Smörgårdsbord för utbildning i Europa

Tänk dig att du bygger din utbildning själv genom att välja de kurser du ska läsa och var du ska studera dem – virtuellt eller fysiskt på KTH och/eller andra universitet runt om i Europa. Det kan bli verklighet inom de kommande åtta åren.  Framtidens studenter kan gå ut med en mycket konkurrenskraftig Europa-examen i handen.

Bakgrunden till denna tänkta framtid är EU:s satsning på den europeiska utbildnings- och forskningsmiljön för att öka kvalitet, kapacitet och konkurrensförmåga. KTH ingår i ett av de nätverk som ska forma ett av de till en början 17 Europa-universiteten.

Detta matchar mycket bra både med KTH:s sedan tidigare goda samarbeten och strävan efter att utveckla våra utbildningar och lärandemiljöer.

En trend under senare år är till exempel att allt färre väljer att gå på föreläsningar. Jag hoppas och tror inte att det berättar så mycket om föreläsarens förmåga att fånga intresset utan snarare handlar det om att formatet – att bara sitta och lyssna- kanske är lite daterat. När tillgången till böcker var obefintlig och föreläsaren därför delade kunskap genom att stå och berätta om innehållet i boken var det en annan tid.

I dag kan du välja att gå en kurs via nätet, lyssna och se en föreläsning när och var det passar dig. Det ger enorma möjligheter och genom Europa-universiteten kommer lärosäten kunna stimulera varandra till och samarbeta kring ytterligare nya modeller för utbildning.

Men när mycken kunskap är tillgänglig via nätet lockas man att tro att universitetet i sin nuvarande form som fysisk plats ska försvinna. Det tror inte jag, däremot måste universitet som KTH allt mer arbeta med blandade lärandeformer (”flipped classroom”) och i högre grad än nu dra nytta av allt tillgängligt material som produceras runt hela världen och som sagt på universitet runt om i Europa.

På sikt skulle detta också kunna vara en möjlighet även när det gäller livslångt lärande – där påfyllnad av kompetens och uppdatering av kunskap skulle kunna ske inom ett Europa-universitet där efterfrågad, specifik och färsk kunskap kan tänkas finnas bland Europas lärosäten.

Europa-universiteten är tänkta att även generera ökad rörlighet även bland forskare och personal på de olika lärosätena. Även om KTH sedan många år tillbaka är ett i allra högsta grad internationellt lärosäte kan och kommer vi ta ytterligare steg. Att utveckla och vässa spetskompetens inom både forskning och utbildning kan definitivt gynnas av ökat europeisk och tvärvetenskapligt samarbete.

En brasklapp dock; samtidigt som tillgången till kunskap kanske aldrig varit större har behovet av kritiskt tänkande nog aldrig varit det heller.  Att kunna ta till sig och värdera kunskap för att sedan utmejsla det som är viktigt för en viss frågeställning eller ur den samlade kunskapen bygga ny kunskap. Det kommer vara framtidens förmågor – var du än väljer att studera.

Budgeten som glömde visionerna

När budgetpropositionen kom för knappt två veckor sedan, blev jag inte särskilt förvånad – snarare bekymrad. Anslagen var förvisso de förväntade, men förslaget från regeringen till riksdag var i total avsaknad av visioner.

Anslagen för 2019 till KTH för utbildning på grund och avancerad nivå har enligt förslaget ökat något. I ökningen ligger tidigare beslutade satsningar som utbyggnad av ingenjörsutbildningar och arkitekturplatser.

När det gäller forskningen och utbildning på forskarnivå har anslaget också ökat något bland annat till en satsning på forskningsområdet it och mobil kommunikation. Det  aviserades redan i forskningspropositionen för tre år sedan. Det känns bra att vi nu kan gå vidare i vårt arbete med denna satsning.

Men samtidigt talar fortfarande SULF-rapporten från förra sommaren sitt tydliga språk om hur ersättningen till högre utbildning stadigt minskat och fortsätter att minska. Detta i jämförelse med hur mycket som satsades på utbildning på 1990-talet.

Det rimmar illa med att våra utmaningar för samhällets utveckling är många, stora och kräver utbildade människor och nydanande och fördjupande forskning inte minst inom KTH:s område.

Sveriges förenade studentkårer visar i en debattartikel  hur kraven på ökad effektivitet tvingar fram nedskärningar och vice versa. Det så kallade produktivitetsavdraget visar att man ser på universitet och högskolor som snarare en produktionsanläggning där medarbetarna inte behöver någon löneökning. En övertro på att effektivisering av utbildning inte har några gränser är riskabel.

