Internationalisering anstår ett öppet samhälle

Att internationalisering och samarbete över gränserna är en förutsättning för att möta de utmaningar världen står inför borde vara en självklarhet. I en debattartikel(https://www.sydsvenskan.se/2018-11-11/vi-ser-med-stor-oro-pa-den-vag-av-nationalism-och-populism-som-sveper-over-sverige-europa-och-manga-lander-i-varlden ) skrev jag och några kollegor om just detta och att forskar- och kunskapssamhället ska vara öppet och tillgängligt. Detta är inte minst viktigt i en tid då trångsynta, faktaförnekande tankegångar tenderar att ge intrycket att världen ska och bör krympa.

Sverige, som är ett litet land, har lyckats hävda sig i den globala konkurrensen genom att såväl utbilda studenter som locka duktiga forskare från hela världen. Genom ett nära samarbete mellan industrin och ingenjörsvetenskapen lyckades många svenska företag etablera sig internationellt i början av förra seklet. Men här finns betydligt mer att göra om Sverige även fortsättningsvis ska kunna ha en plats på den internationella arenan.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att internationaliseringsutredningen ”Ökad attraktionskraft för kunskapsnationen Sverige” nu är klar. Med hjälp av en rad åtgärder ska det bli lättare och mer attraktivt för såväl internationella studenter som forskare att komma till Sverige. Genom till exempel genom att etableringar i utlandet och vice versa ska den internationella rörligheten, enligt utredningens ambition, öka åt båda hållen.

Ökad omvärldsbevakning och en organisation för att öka den svenska närvaron i utlandet är några av förslagen. Detta är bra förslag om det även möjliggör en större frihet för lärosäten att ytterligare utveckla sina redan befintliga samarbeten med exempelvis utländska partneruniversitet genom universitetsfilialer.

Jag välkomnar att krav ställs på ett större fokus på högre utbildning och forskning för till exempel forsknings- och innovationskontor samt TeamSweden.

Av egen erfarenhet vet jag att svenska ambassader runt om i världen är till stor hjälp när man som lärosäte vill göra aktiviteter. Utanför dessa behövs dock än mer kunskap och kompetens om förutsättningar för svensk högre utbildning och forskning bland de grupperingar som arbetar för att göra Sverige känt. Det gynnar de svenska lärosätena.

Dessutom verkar utredningen tittat ordentligt på hur man kan underlätta processen för utländska studenter som betalar för att studera här och som lätt kunnat hamna i en snårskog av myndighetskontakter. Det är välkommet, så att uppehållstillstånd kan beviljas snabbare.

Ytterligare något som enligt utredningen ska utvecklas är fler stipendier för att göra det möjligt för studenter att finansiera studier och uppehälle med mera i Sverige. Studentinflytande och studenträttigheter som ska gälla även om man kommer som utländsk student påtalas också i utredningen. Det gör det redan idag, de hinder som finns har främst att göra med språket.

Hade dock önskat, som jag skrev när delbetänkandet kom, en tydligare och mer uttalad strategi kring vilka delar i världen vi ska satsa på. En sådan svensk internationaliseringsstrategi har dock det problemet att vi lever i en föränderlig värld. Oavsett detta är internationella samarbeten, utbyten och kompetensväxling avgörande för akademin och vitalt för en positiv samhällsutveckling.

Bra position för fortsatt samarbete med Kina

KTH intar, jämfört med andra svenska lärosäten, en särställning i Kina tack vare de 15-20 år som vi investerat i att etablera nära samverkan med ledande universitet i landet. Det mångåriga samarbetet med in- och utresande studenter och gemensamma forskningsprojekt ger oss en bra position för vidare samarbeten i Kina.

