Internationalisering och hållbar utveckling – går det ihop?

Konsekvenstänkande. Det är ordet som dyker upp när jag får frågan om hur två av KTH:s fyra pelare – hållbar utveckling och internationalisering – egentligen går ihop.

Hur kan man minska sina utsläpp som universitet samtidigt som man uppmuntrar internationellt utbyte på alla nivåer inom såväl forskning som utbildning och samverkan. Är det ens möjligt?

Ja, det är jag övertygad om och jag tror att det ligger i att dels erkänna komplexiteten i dessa frågor, dels sträva efter att fortsätta utveckla noggranna analyser med ett helhetsperspektiv. Samtidigt ska vi som universitet erkänna, och ta, vårt ansvar i hållbarhetsfrågan.

Det man kan konstatera är att pendeln alltför lätt slår mellan ytterligheter. Antingen måste man absolut flyga på konferenser för att ha en framgångsrik forskarkarriär, detta debatteras i Nature Climate Change som hänvisar till en studie från Kanada som visar att det inte finns ett självklart orsakssamband mellan resor och produktivitet, eller så ska alla plötsligen helst cykla överallt och äta veganskt morgon middag kväll.

Ja, jag vet att jag hårdrar det en smula, men det är som om för att låna Aristoteles ord- något tredje gives icke. Jag tror dock att det är just i det där tredje vi måste mötas och motstå frestelsen att falla för snabba slutsatser, som lätt kan bli en grogrund för en slags svart-vit fundamentalism.

Ett annat steg i detta är att förflytta frågan om klimatsmarta val från enkom individen. Att bidra till en grönare framtid är allas vårt ansvar, ja, men det är något vi måste göra tillsammans utan skuldbeläggande åt höger och vänster eller koketterande av densamma.

Det är komplext – och med FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling framför ögonen – gäller det att hålla huvudet kallt och inte hamna i antingen eller- tänkande utan värna den för forskningen så grundläggande dikotomin av å ena sidan och å andra sidan. Dessutom att försöka hålla flera resonemang och resultat i omlopp samtidigt för att se helheten och konsekvenserna av en viss produkt eller ett specifikt beteende.

Livscykelanalyser är en metod där helheten är själva idén – då man  undersökt en produkts påverkan på miljön från början till slut. I ivern att ersätta tekniker och lösningar som är påvisat ohållbart kan vi hoppa i en annan möjligen lika galen tunna. Att tänka efter före är alltid viktigt, nu mer än någonsin.

Att forskningen till sin natur är både gränslös och global ingår i förutsättningarna för ett framgångsrikt lärosäte, men konsekvensen av det är inte nödvändigtvis att som forskare flyga av bara farten. Eller att studenter slutar åka iväg på utbyte och få nya perspektiv.

Tillsammans med jämställdhet och digitalisering, KTH:s två andra pelare, ger hållbar utveckling och internationalisering KTH en stabil grund att stå på och utvecklas från.

Jag vill också passa på att önska alla en skön sommar!

Samarbete förenar nytta, nöje och nödvändighet

”Vill du gå snabbt – gå ensam. Vill du gå långt – gå tillsammans” är ett bra citat. Det speglar på ett enkelt sätt nyttan, nöjet och nödvändigheten med goda samarbeten.

Jag använde det i min installationsföreläsning som rektor och innebörden tycks bli allt mer relevant när det gäller universitetens förmåga att möta den globala konkurrensen.

Tillsammans har KTH, Karolinska Institutet och Stockholms universitet startat universitetsalliansen Stockholm trio. Vi undertecknade överenskommelsen den 27 maj. Den innebär i korthet att vi ska stärka och korsbefrukta varandra genom ett ökat samarbete på i stort sett alla nivåer.

De forskningsfrågor, eller samhällsutmaningar som de ofta kallas, är i dag så komplexa att en kompetens inte räcker till. Att genom samarbete få fler dimensioner i sitt tänkande, nya perspektiv som tillför nya aspekter på vägen mot att utveckla innovationer och lösningar är avgörande – och dessutom mycket roligare om jag får säga det själv.

Systematiska samarbeten mellan lärosäten har alltid funnits genom historien, men idag är det definitivt såväl en framgångsfaktor som bas för att förfina tvärvetenskaplig forskning. Samverkan är ju förutom forskning och utbildning kärnan i ett universitets verksamhet och kunskap är till sin natur såväl gränslös som delbar.

Stockholm trio är inte bara ett sätt att öka vårt genomslag internationellt, det kommer också att gynna utbytet mellan till exempel lärare, studenter, forskare och administrativ personal till vardags på de olika lärosätena.

För tredje året i rad har KTH tillsammans med Chalmers och Handelshögskolan i Stockholm fått högsta betyg i Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning, Stint:s årliga mätning av svenska lärosätens internationaliseringsgrad. När det gäller globala relationer är givetvis samarbeten och samverkan också av stor betydelse. Studentmobilitet och internationella sampubliceringar är några av de aspekter som de bedöms och som ska spegla hur internationella lärosätena är.

Vi ska heller inte glömma den interna samverkan; den där vi tillsammans utvecklar KTH genom att utbyta och dela idéer. Genom respekt, tillit och öppenhet blir KTH ett än mer attraktivt universitet för studenter och medarbetare.

Att möta världen utanför KTH

Internationella nätverk är en delmängd i att vara konkurrenskraftig som universitet. Det är dessutom en del i att slå vakt om den globala akademiska miljön, som i sin tur bidrar till att vara en garant för en kunskapsdriven utveckling.

Genom att möta andra universitet, egentligen oavsett var utanför KTH, vidmakthålls relationer och nya kontakter knyts inom utbildning, forskning eller samverkan.

