KTH Logo

Viktiga steg för grön omställning

Jag hade igår det stora nöjet att uppvakta konungen på 80-årsdagen med en gåva i form av en nyinrättad gästprofessur vid KTH i grön omställning. Det har möjliggjorts med hjälp av generösa filantropiska donationer till KTH.

Grön omställning innebär att samhället ställer om till mer hållbara sätt att producera, resa, konsumera och använda energi genom att ersätta fossilbaserade råvaror för energiförsörjning med mer hållbara alternativ, att driva på elektrifieringen av samhället, minska avfall och öka de cirkulära flödena och att ta fram nya material och att utveckla moderna AI-verktyg för ökad hållbarhet.

Det långsiktiga målet är dels att minska utsläpp och minska resursförbrukning, dels att skapa ett samhälle där välstånd och utveckling kan fortsätta utan att skapa miljöskador eller överutnyttja naturresurser.

Modellen med en gästprofessur innebär att vi kan nå ut till flera olika forskningsområden på KTH och knyta framstående internationellt erkända forskare till våra framgångsrika forskningsmiljöer. Över tid kan vi stärka den samlade och gemensamma strävan som KTH har för att ta ledningen för en hållbar samhällsutveckling.

Climate Action Centre är KTH:s nav för forskning som har bäring på grön omställning och klimatåtgärder. Professuren kommer att knytas till det nätverk av forskning inom KTH som centret representerar. Climate Action Centre har också nyligen, tillsammans med Stockholms universitet och Karolinska Institutet, erhållit ett så kallat strategiskt forskningsområde, SFO, under rubriken Stockholm Centre for Climate Transition (ClimTrio).

Nästa år, 2027, fyller KTH 200 år och avsikten är att den första innehavaren av gästprofessuren ska vara på plats i tid till KTH:s akademiska högtid i april 2027. Jag ser fram emot att få välkomna den personen till vår gemenskap och, framförallt, att vi nu tar ytterligare ett viktigt steg för den gröna omställningen.

Tillskott till utbildning litet steg i rätt riktning

Vårändringsbudgeten som presenterades den 13 april innehöll ett välkommet tillskott till vårt utbildningsuppdrag om 14,4 miljoner kronor för 2026 och det dubbla för kommande två år. Argumentet är att det behövs fler civilingenjörer på svensk arbetsmarknad.

Det är extra medel på knappt en procent till vårt takbelopp och gör att vi får ett tillskott för att kunna genomföra vårt utbildningsuppdrag. Vi har annars kämpat med att minska antalet studenter för att anpassa oss till ett krympande utbildningsuppdrag.

Med detta blir minskningen något lindrigare, men det är fortfarande förstås en minskning av antalet studenter inom civilingenjörsutbildningarna jämfört med närmast föregående år.

Trots detta så är det ändå välkommet att regeringen gör denna prioritering. Det visar att man har en förståelse för behoven och de möjligheter som vårt höga söktryck innebär för att ge fler unga chansen till högre utbildning.

Vi har i vårt budgetunderlag hävdat att behovet är långt större än de 14,4 miljonerna (eller 28,8 som det blir nästa år) men det är ändå ett steg i rätt riktning. Det är min förhoppning att frågan nu är väckt och kan resultera i fler framsynta beslut längre fram.

Examensfrekvensen säger inte allt

Från tid till annan debatteras examensfrekvensen – den så kallade genomströmningen – inom civilingenjörsutbildningarna, och det sägs att alltför få av de som startar en utbildning når hela vägen till examen.

För skattebetalarna är det en förlust om många startar en utbildning och inte fullföljer den. Av de som påbörjar en civilingenjörsutbildning tar 55 procent examen efter nominell studietid plus tre år. Om vi däremot inkluderar de som har 90 procent av kursfordringarna klara så ökar siffran till 73 procent.

Nästan 60 procent av våra studenter har jobb innan de avslutar sin sista termin och däri ligger en förklaring till att det finns en stor grupp studenter som av olika skäl går ut på arbetsmarknaden med någon resttenta kvar eller med ett ofullbordat examensarbete, det vill säga innan utbildningen är helt och hållet slutförd. Om man lägger till de som påbörjar ett civilingenjörsprogram men i slutänden tar ut en annan examen, så tillkommer ytterligare 10 procent.

För att hantera den grupp studenter som slutför nästan hela utbildningen och fått jobb, men har någon rest kvar, pågår just nu en fokusutvärdering på KTH för att ta fram mer fakta. Eftersom vi ser att en del av de som inte tar ut sin examen har rester i matematik förstärker vi kapaciteten inom  mattekurser med så kallad ”samverkansinlärning”, där äldre studenter ger de yngre stöd. Vi arbetar också med riktade insatser inom vissa program och med pedagogisk utveckling för att stötta studenterna i sina studier.

Vissa företag kräver examen vid anställning, men de flesta gör faktiskt inte det. En större och tydligare värdering av examen innan anställning från näringslivet skulle förstås vara av stort värde för att öka examensfrekvensen.

