Kunskap på export

Högre utbildning är en växande global marknad där svenska lärosäten bör hävda sig bättre- och ”bidra till världens samlade kunskap”. Det låter ju bra, men delbetänkandet från Internationaliseringsutredningen slår tyvärr in en del redan öppna dörrar.

Att det internationella dimensionen ska integreras i universitetens kärnverksamhet samt i därtill hörande regler och system är väl gott och väl. Men det finns nog inte ett svenskt lärosäte som inte har med aspekten i sitt dagliga arbete och som arbetar hårt för att ytterligare öka både kunskaps- och personutbytet.

Eftersom forskning liksom industriellt know-how till sin natur är gränsöverskridande har universitet och lärosäten historiskt sett varit snabba när det gäller kunskapsutbyte – inte minst kring industriella innovationer.

KTH kan, utan att slå sig för bröstet, bocka av många om än inte alla av de åtgärder som föreslås i delbetänkandet.

Dock är det givetvis bra att göra en i många stycken gedigen utredning kring internationaliseringen när nya, starka kunskapsnationer poppar upp som grodorna på Gröna Lund.

Men det vore ju också spännande med en kartläggning över: Var har de som inte vi har? Hur gör de? Särskilt de länder som har lärosäten som rör sig snabbt uppåt i konkurrenskraft är intressanta att förstå och kanske inspireras av.

Som vanligt ligger en del av förklaringen i hur stora resurser som står till buds, men det är givetvis inte hela förklaringen. Onödigt krånglig byråkrati, men också att med en myndighetsroll följer regler och förordningar som givetvis ska följas. Att inrätta en struktur för att regelbundet identifiera hinder är bra förslag liksom samordning för att underlätta internationalisering. Att värdera det faktum att studenter som väljer att läsa en termin utomlands får tillgodoräkna sig det även om det inte är exakt motsvarande den kurs de skulle läsa hemma och slippa att studietiden förlängs. Det är något som lärosätena kan underlätta än mer.

Hade dock önskat en tydligare och mer uttalad strategi kring vilka delar i världen vi ska satsa på och vilka prioriteringar som ska göras och varför.

Av delbetänkandet framgår att internationalisering inte bara ses som ett nödvändigt svar på Sveriges behov av att som kunskapsnation kunna hävda sig i den globala konkurrensen utan också som en del som förutom inom forsknings och utbildningspolitiken har bäring på exempelvis bistånds, handels och migrationspolitik. Internationalisering öppnar också för det verktyg som i utredningen kallas för vetenskaplig diplomati.

Men det vore olyckligt om utredningen riskerar går i fällan att bli alltför politiserad och enligt principen one size fits all.

Ingen eller få motsätter sig ju vikten och nödvändigheten av ökad internationalisering för att Sverige som kunskapsland ska kunna hävda sig bättre.

I utredningen öppnas också för möjligheten för lärosäten att etablera verksamhet utomlands. Det är bra – men som alltid viktigt att innan söka analysera och identifiera mervärdet av exempelvis satellitcampus.

Några avgörande delar för att Sverige ska växa som kunskapsnation internationellt-som jag ser det:

– Låt svenska lärosäten bli tvåspråkiga; ensidig övergång till engelska försvårar för internationella studenter och lärare att verka i det svenska samhället

-Gör internationell erfarenhet meriterande med flexibilitet och öppenhet för variationer i längd och plats

– Öka samordningen så att den ena handen (läs myndigheten) vet vad den andra gör

-Utveckla en nationell internationaliseringsstrategi som tydligt förmedlar långsiktigt syfte och mål där aspekten högre utbildning särskilt belyses

Våra campus visar vårt värv

Att besöka våra fem campus är alltid lika roligt. De speglar både bredden och djupet i vår forskning och utbildning – och för den delen även i vår samverkan.

De ligger alla i olika omgivningar som innebär olika möjligheter till samarbeten med omgivande samhälle, näringsliv och akademi.

