Hoppa till innehåll

Studietiden är en färskvara

Hur är det att vara student på KTH? Det är lätt att tro sig veta om man själv gått på KTH, även om det var länge sedan.  Tack vare en utmärkt samverkan med våra studenter genom THS, Tekniska Högskolans Studentkår,  kan vi bland annat få en inblick i hur det är – före, under och förhoppningsvis snart även efter en pandemi.

När jag gick första gången uppför Drottning Kristinas väg 1977 kände jag mig lite udda och nervös med min bakgrund. Ingen i min släkt hade läst på universitet allra helst inte inom teknik. Men jag hade bestämt mig att likt Pippi ta det med kommando och fortsatte med bestämda steg uppför backen. Det var spännande och stort.

Det gällde att lägga åtminstone 40 timmar i veckan på studierna för att det skulle gå vägen insåg jag ganska snabbt. I samband med högskolereformen samma år infördes studenternas rätt att aktivt medverka i styrelsearbetet vid universitet och högskolor, och därutöver rätten att ingå i linjenämnder och institutionsnämnder. Sedan år 2000 står det i fjärde paragrafen att Studenterna skall ha rätt att utöva inflytande över utbildningen vid högskolorna. Högskolorna skall verka för att studenterna tar en aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen.

Utbytet med våra studenter är ett viktigt inslag i att utveckla våra utbildningar i takt med tiden och ur kvalitetssynpunkt. Det kan röra frågor kring utbildning i stort, men också sådant som optimal längd på en föreläsning, hur undervisningen kan göras mer tillgänglig eller förslag på moment i en kurs.

Under det här året har vi på olika sätt kämpat för att ställa om undervisning och verksamhet med bara vissa inslag på campus och resten på distans. De som kämpat allra mest för att ändå få resultat är våra lärare – och studenter.

I UKÄ:s första (av fyra) delrapport som kom förra veckan  om hur coronapandemin påverkat universitet och högskolor framgår bland annat att studenterna lyckats prestera i stort sett lika bra som året innan, men att den studiesociala miljön påverkats kraftigt. Många har känt sig ensamma, isolerade och saknat sina studiekamrater och sitt vanliga sammanhang till följd av omställningen.

Därför är jag så extra glad över alla de initiativ som tagits på KTH för att mota detta och göra det lite lättare och roligare tills det här eländet är över. THS har också, med stöd av oss, dragit i gång ett antal aktiviteter för såväl utländska som svenska studenter, som varit väldigt populära.

Studentsamverkan har blivit ett mycket gott samarbete detta omställningens år.

 

 

 

Jämställdhet en självklarhet för ett modernt universitet

KTH:s ingenjörsutbildningar förändras hela tiden för att matcha såväl omvärld som arbetsmarknad. Att kunskap inom exempelvis jämställdhet och hållbar utveckling ingår i vissa utbildningsmoment är en självklarhet för ett modernt universitet – som utbildar för framtiden.

I förra veckan publicerades en artikel på vår webb https://www.kth.se/aktuellt/nyheter/all-kth-utbildning-far-jamstalldhet-pa-schemat-1.1055621 och en del av reaktionerna förvånade mig. Men så tänkte jag att de snarare ska tas som intäkt för hur viktigt det är att driva dessa frågor – som i grunden handlar om demokrati och rättvisa.

Att alla ska ha lika förutsättningar att söka och efter antagning även studera på KTH är av allra största vikt. Dels för att det gagnar individen naturligtvis, dels för att det stärker samhället och på sikt också är avgörande för svensk konkurrenskraft.

Att talanger, oavsett kön, med olika perspektiv, idéer och tankar behövs i utvecklingen av både samhället i allmänhet och tekniken i synnerhet är för mig ett axiom. Kanske är det extra tydligt inom den tekniska kunskapssfären som av tradition många gånger varit en i första hand manlig bastion.

Så länge jag har arbetat på KTH har detta med att ta tillvara talang oavsett kön varit ett huvudbry för ledningen oavsett vilken regering som just då suttit vid makten.  Ibland mest med tanke på obalansen i numerären – endast 19 procent av våra professorer är kvinnor i dag.

