mer oklart innan man satt sin fot på KTH.

Frågeställningar KTH har att fundera på är om vi också ska anordna kurser som leder till grundläggande behörighet. Det kan till exempel gälla kurser i svenska och engelska som tränar i akademiskt läsande och skrivande. För en del studenter är det just de bristande språkkunskaperna som skapar svårigheter i starten av utbildningen. Så att kunna fokusera på svenska och engelska innan de krävande ingenjörs- och arkitektstudierna drar ingång är inte dumt. Samma sak kan gälla för studenter på masterutbildningarna där engelskan kan behöva få en fördjupning.

De som läser den nya utbildningen får studentstatus, vilket är bra. Samtidigt konstateras att detta kan medföra ökade kostnader för vissa lärosäten. Såvitt jag kan bedöma så kommer inga nya medel att ges till den nu utökade möjligeten att ge förberedande utbildning samt basår. Det betyder att KTH noga behöver analysera andelen av sådan utbildning i förhållande till våra vanliga utbildningar.

Det är i första läget svårt att se att förslaget är i linje med det livslånga lärandet. Jag tror att det kommer vara främst yngre personer som varit borta några år efter gymnasiet som kommer dra nytta av möjligheten att putsa på kunskap. Men även detta är livslångt lärande!

En tydlig fördel är att KTH än mer kan arbeta med breddad rekrytering och breddat deltagande genom att vi nu kan ge basår (eller bastermin) samt kurser för grundläggande behörighet även för grupper som kanske skräms av att välja en prestigeutbildning på KTH. En kurs, en termin eller ett basår kan rätt utnyttjat ge mersmak och mod att söka även om man inte har en förälder som är ingenjör, arkitekt eller har någon annan akademisk utbildning.

För KTH erbjuds breddade möjligheter att visa hur spännande och givande en ingenjörs- eller arkitektutbildning är. KTH:s erfarenhet är också att studenter som har gått basårsutbildningen är mer motiverade och mer studietränade vilket leder till större framgång i att klara studierna på tid. Det är i grunden bra för alla!

Förebilder som inspirerar

Att vara ett internationellt universitet innebär att upprätthålla goda relationer med universitet runt om i världen. I förra veckan besökte jag, prorektor, förvaltningschef och skolchefer samt KTH:s internationella strateg, München. Syftet var att fördjupa relationerna med Technische Universität München (TUM).

Det finns redan många forskningssamarbeten med TUM och årligen reser 10-talet KTH-studenter på kortare eller längre utbyten. KTH tar också emot flera studenter från TUM.

Globala relationer handlar om att ha nära kontakt och samarbete med våra gelikar; men också att vara en förebild för universitet som vill arbeta med kompetenshöjning inom olika områden samt, inte minst, att närma sig de internationella universitet som är KTH:s förebilder.

KTH har för närvarande fem internationella strategiska partneruniversitet och det förs diskussioner om att utöka antalet. I nätverk såsom CESAER och Cluster finns många europeiska universitet som vi samverkar med och förutom inom nätverken så har vi många samarbetspartner i Europa. TUM är särskilt intressant för oss ur flera aspekter; inte minst för att det rankas som nr 1 i Tyskland. TUM omfattar även en medicinsk fakultet som bidrar till TUM:s höga placering i de internationella rankinglistorna.

I övrigt liknar TUM och KTH varandra när det gäller teknikområdena. Men det finns också skillnader; Tysklands förbundsstater har en självständig roll och stödjer också kraftfullt sina universitet. Vårt intryck är att TUM är ett förhållandevis rikt universitet. Det syns bland annat på hur man rekryterar professorer som får en hel del kringtjänster och laboratorier i samband med tillträdet. Något som KTH har betydligt svårare att matcha.