Nu senast besökte jag för andra gången på kort tid KTH Södertälje där våra nya utbildningar och ny forskning har hållbar produktion i fokus. Utbildningarna har mejslats fram i nära samarbete med grannarna – det vill säga de globala storföretagen AstraZeneca och Scania.

Som jag tidigare skrivit här har KTH alltid varit en självklar del i framväxten av och segertåget för svensk industri i världen. Och därför ter det sig naturligt att KTH:s kompetens går hand i hand med svenska företags förmåga till nytänkande och innovation. Här är KTH både en katalysator och en teknikutvecklingskompanjon.

Med pendeltågens hjälp är det lätt att ta sig till KTH Flemingsberg, som är ett nav för medicinsk-teknisk utbildning och forskning med både Södertörn, Karolinska Institutet och Röda Korset Högskola tätt intill.

Norr om stan finns KTH Kista med informations- och kommunikationsteknologi med samtidens och framtidens informationsteknologi i fokus – mitt bland diverse internationella företag och entreprenörer.

KTH Solna ligger inte så långt därifrån med SciLifeLab som nav för olika livsvetenskaper. Här är själva grundidén samverkan eftersom SciLifeLab som internationell infrastruktur  i sig har fyra parter Karolinska Institutet, KTH, Stockholms universitet och Uppsala universitet.

Det är i dessa möten mellan discipliner, lärosäten, företag och samhälle som KTH har sitt existensberättigande och gör nytta! Den fysiska miljön har stor betydelse- inte bara för trivsel och effektivitet – utan även för inspiration och lust att lära.

KTH har även ett antal nya pedagogiska miljöer på campus, som är tänkta att inspirera till nytänkande, diskussioner och möten studenter emellan där man bollar idéer och lär av varandra. Studiemiljöer som speglar KTH:s ambition till samverkan på alla nivåer och målet att ge våra studenter en såväl relevant som aktuell utbildning som även uppmuntrar kritiskt tänkande.

Bara för att nämna några så på KTH Södertälje finns till exempel labbmiljöer och lärosalar möblerade på ett annorlunda sätt.

KTH Campus finns det nybyggda undervisningshuset och KTH Live-In-Lab där husen i sig också är och kan fungera som studieobjekt.

KTH:s plats i Europa

Sedan 1 januari är jag som rektor vid KTH medlem i styrelsen för CESAER. Nätverket har sedan starten 1990 haft som mål att dela erfarenheter inom utbildning, forskning och innovation. KTH är medlem i flera nätverk och det är ett sätt för oss att kunna påverka och ett sätt att göra den så viktiga omvärldsanalysen.

CESAER  är ett av de äldre europeiska nätverken som KTH är medlem av. CESAER står för ”Conference for European Schools for Advanced Engineering Education and Research” och för att vara medlem krävs att lärosätet har rätt att utfärda doktorsexamen inom ämnesområdet teknik- och ingenjörsvetenskap. Nätverket består idag av 51 universitet i 25 länder i Europa. Det är både specialuniversitet som KTH och bredduniversitet med teknisk fakultet. Nätverket är ett av flera europeiska nätverk där en stor del av aktiviteterna ägnas åt policy- och påverkansarbete riktat mot EU och dess olika utbildnings- och forskningsprogram.

Förra helgen tillbringade jag därför i Glasgow på universitetet i Strathclyde där CESAER:s nye ordförande sir Jim McDonald är rektor. Det gagnar KTH mycket att delta i det europeiska arbetet genom att vara aktiv i lobbyorganisationer av detta slag. En annan nytta är den att kunna ta hem goda exempel från universitet i andra länder som kan användas på olika sätt – inte minst i det nationella påverkansarbetet. Som en av grundarna av CESAER har KTH ett gott rykte. Våra synpunkter har stor möjlighet att få gehör och synas i olika policydokument som skickas in i EU:s arbete med det nya ramprogrammet.