För en dryg vecka sedan kom jag hem från en intensiv tur till Kina. Programmet innehöll besök på Shanghai Jiao Tong University i Shanghai som är ett av KTH:s  ”key partner universities” . Där höll jag även ett föredrag för cirka 200 studenter som handlade om den svenska modellen med avseende på utbildning, forskning och innovation samt besökte ett event som alumni chapter Shanghai ordnade. Därefter gick resan vidare till Hangzhou där jag dels besökte Zhejiang University, som också är en viktig partner för KTH, dels deltog i det officiella öppnandet av Kinas första privata universitet, Westlake University.

Kina liksom Sydostasien gör enorma investeringar i kunskap och därmed i universitet och högskolor. På kort tid har flera universitet i Kina stigit kraftigt på internationella rankingar. Inom områden som artificiell intelligens är Kina, tillsammans med USA, ledande i världen. Det innebär bland annat att man lockar tillbaka framgångsrika internationellt verksamma forskare och lärare. Det nyöppnade Westlake University avser att rekrytera 300 personer till fakultetstjänster under de närmaste åren. Det finns en tydlig strategi som också innebär stora satsningar på utbildningens och forskningens infrastruktur.

I en nyligen släppt rapport ( https://www.regeringen.se/artiklar/2018/10/sverige-och-kina–starkt-samverkan-for-en-hallbar-framtid/) beskrivs utvecklingen inom forskning, innovation och högre utbildning i Kina och förslag lämnas på hur Sverige kan arbeta för att stärka samarbetena med Kina. En punkt som lyfts är att Sverige behöver bygga upp en kompetens om Kina på alla nivåer och att långsiktiga relationer är viktigt. Vidare sägs att samarbetena med inriktning på hållbar utveckling och agenda 2030 borde vara i särskilt fokus. Det ger KTH en utmärkt position för de fortsatta relationerna eftersom vi har ett gott rykte genom det mångåriga samarbetet, där inte minst KTH-alumnerna är goda ambassadörer. KTH:s pelare hållbar utveckling integrerat i utbildning och forskning skapar en bra grund för den fortsatta utvecklingen tillsammans med Kina. Samarbetena bör vara öppna och ömsesidiga, och nyttan för KTH:s och Sveriges utveckling får aldrig glömmas bort.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag slås av det öppna och vänliga mottagandet under mitt besök och att de akademiska kärnvärdena tydligt finns, även om det är otroligt svårt att bedöma den politiska dimensionen. Häromdagen läste jag en artikel i University World News som dock ger en annan bild av den akademiska verkligheten.

Detta i sin tur får mig att reflektera över vikten av att svenska lärosäten i allmänhet behöver en mycket bättre kunskap om ett lands eller en regions förutsättningar och utmaningar (precis som nämns i rapporten som jag skriver om ovan), samt att vi behöver ha ett förhållningssätt för när vi bör samarbeta och när vi inte bör göra det.

Akademiska kärnvärden är värda att försvara och om KTH och Sverige kan bidra till en positiv utveckling i världen är det bra. Då och då är det dock viktigt att komma ihåg att Sverige är ett litet land i norra Europa, så vårt genomslag och vår synlighet kanske inte alltid matchar vår självbild!  Då är det väldigt viktigt med strategiska allianser som gör att vår påverkansmöjlighet får större tyngd.

 

Doktoranders arbetsmiljö avgörande

Att äntligen få forska på allvar är något många längtat efter. Att få fördjupa sig i ett specifikt område och bygga gedigen kunskap och erfarenhet genom att ingå i en forskargrupp är lockande. Konkurrensen om en plats på doktorandutbildningen är hård. För den som kommit in gäller hårt arbete där jobb och fritid kan flyta ihop.

Jag kommer ihåg från mig egen tid som doktorand då jag under de åren samtidigt fick mitt första barn. Forskarstudierna och familj med fritid flöt ihop. Samtidigt var det en rolig tid, inte någon annan gång senare har jag fått samma möjlighet att fördjupa mig i ett frågeområde. Såklart ställs det krav under doktorandtiden, en del av dem formulerar man själv i en tävlan med sig själv.