En mycket intressant aspekt är hur man systematiskt arbetar med synlighet och varumärket i världen. Det finns TUM-kontor i alla världsdelar; oftast bemannade med lokalpersonal. Kontoren runtom i världen används främst för att rekrytera studenter men också för att förmedla kontakter i forskning. Dessutom är representation och närvaro i Bryssel en självklarhet för TUM,TUM har ett fullt utbyggt internationellt campus i Singapore . TUM är representerat i formen av ett bolag, för precis som i Sverige får inte statliga skattemedel gå utanför landets gränser. Men konstruktionen av ett bolag  ger TUM i Singapore möjlighet att bedriva utbildning både på grundnivå och på avancerad nivå. I Singapore finansieras verksamheten bland annat genom avgifter (tuition fee) men också av de tyska företag som finns i Singapore. I huvudsak kommer studenterna från Asien och företagens bevekelsegrund för att bidra med resurser sker utifrån behovet av utbildad personal. Etableringen gjordes för 15 år sedan och vårt intryck är att det går bra. Placeringen av TUM Singapore är i en byggnad där även MIT och andra internationella lärosäten befinner sig.

Konstruktionen med ett internationellt campus som bolag är intressant, men inte något som vi svenska lärosäten får göra – åtminstone inte ännu. Utomlandsetableringar kan vara riskfyllda företag och behöver förstås ge ett tydligt mervärde för universitetet. Grundprincipen om att statliga medel stannar i Sverige är självklar. Och ska en annan konstruktion överhuvudtaget fungera gäller det att man kan finansiera den där etableringen sker.

Vi besökte även innovationsverksamheten, UnternehemerTUM, som ligger en bit utanför München i Garching och som har en nära koppling till TUM. En imponerande stor yta är avsatt för maker-space, där all möjlig verkstadsutrustning finns tillgänglig. KTH har också många sådana verkstäder (maker- space). Det som inspirerade var att företag (små som stora) kan vara medlemmar och betala en avgift vilket ger dem tillgång till all utrustning. Det säkrar finansieringen av verksamheten vilket förstås gynnar TUM som universitet.

Som pricken över i så ordnade KTH ett alumnevent en av kvällarna. Alumni-chapter Münich firar fem år just denna vår. I Münchenområdet finns cirka 380 KTH-alumner och det är det största föreningen i Tyskland. Det var roligt att träffa tidigare studenter som alla verkligen värderar sin utbildning från KTH högt. Denna gång provade vi också att bjuda in KTH-studenter som är på utbyte i München och inresande tyska studenter. Det blev mycket uppskattat. Det påminner mig om hur viktiga våra alumner är som ambassadörer för KTH. De gångna årens fokuserade arbete med att bygga upp detta börjar ge utdelning. Av en alumn hörde jag att vi är lite ensamma om detta koncept i de nordiska länderna, men att våra universitet i grannländerna nu vänder sig till KTH för att lära sig mer.

Tänk gärna på att informera KTH Alumni när ni reser ut i världen på konferens eller utbyten av olika slag. Ni kommer vara mer än välkomna att till exempel hålla en föreläsning i någon av de 20+ alumnföreningarna som finns runt världen. De flesta föreningarna håller cirka 4-6 möten per år och ett besök av en KTH-are är alltid uppskattat.

På spaning efter den rytm som gäckar oss

Rytmen i den akademiska världen är fascinerande – och paradoxal. Först är tiden knapp och marginalerna små. Sedan tycks processerna ta ut stegen ordentligt.

Ett exempel är vid ansökningar av anslag. Den forskare som fått tilldelning ska få en forskargrupp på plats så fort som möjligt att sätta igång. Samtidigt kan en rekrytering, som ska vara en kvalitetsbaserad och rättsäker process, dra ut på tiden.

För att effektivt förvalta forskningsmedel bör det ske på ett snabbfotat sätt – men resten av strukturen hinner inte alltid med. Intressekonflikten är ett faktum och långsamma rekryteringar är ett problem inte minst i ett internationellt perspektiv.

Ett annat exempel på den motsägelsefulla rytmen är att det kan krävas åratal av studier, laborationer, hårt arbete utan att något händer och så plötsligen regnar det resultat.

Eller att just när man fått ett anslag och arbetsro så är det hög tid att skumma nya utlysningar och skriva ansökningar.