Självklart arbetar vi med kvalitetsutveckling konstant för att upprätthålla och utveckla attraktiva utbildningsmiljöer för att skapa de bästa förutsättningarna för studenternas lärande. Samtidigt kräver nya metoder tid och kraft; den gradvisa urholkningen motverkar även detta.

En student är en student – då som nu – med rätt till och precis lika stort behov av bra labbmiljöer, goda lärare och adekvat utbildning. Bara för att studenterna blir fler och informationsteknologin alltmer utvecklad blir det inte med nödvändighet billigare. Ur den aspekten är budgetförslaget oroväckande för ett lärosäte som utbildar framtidens ingenjörer.

Jämställdhet tjänar alla på

Som ingenjör kan man jobba med nästan vad som helst. En utbildning från KTH öppnar för en rad karriärvägar och en möjlighet att göra stor nytta inom i stort sett alla samhällssektorer. Att människor oavsett kön eller bakgrund ska ha möjlighet att vara med i byggandet av framtiden borde vara en självklarhet. Hur svårt kan det vara?

Men såväl färska siffror från Kungl Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA, som hetsiga mejltrådar genom åren ger en annan bild.

Fortfarande ligger antalet kvinnliga sökande till ingenjörsutbildningar tydligt efter, mellan 25 och 30 procent medan andelen kvinnor som väljer att läsa till exempel läkare, jurist eller civilekonom ligger över 50 procent. Av dem som antagits på KTH är cirka 67 procent män och 33 procent kvinnor. Ju högre upp i den akademiska nomenklaturan desto skevare blir det. Omkring 80 procent av alla professorer är män.

Många av våra utbildningar har en bra balans, medan exempelvis data, IT och elektroteknik fortfarande skevar. Varför är det så viktigt att göra något åt det? Det handlar inte om en slags strävan efter ”rättvisa” eller att meriter inte räknas utan helt enkelt om kvalitet.

Att kvinnor inte ser alla ingenjörsområden som så intressanta att de väljer en utbildning inom det ser jag som en brist för ingenjörsutbildningen och teknikvetenskapen. Jag är helt övertygad om att en bred blandning av människor såväl kvinnor som män bidrar till att områdena utvecklas mer än om bara en grupp är aktiva. Det finns mängder av forskning som visar på att en jämställd grupp presterar bättre än en enkönad. KTH-aktiviteterna syftar till att få flickor och kvinnor att hålla kvar i det teknikintresse som både flickor och pojkar har i unga år, men där äldre flickor tappar intresset i högstadiet och gymnasiet.

Därför kan jag, som när jag följde diskussioner om vad som passar män respektive kvinnor på tidningars debattsidor i somras bli, ordentligt oroad. Diverse ovetenskapliga och som man kanske hade trott utrotade förklaringar tar lätt täten. Begränsande och biologiska definitioner av hur män respektive kvinnor är ter sig som smärre dumförklaringar av oss alla.

KTH har sedan 2015 använt en slogan som lyder ”The future is too important to be left to men” i en kampanj där syftet är att locka fler flickor till data-, IT- och elektroteknikutbildningar. Den har väckt mycket uppmärksamhet och ett antal har reagerat negativt på den och funnit den diskriminerande mot män. Andra har inspirerats av den och köat länge för att få en väska med detta tryck på.

Målgruppen för aktiviteterna är såväl yngre flickor som äldre och handlar om att prova på och träffa studenter som redan går på KTH. Det är populära event och många kan vittna om hur inspirerade de blir av att läsa en utbildning på KTH.

Ett stort arbete görs för att fler kvinnor ska välja teknikutbildningar. Men det är viktigt att se helheten som att arbetslivet möter med attraktiva jobb att matcha de utbildade med när de kommer ut.

Lyckas KTH erbjuda utbildningar som är attraktiva för kvinnor och män kommer näringsliv och offentlig sektor att lyckas få jämställda ingenjörer bland sina anställda. Det har vi alla nytta av.

Kulturen som bygger kvalitet

Hög kvalitet inom forskning, utbildning och samverkan. Det låter bra – men vad innebär det egentligen? En systematisk strategi, ett sätt att tänka till vardags och trovärdighet. 

 Kvalitet handlar om attraktiva utbildningar som lockar många sökande – varav de som antas har en stor dos motivation, nyfikenhet och förmåga. Kvalitet handlar vidare om att de sökande ska ha goda förutsättningar att lyckas i sitt lärande. Det är ett gemensamt ansvar; KTH:s att skapa utmärkta förutsättningar att lära och studenternas genom starkt engagemang i sina studier. Kvaliteten ligger i den forskning som bedrivs och i vårt samhällsengagemang i offentlig sektor och näringsliv. Den ligger också i de innovationer som emanerar från KTH.

