Globala relationer stärker och utvecklar KTH

KTH är ett lokalt, nationellt och inte minst internationellt universitet. KTH konkurrerar på den internationella arenan om att erbjuda den bästa utbildningen och forskningen samt med att vara riktigt bra på nyttiggörande och i spridandet av kunskap. Hur går detta till i praktiken?

Det sker på många olika sätt där inte minst KTH:s alumni verkar i näringsliv och samhälle hemma och utomlands och därigenom sprider KTH:s goda rykte. Internationellt syns vi genom att erbjuda attraktiva utbildningar på avancerad nivå, magister och masterutbildningar samt forskarutbildning men också genom all forskning som presenteras på konferenser och publiceras i tidskrifter med stort genomslag. Att vara närvarande globalt är allt mer viktigt.

Jag valde att ge vicerektor titeln globala relationer av just den anledningen. Att det handlar om att utveckla och vårda relationer runt om i världen. Att inte kalla det för internationalisering är för att jag bedömer att det är ett mer passivt ord som signalerar att vi håller på att internationalisera KTH. Så är det inte: KTH är ett internationellt lärosäte. Nu gäller det att utveckla och inte minst vårda de globala relationerna.

Det finns olika typer av globala relationer; ibland handlar det om att bli inspirerad av och en önskan om att få delta i utbildning och forskning med de allra bästa universiteten. Där har KTH många goda relationer, men vi önskar så klart mer. Ibland handlar det om att vara med från början och bidra till andra länders universitets utveckling i kapacitetsuppbyggnad. KTH gör även detta. Ett gott exempel är Global Development Hub (GDH) med utmaningsdriven utbildning som fokus riktat mot flera universitet i flera länder i Afrika.

För två veckor sedan deltog jag i en delegationsresa med minister för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson, en resa som gick till Indonesien och Singapore. Där förenades båda typerna av länder och lärosäten.

 I Indonesien har KTH flera samarbeten inte minst är internationella masterstudenter en del av detta. Men önskan finns om mer av gemensam forskning och lärarutbyte och det uttrycktes tydligt. Jag skrev under ett MoU, Memorandum of Understanding, med University of Indonesia som förhoppningsvis leder till fler samarbeten. Indonesien är ett land på tillväxt, det är ett stort land med många människor som behöver utbildning. Där finns många naturtillgångar och behoven av infrastrukturer var en sak som man lyfte under vår resa.

Resan fortsatte därefter till Singapore, ett land med flera toppuniversitet med vilka KTH har många och djupa samarbeten. Sverige ligger på plats fyra bland singaporianer när de ska välja land för utbyten strax efter USA, Storbritannien och Tyskland). KTH har cirka 100 inresande studenter årligen som kommer från National University of Singapore (NUS),Nanyang Technical University (NTU) Singapore Management University (SMU) och Singapore University of Technology and Design (SUTD).

Sverige och inte minst KTH har mycket goda relationer med universiteten där. Jag finner flera skäl till att inspireras av NTU både med avseende på hur man stärkt sin position i forskning under årens lopp och den konsekventa satsningen på flipped classroom. Den är genomgripande; föreläsningssalar byggs bort och nya kreativa lärmiljöer tillkommer.

På kort tid har NTU klättrat på de internationella rankinglistorna. I Singapore är och har förutsättningarna varit annorlunda att kunna stödja en sådan utveckling än de är i Sverige. På NUS berättade man om en kommande resa till USA:s västkust för att träffa framgångsrika forskare och lärare, med förhoppningen att kunna attrahera några av dem till NUS.

Det finns många saker som KTH kan inspireras av, men allt vi kan och vill göra måste ske i det svenska sammanhanget med de förutsättningar som vi ges av politiken och samhället samt inte minst med vår värdegrund. För min del handlar globala relationer ytterst om att vi har en gemensam internationell värdegrund för hur en akademi ska vara och att vi har gemensamma samhällsutmaningar där lösningarna kommer att se olika ut beroende på i vilken del av världen vi befinner oss.