Det här är något de flesta som forskat lärt sig leva med, men det innebär inte att det alltid är optimalt utan kan givetvis generera stress.

Kanske har man som forskare arbetat på sin kammare metodiskt och målmedvetet under många år och sedan på grund av tillfälligheter, tidsandan eller ett genombrott så hamnar ens forskning i media och arbetet ska plötsligt sammanfattas och reduceras för att passa i formatet – några minuter i rampljuset.

När det gäller särskilda forskningssatsningar, som exempelvis den på AI – artificiell intelligens, blommar ett forskningsområde upp och utvecklas på mycket kort tid medan andra kräver långmod.

Jämställdhet och hållbar utveckling är några av KTH:s prioriterade områden. De kräver idoga och medvetna insatser och systematiskt arbete över tid. Plötsligt blir resultaten skönjbara eller till och med tydliga – till exempel i form av fler kvinnliga sökande på olika nivåer eller genom att KTH:s Equality Office är igång. Eller genom ett högt betyg i UKÄ:s genomgång av integrering av hållbar utveckling i högre utbildning som kom i höstas.

Omorganisationer är ett annat exempel – det tar sin tid att analysera och utreda nuläget. Det kan vara en omfattande och tålamodsprövande process med såväl longörer som osäkerhet. Sedan plötsligen är den nya organisationen på plats och perspektivet ett annat. Min förhoppning är att KTH:s organisationsförändring då vi gått från tio skolor till fem sedan första januari i år börjar sätta sig och kanske kan en ökad effektivitet och enhetlighet kan skönjas redan nu.

Lärare och studenter som arbetar med ett trögstartat projekt och deadline närmar sig med stormsteg. Det ter sig omöjligt, men projektet vare sig det handlar om en posterutställning eller att bygga en bränslesnål racerbil blir färdigt i tid.

På KTH samsas tålamod med tempo och temperament – traditioner med innovationer. Det skapar en lockande spännvidd.

Europeiska nätverk i gemensamt upprop

I slutet av förra veckan deltog jag i Cluster-nätverkets möte. Cluster står för Consortium Linking Universities of Science and Technology for Education and Research och är ett nätverk av 13 tekniska universitet i Europa där KTH varit med sedan starten.

Under årens lopp har en mängd olika projekt genomförts inom nätverket. Just nu koordinerar  KTH ett projekt som syftar till att mappa befintliga kurser inom entreprenörskap och erbjuda en master med denna inriktning. Sju av de 13 medlemmarna i nätverket ingår i just detta projekt.

Fokus för nätverket är utbildning och målet är att erbjuda studenter attraktiva utbyten mellan Europas bästa tekniska högskolor, men också dual degree-samarbeten på avancerad och forskarutbildningsnivå, gemensamma ansökningar för medel till utbildning- och forskningssamarbeten, utbyten i benchmarking-syfte, inspel vad gäller policyfrågor på EU-nivå.

Ett exempel på ett sådant policyarbete är: Cluster-nätverket som tillsammans med tolv universitetsnätverk ställt sig bakom ett upprop rörande nästa ramprogram, FP9. Uppropet handlar om att EU-kommissionen och EU-parlamentet bör fördubbla budgeten för forskning, innovation och utbildning.

Argumentationen utgår från att det är enda sättet för Europa att ta ledningen inom högre utbildning, forskning och innovation. Även CESAER-nätverket, där KTH är medlem och jag sitter som vicepresident i styrelsen, står bakom uppropet. CESEAR har betydligt fler medlemmar och har också en starkare lobbying karaktär medan Cluster har ett tydligt utbildningsfokus.

”European University” är ett nytt initiativ som planeras bli en del av Erasmus+. Det är tänkt att ytterligare ge incitament för nära samverkan mellan grupper av Europeiska lärosätena. I grunden bygger det på samma som många andra EU-initiativ; nämligen tanken om att öka Europas attraktivitet och ställning inom högre utbildning och forskning. European University Initiative har en vision om att detta program kan bidra till att än bättre föra samman EU medlemsstaterna, inte minst viktigt i dessa tider av Brexit och andra oenigheter mellan medlemsstaterna. Diskussionen inom Cluster handlade om hur detta instrument kommer utformas och vilka fördelar det kan erbjuda. Cluster fann att det är många saker som är oklara; men att det är väl värt att titta närmare på.

