Hoppa till innehåll

Lite mer om kulturkrockar i Europa!

Hej där!

Ludvig nämnde i sitt inlägg Kulturkrockar USA/Europa om en av de kulturkrockar som man kan stöta på i Europa – hur ska man hälsa på varandra? När jag gjorde utbyte i Tyskland, så tyckte jag att det liknade väldigt mycket det svenska sättet att hälsa på – att ta i hand alltså. Jag var dock på utbyte i nordvästra Spanien under gymnasiet, och där blev jag medveten om kindpussandet som Ludvig pratade om. Jag blev lite ställd första gången, då jag kan tycka att det nästan kan kännas mer intimt med någon som ger mig en kindpuss än en kram (i Spanien ska det dessutom ges TVÅ kindpussar), men det är väl en kulturkrock (och personlighetsfråga) i sig.

Min uppfattning är att en av de största kulturkrockarna i Tyskland jämfört med i Sverige är att man ofta är väldigt rättfram i Tyskland. I Sverige lindar vi gärna in ett negativt besked lite grann, eller att man tänker några gånger innan man frågar om något personligt eller liknande. Min uppfattning var att man i Tyskland (åtminstone i södra Tyskland, där jag befann mig mest) däremot ofta anser att det viktigaste är att meningen med frågan/påståendet/kritiken kommer fram, istället för att det kanske förvrängas och missuppfattas om det istället skulle ”förskönas”.

Maten och matvanorna kan också vara en viss kulturkrock. Matvanorna är relativt lika de vi har i Sverige tidsmässigt. Däremot, så är det väldigt vanligt att man köper sin frukost to-go. Det finns massor av små caféer nere i tunnelbanan i München, där det kan vara långa köer på morgonen när folk ska köpa sin fralla och sin kaffe påväg till jobbet. Lunchen är ganska olika från person till person i Tyskland. Oftast äter man en ordentlig lunch, likt vår i Sverige. På universiteten finns det även skolmatsalar, där man får bra mat för en relativt billig peng. Det tyckte jag var väldigt bekvämt, då det knappt fanns några mikrovågsugnar i skolan, och man slapp planera lika mycket hemma. Det är till och med något jag tycker att man skulle kunna inspireras av i Sverige – det hade ju varit fantastiskt skönt att slippa konka matlåda varje dag till skolan och att skippa matlåda inte skulle innebära en dyr utelunch!?

Middagen äts också ungefär samtidigt i Tyskland och Sverige, men generellt sett så är nog middagen i Tyskland lite senare än middagen i Sverige. Den största skillnaden matmässigt i Bayern (tror inte riktigt att det går att dra hela Tyskland över en kam här), så är det att väldigt mycket av maten är friterad i Bayern. Det var faktiskt riktigt svårt att få tag på fisk som inte var panerad i butikerna (och glöm färsk fisk om du inte vill betala väldigt dyra pengar för en norsk lax). Det kände jag att jag kunde sakna lite, och att all mat var väldigt tung. Visst, vi har mycket mejeriprodukter i vår mat i Sverige, men ändå tyckte jag att maten i Bayern kändes mycket tyngre (fetare, mer salt och processad mat) och mycket var även inlagt (surkål och så vidare), vilket också var ganska påfrestande för magen (lätt att få halsbränna) även om det behövdes för att ge den tunga maten någon slags balans. Det var även svårt att hitta vegetarisk mat som inte var exempelvis panerad, och ekologiska varor och grönsaker var väldigt dyrt!

Med det sagt, så tyckte jag inte att det var så mycket kulturkrockar som man reagerade särskilt mycket på, även om de såklart finns där. Det är alltid något som känns ovant när man flyttar till ett nytt land, men det är väl det som är tjusningen med det också? Tänk om allt skulle vara precis som hemma, vad skulle det då finnas för vinster i att prova på att bo utomlands? 🙂

Det har verkligen varit jättekul att få blogga en andra vända här på Utlandsbloggen, men det här var mitt sista inlägg för den här gången!

Jag önskar dig en kanonfin sommar, och lycka till under tentaperioden!

/Signe

Kulturkrockar i Sydamerika

Hej allihopa, för att fortsätta på kulturkrocks-temat så tänkte jag berätta lite om de  två största kulturkrockarna som jag upplevde under mitt MFS utbyte i Colombia!