Därför behöver vi vara bekväma i att än snabbare fortsätta att förändra och utveckla KTH med våra förutsättningar, men med ständig inspiration från omvärlden. KTH är konkurrensutsatt och vår utveckling måste därför ske snabbare. Utbildning och forskning på KTH är mycket bra, men globalt blir andra bättre snabbare än KTH!

Att se bakåt ger perspektiv framåt

Nästa vecka är det dags för vårt 100-års kalas. KTH Campus vid Valhallavägen fyller hundra år och det ska firas rejält.

Förändringen av vårt campus de senaste hundra åren speglar hur vår utbildning och forskning vuxit.

Men det säger också något om hur ingenjörskonsten både breddats och fördjupats de senaste 100 åren i Sverige. KTH:s tre pelare; hållbar utveckling, jämställdhet och internationalisering ingick sannolikt inte i den tidens vision och vokabulär för KTH.

Våra utbildningsprogram är många fler i dag vilket matchar samhällets och näringslivets utveckling. Det kan du som vill vara med och fira verkligen bli varse antingen på någon av våra labbrundor eller genom att lyssna till våra hundra föreläsare som dygnet runt berättar om den spännande forskning som bedrivs på KTH.

Jag har i stort sett på daglig basis sett, hört och upplevt KTH:s förvandling och färd mot ett modernt och högt rankat internationellt lärosäte. Jag snabbspolar till 1977 då jag själv började på kemiteknikprogrammet. Även på 40 år hinner mycket hända – i stort och smått.

Då kallades KTH Teknis i studentmun. Campus omfattade bara KTH och inget annat lärosäte till skillnad mot nu. Längs Drottning Kristinas väg fanns en rad olika institut och laboratorier, men campus som helhet var betydligt glesare och uppe vid det så kallade Kemikvarteret var det väldigt grönt. Nu är det betydligt fler byggnader och en mer genomtänkt planering.

Många av KTH:s föreläsningssalar är de samma som då även om de fräschats upp rejält och sitsarna i bänkarna har bytts ut från trä till vadderade. En inte helt oväsentlig detalj för det intensivt lyssnande auditoriet. Lacket på träsitsarna var något av en arbetsmiljörisk då hela sätet gärna följde med när man skulle gå därifrån.

Studieplatserna har blivit många fler. Då satt jag oftast hemma och pluggade och skrev labbrapporter (med papper och penna). Vi labbade ofta och mycket – vilket lät oss förvandla teorin till praktik direkt. Ofta satt vi till nio på kvällen ett par dagar i veckan. Då var campus tyst och öde när man gick hem.

Numera finns studentbostäder på flera olika ställen och vårt campus är en plats som befolkas dygnet runt.

Infrastrukturen för att labba har med tiden blivit alltmer ekonomiskt ansträngande att vidmakthålla. Det har gjort ingenjörsutbildning mer teoretisk – på gott och ont.

Vissa lärare var fantastiska– andra inte lika bra. Pedagogisk kompetens fanns inte på schemat utan en bra lärare var en naturbegåvning. Eller så var det synen på lärarrollen, det var inget man behövde utbildas i. Det fanns nog i praktiken inte heller något vidare stöd för dem som ville utvecklas i sin lärarroll.

KTH har utvecklats till internationellt lärosäte sedan dess, vilket man inte ens tänker på längre. Det syns och hörs på campus och engelskan blir allt mer självklar såväl i kaffekön som i undervisningen.

Jo just det – en sak till. På kåren serverades stans absolut största chokladbiskvier och vi tävlade om vem som kunde få i sig flest.

Men en KTH-examen var lika eftertraktad då som nu.

Utveckling pockar på förändring

KTH genomgår sedan i början av året en stor omorganisation. Den första sedan 2004, som i korthet innebär att våra tio skolor från och med första januari 2018 ska bli fem. Tanken är att den nya organisationen ska bli mer effektiv, mer tydlig och stärka KTH:s utbildningsmiljö på en rad olika sätt.