Under förra året annonserades drygt 200 doktorandtjänster ut på KTH och 14 788 personer sökte. Av dem som antogs till doktorandutbildningen hade omkring en tredjedel en KTH-exa­men. Nästan hälften av de antagna hade examen från ett annat land än Sverige. Under de år man forskar finns olika former av finansiering antingen en doktorandtjänst anställd vid KTH, stipendier eller som industridoktorand där det företag doktoranden vanligtvis arbetar vid står för lönen. Det gör att gruppen som idag är 2000 totalt på KTH har olika förutsättningar.

Vägen mot avhandlingen och doktorshatten innebär hårt arbete. En undersökning som gjordes i våras av fackförbundet ST visar att det ibland kan var en utsatt position att vara doktorand.

Höga ambitioner och ett stort engagemang är självklart bra och nödvändigt för en forskare, men det kan ibland vara svårt att sätta vettiga gränser för sitt arbete.

Stress, otydliga förutsättningar för arbetet och alltför för få timmar handledning och ett mycket omfattande eget ansvar kan ibland göra det svårt att överblicka sin forskarutbildning. Därför är det så viktigt att fånga upp signaler på ett tidigt stadium.

Enligt undersökningen uppgav 30 procent av de 229 doktorandmedlemmarna som svarade på enkäten att de inte visste vad som förväntades av dem och nästan hälften att de inte hinner med sina arbetsuppgifter inom normal arbetstid.

Det är oroväckande tendenser. På KTH arbetar vi aktivt med detta.

Våra doktorander har naturligtvis rätt till en bra arbetsmiljö. En självklarhet är att huvudhandledare och biträdande handledare ägnar tillräcklig tid åt varje enskild doktorand. Samtidigt går man i lära för att bli forskare så initiativförmågan och självständighet är en nödvändighet att tillägna sig. Dock finns en osund kultur som handlar om att man inte är en tillräckligt bra forskare eller forskarstuderande om man inte ägnar dygnets alla timmar åt sitt ”kall”. Denna kultur motverkar kreativitet. Dock är det så att kreativiteten blommar om hjärnan ibland får vila.

 

 

 

 

 

Flexibla arbetsgivare sökes

Häromdagen fick jag frågan om hur framtidens globala arbetsmarknad kommer att se ut, vad arbetsgivarna kommer att vilja ha. Men varför inte vända på det? Vad kommer en arbetsgivare på 2030-talet behöva leva upp till för att kunna locka till sig de främsta talangerna och vara attraktiv för utexaminerade ingenjörer och arkitekter?

Jag tror att det kommer att handla mycket om att se individen bakom cv:t och att verkligen ta reda på vilken kompetens man behöver bortom schabloner som ”flexibel” ”stresstålig” och ”socialt kompetent”.

Trots en rad sofistikerade verktyg vid anställningsförfaranden för att vaska fram guldkornen bland de sökande tror jag man riskerar att missa talanger som i förstone inte stämmer med den gängse bilden.

Det är inte säkert att den som låter mest levererar bäst. Kanske är det allt som oftast tvärtom?Inte heller att det finns en perfekt ålder eller att en optimal begåvning eller bakgrund som ser ut på ett visst sätt.

Min gissning är att en framtida arbetsgivare måste kunna se individen, dess specifika förutsättningar som förändras under ett arbetsliv och erbjuda flexibla lösningar som passar individens livssituation här och nu. Möjligheter till utveckling kommer då liksom nu att vara viktigt.

Här kommer bland annat , som jag skrivit om tidigare, möjligheten till livslångt lärande in som en avgörande konkurrensfördel. De som erbjuder sina anställda tid och möjlighet att uppdatera och fylla på sina kunskaper när det behövs kommer att ha ett försteg till att både locka och behålla talanger. Här är KTH som lärosäte redo att hjälpa till under förutsättning att vi får därtill vikta resurser.

