Nytänkande leder KTH framåt

Nyårslöften tror jag inte på. Däremot tar jag gärna fasta på den air av nya möjligheter som ett nytt år för med sig.

För KTH:s del finns mycket spännande att utveckla och arbeta med där utvecklingsplanen för de kommande fem åren är en grundbult. Arbetet med denna pågår för fullt.

Ett av många områden som jag vill sätta mitt fokus på handlar om KTH:s lärandemiljöer och pedagogiska utveckling och hur dessa kan förändras till att vara mer i takt med tiden.

I dag studerar många på ett annat sätt än tidigare och sättet att ta till sig kunskap förändras också i takt med teknikutvecklingen. Därför var det kanske inte, i alla fall inte med automatik, bättre förr. Metoder som vi i den äldre akademiska generationen fick använda och arbetade efter kan inte bara gå på ”repeat” och ses som måttstock och mall för det goda lärandet. Att hitta nya vägar är av stor vikt – inte minst för att attrahera nya grupper av studenter i ett internationellt lärandelandskap.

Många studenter sitter hemma och kanske grupparbetar med sina kursare via skärmen, eller lär sig allt om Human spaceflight i en av KTH:s moocar via datorn.

Vi bör som lärosäte möta dagens studenter utifrån där de är och odla det som dagens generation tillför – det öppnar för en förnyelse av lärandemiljöer som gagnar såväl näringslivets som samhället utveckling. Som lärosäte har KTH ett ansvar att ge studenterna verktyg och kompetens för att hantera morgondagens samhälle där exempelvis gedigen kunskap inom hållbar utveckling och digitalisering är av stor betydelse. En viktig aspekt är givetvis att våra  studenter blir attraktiva på arbetsmarknaden och hamnar högt i fråga om anställningsbarhet när de lämnat KTH.

En annan för KTH avgörande fråga rör citeringar och ranking. Oavsett hur man ser på dem så är resultaten på världens rankinglistor oerhört viktiga som instrument för vår synlighet i världen. Exempelvis är KTH rankad som tionde bästa tekniska universitetet i Europa. Bakom siffran ryms ett stort antal indikatorer som speglar såväl prestation som kvalitet. Här kan och bör vi ta ytterligare steg. Det kan handla om att sträva efter att publicera mer i högt rankade internationella tidskrifter för att förbättra citeringar. Det är också att än mer kraftfullt arbeta med internationella relationer med akademier och näringsliv.  Ranking ska ses som en del i det långsiktiga arbetet med en strävan efter excellens i utbildning, forskning och samverkan. Det dagliga fokuset på hög kvalitét måste pågå även utan rankinglistor.

En återkommande punkt på årets agenda är synligheten. Forskarna å sin sida har förutom själva forskningen ett stort ansvar att dela med sig av vad de kommer fram till. Tar man inte den platsen och gör sig synlig finns risk för att den äts upp av pseudovetenskap, populism och allmänt tyckande i det offentliga samtalet. Det har varken vi eller kommande generationer råd med.

Förtroende är en färskvara

Förtroendet för forskare och forskning är fortsatt stort i Sverige. Det visar årliga undersökningen VA-barometerns resultat av allmänhetens syn på forskning, även om det naggats något i kanten av Macchiarini-affären. 

Det är ju såväl hoppingivande som betryggande i tider av faktaresistens eller kanske rent ut av faktaförnekelse.

Sverige har en tradition av samhällsbygge och utveckling som bygger på en stor tilltro till kunskap. En kunskap som gjort att Sverige gått från att vara ett fattigt till ett rikt land.

Om något fel begås inom forskning slår det hårt mot den tilltron och det är viktigt att bära med sig att förtroende liksom motion är en färskvara. Det går inte i längden att göra sig bred på gamla meriter. Det är i mötet mellan forskning, reflektion och kritiskt tänkande som resultaten ska skärskådas för att så småningom göra nytta för samhället.

Men inget kan tas för självklart här utan forskningsvärlden bör värna förtroendet på flera nivåer.

Att på daglig basis stå fast vid att forskning handlar mycket om att problematisera, väga å ena sidan mot å andra sidan, och det faktum att det sällan finns enkla svar på komplicerade problem. Här har vi som forskare, som en viktig del i vårt uppdrag, uppgiften att göra forskningen tillgänglig, synlig och begriplig genom att alla fakta kommer ut och vid behov även vara behjälplig med tolkningen av desamma. På så sätt skapas en grogrund för fortsatt förtroende och misstankar om att saker mörkas eller förvanskas får sannolikt inte fäste. Att sitta i ett forskningens elfenbenstorn och tänka genialiska tankar för inte samhällsutvecklingen framåt.