Men det är egentligen inte själva omorganisationen denna veckas blogginlägg ska avhandla utan snarare vägen dit och förändringar som sådana. I en organisation, kanske i synnerhet ett lärosäte där den akademiska friheten ibland kan förväxlas med frihet från styrning, med närmare 5 000 anställda är det ett stort steg. Men nödvändigt för att vi ska hävda oss i den globala konkurrensen.

Att vara ett av Europas tio bästa tekniska lärosäten, (enligt THE) är utmärkt och bland de 200 bästa lärosätena i världen är fantastiskt bra, men nu vill vi vidare. För att vara i världsklass behöver både utbildning och forskning vara ledande. Att ha en utmärkt utbildningsmiljö innebär att erbjuda de bästa förutsättningar att lära och det i sin tur leder till att våra studenter blir än mer attraktiva på den globala arbetsmarknaden.

Förändring kostar på. Förändring väcker oro, motstånd och ibland även olust. Första impulsen är givetvis att fråga varför. Den andra att fråga vad innebär det här egentligen för mig, för min avdelning och så vidare – men allt som oftast är det lätt att fastna i hur.

Det vill säga hur själva processen går till. Men det leder sällan någonstans i den pågående processen utan snarare kan det bli en lärdom till nästa. Förändringar pågår ständigt, ibland utan att vi tänker på det. Men då och då är förändringsarbetet av större och mer övergripande karaktär. Det yttersta syftet i den rad av utredningar som många arbetat hårt med sedan mitten av februari är att skapa förutsättningar för ett KTH som är än mer konkurrenskraftigt i utbildning, forskning och därmed sammanhängande samverkan. Det ska synas genom ett KTH som är ledande i ingenjörs-och arkitektutbildningar med begrepp såsom digitalisering, flipped class room samt ett KTH som sätter högskolepedagogik och teknikvetenskapligt lärande i centrum. Men det syns också genom ett KTH som fortsätter att utveckla världsledande forskning som leder till efterfrågan på samverkan.

Jag är så tacksam och imponerad över det arbete många av KTH:s anställda har lagt ner under dessa månader både i fråga om att delta i arbetsgrupper och ta fram planer för framtiden och genom att ifrågasätta eller komma med egna ideér och tankar kring hur KTH kan utvecklas.

Jag är övertygad om att med en sådan kader av kompetens, engagemang och vilja till delaktighet kommer KTH bli ett ännu bättre universitet att studera och forska vid.

 

Brist på studenter eller på examinerade ingenjörer?

Förra veckan presenterade regeringen budgetpropositionen 2018 och inriktningen för de kommande åren avseende högre utbildning och forskning. Vi ser en fortsatt utbyggnad av utbildningsplatser även om debatten handlar om hur många exakt det rör sig om. Arbetsmarknadens behov av professionsutbildade är tydligt närvarande i skrivningarna. Därför är utbyggnaden fokuserad kring ingenjörer, lärare, läkare och vårdutbildningar. Vidare ökar anslagen för forskning och forskarutbildning. Ännu är det för tidigt att analysera om omfördelningar skett eller om det är mer till alla vilket man möjligen anar.

För KTH:s del så handlar det om en ökning med 514 helårsstudenter fram till 2023. Redovisningen i budgetpropositionen 2018 visar detaljer för åren 2018, 2019 och 2020 och sedan fullt utbyggt 2023. Ökningen sker successivt med start med 164 helårsstudenter 2018. Inom kategorin ingenjörer blir det utbyggnad av både civilingenjörer och högskoleingenjörer. Utbyggnad sker också inom kategorin samhällsbygge där efterfrågan är stor på arkitekter och ingenjörer med byggnadsteknik och motsvarande. Därför får KTH platser för civilingenjörer och högskoleingenjörer med rubriken samhällsbygge och inte minst fler platser för arkitektutbildningen. Jag utgår från att detta rör sig om helårsstudenter med designprislapp.