  • Språket är också en sak jag redan tagit upp men som ledde till flera (för det mesta roliga) missförstånd. Engelskan hos de flesta är väldigt begränsad (I Leticia träffade vi knappt en enda människa som kunde prata engelska), och man inser när man är där att det inte är så konstigt eftersom i princip hela kontinenten bara pratar spanska så det finns inget riktigt behov att prata mycket engelska. Vi hade ett roligt missförstånd när vår ”Colombiapappa” Reinaldo som vi bodde inneboende hos hade rekommenderat oss att testa en bra restaurang med supergoda empanadas. Han var taxichaufför och hade kommit överens med sin kollega att komma och hämta oss dagen efter. Vi var helt säkra på att vi hade avtalat en tid klockan sju på kvällen, så vi blev lite chockade när de knackade på sju på morgonen för att ta oss till restaurangen…
  • Manana Manana kulturen- Detta är nog en standard grej som de flesta vet om innan de åker iväg till Sydamerika, men människor är ju absolut inte stressade eller så noga med tiden som vi i Sverige. Det var flera gånger vi hade planerat för en fältstudieresa ut till byarna med båten (och som de svenskarna vi är var vi nere vid hamnen, fullt utrustade, minst 20 min innan) och en halvtimme efter utsatt tid så ringer vår handledare och säger att det blir inställt. Reinaldo hade varit i kontakt med svenskar innan så han visste om att vi är noga med tiden, och blev alltid stressad när hans kollegor var sena (mer stressade än oss).

Kulturkrockar Japan

Hej igen!

Bloggvåren närmar sig sitt slut, men vi hinner med ett stopp i Japan! Min studiekamrat Erik spenderade ett lyckat år i Tokyo, så jag frågade honom om han hade några anekdoter på temat kulturkrockar som han skulle kunna dela med sig av. Det hade han! Här kommer fem stycken:

Japan är low-tech

Ett vanligt svar på frågan ”varför ville du åka till Japan?” som jag har hört både mig själv och andra säga är att Japan har en spännande kombination av supergammalt och supernytt. Det finns hotell där all receptionspersonal är robotar, och på restauranger är det vanligt att man beställer med iPads vid varje bord. Men samtidigt känns det ibland som att Japan aldrig riktigt har gått in i den digitala tidsåldern. Det känns ibland som att man drunknar i pappersarbete, men det som chockade mig mest var att fax fortfarande används överallt! Det behövs väl när man använder så mycket papper…

Hälsa på folk

Det brukar sägas att vi i norden respekterar vårt ”personal space” mer än vad folk gör på andra ställen. Japaner tar det dock till nästa nivå. Att skaka hand är någon man bara gör i businessammanhang, och kramar är ännu mer ovanligt. Istället bugar man. Tack, hej, ja, förlåt, okej och hejdå kombineras gärna med en större eller mindre bugning för att visa respekt. När min familj hälsade på sa de också att jag alltid nickade så mycket när jag pratade japanska.

Plast

Som svensk går det inte en dag utan att höra om klimat och hållbarhet, mindre plast och mer återvinning. I Japan är de däremot inte rädda för plast. Om man köper ett paket kex är de individuellt plastinslagna och ligger i en hållare av plast som i sin tur är inslagen i plast. Det gör lite ont i ens miljömedvetna hjärta.

Convenience

I Stockholm har de flesta affärer öppet på söndagar och vissa restauranger har till och med öppet dygnet runt! I Tokyo har man convenience stores, eller kombini som man säger, och de lever verkligen upp till sitt namn. De säljer varm och kall mat och dryck, pennor, skrivblock, batterier, skjortor, alkohol, hudprodukter, snacks, rengöringsprodukter, etc. Allt man skulle kunna tänka sig att behöva för ett storstadsliv, öppet 24/7, 365 dagar i året. Och det är inget alkoholmonopol i Japan så om man känner för en femlitersdunke med whiskey kl 03 en söndagsmorgon är det inget som stoppar en.

Cash

En annan gammalmodig grej med Japan är att cash fortfarande är det vanligast betalningsmedlet. Som svensk hade jag knappt rört kontanter de senaste fem åren, men när jag kom dit gick jag alltid runt med flera 10 000-lappar i plånboken. Ja, förutom den gången jag skulle handla en korg full med mat men de inte tog kort, och jag hade bara 1000 Yen (ca 80 kr). Jag fick med mig mjölk och bröd och lämnade resten av varorna för butiksbiträden att ställa tillbaks.

Hoppas ni tyckte detta var lika intressant att höra som jag tyckte! Ha en GRYM sommar!

Kulturkrockar USA/Europa

Hej igen på er!

Vi beger oss nu in i det sista temat för våren: kulturkrockar! Sådana är vanliga att stöta på när man är utomlands, och framför allt när man bor utomlands en lite längre tid. I detta inlägg tänkte jag dela med mig av några exempel från mina vistelser i USA.

Vi börjar med pengar. Här har jag flera exempel!