South Africa-Sweden University Forum (SASUF), som jag deltog i förra veckan, är ett sätt att möta andra universitet och lära om deras förutsättningar och värden.

SASUF är ett STINT-finansierat projekt som startade 2017. I år består nätverket av 13 svenska och 23 sydafrikanska universitet (https://sasuf.org/ ). ”South Africa-Sweden Research and Innovation Week”var i år indelad sex olika teman med Agenda 2030 och de 17 SDG-målen i fokus. Tanken att inspirera till gemensamma forskningsprojekt med innovationsmöjligheter (https://sasuf.sched.com/). Forumet arrangerades på Stellenbosch University och hade närmare 500 deltagare varav ungefär hälften från Sverige.

Den viktigaste delen handlade om matchmaking mellan svenska och sydafrikanska forskare där diskussioner om gemensamma projekt var i fokus. Trots att Sverige och Sydafrika rent geografiskt ligger mycket långt ifrån varandra delar vi samma samhällsutmaningar även om våra förutsättningar att bidra till lösningar ser lite olika ut..

En gemensam akademisk värdegrund över hela världen sätter kunskapen i fokus i stället för att låta ett allmänt tyckande ta plats. För oss på KTH blir utbyten av studenter och lärare/forskare en möjlighet att lära nytt samt att dela med oss av KTH:s utbildning och forskning.

Minst lika viktigt är samverkan mellan lärosäten och att ha ett aktivt nationellt och internationellt samhällsengagemang. Det kan ske i samproduktion av ny kunskap mellan universitet, näringsliv, privata organisationer samt offentlig sektor vilket ger riktig samhällsnytta. Nästa år äger SASUF-mötet rum i Uppsala då planerar vi att också bjuda in näringsliv och offentlig sektor till möten med forskarna.

Inom ramen för SASUF diskuterades hur mobilitet ska utvecklas utan långa resor. Det handlar om digitala lösningar som blir så attraktiva att resandet minskar. För hur som helst är det ett långt stycke mellan Sverige och Sydafrika.

Inspirerande lekfullhet i amerikansk forskning

Förra veckan var jag på Massachusetts Institute of Technology, MIT, i Boston med anledning av vårt samarbete. Lekfullheten, våghalsigheten kring små och stora forskningsfrågor var otroligt inspirerande. Där fanns ingen gräns för vilka frågor forskningen kan ställa eller vad den kan åtadkomma.

Men det svenska forskningsklimatet ser annorlunda ut. En del i styr- och resursutredningen, STRUT, handlar om höjda basanslag. Idag är mindre än 40 procent av den forskning som bedrivs på KTH stödd av basanslaget  -det vill säga anslaget för forskning och forskarutbildning.

I hög grad styrs således forskningen av de externa medel som forskarna söker och erhåller i konkurrens. Å ena sidan är KTH:s forskare mycket framgångsrika, å andra sidan reflekterar jag ibland över om det finns tid och kraft för att ägna sig åt fördjupade och visionära frågeställningar.

Djärva och helt nya forskningsidéer lyckas ibland inte attrahera externa anslag eftersom mycket av den forskningen styrs av – inte allt för sällan politiska åsikter –  om vad som ska beforskas. Särskilt inom nya områden kan det vara nödvändigt att kunna ägna tid åt teoribildning av mer grundläggande karaktär.

Jag slås av att flera internationellt högt rankade universitet i kraft av sina goda resurser lyckas erbjuda sina forskare just det utrymmet för visionär forskning som inte här och nu har en samhällsnytta. Finansieringen är en del, en annan del handlar om det svenska forskningsklimatet där vi kanske av tradition är mer metodiska än våghalsiga. Båda delarna behövs och förstärker varandra.

Den mer visionära forskningen leder också till samhällsnytta  – bara lite längre fram. Vi behöver ett finansieringssystem som är långsiktigt hållbart och som skapar  lugn och ro. Då kan fler nya och spännande tankar och idéer frigöras.

KTH har och tar samhällsansvar

Med risk för upprepning så är hållbar utveckling, jämställdhet, internationalisering och digitalisering de pelare som KTH vilar på. Tanken är att de ska genomsyra vår vardag och verksamhet inom forskning, utbildning och samverkan.

Häromveckan fick vi ett facit på att det fungerar väldigt väl och att bakom orden bedrivs ett systematiskt och gediget arbete vilket uppmärksammades i THE:s University Impact ranking.

I undersökningen mättes 500 universitet världen runt mot ett antal av FN:s 17 hållbarhetsmål. Målen, som ju samtidigt är en karta och en sammanfattning över de utmaningar mänskligheten står inför handlar om jordens fortlevnad.

Här har KTH, som lärosäte, ett stort ansvar att forska fram lösningar, vaska fram de relevanta frågorna, skapa innovationer, samverka och utbilda morgondagens ingenjörer, lärare och arkitekter för att bygga och underlätta ett stabilt samhälle som räcker länge.

Att som lärosäte ha och ta ett samhällsansvar är av största vikt. Inte bara som myndighet inom forsknings- och utbildningssektorn, vars verksamhet finansieras av skattepengar, utan det är tätt sammanlänkat med vår värdegrund där det bland annat slås fast att:

”KTH:s verksamhet bygger på övertygelsen att utbildning och forskning kan och bör bidra till bättre levnadsbetingelser och till en ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar samhällsutveckling. Som tekniskt universitet har KTH ett särskilt ansvar för att utveckla och förmedla kunskap som behövs för att främja en sådan hållbar utveckling.”

Rankingen är ett tydligt tecken på att KTH tar klara steg i den riktningen. Att det bara var två svenska universitet som deltog i rankingen kan man tolka på olika sätt. Jag hoppas att många fler lärosäten väljer att delta nästa år.