För att riktigt få kraft i de europeiska nätverk KTH engagerar sig i är det viktigt att KTH:s lärare/forskare bidrar på olika sätt. KTH har en stark ställning i Europa och många vill samarbeta med oss. Internationell universitetssamverkan bidrar till hög kvalitet i utbildning och forskning.

 

 

Den fria tanken

Sedan årsskiftet har KTH, som ett led i att bygga en ny och mer effektiv organisation, fem i stället för tio skolor. Att besöka dessa skolor och få ett smörgåsbord av spännande, relevant och samhällsutvecklande forskning är fantastiskt – och lärorikt.

Senast i raden av besök var på Skolan för kemi, bioteknologi och hälsa. Att få lära sig om de senaste inom hjälmutveckling, hur man kan förebygga belastningsskador med hjälp av sensorer i kläder till proteinatlas, basår och centrifug för att förstå g-krafters påverkan på människan är som sagt fantastiskt. Det visar än en gång hur oslagbar kombinationen engagemang, vetenskaplig kunskap och nyfikenhet är för att skapa lösningar för framtidens arbetsliv och samhällsutveckling i stort. Våra studenter, forskare och övrig personal gör alla ett gediget arbete för ett KTH i tiden.

Därför är det riktigt illa att ett ärende rörande en students agerande på en lektion fått enorma, svartvita och felaktiga proportioner i vissa kretsar. Ett ärende som dessutom är utrett och klart – och skött i enlighet med gängse rutiner och riktlinjer.

Som rektor kan jag inte bara stillatigande låta det passera, i syfte att undvika meningslös polemik. Att KTH skulle strypa åsiktsfriheten, som det har hävdats i vissa sociala medier, är nonsens. Den fria tanken och rätten att uttrycka den är själva grunden för vårt uppdrag.

Även om det är en liten skara som tycks driva på och stärka varandras skeva bild så vill jag citera ur KTH:s etiska policy:

”KTH har en värdegrund baserad på demokrati, människors lika värde, mänskliga fri- och rättigheter samt en fri och ö̈ppen diskussion. Jämstä̈lldhet mellan kvinnor och män samt avståndstagande från alla former av diskriminering är både en kvalitetsfrå̊ga och en självklar del av KTH:s värdegrund. Jämställdhet och mångfald bland anställda och studerande är också en viktig resurs för KTH.

KTH:s verksamhet bygger på övertygelsen att utbildning och forskning kan och bör bidra till bättre levnadsbetingelser och till en ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar samhällsutveckling. Som tekniskt universitet har KTH ett särskilt ansvar för att utveckla och förmedla kunskap som behövs för att främja en sådan hållbar utveckling. Verksamheten ska genomföras på ett sådant sätt att KTH:s resurser används effektivt utan att ge avkall på kvalitet och service.

Vetenskapens framsteg bygger på öppenhet och samverkan. KTH verkar för aktiv kunskapsspridning, fritt informationsutbyte och nationellt såvä̈l som internationellt samarbete. ”

Det kan låta som många fina ord staplade på varandra. Men läs gärna högt, smaka på orden och se vilken innebörd de har för dig.

För en akademi som verkar inom en demokrati kan det te sig självklart och enkelt, men måste påtalas och värnas varje dag.

KTH är med och bygger framtidens samhälle.

Kunskap kräver lärande

I förra veckan kom regeringens proposition Fler vägar till kunskap – en högskola för livslångt lärande som baseras bland annat på Tillträdesutredningen som kom för drygt ett år sedan.  Viktiga delar från utredningen finns med i propositionen; dels det som handlar om grundläggande och särskild behörighet dels frågorna om urval. Men när det gäller bestämmelser om behörighetsgivande förutbildning verkar det fortfarande vara så att översyn pågår.