I en allmän utbyggnad som regeringen kallar utbildning för hela landet får KTH 120 helårsstudenter per år fram till 2023. Det är en utbyggnad som kan användas på det sätt som KTH finner lämpligt. En del av dessa utlovades redan 2015 och 2017och rör uppbyggnaden av utbildningar på Campus Södertälje. Det blir viktigt att fundera på var KTH lägger mer utbildning både utifrån kapacitet och inte minst utifrån studenternas möjligheter att vara attraktiva på arbetsmarknaden.  Det finns också en möjlighet att fundera på om utbildning kan riktas mot fler distansutbildningar och kurspaket som kan passa för det livslånga lärandet.

Behövs fler utbildningsplatser för ingenjörer? Frågan ställs av bland annat av Sveriges Ingenjörer (https://www.svd.se/feltankt-med-fler-platser-pa-ingenjorsutbildningar). Jag har i många år ställt just denna fråga till både den förra regeringen och den nuvarande. Och jag har frågat eftersom många lärosäten kommer få svårt att fylla platserna.

När jag pratat med utbildningsdepartementet genom åren har min argumentation också byggt på att vi som ansvarar för ingenjörsutbildningar måste arbeta med att skapa goda förutsättningar för lärandet inom en så pass krävande utbildning som den till ingenjör. KTH kommer att få många nya sökande till de utbyggda ingenjörs- och arkitektutbildningarna, för det är många studenter som vill ha en examen från KTH. Redan idag överpresterar KTH i förhållande till takbeloppet. Däremot är jag säker på att platser kommer gapa tomma på andra håll. Ökar andelen studenter som fullföljer sin ingenjörsutbildning kanske det inte krävs en så stor utbyggnad av platser. Det är min hypotes.

Den så kallade genomströmningen är lägst för ingenjörsutbildningar och så har det varit länge. Däremot betyder låg genomströmning inte låg kvalitet som Sveriges Ingenjörer antyder. En ingenjörsutbildning är mer krävande än andra utbildningar. Därför arbetar KTH nu med begreppet utmärkt utbildningsmiljö där dimensionerna kvalitet, kultur och infrastruktur fördjupas för att skapa de bästa förutsättningarna för utbildning. Det är det som ligger i begreppet breddat deltagande; att skapa förutsättningar för det bästa lärandet till de alltmer blandade studentgrupper vi ser idag.

Ingenjörsroll i förvandling

Under ett besök på vårdcentralen eller kanske ännu tydligare om man har otur att hamna på akuten är det uppenbart vilken avgörande och viktig roll tekniken har i dagens hälso- och sjukvård.

I alltifrån provtagning till livräddande insatser används olika tekniska lösningar. Att det är just teknik är vi så vana vid att man kanske inte ens tänker på det. Det säger också något om hur ingenjörens alltmer gränsöverskridande roll hela tiden utvecklas i takt med samhället.

I förra veckan hölls ett seminarium på KTH om just teknikdriven medicinsk forskning där några av KTH:s många framstående forskare gav publiken ett smakprov på sin forskning. Att se vad man kan göra med dagens teknik i och utanför människokroppen ifråga om målstyrning av olika typer av behandling och en alltmer förfinad bilddiagnostik är såväl hisnande som hoppingivande.

Närmare 20 procent av all forskning som sker på KTH är inom life science och vi har cirka 65 forskargrupper inom området.

När Knut och Alice Wallenbergs stiftelse firade sitt hundra års-jubileum med ett symposium i Aula Magna var det just på temat life science. Talarna målade en bild av möjligheter när det gäller vilken kunskap som finns på området och hur den utvecklas i människans tjänst.

Ett av KTH:s civilingenjörsprogram heter just Medicinsk teknik som visar att vår utbildning är aktuell och i samklang med behoven i det omgivande samhället. Därutöver finns det flera ingenjörsprogram som ger kompetens riktad mot utvecklingen inom life science och hälsa i bred bemärkelse. Inte minst genererar digitaliseringen på bred front mängder av data som behöver hanteras, så till exempel kompetens inom big data och flera angränsande områden är en förutsättning för att utveckla nya medicinska behandlingsmetoder.

