Vågar man satsa på starka universitet?

När jag gick i skolan för tämligen länge sedan fick de duktiga ofta stå tillbaka för och invänta den stora gruppen i mitten. Medel blev måttstock och det skulle hellre vara rättvist än leda framåt. Tyvärr slår det resonemanget även igenom 50 år senare i synen på universiteten – där ingen får sticka ut eller tillåts glänsa. Då liksom nu finns olika förutsättningar för att vara riktigt bra, liksom att det även nu saknas tillräckligt stöd för dem som inte når upp till kraven.

KTH har en ledande position internationellt inom till exempel AI/digitalisering, energi, livsvetenskap och material områden. Fortfarande saknar jag tydlig politisk vilja att tänka utöver ”utbildning i hela landet, trygga campus och forskning för samhällsutmaningar”. Dessa tre saker är fokus för ministern för högre utbildning och forskning. Här finns inget utrymme att diskutera behov att prioritera mellan lärosäten eller kunskapsområden.

Det är hög tid att fundera över hur Sveriges position som kunskapsnation ska stärkas. I detta ligger att skapa rätt förutsättningar för utbildning och forskning. Universitet och högskolor bör kunna ha tydliga och differentierade uppdrag där anslag och satsningar anpassas efter och matchar uppdraget. Som rektor och ledning får vi ofta höra att vi saknar förmåga att prioritera. Prioriteringar saknas dessvärre på nationell nivå. Istället finns en tro att alla ska göra allt samtidigt. Konsten att välja och välja bort är självklart svår. Men vankelmodet är värre och riskerar leda till stagnation.

Det innebär inte att det ena uppdraget är sämre eller bättre än det andra.  Att ägna sig åt det man är bäst på ökar inte bara kvaliteten för respektive lärosäte utan höjer även nivån generellt. Att få möjlighet att lägga fokus där det gör störst nytta gagnar inte bara den enskilda forskargruppen, respektive universitet utan gynnar även på sikt landets konkurrenskraft. Att det skulle finnas en dold begåvningsreserv som vi kan fånga upp i utbildning och forskning genom detta synsätt tror jag inte på. Hela världen är öppen för dagens ungdomar och forskare samtidigt som den vimlar av talanger.

I rapporten Spetsforskning i Sverige från Svenskt Näringsliv, letas förklaringar till varför svensk forskning tappat i attraktionskraft utifrån intervjuer med sex framstående internationella forskare. Det är tankeväckande läsning där det bland annat hävdas att ”trygghet, trötthet och tröghet” präglar svenska universitet och framförallt dess rekryteringskultur.  Detta ställs mot excellenskultur och hård konkurrens.

Att kunna prioritera i utbildnings- och forskningsuppdragen kommer vara absolut nödvändigt både internt på lärosätena men framför allt på nationell nivå i regering och riksdag. Då behåller högre utbildning och forskning sin internationella konkurrenskraft. Jag har några frågor som jag längtar efter att få svar på till exempel hur olika typer av lärosäten ska kunna höja sig utifrån sin position eller vad forskningsförankring betyder i realiteten. Samt inte minst, vågar man satsa ännu mer på de redan nu starka universiteten som är internationellt konkurrenskraftiga?

Om konsten att driva kvalitet

Nytt år, nytt decennium och nya möjligheter. Här kommer ett litet axplock av spännande händelser under 2020, som genererar ny kunskap och utvecklar KTH på kort och lång sikt.

Kommande veckan går terminen och verksamheten igång för fullt och jag välkomnar synen av ett välfyllt campus igen. Att KTH:s centrum för cyberförsvar nu invigs och samarbetet med Försvarsmakten ytterligare tar form känns angeläget.

Det ska bli väldigt spännande att se vår stora forskningssatsning på digitalisering, KTH Digital Futures, ta än mer fart. Med hjälp av vår forsknings bredd, spännvidd och spets vill vi ta ett stort ansvar i utvecklingen av digitaliseringen inom samhällets alla sektorer.

I april ser jag verkligen fram emot konferensen THE Innovation and Impact Summit 2020 den 22-24 april där KTH står för värdskapet. Frågor som är högrelevanta för vår framtid kommer att ventileras och diskuteras med fokus på innovationer och bland annat deras roll för att främja en hållbar utveckling.

Att ständigt leta, mäta och förbättra kvaliteten i det vi gör är stimulerande och stärker KTH. Kvalitet blir i många fall väldigt konkret och tydligt – inte bara ett ord som låter bra.

När det våras, sannolikt i mars, kommer resultatet av UKÄ:s granskning av KTH:s system för granskning av kvalitet av utbildning.  Efter denna inhemska genomlysning av utbildningen flyttas fokus till vår forskning som ska kvalitetsgranskas genom vår tredje RAE, Research Assessment Exercise 2020.  Med hjälp av inspel från internationella toppforskare, experter samt självvärderingar ska vår forskning  synas och speglas vilket kommer att driva kvaliteten. Där ser jag fram emot att få ta del av experternas förslag till åtgärder för ökad kvalitet och möjligheter till förnyelse.