En av flera aspekter som frågades om i VA-barometern var i vilken utsträckning politiker tar hänsyn till relevant forskning i sitt beslutsfattande. Av de drygt 1000 personer, som svarat i det statistiskt säkerställda urvalet tyckte 46 procent att det gjordes för sällan.

Frågan är om det finns skäl till oro huruvida politiker isolerar sig och väljer populismens väg i stället?

Sannolikt inte. Kanske behöver de bli tydligare med att åberopa eventuell forskning som funnits med som grund i beslutet. Eller handlar det helt enkelt om olika kulturer?

En politik som likt forskningen väger in å ena sidan och å den andra kan kanske uppfattas som alltför handlingsfattig?

Ett sätt att synas till vardags för KTH:s forskare är naturligtvis att bedriva undervisning. Inför studenternas vetgiriga och prövande resonemang blir även forskaren tydlig på köpet.

Kombinationen, att varva undervisning med forskning, är inte minst därför nödvändig på ett lärosäte vars uppdrag är just att utbilda och forska.

Höstterminen går mot sitt slut och efter bara sex veckor som rektor vill jag tacka för såväl förtroendet som för ert goda arbete.

Jag ser med tillförsikt på 2017, KTH:s möjligheter att vara delaktig i samhällsutvecklingen genom vår framgångsrika forskning och synliggörandet av den.

Arbetsmiljön avgörande i akademin

Som ett av Nordens främsta tekniska lärosäten ska KTH:s arbete inom utbildning och forskning bygga på internationalisering, jämställdhet och hållbar utveckling som jag tidigare nämnt. Dessa aspekter ska, om det är relevant och så långt möjligt, genomsyra verksamheten och finnas med i allt, från tanke till beslut och handling.

Men för att kunna lyfta KTH till nästa nivå är en bra arbetsmiljö avgörande för studenter, forskare, lärare och administratörer.

I förra veckan skrev Aftonbladet i en artikelserie om hur kommuner och myndigheter spenderar pengar på resor, konferenser och representation. I svepande ordalag klumpas allt ihop till en summa på 44,5 miljoner kronor på ett år. Det kan framstå som om KTH gör av med extremt mycket pengar på dessa saker.

Så är inte fallet för en arbetsplats med cirka 5 200 anställda.

Dock kan en granskning av den här typen vara bra för att få upp ögonen för hur viktigt det är med tydliga, lättillgängliga och begripliga riktlinjer för representation – så att de kan följas. Alla som arbetar på KTH ska veta vad som gäller. Det är tryggt att veta var gränserna går så att så att vi kan lägga fokus på vårt uppdrag.

Här kan man också diskutera eller tänka till om det till exempel är nödvändigt med alkohol på konferenser. Även om det bara är 1-2 glas vin det handlar om enligt riktlinjerna, där det framgår att det ska vara måttligt och i sparsam mängd.

Alkohol är ofta en stor post i sammanhanget. Vi är ju ändå där för att jobba och för dem som har alkoholproblem kan det vara svårt att hantera situationen. Eller vad tycker du? Jag tar gärna emot idéer och tankar kring detta.

När det gäller saker som massage eller skidåkning, för att nämna något, som görs på ledig tid under en konferens, ska man betala själv. Här är det viktigt att man som anställd själv tänker över sina gränser och måttstockar för vad som är rimligt och försvarbart.

Men – och detta är viktigt. Kompetensutveckling är ett måste och alltid av godo både för KTH i stort och för den enskilde. Konferenser är ett viktigt inslag i verksamheten för dem som behöver tänka nytt, utbyta erfarenheter och idéer utanför KTH – såväl inom- som utomlands.

Även viss representation ingår och ska ingå som en naturlig del i vår verksamhet, inte minst när det gäller samverkan med näringsliv och samhälle både regionalt och globalt, men givetvis med måtta. Och detta är allas ansvar, det är aldrig en persons fel när organisationen runt omkring fallerar.

Det är oerhört viktigt att klimatet på en arbetsplats emanerar ur en kultur som är tydlig.

Man brukar säga att saker sitter i väggarna. Det gör det givetvis inte – utan det sitter i människorna. Det betyder bland annat att konflikter inte kan ärvas utan knutar kan lösas upp och är möjliga att förändra.