Ett annat viktigt område är de program som på olika sätt utvecklar nya material för en lång rad applikationer. Djup kunskap och kompetens i material såväl organiska som oorganiska krävs för att föreslå nya implantat och medicintekniska produkter.

Ingenjörens roll är nära förknippat med svensk industrialisering och framväxande av välfärdssamhället under förra seklet. För att hitta lösningar på de problem och utmaningar som samhället står inför i dagsläget – krävs en mångfald av ingenjörskompetenser. Samhällsutmaningarna kommer kräva tvärvetenskapliga ansatser där ingenjörer arbetar med läkare i hälso- och sjukvård eller med humanister och samhällsvetare.

Våra utbildningar knyter an till en föränderlig omvärld och morgondagens ingenjör har inte bara hela världen som arbetsmarknad – rollen och kompetensen breddas i takt med tiden.

Etik på schemat

Att smussla in mobilen på tentamen kan stå en dyrt. Och kanske är det oklart för många studenter vad konsekvenserna kan bli. Som ordförande i disciplinnämndenpå KTH kan jag se att antalet ärenden av den här typen ökar – vilket verkar vara en allmän trend på svenska lärosäten. (länk). Men om det beror på att fler fuskar på tentan eller att lärosätena blivit bättre på att kontrollera och upptäcka fusket är oklart. Men oavsett vilket slår det hårt mot den student det handlar om och som kanske inte alltid är medveten om vad följderna blir.

Att till exempel ha mobil eller fusklapp med sig kan rendera varning eller avstängning från studierna i sex veckor.

Som längst kan en student bli avstängd i sex månader om det skulle hända igen. Indraget studiemedel, en notering i studiedokumentationssystemet LADOK under avstängningen är andra konsekvenser.

Bortförklaringarna är klassiska och hjälper föga eftersom möjligheterna att kontrollera har förfinats rejält med hjälp av den nya tekniken. Att sno text från någon annan är nästan omöjligt med tanke på de olika textmatchnings-verktyg som finns.

Att lyfta frågan om vad som är rätt och fel i den akademiska sfären är viktigt inte bara för den enskilde studenten i stunden under den specifika kursen utan grunden för det etiska förhållningssättet som ska vägleda en under den akademiska karriären. Lärandet är individuellt och det kräver sin tid och sitt engagemang. Därför lönar det sig dåligt att vilseleda som är den term som används i samband med disciplinärenden.

Att ha så tydliga och entydiga regler i kurser och forskning är självklart viktigt. Ett öppet klimat för dagens och morgondagens studenter och forskare att vrida och vända på vad som är rätt, samt att bolla och diskutera etiska spörsmål under karriärens gång är nödvändigt.

I början av sommaren kom en uppdaterad version av Vetenskapsrådets publikation God forskningssed  som är tänkt att underlätta för forskare att analysera, värdera och fatta etiskt genomtänkta beslut. Här diskuteras bland annat forskarens ansvar, aktuella regler och kodexar. Det är samtidigt viktigt att titta på i vilken mylla den här typen av beteenden växer fram

Remissrundan för regeringens förslag om en ny myndighet för oredlighetsärenden inom forskning avslutades för några veckor sedan.

Även om myndigheten, som är tänkt att börja fungera från 1 januari 2019 kommer det även fortsatt vila ett stort, inte minst förebyggande, ansvar på lärosätena. Det är bra.

Den etiska diskussionen måste hållas levande i såväl tentasalen som inom forskargruppen.

 

Forskning kräver sitt fokus

Att i nyhetsflödet läsa rubriker som ”Regnvatten kan bli viktigare i framtiden”, eller ”Sverige blir första kontantlösa landet i Europa” eller ”Ny metod kan bryta ner mikroplast” gör mig stolt.