Inom Europa talar man om ”Modern Universities” och även mötet i CESAER ägnade tid åt detta. Mycket handlar om universitetens samhällsnytta, något som är på agendan även nationellt. Själv ser jag att KTH levererar mycket samhällsnytta i form av examinerade studenter på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå. KTH driver framgångsrikt forskning som kommer samhälle och näringsliv till nytta. KTH bidrar även till att göra Sverige till en framgångrik nation inom innovationsområdet.

Open access och open science är andra diskussionspunkter inom CESAER; på mötet resonerade vi om missförståndet om att ”open” skulle betyda samma som ”gratis”. Det gäller inte minst tillgången till forskningsinfrastrukturer, där frågan om finansiering är lika aktuell inom detta nätverk som nationellt. Det var för övrigt något som ministern för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson, tog upp i samband med UKÄ:s och SUHF:s årliga rektorskonferens på Steningevik utanför Stockholm i förra veckan. Ministern berättade att en särskild utredning om forskningens infrastruktur kommer att tillsättas. Dock gjorde hon reservationen att denna utredning inte skulle kunna starta före valet utan snarare var det ett medskick till nästa regering.

För övrigt fick jag under CESAER-mötet ta del av den oro lärosätena i Storbritannien känner för hur det framtida deltagande i de europeiska utbildnings- och forskningssamarbeten ska se ut efter Brexit. Det är också en viktig fråga för KTH som har många och djupa samarbeten med lärosäten och forskare i Storbritannien.

Omvärldsanalys och påverkansarbete är något som tar tid och kraft i anspråk. Det är extra roligt att se de lärare och forskare som gör en ansträngning i att föra debatt nationellt. I den gångna veckan  (https://www.svd.se/hogskolorna-har-fastnat-i-en-ekonomisk-bubbla ) kunde vi ta del av tankar kring hur den stora andelen externa bidrag bidrar till mindre frihet att välja forskningsfrågor samt inte minst hur det påverkar tiden att ägna åt utbildning. Före jul (https://campi.kth.se/nyheter/professor-vill-hoja-undervisningens-status-1.782843 ) kunde vi läsa ett inlägg om vikten av att arbeta för att öka meritvärdet för utbildning och samverkan. Denna typ av påverkansarbete nationellt gynnas av att KTH medverkar i europeiska och internationella sammanhang. Där kan KTH stämma av och föra in synpunkter som vi finner viktiga, och vi kan hämta hem idéer och tankar som gagnar KTH:s utveckling.

Gränslös kunskap allt viktigare

När det återigen är dags att välkomna internationella studenter till KTH blir jag som vanligt nöjd över att vårt goda globala rykte gjort sig hört. Det märks genom att många väljer att förlägga en del eller hela sin studietid här.

KTH:s campus har en internationell prägel och visar på ett påtagligt sätt i vardagen att såväl kunskap som forskning är till sin natur gränslös eller kanske snarare gränsöverskridande. Blandningen är viktig att värna och mixade forskningsmiljöer ger sannolikt det största utbytet och de bästa resultaten.

Risken finns annars – framförallt när det gäller forskningsmiljöer att det blir helt olika verkligheter beroende på gruppens sammansättning. Samma gäller i lärandegrupper; att studera tillsammans i internationella grupper förbereder för en global arbetsmarknad och skapar förståelse för olika kulturer.

På KTH utgår vi från samma värdegrund för att ha attraktiva arbets- och lärandemiljöer där det så långt som möjligt finns en internationell blandning av kvinnor och män som interagerar så att arbetskulturen inte spretar allt för mycket. Det innebär självklart att variationer alltid är välkomna.

Att samarbeta över gränser är något av forskningens kärna och bärande idé. Att internationalisering är vägen för att öka kvalité och möta samhällsutmaningarna har sedan lång tid tillbaka varit viktigt och eftersträvansvärt för många forskare.

Kunskap och kompetens utvecklas genom utbyte och input från andra länder och forskare. I takt med globaliseringen har det blivit en alltmer uppenbar verklighet för många.

Den sista januari kommer förslag på internationaliseringsstrategi från den av regeringen tillsatta internationaliseringsutredningen. Jag hoppas att de synpunkter KTH lämnat kontinuerligt till utredningen kommer avspeglas i delrapporten och så småningom slututredningen.