 En invand kultur, gamla mönster i synen på hur olika människors kompetens tas tillvara och inkluderas, tar tid att förändra. Men det går. Effekten blir tydlig genom att det fortplantar sig på allt fler nivåer och fikarum på en arbetsplats.

Att blandade arbetsgrupper till exempel gör att såväl trivsel som effektivitet och produktion ökar finns omfattande forskning som visar.  Jämställdhet är en av våra fyra pelare som både bär och driver KTH framåt. (De andra är hållbar utveckling, digitalisering och internationalisering.)

Därför kommer även ett undervisningsmoment om jämställdhet att från och med i höst ingå i samtliga våra utbildningsprogram som sagt.

Krångligare än så är det inte.

Att hålla balansen i distansen

Ibland häpnar jag över att vi nu levt ett helt år i pandemins skugga. Ett år av omställning, nya lösningar, inställda möten och ovisshet. Trots det visar vår årsredovisning för 2020 i reda siffror att KTH:s klarat sig väl och att vi lyckats hålla balansen i distansen.

Antalet som ville studera på KTH i första hand och som sökte sig till våra olika utbildningar ökade från 5 706 till 6 327. De mest attraktiva utbildningarna var som vanligt arkitekt, civilingenjör inom datateknik, industriell ekonomi och teknisk fysik. Vår nya civilingenjörsutbildning i teknisk matematik var också väldigt populär. Våra engelska master och magisterprogram lockade också många sökande och ökade i jämförelse med året innan. Utbytesverksamheten har av förklarliga skäl dock påverkats mycket negativt och många som planerat för att studera på bortaplan tvingades tänka om.

Antal studenter som tagit ut en examen ligger på ungefär samma nivå som året innan. Bland de civilingenjörer som examinerades hade andelen kvinnor ökat något från 35 till 37 procent. Bland arkitekterna med en övervikt kvinnor syns en liten rörelse åt andra hållet, från 57 procent kvinnor året innan till 55 procent 2020. Det är små förändringar, men tål ändå att uppmärksammas eftersom de visar att vi är på rätt spår i strävan efter att KTH ska vara tillgängligt för alla.

I mars för nästan exakt ett år sedan ställde vi om all vår utbildning till distans och började därmed också resan mot en alltmer digitaliserad utbildningsmiljö. Men vi kommer aldrig att ersätta den fysiska närvaron, närheten och mötena på våra campus helt med digitala dito. Utan genom att kombinera det bästa av två världar bygger vi framtidens lärande.

Jag scrollar vidare i vår knappt 100-sidiga årsredovisning. Extern finansiering till forskningen har minskat och anslag har inte kunnat användas till fullo eftersom omställningen till digital utbildning till viss del tagit lärarnas tid och fokus från forskningen. Samtidigt har resurser tillkommit till viktig corona-forskning där KTH lyckats väldigt väl. Inte utan stolthet kan jag konstatera att KTH kan mobilisera sin forskning snabbt och effektivt.

Att inte kunna träffa sina kursare eller sina arbetskamrater under ett år kan tära en del och bristen på kontakt är tröttsam för många. Trots detta har vi levererat och jag ser fram emot kommande terminer och år av utveckling och nya möten.

Idéerna som förändrar

Problemlösning i kombination med påhittighet. Det är grunden för KTH:s starka innovationsklimat där nya tankar och tillämpningar avlöser varandra.

Sverige ligger oftast bland topp tre på listor över innovationsländer i världen och förutsättningar för att fortsätta vara ledande ser goda ut. Innovationer börjar oftast med en vilja att förändra och förbättra. Fantasi är nog en annan viktig ingrediens.  Forskning som gör nytta ytterligare en.

En lång tradition av problemlösning har byggt upp det svenska samhället genom närhet till och samarbete med industrin. Att tala om Sverige som ett ingenjörsland tycker jag är en ren komplimang i sammanhanget, men en annan avgörande ingrediens är ett demokratiskt system och den akademiska friheten.