Det är forskning som kommer från KTH och är bara några exempel som på ett uppenbart sätt visar KTH:s roll i samhällsutvecklingen och hur vi kan möta några av de utmaningar dagens samhälle står inför – där klimatet, urbaniseringen och människors hälsa är några av de mest aktuella just nu. Det visar också hur vår forskning har konkret betydelse för livet i vardagen.

Därför blir det än viktigare att forskare får ägna sig åt det som de är bäst på och där de sannolikt har sitt hjärta – nämligen att forska.

Att ständigt söka nya anslag, vända sig ut och in för att anpassa sig till krav från olika utlysningar är inte alltid riskfritt. Att garantera sig egen framtida lön kan tära på kreativiteten, men också orsaka stress.

Det sägs att konkurrensutsatta forskningsmedel ökar kvalitén i forskningen, men är det säkert? Utlysningar styrda mot på förhand givna områden ökar risken för mer av samma forskning. Samtidigt försvåras möjligheten att prova helt nya forskningsfrågor. Hur kan man då göra i stället utan att gör avkall på kvaliteten eller tulla på kvalitetskraven?

En höjning av basanslagen kan vara ett sätt där en större del av forskarens lön kommer från det egna lärosätet. Den hårda konkurrensen som är fallet i forskningsrådens utlysningar skulle kanske minska eftersom universitet därmed kan få lättare att prioritera och skapa framförhållning – kanske till och med bli mer riskbenägna i fråga om vilken forskning som ska satsas på.

I ett internationellt perspektiv får vi i en bild av hur vår forskning presterar och av möjliga vägar framåt. Enligt Vetenskapsrådets Forskningsbarometern 2017 som kom på försommaren placerar sig Sverige väl när det gäller hur mycket pengar som satsas på forskning och utveckling per capita i jämförelse med andra OECD-länder. Rapporten visar också att Sverige hävdar sig väl när det gäller antalet vetenskapliga publikationer per 1000 invånare.

Vill vi bli än mer konkurrenskraftiga behöver vi skapa bättre förutsättningar för att forskarna ska få göra sitt. Där kan en ökad andel forskning i respektive lärosätes regi vara en viktig pusselbit.

KTH på den globala arenan

Forskarvärlden är till sin natur gränslös och samarbeten pågår ständigt där teorier och tankar stöts och blöts på olika ställen i världen. Den globala arenan och forskarsamfundet är mycket mer än rankingsiffror och placeringar – även om dessa självklart är viktiga värdemätare.

I senaste Shanghai-rankingen avancerade KTH inom flera ämnen, som då hamnade bland de 50 bästa i världen.

Det gäller dock att förutom i rankingsammanhang ytterligare placera Sverige och KTH på kartan eller kanske snarare förtydliga deras plats i världen. Det är ett arbete som pågår varje dag på KTH på en rad olika nivåer. KTH som universitet ska ständigt arbeta med att skapa de mest gynnsamma förutsättningar för kompetens och kunskapsutväxling, det är avgörande för fortsatt utveckling såväl nationellt som internationellt.

Utbyten både när det gäller studenter och lärare samt forskare är avgörande där det personliga mötet med en kultur eller akademisk struktur kan vara väldigt givande och stimulerande. Däri finns en rad frågor att lösa som till exempel bostadssituationen för såväl inhemska som utländska studenter, liksom att avancerad forskningsinfrastruktur, till exempel SciLifeLab, ska ha förutsättningar att nyttjas av forskare världen över.

Avancerad forskningsinfrastruktur är kostsam, men en konkurrensfördel för Sverige. Det tål återigen att påpekas att kostnaderna för den typen av infrastruktur inte kan läggas på lärosätenas befintliga budgetar – vilket föreslogs i forskningspropositionen som kom för snart ett år sedan  där lärosäten förväntas ta ett större ansvar för forskningsinfrastrukturen. Här förordar jag ånyo höjda basanslag om detta ens ska vara möjligt.

