Författare
Under en delegationsresa till Indien fick jag möta av ett mångfacetterat och gigantiskt land med många utmaningar framför sig. Men också ett land som storsatsar på högre utbildning och forskning som KTH kan lära sig mycket av.
Indien är ett av de länder i världen där KTH sedan många år har en rad olika samarbeten inom utbildning och forskning. Indien är ett stort land som under senare år visat mycket stark tillväxt. För KTH kom flest nya studenter höstterminen 2019 från Indien.
I förra veckan skrev jag och rektor för IIT Madras på ett avtal som innebär att detta universitet blir nummer sex av våra globala strategiska universitetspartner. Indien utbildar många ingenjörer inom alla områden och det pågår forskning som är av intresse för KTH. Inom innovationer är man från indisk sida intresserad av ta del av de framgångar som Sverige har samtidigt som de själva är bra på innovationer.
Indien är som land mångfacetterat, till exempel finns 22 officiella språk. Det är ett land som å ena sidan har många som lever i enormt välstånd medan många å andra sidan lever under svåra förhållanden. Under resan som var parallell med ett svenskt statsbesök fick jag en skymt av de enorma utmaningar som Indien har att hantera.
Arbetet för hållbar utveckling är självklart prioriterat i Indien. Luftföroreningarna är stora i flera storstäder, så till den grad att bland annat skolor stängdes i New Delhi för några veckor sedan. Att luften är så dålig beror en kombination av äldre metoder som att bränna grönsaksavfall direkt på åkrarna, koleldning samt många transporter med bil och moped. Jag såg en kampanj för ökat deltagande av kvinnor i yrkeslivet. Avfallshanteringen har stor utvecklingspotential, cirka tvåtredjedelar av allt plastavfall som flyter runt i världshaven kommer från några av de stora floderna i Indien och Kina. Att lösa så många komplexa frågor; från fattigdom, bristande jämställdhet och mångfald till transporter och avfall är ett omfattande uppdrag.
Här kan KTH verkligen via våra många indiska samarbetspartner både bidra och dra nytta. Det är inte så enkelt som att KTH har lösningarna som vi sedan implementerar i Indien. Det handlar istället om ett ömsesidigt utbyte av tankar och idéer där vi från KTH och Sverige kan få syn på nya sätt att tänka samt få möjlighet att reflektera över vilka frågor som behöver prioriteras i de många saker som Indien vill förändra.
Vissa av KTH:s globala relationer syftar till att vi vill vara nära de allra främsta universiteten i världen, andra handlar om att kunna vara med och bidra på den resa ett universitet eller ett land gör. Båda typerna av relationer är viktiga och det handlar om allt från studentutbyten, forskningssamarbeten samt industriell samverkan och innovationer.
Indien erbjuder båda typerna av relationer; landet ligger långt framme inom vissa forskningsområden och har många mycket framgångsrika studenter. Samtidigt finns ett enormt behov att utveckla nya lösningar och svar på komplicerade frågor. Det ger KTH goda möjligheter fortsätta att fördjupa relationerna med Indien i allmänhet och IIT Madras i synnerhet.
Författare
Hur mår egentligen doktoranderna? Den viktiga frågan ställs med förskräckande frekvens i såväl rapporter som artiklar. Kanske är det dags för en revival för det ibland förkastade ordet lagom – även inom akademin.
Stress, brist på mandat och långsiktighet kan vara några saker att tampas med. Som jag skrev här för snart ett år sedan så är höga ambitioner och ett stort engagemang självklart bra och nödvändigt för en forskare, men det kan ibland vara svårt att sätta vettiga gränser för sitt arbete.
Missförstå mig rätt. Lagom i det här fallet handlar kanske mer om att sträva efter att få koncentrera sig och hålla sitt fokus för att veta vart man ska snarare än att sakta ner. Kan man vara lagom effektiv och excellent? För en del kan det låta som en ekvation som alls inte går ihop, men jag tror att det gör det.
Det kan till exempel handla om att återigen begrava myten om det asociala geniet som arbetar dygnet runt i sin forskargrotta eller snarare labb. Forskarutbildningen syftar ytterst till att efter disputation ska man självständigt kunna driva och leda forskning därför är det viktigt att detta tränas.
I många forskargrupper finns flera seniorer så att även stora grupperingar doktorander alltid har tillgång till stöd. Kultur och attityd till forskning grundas ofta i forskargruppen – här är det viktigt att lägga en god grund. För att vara helt slut och ensam behöver faktiskt inte per automatik generera häpnadsväckande resultat. Självklart ingår intensiva arbetsperioder men att ha en balans – en lagom tillvaro – är också viktigt.