Ytterligare något att se fram emot under året är KTH:s deltagande i Expo 2020 som drar igång i oktober. Världsutställningen arrangeras i Dubai och mottot är ”Connecting minds, creating the future.”

Men kanske lika viktigt för kvaliteten, som händelserna i listan ovan, är det arbete som utförs varje dag inom hela KTH.

Jag hoppas att ni liksom jag ser fram emot det nya årets alla möjligheter.

Utblick ger inblick

Under en delegationsresa till Indien fick jag möta av ett mångfacetterat och gigantiskt land med många utmaningar framför sig. Men också ett land som storsatsar på högre utbildning och forskning som KTH kan lära sig mycket av.

Indien är ett av de länder i världen där KTH sedan många år har en rad olika samarbeten inom utbildning och forskning. Indien är ett stort land som under senare år visat mycket stark tillväxt. För KTH kom flest nya studenter höstterminen 2019 från Indien.

 I förra veckan skrev jag och rektor för IIT Madras på ett avtal som innebär att detta universitet blir nummer sex av våra globala strategiska universitetspartner. Indien utbildar många ingenjörer inom alla områden och det pågår forskning som är av intresse för KTH. Inom innovationer är man från indisk sida intresserad av ta del av de framgångar som Sverige har samtidigt som de själva är bra på innovationer.

Indien är som land mångfacetterat, till exempel finns 22 officiella språk. Det är ett land som å ena sidan har många som lever i enormt välstånd medan många å andra sidan lever under svåra förhållanden. Under resan som var parallell med ett svenskt statsbesök fick jag en skymt av de enorma utmaningar som Indien har att hantera.

Arbetet för hållbar utveckling är självklart prioriterat i Indien. Luftföroreningarna är stora i flera storstäder, så till den grad att bland annat skolor stängdes i New Delhi för några veckor sedan. Att luften är så dålig beror en kombination av äldre metoder som att bränna grönsaksavfall direkt på åkrarna, koleldning samt många transporter med bil och moped. Jag såg en kampanj för ökat deltagande av kvinnor i yrkeslivet. Avfallshanteringen har stor utvecklingspotential, cirka tvåtredjedelar av allt plastavfall som flyter runt i världshaven kommer från några av de stora floderna i Indien och Kina. Att lösa så många komplexa frågor; från fattigdom, bristande jämställdhet och mångfald till transporter och avfall är ett omfattande uppdrag.

Här kan KTH verkligen via våra många indiska samarbetspartner både bidra och dra nytta. Det är inte så enkelt som att KTH har lösningarna som vi sedan implementerar i Indien. Det handlar istället om ett ömsesidigt utbyte av tankar och idéer där vi från KTH och Sverige kan få syn på nya sätt att tänka samt få möjlighet att reflektera över vilka frågor som behöver prioriteras i de många saker som Indien vill förändra.

Vissa av KTH:s globala relationer syftar till att vi vill vara nära de allra främsta universiteten i världen, andra handlar om att kunna vara med och bidra på den resa ett universitet eller ett land gör. Båda typerna av relationer är viktiga och det handlar om allt från studentutbyten, forskningssamarbeten samt industriell samverkan och innovationer.

Indien erbjuder båda typerna av relationer; landet ligger långt framme inom vissa forskningsområden och har många mycket framgångsrika studenter. Samtidigt finns ett enormt behov att utveckla nya lösningar och svar på komplicerade frågor. Det ger KTH goda möjligheter fortsätta att fördjupa relationerna med Indien i allmänhet och IIT Madras i synnerhet.

Mer lagom gagnar doktorander

Hur mår egentligen doktoranderna? Den viktiga frågan ställs med förskräckande frekvens i såväl rapporter som artiklar. Kanske är det dags för en revival för det ibland förkastade ordet lagom – även inom akademin.

Stress, brist på mandat och långsiktighet kan vara några saker att tampas med.  Som jag skrev här för snart ett år sedan så är höga ambitioner och ett stort engagemang självklart bra och nödvändigt för en forskare, men det kan ibland vara svårt att sätta vettiga gränser för sitt arbete.

Missförstå mig rätt. Lagom i det här fallet handlar kanske mer om att sträva efter att få koncentrera sig och hålla sitt fokus för att veta vart man ska snarare än att sakta ner. Kan man vara lagom effektiv och excellent? För en del kan det låta som en ekvation som alls inte går ihop, men jag tror att det gör det.

Det kan till exempel handla om att återigen begrava myten om det asociala geniet som arbetar dygnet runt i sin forskargrotta eller snarare labb. Forskarutbildningen syftar ytterst till att efter disputation ska man självständigt kunna driva och leda forskning därför är det viktigt att detta tränas.