Den snabba teknikutvecklingen genom AI, digitalisering, robotisering gör att samhället och därigenom arbetsmarknaden kommer att förändras radikalt. Hälften av alla jobb kommer att automatiseras inom 20 år enligt en rapport som kom för några år sedan

Att tempot i samhällsförändringarna ökar är något alla påtalar och implicit finns föreställningen  ”håll i dig och häng med”. Men det innebär inte att vi därför kan hasta förbi analys, eftertanke och ifrågasättande av det kompetenskifte som pågår.

Här måste näringsliv och akademin tänka högt tillsammans  för att , inte bara möta, utan också ta ansvar för utvecklingen.

Digitalisering genomsyrar vardagen och KTH

Lagom till att ansökningstiden till vårterminen 2019 till KTH och andra lärosäten går ut den 15 oktober visas i en rapport var framtidens jobb kommer att finnas.

Den som läser till ingenjör lär bli eftertraktad på arbetsmarknaden efter avslutad examen. Det är föga överraskande men likväl glädjande att se att våra utbildningar som vanligt leder till arbete för individen som i sin tur genererar samhällsnytta.

Enligt Arbetsförmedlingen ligger ingenjörer inom elektronik samt inom bygg och anläggning och IT-tekniker på listan över de yrken som är lättast att få jobb inom på fem års sikt.

I samarbete med näringsliv och det omgivande samhället hålls våra utbildningar a jour med vad som efterfrågas på arbetsmarknaden och bredden ifråga om ämnesområden och innehåll.

Samma dag, vilket var en händelse som såg ut som en tanke, släpptes rapporten Svenskarna och internet från Internetstiftelsen. Den berättar om hur vi använder oss av tekniken och bland annat svarar på frågor som vem, när och hur man surfar, handlar, spelar och så vidare på nätet. De allra flesta mellan 12 och 45 år gör det via sin mobil och hemma hos hälften av befolkningen finns uppkopplade saker som till exempel klockor, kylskåp och bilar. En dag utan nätanvändning är mycket ovanlig dag för en överväldigande majoritet av befolkningen.

Digitaliseringen öppnar nya möjligheter inte bara för dem som läser och forskar utan även sättet som är möjligt att göra det på och sprida information om resultaten, testa applikationer och tillämpningar vilket är i linje med vår utvecklingsplan. ”KTH ska med sin kompetens på området vara ledande i digitalisering av utbildning, forskning, samverkan och verksamhetsstöd.”

I många av KTH:s utbildningar utnyttjas blandade utbildningsformer såväl traditionella direkta möten lärare student som internetbaserade hemuppgifter och digitalt undervisningsmaterial. I forskningen är digitaliseringen naturligt integrerad och ”data analytics” erbjuder nya sätt att analysera komplexa skeenden och skapa ny förståelse. Olika administrativa processer är digitaliserade eller på gång att bli det. Oavsett det läget så är det en absolut nödvändighet att ligga steget före inte minst när det gäller att förstå och utveckla digitala lösningar och artificiell intelligens som ger möjlighet till nytänkande samtidigt som en djup förankring i etiska frågeställningar är nödvändig.

Sedan KTH fått sitt fjärde ben -digitalisering, jämte jämställhet, hållbar utveckling och globala relationer, står vi stadigare än någonsin. Vi har en vicerektor, sedan ett år tillbaka, dedicerad att utveckla KTH:s roll inom just digitalisering.

 

 

 

Frihet kräver nytänkande och dialog

Så här drygt tre veckor efter valet är vi ännu inte klokare när det gäller regeringsbildning. Är politiken viktig för högre utbildning i Sverige? Mitt svar blir självklart ja. Även om universitet och högskolor har en mer självständig ställning än en vanlig statlig myndighet så arbetar vi på uppdrag av skattebetalarna.

Med åren har det också tillkommit en lång rad privata finansiärer såsom olika familjestiftelser vilka främst stödjer forskning vid våra lärosäten.

Ett vet jag dock, för alla politiker borde en fungerande högkvalitativ högskolesektor vara högsta prioritet.