Projekten på global och europeisk nivå är många och omfattande där spännande utbyten avlöser varandra. För KTH:s del utvecklas till exempel just nu samarbetet med några av Afrikas länder genom KTH Global Development Hub. Detta nav för innovation kommer att ge våra och de medverkande partneruniversitetens studenter, doktorander och lärare kompetens och erfarenhet som passar väl in på i framtidens ingenjörsprofil för den globala arbetsmarkanden. Ingenjörer har av tradition nära koppling till svensk industri och då naturligt även industrins utveckling på en alltmer global marknad. Detta samarbete är en lika viktig som självklar del av KTH:s internationaliseringsarbete, vilket blir särskilt tydligt i arbetet med KTH:s strategiska partner.

Andra insatser som bäddat för KTH:s höga grad av internationalisering och gränsöverskridande verksamhet är bland annat arbetet med prioriterade regioner och partneruniversitet runt om i världen. Att det slagit väl ut märks inte bara genom STINT:s index exempelvis, som tidigare nämnts, utan även på antalet internationella sökande till KTH:s masterutbildningar som visar en klar ökning.

Snart börjar nedräkningen till höstens stora fest 16-19 oktober. KTH Campus fyller 100 år och det ska firas rejält  – med forskning och andra festligheter i fokus.

Bredden som skapar spetsen

De första veckorna på terminen är alltid lika härliga. Redan vid tunnelbanan vid Tekniska högskolan känner man farten och kraften. Gamla studenter välkomnar de nya med sång, dans och kaffe iklädda overaller och mössor som signalerar vilka program de läser på.

Att veta att dessa studenter har en god arbetsmarknad som väntar och att de kommer att vara delaktiga i att forma den framtida samhällsutvecklingen genom sina på KTH förvärvade kunskaper är fantastiskt.

Parallellt med mottagandet har ett förslag till ändring i högskolelagen debatterats livligt i medierna.  Enligt den nuvarande formuleringen ”ska högskolorna aktivt främja och bredda rekryteringen till högskolan” bland annat för att motverka den sociala snedrekryteringen som är fortsatt skev enligt UKÄ.

Från och med första juli nästa år föreslås att lagtexten istället ska lyda: ”Högskolorna ska också aktivt främja ett brett deltagande i utbildningen.” Av formuleringen framgår att det bland annat innebär såväl rekryteringsfrämjande åtgärder som att främja att de som antagits exempelvis får ett bra mottagande och stöd under hela utbildningen för att ta examen.

Vissa debattörer anser att detta ska tolkas som att kraven kommer sänkas bland annat för att öka genomströmningen. Att utläsa detta ur promemorian är, kan jag tycka, att ta i.

Men här vill jag påpeka några saker och redan från början slå fast:

Att sänka kraven för att öka genomströmningen eller för att så att säga ”hjälpa” studenterna genom utbildningen för att skapa ett breddat deltagande är inte aktuellt för KTH:s del och inte rätt väg att gå. Att tulla på kvaliteten blir i förlängningen bara en hjälp till självstjälp och slår tillbaka mot i nämnd ordning student, lärosäte och svensk konkurrenskraft och samhällsbyggnad.

I stället handlar breddat deltagande om att ett lärosäte skapar optimala förutsättningar för att studenter på bästa sätt ska kunna ta sig an lärandet. Genom de bästa förutsättningarna för lärande kan studenten genomföra sin utbildning och ta sin examen på avsedd tid. För att det ska vara möjligt krävs naturligtvis att studenterna alltid tar aktivt ansvar för det egna lärandet. En utbildning på KTH kräver i högsta grad mycket tid, god planering och struktur samt hårt arbete. Att tro något annat är att lura sig själv.

KTH:s mottagande av nya studenter har mångåriga traditioner. Vi blandar traditioner med nytänkande där vi arbetar löpande med att göra helheten, nyttan och pedagogiken i våra program överskådliga och begripliga för alla typer av studenter med olika bakgrund och förutsättningar.

