Inspirerande lekfullhet i amerikansk forskning

Förra veckan var jag på Massachusetts Institute of Technology, MIT, i Boston med anledning av vårt samarbete. Lekfullheten, våghalsigheten kring små och stora forskningsfrågor var otroligt inspirerande. Där fanns ingen gräns för vilka frågor forskningen kan ställa eller vad den kan åtadkomma.

Men det svenska forskningsklimatet ser annorlunda ut. En del i styr- och resursutredningen, STRUT, handlar om höjda basanslag. Idag är mindre än 40 procent av den forskning som bedrivs på KTH stödd av basanslaget  -det vill säga anslaget för forskning och forskarutbildning.

I hög grad styrs således forskningen av de externa medel som forskarna söker och erhåller i konkurrens. Å ena sidan är KTH:s forskare mycket framgångsrika, å andra sidan reflekterar jag ibland över om det finns tid och kraft för att ägna sig åt fördjupade och visionära frågeställningar.

Djärva och helt nya forskningsidéer lyckas ibland inte attrahera externa anslag eftersom mycket av den forskningen styrs av – inte allt för sällan politiska åsikter –  om vad som ska beforskas. Särskilt inom nya områden kan det vara nödvändigt att kunna ägna tid åt teoribildning av mer grundläggande karaktär.

Jag slås av att flera internationellt högt rankade universitet i kraft av sina goda resurser lyckas erbjuda sina forskare just det utrymmet för visionär forskning som inte här och nu har en samhällsnytta. Finansieringen är en del, en annan del handlar om det svenska forskningsklimatet där vi kanske av tradition är mer metodiska än våghalsiga. Båda delarna behövs och förstärker varandra.

Den mer visionära forskningen leder också till samhällsnytta  – bara lite längre fram. Vi behöver ett finansieringssystem som är långsiktigt hållbart och som skapar  lugn och ro. Då kan fler nya och spännande tankar och idéer frigöras.

KTH har och tar samhällsansvar

Med risk för upprepning så är hållbar utveckling, jämställdhet, internationalisering och digitalisering de pelare som KTH vilar på. Tanken är att de ska genomsyra vår vardag och verksamhet inom forskning, utbildning och samverkan.

Häromveckan fick vi ett facit på att det fungerar väldigt väl och att bakom orden bedrivs ett systematiskt och gediget arbete vilket uppmärksammades i THE:s University Impact ranking.

I undersökningen mättes 500 universitet världen runt mot ett antal av FN:s 17 hållbarhetsmål. Målen, som ju samtidigt är en karta och en sammanfattning över de utmaningar mänskligheten står inför handlar om jordens fortlevnad.

Här har KTH, som lärosäte, ett stort ansvar att forska fram lösningar, vaska fram de relevanta frågorna, skapa innovationer, samverka och utbilda morgondagens ingenjörer, lärare och arkitekter för att bygga och underlätta ett stabilt samhälle som räcker länge.

Att som lärosäte ha och ta ett samhällsansvar är av största vikt. Inte bara som myndighet inom forsknings- och utbildningssektorn, vars verksamhet finansieras av skattepengar, utan det är tätt sammanlänkat med vår värdegrund där det bland annat slås fast att:

”KTH:s verksamhet bygger på övertygelsen att utbildning och forskning kan och bör bidra till bättre levnadsbetingelser och till en ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar samhällsutveckling. Som tekniskt universitet har KTH ett särskilt ansvar för att utveckla och förmedla kunskap som behövs för att främja en sådan hållbar utveckling.”

Rankingen är ett tydligt tecken på att KTH tar klara steg i den riktningen. Att det bara var två svenska universitet som deltog i rankingen kan man tolka på olika sätt. Jag hoppas att många fler lärosäten väljer att delta nästa år.

När gamla mönster spökar

Häromveckan var en person jag känner på anställningsintervju. Personen i fråga har doktorerat och har goda referenser och betyg. Men kom ändå inte frågan om huruvida hon tänkt skaffa fler barn och hur tillsynen av hennes barn fungerade? Hade hennes man fått samma frågor?

Detta är inte bara olagligt. Det är hårresande anno 2019. Trots diskriminerings- och arbetsmiljölagstiftning förekommer det här tydligen. Jag blev både förvånad, störd och kände mig en aning blåögd när jag varit tämligen övertygad om att detta hörde till det förflutna.

Bristen på såväl yrkeserfarna som nyutexaminerade ingenjörer är stor enligt arbetsgivarna i SCB:s senaste Arbetskraftsbarometer från december även om detta i sig kan diskuteras och har varit en omtvistad fråga de senaste åren (se debattartikel i SvD från 2016) .

I rapport efter rapport diskuteras också vikten av och nödvändigheten i att både kvinnor och män formar den tekniska utvecklingen och ingenjörsrollen.

Arbetsmarknaden skriker efter kompetens, så vad har då kön med saken att göra? Det är kanske inte i det stora och uppenbara utan snarare i de viktiga men försåtliga detaljerna som diskriminering kan ske.

Det är lätt att bli uppgiven, men jag ser det här snarare som ytterligare ett tecken på hur viktigt det är att ständigt diskutera dessa frågor.

Som ett led i detta har vi på KTH en särskild arbetsmiljösatsning sedan 2018 mot trakasserier, kränkande särbehandling, diskriminering och sexuella trakasserier.

Mänskligt samspel och samvaro kan på en arbetsplats vara vanskligt. Samtidigt som det är så enkelt.

Alla, kvinnor och män, studenter och professorer, ska kunna känna sig fullständigt trygga i att de får vara som de är – i synnerhet när någon är i beroendeställning till någon annan – för sin framtida karriär och vardagliga sinnesro.