Det är med andra ord en betydligt större andel än de 55 procenten som kommer ut på arbetsmarknaden. Vi arbetar samtidigt intensivt med att skapa förutsättningar för att de civilingenjörsstudenter som nästan är i mål också gör det sista som återstår för att ta ut en sin examen.

Nordisk allians navigerar tillsammans i turbulent tid

Nordic Five Tech, N5T, är en allians mellan de fem ledande tekniska universiteten i Norden. KTH och Chalmers i Sverige, Aalto i Finland, DTU i Danmark och NTNU i Norge. I år möttes vi på KTH:s campus för det årliga mötet, men också för att fira alliansens 20-årsjubileum.

De teman som diskuterades cirkulerade kring geopolitiken och hur universiteten bör förhålla sig till den världsordning med ökade konflikter, oro och säkerhetsrisker som under de senaste åren har vuxit fram. Med key notes från den finske ambassadören till Stockholm, IVA:s VD och representanter för industri och akademi täcktes dessa teman väl.

Det är uppenbart, som konstaterats så många gånger tidigare, att det nu finns en mängd förutsättningar och förhållanden som kraftigt påverkar universitetens verksamhet. Vi behöver navigera på ett nytt sätt, med gott omdöme och med en medvetenhet om de risker som finns i olika typer av samarbeten.

Samtidigt är det väldigt tydligt att relevansen av våra universitet också ökar. Teknisk forskning och utbildning behövs än mer när tekniken ska användas för att utveckla samhällets resiliens och försvarsförmåga samtidigt som det pågår en global tävlan om tekniskt herravälde.

En oro är förstås att viktiga frågor som hållbarhet och jämställdhet får stryka på foten i det debattklimat som nu råder, att det öppna akademiska samtalet dör ut och att vi byter från en öppenhet, som kanske var för stor, till en slutenhet som kan vara alltför sluten.

Därför är det viktigare än någonsin att vi också håller fast vid våra grundläggande värden kring det öppna akademiska samtalet, fri forskning och ett grundläggande intresse för internationellt utbyte även i dessa nya och mer utmanande tider. Vi måste utveckla och stärka våra moraliska kompasser snarare än att byta ut dem mot något annat!

Jag kan också konstatera att våra fem universitet har mycket goda och intensiva relationer, att vi tillhör en gemensam familj av avancerade, teknikorienterade och framgångsrika universitet. Med det tar vi oss an de kommande 20 åren!

Världsläget märks allt mer också i vår vardag

Det förändrade och i många avseenden mer komplexa omvärldsläget påverkar också universitetens verksamhet. Vi behöver vara mer omdömesgilla och vara än mer noga när vi värderar universitetssamarbeten, internationella rekryteringar och industrisamverkan.

Det kan vara kontroller i förhållande till säkerhetsskyddslagstiftningen eller formella exportkontroller och sedvanliga bakgrundskontroller. Det handlar också om att i vardagen upprätthålla ett gott omdöme om vad som är förenligt med lagar och regler samt vad som är lämpligt och förenligt med våra grundläggande värderingar om akademisk frihet och öppen vetenskap. Det kan ibland leda till att sådant som i och för sig är förenligt med regelverken ändå kan vara olämpligt av andra orsaker.

KTH har byggt upp ett system för ansvarsfull internationalisering som omfattar både det formella och det omdömesgilla.  Ansvariga chefer som till exempel har att fatta beslut om internationella samarbeten ska kunna få stöd i komplicerade avväganden liksom för det mer reglerade kontrollerna som är befogade.

Men geopolitiken påverkar oss på flera sätt. Universiteten är en del av samhällets motståndskraft och en del av vår gemensamma totalförsvarsförmåga. Det är viktigt att vi i förväg har analyserna klara för hur vi ska agera i situationer av kris eller beredskap, vilka samhällsuppgifter som måste fortsätta att utföras och vilka som kan tillkomma när samhället utsätts för olika utmanande prövningar.

KTH har också många forskningsområden som karaktäriseras av tänkbar så kallad dubbel användning och forskning som är av högsta relevans för försvarsförmågan. Det leder i sin tur till ibland mycket komplicerade avväganden om viss forskning ska genomföras eller hur forskning med speciella skyddsvärden ska hanteras på bästa sätt.

Jag vill hävda att vi har en bra organisation för det som brukar kallas ansvarsfull internationalisering och att vår förmåga ständigt utvecklas och idag kan möta de behov som finns för att å ena sidan vara så öppna som möjligt men samtidigt så stängda som nödvändigt.

Vi har också etablerat ett centrum för totalförsvar för att än bättre ta vår roll som en del av samhällets totalförsvar och ta vara på vår breda kompetens av för totalförsvaret viktiga områden. Det innebär att vi också ska definiera samhälls- och totalförsvarsviktig verksamhet. Vi säkerställer att vi följer regler på det breda områden som definieras av säkerhetsskyddslagstiftningen och regler kring exportkontroll och analyserar centrala sårbarheter och skyddsvärden.

Situationen i dag är långt ifrån vad vi stod inför för bara fyra-fem år sedan. Utvecklingen har gått snabbt. Även om det finns arbete kvar att göra så har vi kommit en bra bit på väg.