Precis som många andra just nu talar propositionen bland annat om det livslånga lärandet. Det är förstås viktigt, men är inte, vilket tål att påpekas, inte huvuduppdraget för universitet och högskolor. För hur man än ser på saken är huvuduppdraget att ge förutsättningar för studenter att erövra den akademiska grunden att använda i sitt kommande arbetsliv eller i egen verksamhet.

Propositionens slogan- utbildning ”hela livet och i hela landet” – låter kanske bra men är egentligen inget nytt.

Det kan vara värt att påminna om att det livslånga lärandet har lång tradition i Sverige. Den så kallade folkbildningen har engagerat många i studiecirklar och via dåtidens distansutbildning i form av till exempel Hermods-kurser. Min pappa tog sin studentexamen genom att på kvällstid läsa alla nödvändiga kurser och svara på uppgifter i studiebreven. Det är många som har gjort på samma sätt och tagit eget ansvar för sin bildning och utbildning genom att söka och bli antagen till kurser och program på universitet och högskolor. Det är ju fullt möjligt fortfarande att söka till universitetskurser eller program när man som individ ser att man vill eller behöver det.

KTH är, som jag tidigare påpekat, redo att ta sitt samhällsansvar när det gäller det livslånga lärandet, men det kräver särskilda resurser utanför den ordinarie anslagstilldelningen.

Enligt regeringens förslag ska varje lärosäte kunna bestämma hur stor andel av urvalet av studenter som ska göras på grundval av högskoleprovet. Det är bra.

Högskoleprovet har inte en bra prognos för framgångsrika studier på KTH. Basårsutbildningarna däremot som är till för att studenten ska ges tillfälle att få kunskap motsvarande den särskilda behörigheten, har det. Erfarenheten visar att basårsutbildning ger breddad rekrytering, men framför allt ökar den studentens förmåga att framgångsrikt tillgodogöra sig utbildningen. Därför utgår jag ifrån att den översyn som enligt propositionen pågår avseende förutbildningar landar i att det även fortsättningsvis ska kunna vara möjlig att arrangera basårsutbildning.

Propositionens ord om att alla ska ha tillträde om man har nödvändiga kunskaper och meriter är självklart, men heller inget nytt. Så är det redan. Det blir lite luddigt när man börjar tala om att förkunskaper kan erhållas genom arbetslivserfarenhet, det andas lite 1970-tal. Det finns redan nu många sätt att få de förkunskaper som krävs för att man ska ha grundläggande behörighet. Men enbart arbetslivserfarenhet kan inte rakt av likställas med kunskap.

Praktik och kompetens får man genom att arbeta; kunskap kräver ett lärande. Det har väl aldrig funnits så många sätt att erövra kunskap, alla kräver ett individuellt val och eget ansvar samt inte minst ett starkt engagemang. Det kan inga tillträdesregler i världen förändra.

Innovation och politik

Sedan drygt ett år är jag rådgivande ledamot av statsministerns nationella innovationsråd. Rådets uppgift är att ge perspektiv på innovation som betydelse för Sveriges konkurrenskraft. Fokusområden är digitalisering, miljö- och klimatfrågor och life science – områden som verkligen täcks av KTH:s utbildning och forskning.

I huvudsak möts rådet i Stockholm, men ett par möten har ägt rum uti i landet. Jag var till exempel med vid mötet i oktober i Trollhättan. Västragötalandsregionen tycker jag nog kan framhållas som gott exempel på hur regional samverkan mellan akademi, offentlig sektor och företag kan se ut. I min tidigare roll som rektor för en av regionens högskolor såg jag ett mycket aktivt stöd för utveckling av såväl utbildning som forskning samt nyttiggörande.