 Genom olika rankinglistor mät kvaliteten och det är bra, men kvalitet handlar i grunden också om något som är svårare att mäta. Nämligen trovärdighet och tillit. Att vi examinerar kompetenta studenter och producerar banbrytande och nyttig forskning samt att vi skapar tilltro hos samhället till att KTH kan lösa dagens och morgondagens utmaningar. Internationalisering, jämställdhet, digitalisering och hållbar utveckling i all vår verksamhet är andra tydliga kvalitetsmarkörer.

Grunden till detta ligger i ett gediget och systematiskt inre arbete och som genomsyrar den dagliga verksamheten på KTH. Men som jag påtalat tidigare är kvalitet likt kondition en färskvara och det finns inga lagrar att vila på – i alla fall inte särskilt länge trots en väl utveckla kvalitetskultur.V

Vi har flera genomgripande kvalitetsundersökningar det närmaste året som ska hålla oss alerta både i fråga om vår utbildning och vår forskning. Under hösten kommer Universitetskanslersämbetet (UKÄ) för att syna vårt system för kvalitetssäkring av utbildningar. Till våren är det dags för vår tredje Research Assessment Excercise (RAE). Där såväl nationella som internationella bedömare titta på vår forskning och hur den kan utvecklas vidare.

Kvalitetskultur och att ständigt tänka nya tankar, utveckla och förfina är nödvändigt för att fortsätta att vara ett framstående universitet.

 

 

Nya studenter och nya pennor

Det bästa jag visste när jag gick i skolan var att börja höstterminen. Den luktade av nya böcker, ny almanacka, nya pennor. Trots det begynnande mörkret andades verkligheten nysatsningar. Jag har samma känsla nu – som rektor för Sveriges största tekniska universitet – och stora förväntningar inför framtiden.

KTH:s nya studenter anlände i förra veckan och just nu pågår mottagningsveckorna. Många såväl studenter som medarbetare är djupt engagerade i välkomnandet av de nya studenterna. Ett engagemang som förhoppningsvis spiller över till de nya studenterna när de väl på allvar är igång med sina studier.

Omorganisationen av KTH är inne i sin tredje fas och jag ser hur vi sakta men säkert går mot målet att skapa en mer enhetlig och effektiv organisation. Återigen vill jag passa på att tacka för det arbete som såväl fakultet som tjänstemän lagt och lägger ner på detta. Den fortsatta utvecklingen av KTH är något av det jag ser fram emot under hösten.

Ett annat område som ständigt är på agendan är förstås hållbar utveckling, KTH genom bland annat klimatramverket arbetar för att inom vår forskning, i våra utbildningar hitta effektiva lösningar och skapa ny teknik som gynnar en hållbar utveckling. Materialforskning, energi och stadsbyggnad är, för att nämna några för framtiden avgörande områden, där hållbara lösningar nu arbetas fram. Dessutom arbetar vi medvetet och tydligt för att minska universitetets egen påverkan på miljön. KTH ska stå för vetenskapligt grundad kunskap och fakta inom allt vi gör, inte minst gäller det för hållbar utveckling, där känslor riskerar att ta överhanden vilket ibland leder till kortsiktiga lösningar som kan vara sämre än de vi redan har.

Hållbarhet var av naturliga skäl det mest diskuterade ämnet på årets upplaga av Almedalen i början av juli. Ett Almedalen som hade något färre seminarier, men trots det många aktuella och viktiga seminarier. Ett annat område i Almedalen – en favorit i repris – som diskuterades var livslångt lärande. I flera diskussioner hänvisades till det konkreta förslag nämligen Study Friday som näringsliv, universitet och Sveriges Ingenjörer debatterade på försommaren https://www.di.se/debatt/rektorerna-for-chalmers-och-kth-infor-avdrag-for-kompetensinvesteringar/. I nästa vecka besöker ett urval ur arbetsgruppen Study Friday Matilda Ernkrans, minister för högre utbildning och forskning, för att närmare presentera konceptet.

En tydlig gemensam nämnare för ovan nämnda satsningar är just samverkan och samarbete. Ett annat sådant exempel som presenterades i Almedalen var Stockholm trio – en allians av internationell modell med KI, Stockholms universitet och KTH som vi berättade om och debatterade på försommaren. I höst ska vi ta nästa steg, vilket blir mycket spännande.

Ytterligare en sak som givetvis, förutom AI, nämndes och diskuterades flitigt var Strut, Styr- och resursutredningen, där många då just skickat in sina remissvar. Vilken hänsyn som kommer att tas till dessa, där många av remissvaren verkar vara av det mer kritiska slaget och hur de ska jämkas kan bli en ödesfråga för akademin.