I många forskargrupper finns flera seniorer så att även stora grupperingar doktorander alltid har tillgång till stöd. Kultur och attityd till forskning grundas ofta i forskargruppen – här är det viktigt att lägga en god grund. För att vara helt slut och ensam behöver faktiskt inte per automatik generera häpnadsväckande resultat. Självklart ingår intensiva arbetsperioder men att ha en balans – en lagom tillvaro – är också viktigt.

Att slippa splittra sig alltför mycket är viktigt. Kanske skyndar man att koppla loss från sin forskargrupp för att putsa på det egna varumärket som det numera så vackert heter. Vad det riktigt betyder inom akademin där lagarbete och korsbefruktande forskning är nödvändiga är oklart. Men jag tror att det kan vara viktigt att släppa taget efter lagom lång tid då doktoranden fått med sig det som behövs och som är till nytta i den fortsatta karriären i form av självständighet och stort eget ansvar.

Här har handledaren, särskilt huvudhandledaren, en viktig roll. I dag i jämförelse med förr finns en tendens till ibland mycket stora forskargrupper. Kanske ska man som handledare nöja sig med ett lagom antal doktorander i sin grupp så att man kan och orkar ge det varje doktorand har rätt till. Att doktorander har en huvudhandledare och ibland flera biträdande handledare säkerställer att det bör finnas ordentligt med tid att föra diskussioner om forskningen.

Inspel som gör skillnad

För Sveriges utveckling som kunskapsnation är det centralt att förstärka de universitet  som har ledande positioner internationellt. Läs gärna  meningen en gång till. Den inleder KTH:s  inspel till den kommande forskningspropositionen 2020 och det är just detta som krävs för att utveckla inte bara de mest framgångsrika universiteten utan även höja nivån generellt.

Att några går i bräschen, som KTH, är avgörande för kvaliteten inom högre utbildning och forskning samt för Sveriges konkurrenskraft. Att i ett utslag av allmän välmening låtsas som att skillnader inte finns lurar ingen och en slags akademins Jantelag gagnar inte något lärosäte.

Att olika lärosäten har och tillåts ha olika uppdrag bör enligt mitt sätt att se det vara en fördel för samtliga inblandade. Dagens situation, där alla lärosäten i princip har samma uppdrag men olika förutsättningar att driva och hålla hög kvalitet i är olyckligt. Det är dags att se över detta i likhet med vad övriga Norden redan gjort. Kanske något för FoU-proppen?

Några av många viktiga punkter i inspelet tänkte jag belysa här. Den gamla vanliga käpphästen om höjda basanslag är om möjligt ännu viktigare i dag. Genom att en tredjedel av KTH:s forskning betalas av basanslag och två tredjedelar kommer från externa anslag där samfinansiering är ett allt mer förekommande krav äts allt mer av basanslagen upp. Följden blir att det strategiska svängrummet och rörelsefriheten för KTH minskar. Pengarna binds upp och räcker till färre projekt och den akademiska friheten att välja forskningsfråga riskerar att stryka på foten. I en nyligen utkommen rapport diskuteras bland annat just detta och frågan om hur svensk forskning trots goda förutsättningar inte är bättre.

Minskade krav på samfinansiering– i alla fall från de statliga forskningsfinansiärerna skulle göra stor skillnad eller om proportionerna ändras i stället för dagens öga för öga – tand för tand. Samverkan med industrin och i samarbetsprojekt är det ju självklart att vi ska göra gemensam sak, men när det gäller övriga finansiärer bollas pengarna mellan olika statliga myndigheter och jag begriper inte riktigt vitsen med det. Med reservation för att jag ju inte är någon ekonom.

En väl fungerande, tydligt reglerad och finansierad forskningsinfrastruktur är absolut nödvändig för att vi ska kunna hävda oss i den globala konkurrensen och utveckla vår spets – inte minst inom AI. Infrastrukturen är viktig inte bara för samspelet med det omgivande samhället, kvaliteten i forskningen utan också för våra studenter som får omsätta teori i praktisk verklighet.

Cybersäkerhet och fusionsforskning är exempel på nya forskningsområden som kräver särskilda satsningar och tydlighet om Sverige ska kunna hävda sig. KTH är redo att ta ett större nationellt ansvar.

Att göra om de strategiska forskningsområdena (SFO)från strategiska satsningar till permanenta som särskild del av basanslaget är ytterligare ett av förslagen i vårt inspel. I dag ansvarar KTH för fem SFO och med långsiktighet och regelbundna utvärderingar kan forskningsexcellensen utvecklas ytterligare.

För att samhället ska kunna ställa om, möta de globala hållbarhetsmålen och redan nu våga se bortom 2030 kan KTH göra stor nytta, men fler och fortsatta riktade satsningar på forskning inom hållbar utveckling är nödvändiga. Det finns mängder av forskning inom KTH där fördjupning kan ske när det kommer nya resurser.