Att få till nyttiggörande kräver i hög grad just god samverkan. Inte minst tänker jag att Stockholmsregionen än mer behöver fokusera på samverkan mellan de olika aktörerna. Det är känt att just Stockholmsområdet sticker ut som en stark innovationshub i Sverige. Det beror inte minst på de många starka lärosätena som finns i Storstockholmsområdet som via innovation skapar nya startups. Internationellt är det framför allt de många stora tech-bolag ger Skandinavien en unik position. Detta tillsammans med många startupföretag ger en stark position i världen (https://www.weforum.org/agenda/2018/02/south-korea-and-sweden-are-the-most-innovative-countries-in-the-world/ ).

Det finns naturligt nog ett stort behov att samla expertis som i det Nationella innovationsrådet. Bland de tio experterna finns representation från storföretag, akademi och start-ups men också några framstående entreprenörer.

Varje möte har ett tydligt tema; senast var temat digitalisering och särskilt artificiell intelligens (AI). Vidare diskuterades nationell upphandling som verktyg för att öka svensk innovationskraft. AI utvecklas snabbt och såväl forskning som utbildning krävs för att ta vara på möjligheterna.

En särskilt viktig fråga gäller hur det enorma kompetensbehovet ska tillgodoses. Här finns många möjligheter att genom livslångt lärande ta vara på och utveckla redan yrkeskunniga människor. En god grundutbildning som ingenjör torde kunna vara basen för korta eller lite längre kursmoduler inom AI.

I stort sett all verksamhet både privat och offentlig berörs av de stora samhällsförändringar som just AI ger möjlighet till. Universitet och högskola har unika möjligheter att erbjuda just anpassad utbildning inom AI, men det krävs en särskild dialog mellan aktörerna för att kunna sätta fingret på vad det är som behövs. Det räcker inte att säga att högskolan inte möter kompetensutvecklingsbehovet; nej att tydlig specificera vad som enskilda företag och myndigheter/kommuner/landsting behöver är nödvändigt.  Innovationer inom AI innebär ofta att regleringar och lagstiftning inte hinner med; här finns ett särskilt behov för politiker att diskutera med experter. Det är något som diskuteras på nästan varje möte i det Nationella innovationsrådet.

I Innovationsrådet ser jag tydligt att många gör det enkelt för sig och klagar på universitetens bristande förmåga att erbjuda exempelvis kompetensutveckling. Dock glömmer de flesta a) att tid måste ges till individer att hinna studera; b) att någon måste definiera vilka moment som man önskar samt c) att någon måste betala.

Universitetens och högskolornas huvuduppgift är och förblir att ge akademisk grund för den lång rad med yrken och verksamhet som dagens samhälle har behov av. Därutöver finns alltid möjlighet för individen som vill fördjupa sig i sitt område eller byta inriktning i livet. Det finns redan nu möjligheter och har alltid funnits. Hittills ser KTH ingen anstormning av personer som önskar läsa mer!

Det är intressant att delta i diskussionerna i rådet inte minst för att varje möte ger såväl internationell som nationell utblick. Förutom diskussion om det livslånga lärandet är en viktig fråga som jag tagit med mig in i diskussionerna upprättandet av avtal mellan akademi och näringsliv. Det är allt som oftast långa diskussioner mellan parterna innan vi når i mål. Sverige är ett av få länder som fortfarande har det så kallade lärarundantaget vilket ger läraren/forskaren rätt att själv exploatera sina forskningsidéer. Det är en del i svårigheterna med avtal, men framför allt måste parterna i samproduktionsforskning inse att det är gemensam forskning som tas fram.

Innovationsrådet kommer vara verksamt fram till valet och jag lär mig mycket varje gång. Inte minst hur våra vardagliga frågor behöver presenteras för att rymmas i politiken.

KTH mitt i byn

Förr talades det om att sätta kyrkan mitt i byn. När jag tittar på vår nya campusplan skulle jag snarare säga att det handlar om att i överförd bemärkelse sätta KTH mitt i byn. Genom våra fem campus som har en central roll i växelspelet med det omgivande samhället och näringslivet.

