Jag hittade mitt projekt genom att gå in på ingenjörer utan gränsers hemsida och kolla in deras internationella projekt. Första projektet jag kontaktade på deras hemsida fick jag svar från och det var det projektet som blev mitt MFS. Men jag hade många olika bollar i luften samtidigt veckorna innan ansökan skulle in.
Ett av de andra projekten var ett stort svenskt företag som höll på med utveckling av solpaneler i ett annat Afrikanskt land. Det var faktiskt min mamma som sett en tidningsartikel om företagets projekt i någon industritidning och därefter kontaktade jag dom. Faktum är att vi var på väg att ansöka med detta projekt men det blev Ebola-utbrott i närheten av regionen bara någon vecka innan ansökan skulle göras så vi kände oss tvungna att gå vidare med ett annat projekt. Man får nämligen bara söka med ett projekt och risken att de inte beviljar ens ansökan är stor när UD avråder från resor till platsen.
Det andra projektet som var på agendan var ett som jag hittade genom en artikel på nyheterna. Företaget var nyligen uppstartat av kenyaner och svenska tillsammans och lät verkligen intressant. Dessa kontaktade jag också men fick aldrig tag i någon som kunde hjälpa mig.
Förutom tidningsartiklar finns det även andra sätt att få tag i projekt till ett MFS-arbete. Jag kollade tillexmepel runt på Sidas hemsida för att se vilka slags projekt de bedriver i vilka länder. Där kunde man se om projekten handlade om innovation och miljö och därefter kontaktade jag ansvarig kontaktperson för de länder som verkade intressanta.
Man kan även maila svenska ambassaden i det land man är intresserad av att åka till. Jag började med detta i Sydamerikanska länder eftersom det var främst dit jag ville åka men fick svar att jag borde kunna spanska flytande för att åka dit, något jag inte kan tyvärr.
Jag googlade även runt lite var man pratar engelska i världen och hamnade på spåret att åka till Filippinerna. Då kollade jag upp ett av landets stora universitet och för att inleda kontakt med någon sökte jag på deras föreningar. Där fanns det en ”female club”, jag tänker mig lite som Malvina på KTH, och hörde av mig till dom. En tjej svarade mig supersnabbt och gav mig kontaktuppgifter till en av hennes vänner. Vi ordnade ett möte med henne men tyvärr visade det sig att hon inte riktigt hade ett projekt som var aktivt just nu men hon kunde tänka sig att vara vår kontaktperson i landet om vi hittade ett annat projekt. Då tiden var knapp så blev det att vi valde att gå vidare med ingenjörer utan gränser istället som var lite snabbare på att svara och verkade ha ett bra projekt.
Känner man någon eller har ens föräldrar några tips/kontakter ute i världen eller på ett internationellt företag så är kontakter antagligen en bra start också.
Sist men inte minst har KTH ofta förslag på olika projekt som man kan vara en del av men då gäller det att vara ute tidigt så man är först med att visa intresse för deras projekt.
Men det viktigaste oavsett när det gäller projekt är att vara ute i god tid och skicka ut många förfrågningar. Det kändes som att jag mailade hela världen men det var ofta det tog tid för världen att svara, om det ens kom ett svar. Jag gjorde nästan allt på tre veckor men det var knappt att det gick ihop och skolan de veckorna blev bortprioriterad, plus att jag hade tur. Mitt tips för dig som är sugen på att åka är att sätta sig in i vad ett MFS är och hur det funkar innan eller under sommaren. Därefter börja kontakta företag/organisationer i de länder du vill åka till under sommaren/i början av höstterminen. Ett riktigt bra tips för inspiration på olika projekt, företag eller länder att höra av sig till är att kolla in vilka som blivit godkända tidigare, dvs typ kolla reseberättelser från MFS. Eller gamla bloggar förstås 😉
