Varför Danmark?

Regnet smattrade mot fönstret i kårexpedition i Nymble. Det var en kall november morgon. Den välbekanta doften av toalett låg som en dimridå i salen. Jag var ensam där, klockan var kvart i åtta. Det enda som hördes var surrandet från min laptops fläkt, den hade sannerligen sett bättre dagar. Jag tog en klunk ljummet te och drog upp Mobility Online hemsidan på datorn. Idag var dagen jag skulle välja vart jag skulle åka på utbyte. Jag trummade nervöst på bordet. Tankarna flög igenom mitt huvud. Jag hade alltid velat åka till Japan, Syd-Korea eller Australien. Eller kanske var det så att jag bara ville glömma bort mitt förflutna på KTH. En chans att få glömma bort ångesten från tentaperioderna, CSN kraven och doften av toalett. En chans att få studera på ett nytt sätt, leva livet med stipendie pengar och upptäcka en annorlunda toalett doft.

Spola fram ett år, nu sitter jag här i kårexpeditionen igen med målet inriktat på Danmark. Som ni läste var Danmark inte något av mina förstahandsval när jag först funderade över mitt utbyte. De var flera faktorer som spelade in när jag valde Danmark till mitt förstahandsval (man rangordnar sina val efter vart man helst vill åka). De kan kokas ner till tre faktorer: kurser, kultur/språk och geografiskt läge.

För det första passade kurserna in bra i min master vilket är viktigt för mig eftersom jag helst vill slippa att läsa en extra termin. Ibland om kurserna inte kan ersätta obligatoriska kurser kan man behöva läsa en extra termin för att komma i fas igen.

För det andra är det inte så stora kulturskillnader mellan Danmark och Sverige, dessutom är språken ganska lika. Varför är det här bra? Jag tror att det kan vara lättare att integreras i den danska studentkulturen (jämfört med mer exotiska platser). Dessutom skulle mitt utbyte bli en perfekt chans för mig att äntligen lära mig förstå danska. Jag har bott i studentkorridor i fyra år och träffat flera utbytestunder som har berättat för mig om deras erfarenheter. De menar att för det mesta umgås utbytesstudenter med andra utbytesstudenter. Det kan vara kulturella skillnader som gör det svårt att komma in under ytan på de lokala studenterna, men även språket kan skapa barriärer. Även om många kan engelska är det svårt att komma bort ifrån det faktum att många lokala studenter ofta vill glida tillbaka till sitt lokala språk, speciellt om man umgås i en stor grupp men lokala studenter. När jag backpackade i Asien för flera år sen upplevde jag själv precis samma sak som de många utbytesstudenterna berättat för mig. De kan vara svårt att lära känna lokalbor, speciellt om man inte stannar så länge. Vilket leder till att man oftast umgås med andra resande. Min hypotes är att de kan vara lättare att lära känna lokala studenter i Danmark, vi får se hur det går med det!

För det tredje är Danmark nära, vilket gör de lätt för kompisar och min flickvän att hälsa på. De tar ungefär 5-6 timmar med tåg vilket är både miljösmart och relativt billigt om man bokar i tid. Att resa miljösmart är ett åtagande jag försökt följa de senaste året vilket gjorde Danmark till ett bra val.

Det var allt för mig denna gången. Nästa inlägg kommer handla om mer praktiska förberedelser inför utbytet. Ha det bra!

TUfast – Uppdatering!

Halloj! Här i München börjar det närma sig den första av två tentamensperioder (knappt en månad kvar till första tentan) och det innebär också att det är fullt upp i TUfast-projektet som jag är med i (TU Münchens Formula Student team).

På grund av att det snart är tentamensperiod, så vill vi få klart så mycket som möjligt innan, eftersom de flesta kommer att vara upptagna i ungefär en månad med tentor (och kanske ännu mer). Just nu är vi i fullt sjå med att tillverka ritningar av våra konstruktioner, samt att kontakta och få tag på så många sponsorer som möjligt. Samtidigt ska även alla skruvar, muttrar, spårringar et cetera beställas och så det är många saker att tänka på!

Förutom alla delar som väntar på att bli tillverkade, så ska vi den 31 januari ha en quizdag, där ledningen för de olika Formula Student-tävlingarna (Ungern, Spanien, Österrike och sist men inte minst Tyskland) ska testa oss på reglementet. Om vi inte klarar frågorna, får vi inte delta i racingtävlingarna i sommar. Det gäller dessutom att svara så snabbt som möjligt på frågorna, då det även ger oss fördel på tävlingarna. Det kan alltså både bli jätteflipp, men också jätteflopp. Önska oss lycka till! 😀

Det är nu som den roliga delen av projektet börjar – bilen ska efter tentamensperioden börja byggas ihop, kolfiber ska lamineras och det är inte långt kvar tills man äntligen kommer att kunna se resultat på det man i höstas och i vintras har slitit med att designa och konstruera i CAD.

Visst hoppas man på att det blir lika goda resultat i år?! (Förra året vann TUfast fyra av de fyra tävlingar som man ställde upp i!) Källa: www.tufast.de

 

 

Ett nytt namn och ett nytt land

Hej!