KTH:s mottagande av nya studenter är noga organiserat och bygger på ett aktivt samarbete med Tekniska Högskolans Studentkår (THS). THS med sina sektioner har en hög ambition och lägger ned ett gediget arbete på att de nya studenterna ska känna sig välkomna och att skapa ett gott socialt klimat att ta sig an studierna. Det är jag glad och tacksam för.

Att sträva efter att rekrytera, välkomna och tillvarata alla olika typer av studenter är kvalitetsmässigt viktigt och här arbetar KTH ständigt på att förbättra det breddade deltagandet. Det är inget nytt för oss! Ju fler olika studenter desto fler aspekter på vår utbildning och på sikt desto mer mångfacetterad forskning. Det bidrar till ett KTH som fortsätter att utvecklas.

Från ord till handling

”Medelmåttor eller spetskompetens?” Det var rubriken på ett av de seminarier där jag deltog i panelen i årets upplaga av Almedalen.

En annan var: ” Sverige skriker efter ingenjörer – vad kan Sverige göra?”

Som alltid var det intressant och givande att med olika aktörer inom sektorn diskutera den framtida kompetensförsörjningen och de utmaningar och möjligheter som högskolor och universiteten står inför – inte minst för att bättre gå i takt med arbetsmarknadens behov och fylla sin roll som motor i samhällsutvecklingen. Här kommer givetvis det livslånga lärandet in och behovet av att vidareutvecklas och få påfyllning av kunskap även för dem som redan arbetar. Men ytterligare en viktig aspekt i andra änden av utbildningstrappan, och som debatterats den senaste veckan, nämligen det tekniska basåret, som regeringen föreslagit förändringar av.

I stället för att ändra reglerna för detta högskoleförberedande år med fysik, matematik och kemi, som är en bra väg in till KTH, vore det bättre att ändra finansieringen. Basåret har visat sig vara en utmärkt ingång till ingenjörsstudier. Det är viktigt eftersom behörigheten till teknikutbildningar på intet sätt garanteras av en mångfald av gymnasieutbildningar. Snarare krävs många aktiva val av till exempel fler kurser i matematik, för att vara behörig. Här ger basåret en god andra möjlighet för dem som efter avslutade gymnasiestudier inte är behöriga till någon av KTH:s utbildningar.

En avslutad ingenjörsutbildning ger möjligheter till en karriär inom teknik till exempel inom områden som Data och IT eller utbildningar och kurser som ger digital kompetens i allmänhet. Det är en stor brist på kompetens inom detta område; både inom näringslivet och offentlig sektor. Även inom områden som rör hållbar utveckling krävs många ingenjörer och arkitekter för att bidra till att lösa samhällsutmaningarna. Det är några av många områden där kunskaper erbjuds genom en ingenjörs- eller arkitektutbildning och där basåret på ett påtagligt sätt breddar rekryteringen.

 De universitet och högskolor som erbjuder tekniskt basår bör få betalt för detta utanför det ordinarie utbildningsanslaget. Basåret är ett viktig och väl fungerande utbildning där också högskola och industri samverkar. Det visar sig att basåret även bidrar till ingenjörsyrket blir ett naturligt val för kvinnor likväl som för män . KTH har mångårig god erfarenhet av basåret och det är viktigt att det behålls i sin nuvarande form. Läs mer i Campi.

 Studentboende eller snarare bristen på detsamma, samverkan, stadsbyggnad och social snedrekrytering var några av många andra ämnen som ventilerades i paneldebatter och samtal som jag deltog i under Almedalsveckan.

Att mötas och debattera och diskutera är viktigt, men när man fått sitt lystmäte på seminarier är det lätt att tänka. Vad blir resultatet? Hur hittar vi nya och/eller genomförbara lösningar på gamla problem?

Slutsatsen eller handlingen som följer därpå är avgörande för att åstadkomma långsiktig, gynnsam och varaktig förändring inom utbildningssektorn. Där har KTH, liksom andra aktörer inom akademi och industri ett ansvar att omsätta orden och idéerna till en verklighet för dagens och morgondagens studenter och forskare.

 Välkomna till en ny termin och spännande höst!