Några frågor är högst angelägna för den kommande regeringen. Vissa rör förutsättningar att vara internationellt framgångsrika andra rör att höjda basanslag till utbildning och forskning. För utbildningen är det kritiskt att höja basanslagen, urholkningen kommer på sikt att minska förutsättningar att upprätta hög kvalitet .

Lärosätenas självständighet (autonomi) är relativt stor något som jag inte minst noterar när jag i min roll som styrelseledamot av Vinnova förstår att månatliga avstämningar sker mellan GD och Näringsdepartementet. Så är inte fallet för en rektor. I stället har jag, som rektor för KTH, stor frihet att efter bästa förmåga tillsammans med medarbetarna utveckla KTH.

Forskningens frihet är reglerad i högskolelag och högskoleförordning, mer specifikt med avseende på att fritt välja forskningsfråga. Inom det svenska högskolesamfundet talar vi alltmer om behovet att också ge utbildning samma status. Samtidigt ska KTH i likhet med övriga statliga myndigheter förhålla oss till den statliga värdegrunden  som bland annat handlar om objektivitet och fri åsiktsbildning,

Det krävs ständigt utveckling av lärosätenas möjligheter att optimalt arbeta för Sverige och samhällsnyttan. Att kunna verka internationellt och sluta avtal mellan KTH och internationell part är en sådan frihet där visst nytänkande behövs.

Senaste rankingen av Times Higher Education (THE)  visar att många svenska universitet sjunker i sina placeringar. En viktig fråga i det sammanhanget är om de svenska lärosätena har rätt förutsättningar att verka internationellt? Samtidigt tycker jag att det blir allt svårare att förhålla sig till en mer orolig värld. Vad som är rätt och fel när det gäller samarbeten internationellt är inte alltid glasklart.

Samma gäller samverkan i allmänhet, att i avtal reglera hur forskningsresultat, uppkomna genom samproduktion, är ibland krångligt just för att universiteten är statliga myndigheter.

Många gånger är vi inom högskolesektorn ganska inåtvända och tror att samhälle och näringsliv vet lika mycket om våra frågor som vi själva gör. Så är det sällan. Vi måste ta ett än större ansvar för att bjuda in, berätta och föra dialog om de för oss viktiga frågorna.

För att kunna fatta vettiga politiska beslut rörande högre utbildning och forskning krävs en gedigen kunskap om akademin. Genom att vara öppna och transparenta samt dela med oss av vår kunskap bidrar vi till bra politiska beslut. Då kan KTH till exempel behålla utbildningar som imponerar och därigenom verka på en alltmer konkurrensutsatt internationell universitetsmarknad.

Närhet gynnsamt för breddad rekrytering

En rapport från UKÄ presenterar nya siffror som rör rekrytering till högre utbildning. Den visar att en allt lägre andel unga påbörjar högre utbildning direkt efter gymnasiet. Det verkar som om det inte är skillnader i den grundläggande behörigheten som är avgörande om man påbörjar universitetsstudier. Siffrorna visar att det som vanligt är relativt stora regionala variationer, där högst andel som senast vid 24 år påbörjat universitetsstudier finns i storstäderna.

 I politiken har man sedan 1970-talet verkat för att bilda fler högskolor/universitet utanför storstadsregionerna. Det har under åren lopp visat sig att detta i sig ökar andel som läser vidare, åtminstone i närregionen. Gäller samma sak i ett storstadslän som Stockholm? KTH har i Storstockholm verksamhet på fem campus; Kista, Valhallavägen, Solna, Flemingsberg och Södertälje. Det gör att våra utbildningar är tillgängliga för många i länet som står i valet att läsa vidare.

Närheten i sig är dock inte alltid samma sak som att välja en utbildning just där. Våra stadsintegrerade campusar innebär att KTH finns i närområdena tillsammans med boenden, offentlig sektor och företag. KTH Campus på Valhallavägen är äldst och har det bredaste utbudet av utbildningar, Campus Solna är minst på utbildningssidan men där finns SciLifeLab en nationell infrastruktur för Life Science området.