Att KTH sedan 2009 haft forskningssamarbeten av olika omfattning med 65 av världens länder talar sitt tydliga språk. Omvärlden förändras snabbt och här gäller det att våga tänka i nya banor och vara öppna för nya samarbetspartner med en snabbt växande och alltmer konkurrenskraftig forskning.

 Sampublicering och citering är ett resultat av forskarnas internationella genomslag. Flera av KTHs forskningsmiljöer ligger i forskningens absoluta framkant och har internationell erkänsla och synlighet. Andra forskningsmiljöer behöver utveckla såväl internationell publicering som internationell närvaro.

I en skrift från Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning visas vilka länder svenska lärosäten mer eller mindre av tradition samarbetar med samtidigt som rapporten pekar ut forskningsmässiga tillväxtländer att kanske våga satsa på. Det är viktigt att våga möta nya länder och regioner även i forskningssamarbeten.

Jag uppmuntrar givetvis våra svenska studenter och forskare att packa väskan och läsa/forska en termin eller två vid ett utländskt lärosäte. Det ger både minnen, perspektiv och kompetens för livet.

Viktigt värna samband mellan utbildning och forskning

Med ett nytt år följer förhoppningar och spännande steg att ta i KTH:s och omvärldens utveckling. Vår nya skolorganisation och den nya utvecklingsplanen slår an tonen och riktningen mot ett än mer effektivt och excellent lärosäte.

En viktig del för att många forskningsprojekt, lärandesatsningar och program ska utvecklas och förnyas är givetvis en ihärdig kvalitetsmedvetenhet och ett återkommande arbete kring detta. En annan avgörande fråga för ett framgångsrikt lärosäte är dess forskare, lärare, tjänstemän och studenter.

Men det är också en faktisk fråga om pengar, resurser och anslag och hur de ska sökas, fördelas och inte minst räcka.

Här finns, som många vittnat om, mycket som kan förbättras och förändras bland annat för att gynna en utveckling av lärosäten som tillåts utveckla sina bästa sidor – istället för i dag då alla oavsett förutsättningar behandlas på samma sätt och konkurrerar om samma medel.

Därför ser jag fram emot regeringens utredning, som pågår för fullt och som ska belysa det nuvarande och ta fram förslag till ett framtida styrnings- och resurstilldelningssystem för Sveriges universitet och högskolor.

I förra veckan gav utredaren Pam Fredman i en grovskiss en första hint om vad som bland annat kan tänkas komma och det finns många viktiga tankegångar och aspekter kring en ny finansieringsmodell. (http://www.sou.gov.se/utredningen-om-styrning-for-starka-och-ansvarsfulla-larosaten/aktuellt/ ) Utredningen ska vara klar i december i år.

 Av förslaget framgår bland annat att istället för som i dagens system där lärosätenas anslag viks för utbildning respektive forskning och forskarutbildning ska lärosätena få en pott att själva förfoga över och fördela resurserna mellan dessa två områden.

Ett i stället för två olika anslag tror jag kan gynna synen på det viktiga sambandet mellan utbildning och forskning. Något som antyds i texten är att basanslagen måste öka. Det är en oerhört viktig fråga; det egna lärosätets prioriteringar och strategier är svåra att genomföra med så stor andel externa bidrag som är verkligheten idag. En annan del av detta är att externa bidrag med höga samfinansieringskrav ”äter upp” basanslaget. Även detta behöver styr- och resursutredningen behandla.

En större trygghet i finansieringen av den undervisande och forskande personalen är grunden för att var ett attraktivt lärosäte anser jag. Däremot är det är oroande om man avser att undanröja synen att olika utbildningsområden har olika ersättningsbelopp, de så kallade prislapparna.