Välkommen till min blogg! Jag heter Jussi och pluggar till civilingenjör i medieteknik på KTH. Nej, jag är inte döpt efter varken Jussi Björling eller förrädaren Jussi i Bröderna Lejonhjärta, om det var det du tänkte på. Snarare är det så att jag är döpt efter min finske farfar som hette Jussi. Jag är nämligen halvfinsk eller sverigefinsk som det heter. Född och upp vuxen i Stockholmsförorterna Solna/Sundbyberg, två platser som alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat. På den här bloggen kan du få följa mig på mitt utbyte VT20 i Danmark, på Danmarks Tekniske Universitet. Under den här våren kommer jag skriva om vardagen som utbytesstudent, hur kul det kan vara men också den tuffa sidan (om det finns en) och även om kulturskillnaderna mellan Danmark och Sverige. Sen kanske jag kommer skriva om något enstaka äventyr eller mysterium, beroende på vad som väntar i Danmark…

Mitt tåg ner till Köpenhamn drar iväg den 26e Januari och fram till dess tänkte jag mest skriva om de förberedelser man behöver tänka på inför ett utbyte. Hur går ansökan till? Hur funkar det att åka på utbyte om man har en partner? Vad ska man ta med sig för packning? Men kanske främst av allt, varför jag valde att åka till Danmark (det är ju nästan som Sverige). Hoppas du följer med på min resa och kommentera gärna om du har några frågor! 🙂

 

NU ÅKER VI!

Nu är jag tillsammans med Joakim och Julius på Arlanda och ska snart ta direktflyget till Chicago!

Vi pluggar alla tre samma klass och ska till University of Illinois at Urbana-Champaign tillsammans med 15 andra KTH:are. Nästa gång du får höra från mig är jag på andra sidan av Atlanten!

ÄVENTYRET BÖRJAR NU!

Koncentrationslägret utanför Dachau

En sevärdhet omkring München som jag besökte i höstas var koncentrationslägret utanför Dachau. Dachau är en mindre stad strax utanför München. När man lämnade minnesplatsen (det som är kvar av koncentrationslägret i dag) kände man sig tom och sorgsen. Även om det man får en viss känsla av hur det kunde ha varit som fånge, så går det fortfarande inte att föreställa sig hur hemskt det måste varit för fångarna när lägren var aktiva.

Grinden och huvudingången till koncentrationslägret.

Lite historia

Koncentrationslägret utanför Dachau öppnades 1933 (samma år som nazisterna kom till makten) och var det första lägret som restes av nazisterna. Lägret var till en början främst ämnat för politiska fångar, men kom senare även att ha judar, tyska och österrikiska brottslingar, och så småningom också utländska medborgare från länder som Tyskland ockuperade eller invaderade.

En översikt över lägret.

Det fanns flertalet olika tortyrkammare som exempelvis fångceller som antingen var så smala att man bara kunde stå upp i dem, så låga att det bara gick att sitta i dem, eller så mörka att man inte kunde se någonting. Det pågick även väldigt många medicinska experiment på lägret, där man bland annat ”forskade” i hur länge en människa kunde klara sig i iskallt vatten. Det finns 32 000 dokumenterade och tusentals odokumenterade dödsfall i koncentrationslägret.

Gaskammare. I Dachau användes de dock främst till att desinficera fångkläder. Det fanns även gaskamrar som verkar vara ämnade för människor, men det är oklart om de hann tas i bruk.

Under efterkrigstiden användes lägret för att hålla SS-soldater i väntan på rättegång. Senare användes det även som boende för tyskar som utvisats i östra Europa och som då väntade på bosättning, samt ett tag som en amerikansk militärbas. Lägret stängdes till slut år 1960.

Ugnar.

I dag

Numera är koncentrationslägret en minnesplats, dels för att påminnas om att det här inte får upprepas, och dels för att minnas de människor som var fångar och de som avled i lägret. De hus som fångarna bodde i finns inte längre kvar, utan är istället utmärkta med varsin minnessten och utmarkerade var de stod någonstans. Det är ett stort område, och massor att se och läsa om.

Egna tankar och funderingar

När jag själv besökte koncentrationslägret utanför Dachau ösregnade det, vilket gjorde att det kändes ännu mer dystert och obehagligt. Vi var på en guidad visning på tre timmar, så vi var nog alla i gruppen helt slut efteråt. Det går verkligen inte att föreställa sig hur hemskt och utmattande det måste ha varit att leva på det här lägret (eller vilket koncentrationsläger som helst egentligen), men jag har alltid velat besöka ett eftersom jag själv anser att det är viktigt att ha gjort det någon gång i livet.

Vid utkanten av koncentrationslägret.

I Tyskland är det obligatoriskt för skolbarnen att besöka ett koncentrationsläger, så man ser därför ofta skolklasser om man besöker ett. Det märks även på tyskar i min ålder att de fortfarande har svårt att prata om andra världskriget, och vad som pågick på koncentrationslägren. De känner fortfarande skam över vad som hände då.

Här ser man fundamenten av byggnaderna som fångarna bodde i. Det närmaste huset visar hur de bodde.

Besöket gjorde att jag fick en ordentlig tankeställare, trots att man sett en del filmer och läst mycket om andra världskriget i skolan. Det blir aldrig samma sak om man inte besöker ett koncentrationsläger själv. Om du gör utbyte i München och inte har besökt ett koncentrationsläger förut, så är lägret utanför Dachau ett måste. Det är ingen fin eller rolig sevärdhet, men det är väldigt viktigt!