Våra campus är integrerade i lokalsamhället och synliga för medborgarna. KTH:s närvaro är, hoppas jag, inspirerande. Vi finns mitt i verkligheten. Precis som det ska vara. Ibland önskar jag att även Storstockholmsregionen bättre förstod vilken dragningskraft och vilka möjligheter som de många framgångsrika universiteten och högskolorna ger. Jämför med det intresse som omgivande samhälle visar lärosäten i mindre orter!

Att universitet skulle vara ett elfenbenstorn i en slags intellektuell isolation och betrakta omvärlden liten från ovan stämmer inte. Och det är inte bara rent bokstavligt som KTH har en central position i samhället. Genom våra studenter, som med sin utbildning i bagaget, kommer att befolka framtidens arbetsplatser och bygga framtidens samhälle. Våra forskares resultat, bygger och utvecklar den värld och vardag vi lever i – hela tiden. Liksom svensk industris framfart på den lokala, regionala och globala arenan och kanske kan man också säga digitala.

KTH har en del i det faktum att Stockholmsregionen har ett gott internationellt rykte vilket syns på inflödet av internationella studenter och lärare/forskare. KTH bidrar till att Stockholm som stad har blivit en innovativ och akademisk knutpunkt. Att tillhandahålla adekvat fakta för att politiker ska kunna fatta relevanta beslut är en ingrediens i hur vår forskning är till nytta. Andra spännande exempel på KTH:s samhällsengagemang är ett forskningssamarbete med Berättarministeriet  om digitalt berättande och hur digital teknik kan användas för att stärka barns språkutveckling.

Att KTH-professorn Sverker Sörlin är en av initiativtagarna till en kampanj till försvar för demokratin #ViMåstePrata är ju också bra och viktigt insteg i samhällsdebatten.

Även om KTH inte kan ta åt sig äran av detta initiativ givetvis, visar det ett område där alla universitet har en skyldighet att värna och påtala vikten av fakta och forskningsförankring i nyhetsförmedling och andra flöden i sociala medier. För att kunna vara nyttig krävs att vi sätter kvalitet i utbildning och forskning i centrum och hela tiden strävar efter att bli bättre. Det gör KTH!

Om förebilder och kvalitet

När jag tillträdde som rektor för 1,5 år sedan fästes stor uppmärksamhet vid att jag var KTH:s första kvinnliga rektor någonsin och vad just det skulle kunna tänkas få för följder. Jag svarade då som nu att skapa förutsättningar för kvinnor inom den akademiska sfären att på lika villkor och utefter lika kompetens studera, forska och göra karriär är en fråga om kvalitet. Vi har inte råd att rata, försvåra för och i värsta fall gå miste om den kompetensen. Det är bara dumt.

Men jag sade också att jämställdhet handlar om allas arbete i vardagen. KTH arbetar på en rad olika sätt med dessa frågor för att jämställdhet ska genomsyra vår verksamhet inom såväl utbildning som forskning (liksom hållbar utveckling och internationalisering). Att utveckla, förbättra och stärka dessa tre områden är avgörande för vår förmåga att hävda oss på den internationella arenan.

Jag har hela tiden blivit påmind om, ibland nästan dagligen, vilket signalvärde det har att vara kvinnlig rektor och hur viktigt det är med förebilder att kunna identifiera sig med. Jag har också blivit påmind om vilka krav som lätt kan läggas just på en kvinnlig ledare där jag anar att kravbild och måttstock inte ser likadana ut för en man på samma position. Det är intressant att studera, notera och lämna därhän.

Däremot är det oroväckande att hälften så många flickor som pojkar kunde tänka sig en framtid som forskare i den senaste VA-barometern som kom före jul. Endast 22 procent av flickorna och kvinnorna kunde tänka sig det, medan motsvarande siffra för pojkarna och männen var 44 procent. Ytterligare en siffra att följa genom åren är den om förtroendet för forskning som generellt är fortsatt högt. Men mätningen visade att 89 procent av männen hade stort eller mycket stort förtroende för forskare vid universitet och högskolor medan motsvarande siffra för kvinnor sjunkit till 76 procent från 91 procent året innan. Vilka orsakerna är och hur detta ska tolkas är inte gott att veta. Men jag tror att det är en påminnelse om vikten av förebilder och att möjligheten att identifiera sig ökar i alla fall rent subjektivt trovärdigheten.