Det missgynnar specialuniversiteten som de tekniska högskolorna och andra som har i huvudsak ett utbildningsområde. Det gynnar framför allt de stora bredduniversiteten som kan omfördela mellan utbildningsområden. KTHs utbildningsområde ligger främst inom teknik; det är utbildningar som kräver relevant och aktuell infrastruktur. Till det behövs mycket resurser eftersom det är mycket kostsamt med omfattande laborativa – men ack så viktiga moment – i såväl utbildning som forskning. Detta även om man väger in alla de nya möjligheter i fråga om utbildningsmodellersom följer i digitaliseringens spår.

Även om styr- och resursutredningen formulerar sig som att dagens pengar i grundutbildningsanslag och forskning- och forskarutbildningsanslag ska vara desamma även framöver så behöver utredningen fundera över hur resurser tilldelas i samband med utbyggnad av utbildning.

Forskarutbildningen nämns inte särskilt, men det krävs någon ansats för denna del. Ska det även fortsättningsvis kopplas till forskning eller ska det räknas som utbildning? Med ett anslag är varje lärosäte förstås fritt att utnyttja det samlade anslaget. Det är dock viktigt att formulera sig i termer av kompetensförsörjning även avseende forskarutbildade. Det gäller såväl för behovet inom akademin som för samhället i stort.

Under senare år har externa forskningsfinansiärer i mindre utsträckning finansierat doktorander samtidigt har en skärpning införts av möjligheterna att ge stipendier för forskarutbildning. Därför måste forskarutbildningen behandlas i utredningen.

 Med ett anslag har lärosätena en större möjlighet att själva se var behoven finns och hur resurserna ska fördelas vilket sannolikt gynnar inte bara självständigheten utan också effektiviteten.

 

 

 

 

Dags för summering?

Som rektor för ett av Europas bästa tekniska lärosäten är jag väldigt nöjd med året som gått. Många satsningar har gjorts, gått i lås och synliggjorts på och genom KTH.

Det har funnits många anledningar att bli stolt, efter drygt ett år på det här jobbet, över allt det goda arbete som bedrivits inom forskningen, utbildningen och förvaltningen.

När julledigheten närmar sig är det lätt hänt att man börjar summera vad som har åstadkommits under det gångna året. Såväl på KTH som i världen och på det personliga planet.

För att inte missa någon eller något i uppräkningen av framgångar väljer jag att återigen fascineras över hur mångfacetterad och samtidigt gedigen vår verksamhet är.

Nästan varje dag i min arbetsvardag har jag förvånats och imponerats över smarta och innovativa lösningar, idéer och förslag som går hand i hand med en god utveckling.

Samtidigt sker saker i omvärlden som ställer krav på oss som kunskapsinstitution och som pockar på forskning, förädling och finslipning av resultat. Det kan handla om alltifrån medicinteknik, hållbara transporter till artificiell intelligens för att nämna några dagsaktuella områden där KTH har en given plats.

Att utbilda ingenjörer och arkitekter som kan möta såväl samtidens som framtidens utmaningar med hög grad av relevans är angeläget.

Att våga och vilja förnya sig är avgörande i en omvärld som är både komplex och föränderlig.

Men för att nämna några avgörande saker som även kommer att prägla vårt arbete under de kommande åren är det dels en ny organisation av KTH som ska gagna utvecklingen av vår utbildningsmiljö, dels en ny utvecklingsplan som pekar ut den riktning vi ska ta. Båda dessa insatser, kommer att ta, det är jag övertygad om, KTH till en ny nivå på den globala arenan där vår utbildning och forskning ska utmärkas av excellens och som i dag – ett stort engagemang.

Tack för det här året!

KTH väljer väg

Ett ledande KTH. Det är titeln på vår nya 17-sidiga utvecklingsplan. Planen är en behändig och tydlig vision om vilken riktning KTH ska ta de kommande sex åren.

I strategin beskrivs den kommande utvecklingen indelat i åtta olika områden som visar de vägval KTH väljer att göra och fokusera på. Fram till och med 2023 ska KTH bli ledande, integrerat, synligt, öppet, mer digitalt, hållbart, jämställt och internationellt.