Inom akademin finns en rad speciella förutsättningar, till exempel den akademiska friheten och dess pendang ansvaret, som har betydelse för arbetsklimatet. https://www.kth.se/blogs/rektor/2016/11/ingen-frihet-utan-ansvar/

Konkurrensen om forskningspengar och publiceringar är en annan aspekt att beakta och diskutera. Då är viktigt att påminna sig om att det finns många framgångsrika forskningsmiljöer med lagkänsla som nått sina resultat byggda på just detta och respekten för varandras kompetens.

En god arbetsmiljö är grunden för ett bra klimat och en sund kultur på jobbet – då kan vi ägna tiden åt att göra det vi är bäst på.

Forskningspropositionen bra – men inte tillräcklig

Den nya forskningspropositionen presenterades i förra veckan (http://www.regeringen.se/rattsdokument/proposition/2016/11/prop.-20161750/). Redan i titeln anläggs tonen att kunskap erövras i samverkan. Det är bra; flera av samhällsutmaningarna är till sin natur sådana att flera angreppssätt behövs. Samtidigt säger propositionen att man ska värna den fria forskningen.

Detta kan bli utmanande att klara med alla prioriteringar som är nämnda: klimat och miljö, hälsa och ökad digitalisering är tre sådana. Propositionen beskriver hur de nya 2,8 miljarder kronorna ska användas för att stärka Sveriges konkurrenskraft i forskning och innovation.

I propositionen forsätter fördelningen av pengar till olika forskningsråd (VR, Formas, Vinnova med flera). Jag önskar mer djärvhet än så. Att fortsätta att stärka de externa finansiärernas inflytande över forskningen i akademin är inte bra för svensk forskning. Varför inte redan nu prova modellen att ge ännu mer rejäla ökningar av anslag till forskning. Utvecklingen mot forskarhotell har pågått under många år. Grunden för att detta kunnat pågå är att många universitets medel till forskning till stor del finns hos de externa statliga forskningsfinansiärerna. När en majoritet av resurserna till forskning ”ägs” av läraren/forskaren är rektor och universitetsledning i det närmaste bakbundna när det gäller strategisk planering av forskning.

Svensk forskning står sig väl i jämförelse med internationell. Däremot ligger den svenska forskningens impact och citering i princip kvar på samma (höga) nivå när andra delar av världen ökar takten. Det är detta regeringen nu vill förändra.

2,8 miljarder kronor sägs vara nya och ska läggas till de 38 miljarder kronor som redan finns i anslaget till forskarutbildning och forskning. Det är positivt att kvalitet och jämställdhet går som en röd tråd i propositionen. Oroande är dock att lärosätena förväntas ta ett större ansvar för forskningsinfrastruktur. Det kan gå ut över behoven att göra strategiska planeringar.

En ny resurstilldelningsutredning avseende utbildning på grundnivå och avancerad nivå är aviserad att starta under våren 2017. Den kommer påverka tilldelningen tidigast i budgetpropositionen 2020. I en sådan utredning måste man beakta olika utbildningsområdens behov, till exempel att teknikutbildningarnas kvalitet är beroende av resurser för att upprätthålla en god infrastruktur.

Det är tydligt att regeringen förväntar sig att förutsättningarna för lärosätenas strategiska planering stärks genom ökande basanslag. Dock nämns inte hur fördelningen av de stärkta basanslagen ska ske. I budgetpropositionerna från 2017-2020 fördelas 1,3 miljarder till anslag för forskning och forskarutbildning. Det beräknas bli 500 MSEK för 2018, 250 MSEK för 2019 och 550 MSEK för 2020. För att attrahera internationella talanger till svenska utbildnings- och forskningsmiljöer behövs attraktiva villkor. Ett steg i rätt riktning är skrivningarna om unga forskares villkor. Men nu består ju inte den akademiska styrkan på ett lärosäte bara av så kallade ”unga forskare”. Det finns en kraft att erbjuda goda villkor också för dem som lämnat den första tiden efter disputationen bakom sig. Tyvärr svänger pendeln vilt; ibland ska de mest seniora forskare prioriteras vilket gör förnyelsen av fakulteten svårare och ibland som nu nämns särskilt unga forskare.

Det finns kunskap att tillgå för hur man skapar och vidmakthåller en excellent utbildnings- och forskningsmiljö (https://www.bc.edu/content/dam/files/research_sites/cihe/pubs/Altbach_Salmi_2011_The_Road_to_Academic_Excellence.pdf  ). En förutsättning är förmågan att rekrytera och utveckla duktiga lärare/forskare. Det i sin tur är intimt kopplat med att kunna erbjuda goda villkor. Framgångsrika universitet i Asien är framgångrika just för att de har resurser att satsa. God tillgång på pengar gör det möjligt att ha en god balans mellan unga och mer etablerade forskare samt att kunna upprätta topplaboratorier med den bästa utrustningen. Mycket resurser gör att rektor och ledning kan göra en kraftfull strategisk planering samt erbjuda talanger från Sverige och världen goda villkor.  Jag skulle önska att även forskningspropositioner sneglar på vetenskaplig evidens för hur excellenta utbildnings- och forskningsmiljöer byggs.