Det är extra spännande att se att Södertälje, Flemingsberg och Kista är tre helt olika stadsintegrerade campusar. I Södertälje ligger vi nära flera stora internationellt framgångsrika företag inom fordon och läkemedel. I Flemingsberg finns KTH tillsammans med flera andra lärosäten (Södertörns högskola, Röda korset högskola, KI) och sjukhuset. Och slutligen i Kista, Stockholms IT-kluster, finns KTH och flera internationella företag inom IT/digitalisering samt ytterligare ett universitet (SU). Det skapar en dynamik och en mångfald och kan i sig innebära bland annat kontinuerliga möten med den framtida arbetsmarknaden.

 KTH har unika möjligheter att nå nya grupper av studenter genom att vara på annan plats än på det 101-åriga campuset på Valhallavägen. Vi ser fortfarande att det är utbildningarna på KTH Campus  som har högst söktryck.

Men jag vill gärna uppmana nuvarande och framtida studenter att fundera på både utbildning och på vilket campus man vill läsa. Utbildningarna är lika bra överallt; men det är olika sektorer som är verksamma runt de olika campusen. Det kan ge goda insikter i ett särskilt område som man kanske är extra intresserad av.

 

 

Utan studenterna stannar KTH

KTH:s omkring 13 000 studenter helårsstudenter är basen för vår verksamhet. I vårt uppdrag går utbildningen och forskningen hand i hand och såväl förstärker som förnyar varandra.

I högskolelagens står det om studenternas roll bland annat att:

Studenterna skall ha rätt att utöva inflytande över utbildningen vid högskolorna. Högskolorna skall verka för att studenterna tar en aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen.

Studenterna är i högsta grad delaktiga i att utveckla kvaliteteten. För att detta ska vara möjligt i vardagen är studenterna representerade i en rad olika beredande och beslutande organ.

Studentkåren, THS, kommer med många förslag och det är inspirerande att hela tiden ha nya ögon som ser på vår verksamhet. Att studentkårens representanter byts ut på årlig basis, kan ibland göra det lite svårjobbat eftersom vi så att säga alltid börjar om. Å andra sidan gör det att vi måste vara mer på tårna eftersom det då kommer nya idéer ofta. Och det är bra!

Jag blir alltid lika glad när en student kommer fram och pratar. Även om den personliga, enskilda kontakten med studenter är svår att hinna med i takt med att KTH växer, så uppskattar jag dessa stunder. KTH är organiserad så att varje student alltid har nära till sina lärare, programansvarig, grundutbildningsansvarig och inte minst är studievägledningen en plats dit studenten kan gå för att diskutera och få stöd i utbildningsfrågor. Ibland kan man som enskild student ha svårt att orientera sig i det stora KTH. Då är det viktigt att komma ihåg att man söker råd nära där man studerar, till exempel genom att vända sig till skolkanslierna och deras personal.

Att en del väljer att engagera sig i studentkåren och i sektionerna under den tämligen tuffa utbildningen på KTH är imponerande. Jag tror att det engagemanget betyder mycket för hur utbildningarna på KTH fortsätter att utvecklas för att ständigt hålla hög kvalitet. Det visar sig också genom att KTH:s studenter är eftertraktade på den globala arbetsmarknaden.

Perspektivet- hur det är att var student i dag, hur dagens arbetsgivare fungerar, nya idéer om utvecklingen av våra utbildningar är inte bara vitaliserande – det är vitalt för KTH:s hela utveckling som lärosäte.

Nyfikenhet och nya perspektiv

Vad är nyttan och meningen med en universitetsutbildning? Är den rent faktiskt användbar eller ser den mest bara bra ut på cv:t?

En del hävdar liksom på DN debatt förra veckan att det är först på arbetsplatsen man verkligen lär sig något och utbildning är främst en plattform att bygga vidare på.

Någon annan konstaterar att tillägnandet av kunskap är en evigt påfyllbar resurs i den livslånga kompetensutvecklingen.