Det är en vision som bland annat bygger på att vi lever i en föränderlig värld där utveckling sker exponentiellt och på flera plan samtidigt. Det är inte så att den ena foten sätts framför den andra för att en organisation, företag eller lärosäte ska röra sig framåt. Verklig utveckling sker genom ett strukturerat och systematiskt arbete på flera nivåer parallellt. I vårt fall är grundkomponenterna utbildning, forskning och samverkan.

Planen berättar om områden där KTH ska och kan ta ytterligare kliv framåt och andra områden där vi kan hävda oss tydligare. Det innebär för den skull inte att det vi gör idag ska förminskas – tvärtom – det är det gedigna arbetet som gjort att vi tagit oss hit – som ett av de 200 bästa universiteten i världen och ett av de tio bästa tekniska lärosätena i Europa.

I takt med att samhället blir mer komplext kommer KTH öka sin bredd och sin kompetens. I takt med att de utmaningar vi står inför ändras och växer – ska KTH sin stora organisation till trots- vara redo att förnya och förändra sig. Detta parat med en ödmjukhet inför det uppdrag vi som lärosäte har.

Utvecklingsplanen är tänkt som ett dokument att inspireras och vägledas av. Vi har varsamt i diverse interna och externa forum renodlat KTH:s riktning där orden inte bara ska låta bra – utan verkligen betyda något. Jag är mycket nöjd med, att vi tillsammans med styrelsen, lyckats så väl.

I det dagliga arbetet kommer utvecklingsplanen att kompletteras med operativa planer rörande verksamheten, som i sin tur sträcker sig över ett eller två år med mätbara mål som ställs mot uppnådda resultat.

Identitet är en viktig parameter såväl i en organisation som i en utvecklingsplan. Det är också en bra utgångspunkt för att röra sig framåt. Om man vet vem man är – är det lättare att veta vart man ska.

Följ gärna med på resan mot ett än mer excellent KTH!

Ökat utbyte med USA:s toppuniversitet?

I förra veckan deltog jag i ministern för högre utbildning och forskning Helene Hellmark Knutssons delegationsresa till USA. Fokus för besöket var MIT, Massachusetts Institute of Technology. Ett lärosäte som på många sätt liknar KTH och som ligger i topp på flertalet internationella rankinglistorna.

Vi var där som ett resultat av ett möte mellan professor Carlo Ratti på MIT och Maria Rankka vd för Stockholms Handelskammare samt Helene Hellmark Knutsson.

Carlo Ratti driver ett forskningsprojekt, Senseable citities labs (http://senseable.mit.edu/ ) , vilket kombinerar, övergripande uttryckt, stadsplanering (urban planning) och datavetenskap/big data för att bygga framtidens städer. Att ha hela Stockholm som ett ”live-in-lab” är hans vision. Amsterdam är redan en sådan stad. Ett villkor för samarbetet med Stockholm är, enligt Carlo Ratti, att det sker i samarbete med KTH.

MIT är förstås mycket mer än stadsplanering och KTH-forskare har redan flera och omfattande samarbeten med MIT. Men denna inbjudan hoppas jag kan leda till ett fördjupat samarbete med Stockholm stad och flera av KTH:s samarbetspartner samtidigt som vi kan utveckla en modell för närmare samarbete med MIT.

MIT har en ganska ny internationaliseringsstrategi och vänder sig möjligen lite mer utåt än tidigare. Studenter på MIT kan åka ut under vissa perioder; i januari eller under sommarmånaderna. Däremot kan de inte läsa kurser under sina utbytesperioder. De internationella utbytena är främst avsedda för praktik av olika slag, praktik som kan genomföras på annat universitet eller i näringslivet. Det känns bra att KTH:s studenter har bredare möjligheter det vill säga studenterna kan läsa kurser under sina internationella utbyten eller göra projekt och examensarbeten. Det ger våra studenter en bättre förberedelse för yrkeslivet och dess allt mer ökande krav på att kunna arbeta med människor från hela världen.