  • Till att börja med räknas inte moms in i priset, så det blir ofta dyrare än vad man tänkt sig. Det räcker alltså inte med en $10-sedel för att köpa något som står att det kostar $9.99 (det fick man lära sig den hårda vägen). Momsen brukar ligga på omkring 8% men varierar från delstat till delstat.
  • Sen har vi dricks, som också gör det dyrare; man ska gärna ge minst 15%. När jag skulle ta en förbokad shuttle från LAX (flygplats i LA) till Caltech så hade jag redan slagit in $3 dricks vid onlinebokningen. Jag tänkte att jag därmed skulle slippa ge dricks efter körningen, men där hade jag fel. Chaffuören blev smått irriterad och sa att den dricksen inte går till honom, så jag fick ge honom några dollar på plats.
  • Att ”cash is king” stämmer rätt bra. Man kan betala med kort typ överallt, men många väljer fortfarande cash och dricks ges ofta så (förutom på restauranger möjligtvis). En av mina närmsta kompisar i Texas var en utbytesstudent från Tyskland, och enligt honom använde inte USA cash mycket alls jämfört med i Tyskland. Jag sa att jag i Sverige inte rört kontanter på år… 🙂
  • Två gånger har jag varit med om ”Free X”, där X en gång var meditationsböcker och en annan gång var en tidning från dagen efter John F. Kennedy sköts. Där trodde jag att ”Free” betydde gratis, men riktigt så var det inte. ”They are free, yes, but donations are welcome” (läs expected). De var alltså gratis i den benämningen att man själv fick välja hur mycket man ville betala. Jag betalde en dollar för en bok, men tog tidningen gratis (vi sa flera gånger att vi inte var intresserade men han sa att den var gratis, så när vi väl tog den gick vi bara därifrån trots hans efterföljande tjat om donationer).

Sen har vi pratgladheten! Amerikaner är intresserade på ett helt annat sätt när det kommer till främlingar.

  • En gång när vi skulle betala på Walmart så fastnade vi i säkert 5-10 minuter med han som stod i kassan. Nu var det visserligen ingen kö, men ändå! Han hade hört oss prata lite löst om någon fysik-kurs och då ville han berätta om alla kurser han tagit på universitet och vad han tyckte var kul, lätt, svårt osv. Det var väldigt trevligt!

Som avslutning har jag några övriga krockar att ta upp:

  • Det kan gå riktigt långsamt i köerna i matbutiker. Man packar nämligen vanligtvis inte sina egna varor i sina kassar/påsar (detta ändrades under pandemin), utan det gör en anställd åt en. I vissa fall är det dessutom samma person som slår in alla varor som därefter går och packar alla varor. En gång stod jag som tvåa i kön till att betala och jag hade en buss att hinna med som gick precis utanför 7 min senare. Inga problem, tänkte jag. Men han före hade storhandlat och tänkte inte hjälpa till att packa varorna. Så några minuter senare när kassörskan hade slagit in allting började hon packa hans varor i påsar. Det tog tid. Jag hann precis med nästa buss.
  • Att hälsa på varandra. Här handlar det faktiskt om en Europa-krock och inte USA-krock. Många av utbytesstudenterna som jag träffade var från Spanien, Österrike, Frankrike och Tyskland. Framför allt spanjorerna hälsade med pussar vid kinden istället för kramar eftersom de tyckte kramar var för intima. Spännande.

Sammanfattningsvis skulle jag säga att alla dessa krockar är av mindre storlek, och att jag till största del bara uppskattat att jag fått uppleva dessa. Det är verkligen spännande att bo i, och träffa människor från, andra delar av världen. Ta chansen!

Troligen var detta mitt sista inlägg för nu! Ta hand om er och glöm inte att ställa frågor om ni har sådana!

 

KTH international buddy program

Hej allihopa!
Här har det ekat tomt den senaste veckan och vi får be om ursäkt för det, vi alla är upptagna med slutspurten och tentor, ex-jobb och allt vad det innebär. Förberedelser inför avresa har varit temat denna veckan och jag tänkte prata lite mer om KTHs internationella buddy program! Det innebär alltså att man blir mentor eller buddy till en internationell student som pluggar här på KTH, och träffas minst två gånger under en termin för att vägleda, ge personlig och professionell stöttning och också bara ha kul och lära känna varandra. Detta är perfekt att göra innan man åker på utbyte för det ger 0.2 extrapoäng till betyget när man ansöker. Detta gjorde mycket för min ansökan och jag är superglad för att jag gjorde det, inte bara för att det ökade mina chanser att komma in på mitt drömuniversitet men också för att det var jättekul!

En träff med våra buddys på rosendalsträdgård en kväll i december

Jag var inte buddy via THS, utan genom min sektion Energi och Miljö. Där funkade det lite annorlunda, vi var två energi-och miljöstudenter som var ansvariga för ungefär 3 studenter tillsammans och sen valde vi att hänga med de andra mentorerna/internationella studenter tillsammans ibland så vi blev ett stort gäng. Vi hittade på grejer som att gå på en riktig fotbollsmatch (första gången för mig till och med), fika, gå på restauranger, åka skridskor i Kungsträdgården och grilla i Rosendals trädgård med alla de andra studenterna. Jag hade jättekul och klickade väldigt bra med alla. Det är en väldigt rolig möjlighet att lära känna andra internationella studenter eftersom man sällan får tillfälle till det, så jag rekommenderar detta till alla!