En tredje hävdar tydligen i en bok av en amerikansk ekonom att en utbildning inte ökar studentens kompetens utan snarare enbart signalerar olika egenskaper förknippade med den som gått en utbildning till en framtida arbetsgivare.

En högre utbildning ger flera saker förutom rena kunskaper inom en rad ämnen. Även om det sannolikt inte är lika omvälvande i en människas liv som att lära sig gå eller läsa. Dock tror jag det finns likheter i den bemärkelsen att perspektivet blir ett annat och det går en skiljelinje mellan innan och efter du valt att plugga vidare.

Det finna många aspekter att beakta här, men jag kan för enkelhetens skull ta mig själv som exempel.

  • Den gör det möjligt att du som person får chansen att följa och utveckla din nyfikenhet. Det i sin tur gör det möjligt att se samband och sammanhang på ett nytt sätt utifrån faktisk kunskap.
  • En universitetsutbildning hjälper en att hitta nya vägar till ny och än mer fördjupad kunskap.
  • Den ger dig verktyg och stringens att kritiskt granska och analysera teorier på ett förhoppningsvis självständig sätt. Det ger också ett bra självförtroende i ifrågasättandets nödvändiga konst – användbart inte minst i tider av fake news och vilseledande utspel från olika håll och i olika kanaler.
  • För den som liksom jag inte har en lång akademisk tradition i släkten innebär en universitetsutbildning en mer jämställd position att såväl formulera sig som agera utifrån.

Kunskap är så många olika saker. Vi får ett fattigt samhälle om någon ska föreskriva precis vilka utbildningar som är nyttiga och vad som är onödigt.

Ibland går det helt enkelt inte att veta vilka genombrott som görs och av vem. En bred högre utbildning skapar många möjligheter för individ och samhälle. Utbildningens frihet är viktigt att slå vakt om för att fortsätta att kunna skapa nya värden för människor.

 

 

Vad kan man mäta mer?

För några veckor sedan kom ett resultat från en av de stora rankingarnasom visade att KTH stigit i ämnesranking. Det är bra och ytterligare ett steg på vägen för ett excellent lärosäte på den globala utbildningsarenan.

Efteråt lekte jag lite med tanken om vad man kunde mäta mer, andra värden som inte syns så tydligt i siffror och bibliometri som visar hur forskningen återspeglas i vetenskapliga publikationer. Värden som också är avgörande för ett lärosätes attraktionskraft förutom exempelvis produktion, prestation och rykte.

Områden som berättar något väsentligt för såväl forskare, lärare och studenter som funderar på att söka sig hit eller för den delen näringsliv och offentliga aktörer som söker samarbetspartner.

Skulle arbetsmiljön kunna vara en indikator att mäta och jämföra mellan lärosäten? Eller jämställdhet? I en sund arbetskultur och – miljö ingår givetvis jämställdhet.   I begreppet kvalitet ingår det ju också – som en helt avgörande aspekt. Att kompetensen hos både kvinnor och män tas tillvara för att skapa tekniska lösningar och innovationer som skapar hållbar samhällsnytta.

Vad man ska mäta är en sak, för att göra rättvisa av KTH:s styrkor liksom också så kallade förbättringsområden.

En annan diskussion som kommit upp på senare tid är hur man ska mäta. En alternativ metod som mäter forskning går under begreppet altmetri. Då söker man beräkna vilken uppmärksamhet och inflytande den fått genom att mäta inlägg, nedladdningar, delningar, gillande och så vidare i olika sociala kanaler. Synligheten och spridningen blir än viktigare parametrar.

Nya metoder som kan komplettera och utifrån andra vinklar spegla ett lärosätes kvalitéer är både spännande och lärorikt.

Att få ett högt jämförelsetal på jämställdhet och bra arbetsmiljö är sannolikt en stor konkurrensfördel för ett lärosäte. Men då måste man kunna mäta det på ett vettigt sätt.