Då kan svensk forskning ta mer plats i världen.

 

Efterlängtad förnyelse av resursfördelning

Ministern för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson, meddelade häromdagen att regeringen under 2017 kommer tillsätta en utredning med uppdrag att lämna förslag på ett nytt system för styrning och resurstilldelning (www.regeringen.se/debattartiklar/2016/11/pengar-till-hogskolorna-ska-ses-over/). Det är välkommet. Det nuvarande resurstilldelningssystemet är från 1993 och har inte hängt med kostnadsutvecklingen.

Grundutbildningsanslaget, som bygger på tilldelning i helårsstuderande (HST) och helårsprestation (HPR), tillhör nog den del som är mest debatterad. Resurser tilldelas lärosätet när studenten registrerar sig. När sedan studenten väl presterat poäng på kurser faller den så kallade HPR ut. Det betyder att om inte studenten presterar poäng enligt förväntan, det vill säga 60 hp/år, så får lärosätet och därmed kurser inte betalt för kostnader som uppstått. En debatt pågår som gör gällande att lärare tvingas att godkänna studenter för att ekonomin på institutioner ska gå ihop. Det finns dock inte många konkreta bevis på att det stämmer att nivån sänkts i utbildning genom att studenter godkänns som inte presterat tillräckligt. Denna så kallade sanning dyker med jämna mellanrum upp i dagspressen. SFS, Sveriges Förenade Studentkårer,  välkomnar också en utredning och föreslår bland annat att man ska ersätta dagens prestationsbaserade system med ett deltagarbaserat system för att råda bot på detta (www.sfs.se/blogg/sfs-valkomnar-utredning-om-resurstilldelningssystemet).

Vidare behöver ett nytt resurstilldelningssystem för utbildning förhålla sig till det som är framtidens student. En som i högre grad än tidigare enbart kommer följa kurser och inte i alltid fullföljer med examination. Framtidens student kanske sätter ihop en portfölj av kurser som kan bestå av mooc:s-kurser, distanskurser eller varför inte en traditionell kurs på campus någonstans i världen. Ett nytt system behöver ta hänsyn till detta.

En annan aspekt handlar om prislapp per ämnesområde där främst humaniora/samhällvetenskap legat i framkant med att visa att pengarna inte räcker till för att skapa goda förutsättningar för en bra utbildning. I det sammanhanget är det viktigt att påminna om att trots att natur- och teknikvetenskapsprislappen (N/T-prislappen) är högre än humaniora/samhällsvetenskap så räcker inte heller denna till för att upprätthålla det som teknikutbildningarna kräver. I många år har KTH, som i huvudsak bedriver utbildning med N/T-prislapp, sett att resurserna inte räcker för den laborationstäta utbildningen.

Laborationer är en naturlig del av teknikutbildningarna och det är där studenterna tränar för sin framtida yrkesroll. Därutöver är laborationerna en grund för förankringen av de teoretiska delarna. Länge har man talat om ingenjörsutbildningarnas akademisering. Det handlar förstås om att den vetenskapliga förankringen blivit allt mer viktig, men i praktiken handlar det också om att det blivit allt dyrare att vidmakthålla lokaler och utrustning för att driva laborationer. Laborationer är därutöver mycket lärarintensiva. Sammantaget har under årens lopp kostnaderna för att driva laborationstät utbildning stigit mycket snabbare än förändringen i N/T-prislappen.  Ett nytt system behöver vända detta, inte minst för att fortsätta att utveckla kvalitén i teknikutbildningarna.

 

Ingen frihet utan ansvar

Är förtroendet för universitet och högskolor fortfarande stabilt och högt i samhället? I vissa delar av världen ser vi en ökande misstro mot forskning och vetenskapliga resultat. Där presenteras kvasivetenskap som sanning och man förnekar ledande forskargruppers resultat. Samtidigt är det så att ett förtroende inte är något som man bara har för alltid, utan det handlar lika mycket om att visa sig värdig ett förtroende.