Konsekvenserna kan bli, förutom att det strider mot vår egen etiska policy och är lagvidrigt vilket regleras i bland annat arbetsmiljölagstiftningen och diskrimineringslagen förödande.

Risken finns att vi går miste om talang och kompetens, men det är den enskildes okränkbarhet som är avgörande för en sund arbetsmiljö och en attraktiv arbetsplats.

Att som i exemplet ovan det etableras redan vid en anställningsintervju är minst sagt oroväckande.

Kraften i att ha och hitta förebilder

Den 8 mars varje år uppstår ett koncentrat av jämställdhetsdiskussioner, analyser och evenemang. Det är alltid glädjande att se – även om det kan ge en dyster bild av hur det är ställt med jämställdheten. Det tar sådan tid och är långt kvar – trots att många tycks tämligen eniga om att jämställdhet är en fråga om kvalitet och på så sätt avgörande för svensk konkurrenskraft.

Det framgår bland annat av rapporten Teknisk obalans? från IVA, Teknikföretagen och Sveriges Ingenjörer.

KTH arbetar, liksom många andra, året om med dessa frågor. Frågor som till exempel Hur får vi fler tjejer att vilja bli ingenjörer? Hur gör vi de akademiska karriärvägarna attraktiva? Eller hur skapar vi en jämställd organisation och en ur den aspekten fungerande arbetmiljö? En trygg miljö är avgörande för att kunna ta till vara alla talanger – män som kvinnor.

Insatserna och idéerna är många. Men jag återkommer gärna till detta med förebilder – det vill säga bilden av dem som går före. För det är alltid någon som måste börja och någon eller några andra som följer efter. Till exempel bara detta att det går att läsa om förebilderna på Wikipedia.

Karolinska Institutet, Malmö universitet och KTH har valt att gå före genom att lansera ett forsknings-och samverkansprojekt med syfte att motverka sexuella trakasserier och genusbaserad utsatthet i akademin. Tanken är att vi som kunskapsinstitutioner, och här även arbetsgivare, vet hur man bygger och samlar in relevant kunskap för att kartlägga dessa frågor i form av förekomst, orsaker och konsekvenser inom hela akademin och inom alla kategorier- lärare, forskare, studenter, administrativ personal med flera. Någon konstaterade under det inledande seminariet att tre decennier av policies och utbildning uppenbarligen inte räcker för att på allvar överbrygga klyftan mellan att veta och agera. Men ju mer heltäckande och korrekt bild vi har av hur det ser ut på våra lärosäten – desto mer riktat kan vi förändra det som är ruttet och skevt. En internationell högkvalitativ utbildnings- och forskningsmiljö som KTH:s behöver lika och goda villkor, då kommer studie- och arbetsmiljön vara än mer attraktiv och kreativ.

Apropå förebilder så tänker jag på artisten Robyn som tillsammans med KTH startade Teklafestivalen för att inspirera och uppmuntra unga tjejer att utforska teknik tillsammans med kvinnliga förebilder för fyra år sedan. I år gick festivalen på export!

Tillsammans med Svenska institutet och Sveriges ambassad lanserades festivalen internationellt i Washington DC i dagarna två. Se inslag från festivalen här.

Tack alla ni som går före!

 

Kompetenstappet tarvar gemensam diskussion

I förra veckan kom en rapport som visar att antalet utländska studenter som vill studera i Stockholm ökar stadigt. Antalet inresande studenter är tillbaka på samma nivå som när studieavgifterna infördes 2011. Många av dessa väljer KTH. Men vad händer sedan?

Att Stockholm ligger högt på listan över innovationshubbar runt om i världen gör säkert sitt till och att det finns många attraktiva lärosäten. Om KTH, KI och SU slog sina kloka huvuden ihop, eller snarare placeringar, så skulle vi tillsammans hamna bland topp tio i världen i ranking. KTHs breda utbud av teknikutbildningar där närheten är stor till internationellt konkurrenskraftig forskning gör utbildningarna attraktiva.

Att de som går en grundutbildning väljer att åka hem, eller pröva lyckan och söka jobb på den globala arbetsmarknaden, är inte konstigt. Men bland dem som valt att doktorera är tappet anmärkningsvärt stort. År 2016 kom mer än var tredje doktorand från länder utanför Sverige, enligt UKÄ:s rapport som kom förra året. Närmare 81 bland kvinnor respektive 86 procent bland män var etablerade tre år efter avlagd doktorsexamen inom teknik. Däremot väljer de utländska doktoranderna i hög grad att lämna Stockholm och Sverige. Efter två år har cirka 80 procent KTH:s utländska doktorander lämnat staden. Det är ett rejält kompetenstapp, en kompetens som vi givetvis i stället borde ta till vara på den svenska arbetsmarknaden. Under senare år har vi noterat ett vikande intresse från nationella studenter att fortsätta i forskarutbildning.

Att lägga ytterligare minst fyra år på fördjupade studier kanske ter sig mindre intressant om den svenska arbetsmarknaden inte värderar en doktorsexamen. Detta behöver KTH diskutera mer med samhälle och näringsliv, för kanske är det här svaret ligger för varför även de internationella studenter som avlägger en svensk doktorsexamen lämnar Sverige.

Att hitta en orsak är varken meningsfullt eller enkelt då det handlar om ett antal individer varje år som tar sin doktorsexamen. Svårigheter att få uppehållstillstånd och bostad, inte minst i Stockholm, är avgörande och har diskuterats och påtalats många gånger om. Om vi till det lägger ett svalt intresse från den svenska arbetsmarknaden för forskarutbildade så får vi inte se fler forskarutbildade på den svenska arbetsmarknaden.

KTH är ett internationellt lärosäte och kunskapsutbyten och möten mellan studenter respektive forskare från olika länder är en grundbult i såväl KTH:s som den akademiska värdegrunden.