Samtidigt ökar andelen kvinnor som söker sig till högre utbildning visar statistik från UHR för våren 2018.  Men som forskare ser kvinnor sig alltså inte; eller beror det på att bilden som förmedlas är att det är en man?

Att knappt 20 procent av de biografiska beskrivningarna på Wikipedia handlar om kvinnor är ju också ganska talande. För skojs skull kan man göra sitt egna lilla hustest. Sök på några manliga respektive kvinnliga forskare du högaktar och du ska sannolikt bli varse skevheten.

På torsdag den 8 mars kan den som vill vara med och minska obalansen. KTH är med och arrangerar en skrivarstuga på biblioteket på KTH Campus inom ramen för den globala kampanjen WikiGap. Studenter kommer att skriva, uppdatera och publicera artiklar om framstående kvinnor inom teknik.

Som sagt – det handlar om kvalitet.

 

 

 

 

 

 

Kvinnors förtroende för forskare sjunker

 

https://www.kth.se/aktuellt/kalender/valkommen-till-wikigap-pa-kth-1.800510?date=2018-03-08&orgdate=2018-03-02&length=1&orglength=0

Kompetensutveckling som blir av

Framtidens ingenjör – vem är han eller hon? Det är svårt att sia om, men en sak blir allt klarare. Någon typ av kompetensutveckling under yrkeslivet blir inte bara nödvändig – utan förhoppningsvis också en självklarhet.

Sveriges Ingenjörers undersökning om hur mycket arbetsgivarna satsar, som kom i höstas, kan ses som dyster läsning då exempelvis ungefär 30 procent av företagen varken har några långsiktiga planer eller har vikt pengar för framtida kompetensutveckling för sina anställda. Här finns en stor förbättringspotential, som det så vackert heter. Och som jag tidigare påpekat otroligt viktigt med en bra dialog mellan universiteten och de företag eller offentlig sektor där dagens 185 000 högskoleutbildade ingenjörer tillbringar sina dagar.

Men även bland de företag som satsat på sina anställdas möjligheter att löpande fylla på med ny och uppdaterad kunskap finns risk för tidsbrist eller att befintligt uppdrag kommer emellan när det väl är dags för kompetensutvecklingen.

Kanske kommer framtidens ingenjör gå en kortare kurs, börja jobba, komma tillbaka och fylla på med en onlinekurs och så ut i arbetslivet igen. För att KTH som lärosäte ska vara fortsatt relevant för nya kullar studenter är det viktigt att våga tänka i nya banor. De som kommer ut på arbetsmarknaden säg år 2025 måste ha möjligheten att anpassa sina kunskaper till en omvärld och arbetsmarknad som snurrar allt snabbare och alltmer digitaliserat och globaliserat.

KTH gör en kontinuerlig förnyelse av ingenjörsprogrammen baserat på nya forskningsrön och nya behov i omvärlden. Dialogen kring behoven av ny kunskap behöver dock ständigt vara närvarande för att identifiera snabba förändringar som går att möta med förändrat innehåll i utbildningarna. Det är viktigt att KTH står för att ge en grund i ingenjörskunskapen som står sig över många år och som går att använda som grund vid behov av kompetensutveckling eller kompetensväxling.

I en annan rapport från Sveriges Ingenjörer tar de också fasta på dialogen som en väg mot ökad kompetensutbildning och utveckling bland annat. Av rapporten framgår att man bör ta dialogen ett steg längre och låta det ingå i begreppet samverkan för att ytterligare gynna växelspelet mellan universitet och arbetsliv.

Förhoppningsvis kommer studenten som tar sin examen vid KTH år 2025 se det som självklar del av sitt arbetsliv att få uppgradera sin kompetens när det behövs. I vilken form som korta, flexibla kurser, eller utbyten och adjungeringar under karriärens gång är inte det viktiga. Utan att kompetensutvecklingen verkligen blir av.