Ett kärnvärde för akademin är begreppet akademisk frihet som enkelt uttryckt handlar om att själv välja sin forskningsfråga. I vissa delar av världen handlar den i grunden om de demokratiska fri- och rättigheterna. Det handlar om att fritt kunna uttrycka en åsikt och att fördjupa sig i en viss forskningsfråga utan att riskera repressalier.

Men begreppet akademiskt ansvar är minst lika viktigt och något som man som akademisk ledare bör ta sig tid att reflektera över.

Att vara kritisk och reflekterande i fråga om ny kunskap är en del av det akademiska ansvaret. Men det räcker inte, det är också nödvändigt att ta fram nya svar och lösningar på frågor. Kritik måste grundas på vetenskaplig evidens och vara balanserad. I det akademiska ansvaret ligger att vara en förespråkare för kunskap baserad på vetenskapliga resultat.

Forskaren ses som förebild både inom och utanför sitt lärosäte. Som mentor eller coach till yngre kollegor är man också en förebild. Den kultur och de värderingar man har förs vidare till de yngre kollegor när de utvecklas till självständiga akademiska forskare och lärare.

I det akademiska ansvaret ingår också att ta ett helhetsansvar för lärosätets utveckling i det kollegiala sammanhanget. Det kanske inte alltid gynnar individen, men det bidrar till att det egna lärosätet utvecklas och över tid kan driva utmärkta utbildnings- och forskningsmiljöer.

Att vara tillgänglig som sakkunnig i olika sammanhang internt och externt är ytterligare en beståndsdel i det akademiska ansvaret. Inte alla expertroller innebär ”peer-review” utan det kan handla om att delta i statliga utredningar där syftet är att skapa förändringar i samhället. Det i sig är ett viktigt ansvar för den akademiska ledaren.

Det akademiska ansvaret sträcker sig från forskargruppen och ut i samhället för att på sikt bidra till allas vår utveckling. Vilken roll som var och en av oss kan och vill ha kräver egen eftertanke, men samhället behöver – utan tvekan – fler kritiska röster som också ger förslag på lösningar.

Lästips: Intellectual leadership in higher education. Renewing the role of the university professor, Bruce Macfarlane, 2012.

KTH motor i samhällsutvecklingen

Att axla ansvaret som ny rektor på KTH är mycket spännande. Är det någon skillnad mellan att leda  en ung, mindre högskola och ett äldre stort universitet? Med sex år som rektor för Högskolan i Skövde i bagaget och nu som rektor på KTH har jag möjligheten att jämföra.

Alla lärosäten i Sverige har samma uppdrag nämligen utbildning, forskning och samverkan. Det högsta akademiska ledarskapet innehåller samma uppgifter; att leda ett lärosäte lokalt, nationellt och internationellt. Det som skiljer är förutsättningar och storlek.

Vi är många rektorer som ivrigt väntar på forskningspropositionen där det utlovas förändring i tilldelning av forskningsanslagen. Hur slår det mellan ungt och gammalt lärosäte? Jag hoppas att det inte sker genom omfördelning. Det kommer att öka polariseringen mellan olika typer av lärosäten och det är inte bra för Sverige. Det går knappast att säga att resurserna sprids ut; inte med den fördelning vi ser idag. Bra forskarutbildning, forskning och forskning i samverkan bedrivs på Sveriges unga lärosäten. Men samtidigt är det av yttersta vikt att fortsätta att stärka utbildning och forskning på de stora lärosätena. KTH är ett internationellt framgångsrikt lärosäte som betyder mycket för Sverige.

Som rektor för KTH känns det bra att vila sig mot en verksamhet som är riktigt, riktigt bra. Det är en gedigen grund att bygga vidare på för att ta KTH till nästa nivå.  Vår verksamhet ska vila på tre pelare; jämställdhet, internationalisering och hållbar utveckling. För att fortsätta att bygga excellens krävs att utbildningen är utmärkt; studenterna ska ha de allra bästa förutsättningarna för att engageras och lyckas i sina studier. Vidare krävs att forskningen är av yppersta klass; här kan prioritering vara nödvändig.

Till sist krävs att KTH systematiskt och kontinuerligt visar ett samhällsengagemang. Till exempel görs det genom att mer forskning blir känd för allmänheten och genom att än fler forskare samarbetar med näringsliv och offentlig sektor För mig är det viktigt att KTH också använder sitt goda varumärke för att generellt bidra till samhällets utveckling såväl lokalt, nationellt som internationellt. KTH en unik position som vi ska ta tillvara på bästa sätt. Låt oss använda denna position och tillsammans bidra till samhällsutvecklingen. Det kommer att göra KTH än starkare!