Att slippa splittra sig alltför mycket är viktigt. Kanske skyndar man att koppla loss från sin forskargrupp för att putsa på det egna varumärket som det numera så vackert heter. Vad det riktigt betyder inom akademin där lagarbete och korsbefruktande forskning är nödvändiga är oklart. Men jag tror att det kan vara viktigt att släppa taget efter lagom lång tid då doktoranden fått med sig det som behövs och som är till nytta i den fortsatta karriären i form av självständighet och stort eget ansvar.
Här har handledaren, särskilt huvudhandledaren, en viktig roll. I dag i jämförelse med förr finns en tendens till ibland mycket stora forskargrupper. Kanske ska man som handledare nöja sig med ett lagom antal doktorander i sin grupp så att man kan och orkar ge det varje doktorand har rätt till. Att doktorander har en huvudhandledare och ibland flera biträdande handledare säkerställer att det bör finnas ordentligt med tid att föra diskussioner om forskningen.
Författare
För Sveriges utveckling som kunskapsnation är det centralt att förstärka de universitet som har ledande positioner internationellt. Läs gärna meningen en gång till. Den inleder KTH:s inspel till den kommande forskningspropositionen 2020 och det är just detta som krävs för att utveckla inte bara de mest framgångsrika universiteten utan även höja nivån generellt.
Att några går i bräschen, som KTH, är avgörande för kvaliteten inom högre utbildning och forskning samt för Sveriges konkurrenskraft. Att i ett utslag av allmän välmening låtsas som att skillnader inte finns lurar ingen och en slags akademins Jantelag gagnar inte något lärosäte.
Att olika lärosäten har och tillåts ha olika uppdrag bör enligt mitt sätt att se det vara en fördel för samtliga inblandade. Dagens situation, där alla lärosäten i princip har samma uppdrag men olika förutsättningar att driva och hålla hög kvalitet i är olyckligt. Det är dags att se över detta i likhet med vad övriga Norden redan gjort. Kanske något för FoU-proppen?
Några av många viktiga punkter i inspelet tänkte jag belysa här. Den gamla vanliga käpphästen om höjda basanslag är om möjligt ännu viktigare i dag. Genom att en tredjedel av KTH:s forskning betalas av basanslag och två tredjedelar kommer från externa anslag där samfinansiering är ett allt mer förekommande krav äts allt mer av basanslagen upp. Följden blir att det strategiska svängrummet och rörelsefriheten för KTH minskar. Pengarna binds upp och räcker till färre projekt och den akademiska friheten att välja forskningsfråga riskerar att stryka på foten. I en nyligen utkommen rapport diskuteras bland annat just detta och frågan om hur svensk forskning trots goda förutsättningar inte är bättre.
Minskade krav på samfinansiering– i alla fall från de statliga forskningsfinansiärerna skulle göra stor skillnad eller om proportionerna ändras i stället för dagens öga för öga – tand för tand. Samverkan med industrin och i samarbetsprojekt är det ju självklart att vi ska göra gemensam sak, men när det gäller övriga finansiärer bollas pengarna mellan olika statliga myndigheter och jag begriper inte riktigt vitsen med det. Med reservation för att jag ju inte är någon ekonom.
En väl fungerande, tydligt reglerad och finansierad forskningsinfrastruktur är absolut nödvändig för att vi ska kunna hävda oss i den globala konkurrensen och utveckla vår spets – inte minst inom AI. Infrastrukturen är viktig inte bara för samspelet med det omgivande samhället, kvaliteten i forskningen utan också för våra studenter som får omsätta teori i praktisk verklighet.
Cybersäkerhet och fusionsforskning är exempel på nya forskningsområden som kräver särskilda satsningar och tydlighet om Sverige ska kunna hävda sig. KTH är redo att ta ett större nationellt ansvar.
Att göra om de strategiska forskningsområdena (SFO)från strategiska satsningar till permanenta som särskild del av basanslaget är ytterligare ett av förslagen i vårt inspel. I dag ansvarar KTH för fem SFO och med långsiktighet och regelbundna utvärderingar kan forskningsexcellensen utvecklas ytterligare.
För att samhället ska kunna ställa om, möta de globala hållbarhetsmålen och redan nu våga se bortom 2030 kan KTH göra stor nytta, men fler och fortsatta riktade satsningar på forskning inom hållbar utveckling är nödvändiga. Det finns mängder av forskning inom KTH där fördjupning kan ske när det kommer nya resurser.
Författare
Tänk dig att du bygger din utbildning själv genom att välja de kurser du ska läsa och var du ska studera dem – virtuellt eller fysiskt på KTH och/eller andra universitet runt om i Europa. Det kan bli verklighet inom de kommande åtta åren. Framtidens studenter kan gå ut med en mycket konkurrenskraftig Europa-examen i handen.