Rätten att fritt välja och att fritt få presentera sina resultat – utan att riskera hot och hat genom en allmän brutalisering av debatten som aktualiserats de senaste veckorna och som bland annat uppmärksammades i en debattartikel är helt avgörande för att våga tänka nya tankar och våga låta en idé växa sig stark.

Det är glädjande att se att driv och lust till goda idéer och att innovera mera är starka på KTH mycket tacka vare det arbete KTH Innovation gör för att stötta och stärka goda idéer och personerna bakom.  Därför är det också  av stor vikt att regler och ramverk  på bästa sätt understödjer och därmed tar tillvara denna kompetens  och där ser jag med oro på några av de slutsatser som kommit fram i den statliga innovationsutredningen. Läs mer om detta i debattartikeln från tidigare i år i DI som jag och fyra andra rektorer står bakom.

Att ytterligare integrera innovationstänkande i forskning och utbildning kan gynna vårt redan starka innovationsklimat där teori och tillämpning ska vara lika självklara och värderade kompetenser.

Ett stort, spännande och inspirerande steg mot detta är vårt nyligen instiftade innovationspris KTH Innovation Award som gjorts möjligt genom donationer. Tanken är att årligen lyfta entreprenörer som tar sig an utmaningar, vågar bryta ny mark och bidrar till en bättre framtid.

Problemlösning och påhittighet i skön förening, som sagt. Tack för det!

 

Så kan halvsanningarna motas

Kan det stämma? Är det rimligt? Var kommer det ifrån? Det är några små frågor som kan ha stor betydelse när halvsanningar haglar över oss.Ett aktivt och initierat ifrågasättande är det bästa skyddet för akademin som kunskapsinstitution och i förlängningen även demokratin.

Att förstå rörelser i olika länder världen runt är svårt om man inte är expert. I vissa delar av världen är demokratin ung och skör, medan andra länder har upprätthållit den under lång tid. Trots det varnar många för faran i att ta demokratin för given. Det är, i dagsläget, något att definitivt vara varse.  Men samtidigt inse att varningen i sig kan vara ett försök att utnyttja detta för egen politisk vinning.

Själv måste jag erkänna att jag är trygg i den stabilitet vi har i våra samhälleliga institutioner idag- väl medveten om att de inte satts under större press ännu så länge. Att känna till grundlagen och svensk lagstiftning är en god grund för att även förstå den statliga värdegrunden .

Den fria kunskapen, ny kunskap och de som skapar och sprider kunskap är de som riskerar att ligga i frontlinjen när demokratier monteras ned.

Då ligger det en också en trygghet i att det i Sverige är omkring 400 000 studenter årligen som tränas i kritiskt tänkande samt i konsten att genomskåda och ifrågasätta . Källkritik har förhoppningsvis utvecklats till en betingad reflex när sanningar med stort S gör entré. Att våra forskare deltar i debatten är ett annat viktigt värn.

Men om debatten blir allt mer svartvit och förenklad finns risk för att forskningens styrka avtar- en styrka som delvis ligger just i att ställa teorier, situationer, tester, mot varandra med hänsyn tagen till en rad olika variabler.  ”Å ena sidan och å andra sidan” är inte vare sig lätt-tuggat eller snabbätet.

Att fortsätta ifrågasätta kan kräva både mod, envishet och att inte gå vilse i den akademiska hierarkin. Man kan ju inte allt om allt bara för att man råkar vara professor inom ett specifikt område.

Just nu är vi en tid där det aldrig har varit så viktigt att förstå våra grundläggande rättigheter för att inte okritiskt följa lättköpta lösningar på komplexa problem. Det har vi sett inte minst nu under pandemin.

 Att leda ett universitet där grundläggande i ingenjörskompetensen är problemlösning känns betryggande. Problemlösning i sig börjar ju också alltid med ett ifrågasättande för att ringa in problemet och därmed påbörja vägen mot lösningen.