KTH har i dagsläget fem strategiska internationella partneruniversitet, varav fyra finns i Asien. Partneruniversiteten signalerar ett mer systematiskt och långsiktigt arbete och innehåller både utbildnings- och forskningssamverkan. Varje val av internationellt partneruniversitet bygger på ett ömsesidigt intresse om att utbyta studenter samt att skapa goda relationer mellan forskare. Det behöver vara såväl en viss volym som kvalitet i relationerna mellan KTH och de internationella partneruniversiteten. I dagsläget har KTH endast ett partneruniversitet i USA.

Under den korta resan hann delegationen också med att träffa en representant för Harvard. Även Harvard har sedan ganska nyligen en ansvarig person för internationalisering men saknar en internationaliseringsstrategi.

När man ligger i den absoluta toppen på rankinglistor har man inte sett behovet av att aktivt söka globala samarbeten som lika stort– tycks det mig. Dock fick vi intrycket att detta långsamt håller på att förändras och att Harvard skulle välkomna en inbjudan om att komma på besök till KTH och diskutera fördjupat samarbete. Så uppenbarligen vill även Harvard ändå söka sig utåt och ta nya initiativ.

I nästa steg kommer vi att skissa på modell och innehåll för samarbete mellan KTH och MIT. Jag har goda förhoppningar om en fortsatt dialog om gott samarbete inom området hållbara städer och stadsplanering.

Nytt system skapar nya rutiner och möjligheter

Snart har ett år gått med UKÄ:s nya kvalitetsutvärderingssystem. Kvaliteterna hos systemet, som spänner över både utbildning och forskning  är  många. Lärosätenas ökade egna ansvar, innebär dock samtidigt en ökad arbetsbörda.

Det är som alltid viktigt att värna effektiviteten inom vår verksamhet och därför gäller det att se över såväl kostnader som tid kring det administrativa arbete som följer i det mer breddade utvärderingsystemets spår. Genom att hålla ögonen på att systemet inte bygger byråkrati utan stärker kvaliteten kan detta säkerligen såväl identifieras som hanteras. Inget system är som bekant perfekt och varje kvalitetsutvärderingssystem har sina förtjänster, som svarat mot lärosätenas verksamhet i den tid de uppstått.

Ännu har vi inte sett hur kvalitetssystemet för delen forskning ska se ut. I mitten på december kommer jag tillsammans med några till att möta UKÄ på det dialogmöte kring detta. Högst sannolikt kommer det byggas upp kring lärosätenas egna utvärderingar av forskning. För KTH:s del är det snart dags för en ny Research Assessment Excercise (RAE).

KTH:s kvalitetssystem bygger på sexårscykler och när det gäller forskning gjordes RAE 2008 och 2012. Planeringen för nästa RAE bör dra igång under våren 2018. År 2019 kommer KTH:s hela kvalitetssystem att utvärderas av UKÄ. Helhetsbilden för alla kommande såväl egeninitierade som av UKÄ initierade kvalitetsutvärderingar måste dock ses så att arbetsinsatserna inte tar över all annan verksamhet.

Efter att ha genomfört en omgång tematiskt utvärdering inom hållbarhet i utbildningen  som bygger på självvärdering kan vi se att det krävs en tämligen omfattande arbetsinsats.

Fördelarna med denna utökade introspektion är dock många. Genom att återkommande blicka inåt på den egna verksamheten blir det också tydligare och förhoppningsvis enklare att se vad inom lärosätet som kan och bör utvecklas respektive avvecklas.

Systemet kommer att formas av brukarna, det vill säga lärosätena, och förhoppningen är för KTH:s del att när det nya kvalitetsutvärderingsarbetet blir inbyggt i verksamheten blir det ett löpande tillika självklart arbete – som inte bara kopplar till UKÄ:s utvärderingscykler vart sjätte år. Här ska det bli intressant att se, utan att i förtid måla upp risker hos systemet, hur olika lärosäten väljer att bedriva arbetet med kanske olika fokus, olika grad av engagemang, på olika nivå i organisationen och med olika arbetsinsats – vilket kan bli både missvisande och svårt att göra bra jämförelser utifrån. Men det återstår att se.