Bakgrunden till denna tänkta framtid är EU:s satsning på den europeiska utbildnings- och forskningsmiljön för att öka kvalitet, kapacitet och konkurrensförmåga. KTH ingår i ett av de nätverk som ska forma ett av de till en början 17 Europa-universiteten.
Detta matchar mycket bra både med KTH:s sedan tidigare goda samarbeten och strävan efter att utveckla våra utbildningar och lärandemiljöer.
En trend under senare år är till exempel att allt färre väljer att gå på föreläsningar. Jag hoppas och tror inte att det berättar så mycket om föreläsarens förmåga att fånga intresset utan snarare handlar det om att formatet – att bara sitta och lyssna- kanske är lite daterat. När tillgången till böcker var obefintlig och föreläsaren därför delade kunskap genom att stå och berätta om innehållet i boken var det en annan tid.
I dag kan du välja att gå en kurs via nätet, lyssna och se en föreläsning när och var det passar dig. Det ger enorma möjligheter och genom Europa-universiteten kommer lärosäten kunna stimulera varandra till och samarbeta kring ytterligare nya modeller för utbildning.
Men när mycken kunskap är tillgänglig via nätet lockas man att tro att universitetet i sin nuvarande form som fysisk plats ska försvinna. Det tror inte jag, däremot måste universitet som KTH allt mer arbeta med blandade lärandeformer (”flipped classroom”) och i högre grad än nu dra nytta av allt tillgängligt material som produceras runt hela världen och som sagt på universitet runt om i Europa.
På sikt skulle detta också kunna vara en möjlighet även när det gäller livslångt lärande – där påfyllnad av kompetens och uppdatering av kunskap skulle kunna ske inom ett Europa-universitet där efterfrågad, specifik och färsk kunskap kan tänkas finnas bland Europas lärosäten.
Europa-universiteten är tänkta att även generera ökad rörlighet även bland forskare och personal på de olika lärosätena. Även om KTH sedan många år tillbaka är ett i allra högsta grad internationellt lärosäte kan och kommer vi ta ytterligare steg. Att utveckla och vässa spetskompetens inom både forskning och utbildning kan definitivt gynnas av ökat europeisk och tvärvetenskapligt samarbete.
En brasklapp dock; samtidigt som tillgången till kunskap kanske aldrig varit större har behovet av kritiskt tänkande nog aldrig varit det heller. Att kunna ta till sig och värdera kunskap för att sedan utmejsla det som är viktigt för en viss frågeställning eller ur den samlade kunskapen bygga ny kunskap. Det kommer vara framtidens förmågor – var du än väljer att studera.
Författare
När budgetpropositionen kom för knappt två veckor sedan, blev jag inte särskilt förvånad – snarare bekymrad. Anslagen var förvisso de förväntade, men förslaget från regeringen till riksdag var i total avsaknad av visioner.
Anslagen för 2019 till KTH för utbildning på grund och avancerad nivå har enligt förslaget ökat något. I ökningen ligger tidigare beslutade satsningar som utbyggnad av ingenjörsutbildningar och arkitekturplatser.
När det gäller forskningen och utbildning på forskarnivå har anslaget också ökat något bland annat till en satsning på forskningsområdet it och mobil kommunikation. Det aviserades redan i forskningspropositionen för tre år sedan. Det känns bra att vi nu kan gå vidare i vårt arbete med denna satsning.
Men samtidigt talar fortfarande SULF-rapporten från förra sommaren sitt tydliga språk om hur ersättningen till högre utbildning stadigt minskat och fortsätter att minska. Detta i jämförelse med hur mycket som satsades på utbildning på 1990-talet.
Det rimmar illa med att våra utmaningar för samhällets utveckling är många, stora och kräver utbildade människor och nydanande och fördjupande forskning inte minst inom KTH:s område.
Sveriges förenade studentkårer visar i en debattartikel hur kraven på ökad effektivitet tvingar fram nedskärningar och vice versa. Det så kallade produktivitetsavdraget visar att man ser på universitet och högskolor som snarare en produktionsanläggning där medarbetarna inte behöver någon löneökning. En övertro på att effektivisering av utbildning inte har några gränser är riskabel.
Självklart arbetar vi med kvalitetsutveckling konstant för att upprätthålla och utveckla attraktiva utbildningsmiljöer för att skapa de bästa förutsättningarna för studenternas lärande. Samtidigt kräver nya metoder tid och kraft; den gradvisa urholkningen motverkar även detta.
En student är en student – då som nu – med rätt till och precis lika stort behov av bra labbmiljöer, goda lärare och adekvat utbildning. Bara för att studenterna blir fler och informationsteknologin alltmer utvecklad blir det inte med nödvändighet billigare. Ur den aspekten är budgetförslaget oroväckande för ett lärosäte som utbildar framtidens ingenjörer.