För att nämna ytterligare en tydlig fördel med det nya systemet, som nämns i en debattartikel, är att Sverige återigen kommer att ingå i det europeiska utvärderingsorganet ENQA( European Association for Quality Assurance in Higher Education). För KTH som ett internationellt universitet är det av stor vikt och kvalitet är inte bara ett honnörsord – det är en signal om KTH:s position i världen.

Arbetsro – en fråga om arbetsmiljö

Osäkra och kanske oklara arbetsvillkor och en ökad stress på grund av en alltför kontrollerad vardag. Det är några problem som dagens akademiker kan brottas med, som bekräftas i undersökningar som redovisas i tidningen Universitetsläraren. Men den akademiska arbetsmiljön kräver såväl trygghet som tydlighet.

Den ena undersökningen, en rapport från EU-organet Eurydice visar att det finns en trend mot minskad trygghet i anställningarna och fler som arbetar deltid. På KTH ser vi liknande tendenser.

För snart en månad sedan kom regeringsbeslut avseende doktorander där det föreskrivs att doktorander ska anställas när det senast återstår tre års studietid. KTH har i remissvaret till Trygghet och attraktivitet- en forskarkarriär för framtiden pekat på flera viktiga internationella samarbeten där doktorandstipendium och postdoktorsstipendier är viktiga delar.

Regeringsbeslutet avseende doktorander tog dock ingen hänsyn till detta vilket för KTH nu innebär att normalfallet är det anställning som gäller för doktorander. I grunden är jag positiv till detta eftersom det innebär en trygghet för doktoranden, men också en möjlighet att delta i det akademiska livet fullt ut till exempel att kunna vara med i utbildning under laborationer. Det ger värdefulla meriter att kunna vara delaktig i en institutions alla aktiviteter.

Samtidigt behöver KTH nu se hur fortsatt goda internationella samarbeten ska kunna se ut när det gäller doktorander. Flera av våra samarbeten är utanför bistånds- och kapacitetsuppbyggnadsprogram eller EU-finansierat som är undantagna från anställning som doktorand. Just nu har vi påbörjat en dialog med våra internationella partner i denna fråga.

En god arbetsmiljö upprättshålls av oss alla och vi måste gemensamt försöka råda bot på, både genom regelverk, men också att en gång för alla göra upp med den förlegade bilden av en forskare som havandes en högre uppgift, ett kall, att lösa ett specifikt problem. Min bild är dock att den som vet att han eller hon får in pengar varje månad, som kan planera något mer långsiktigt än att behöva jaga nya forskningsmedel när man precis kommit igång, kan åstadkomma mer. Anställningstrygghet skapar forskar-ro, som i sin tur genererar resultat, lösningar och innovationer som gagnar samhället och dess utveckling.

Den andra undersökningen  handlar om att kontroll och bland annat publiceringskrav kan vara stressande för dem som arbetar och forskar inom akademin.

Att värna arbetsmiljö är inte bara en skyldighet för arbetsgivaren, det är en nödvändighet för den som vill lyckas i den internationella konkurrensen. Här finns mycket att göra – där den akademiska friheten – som ju är parad med ett akademiskt ansvar – inte blir en frihet från trygghet och återhämtning.

På KTH är en god arbetsmiljö något vi ska värna varje dag. Inte minst handlar det också om trakasserier, för vilket det är noll-tolerans. Såväl #metoo samt under senaste dagarna såväl Akademiupproret på Facebook samt #teknisktfel är tecken på att det rått brist på trygghet även på KTH, samt en tystnadskultur som inte skyddat eller hjälpt de som blivit utsatta. Läs mer i Metoo – och sen då? i Campi. KTH har i sin Mångfaldspolicy fastställt nolltolerans mot alla former av diskriminering, trakasserier, sexuella trakasserier och kränkande särbehandling. Det är det som gäller, alla avvikelser från detta måste vi ta itu med. Så upprätthålls en attraktiv studie- och arbetsmiljö som gynnar kreativitet i utbildning, forskning och samverkan.