Förberedelser för utbyte (del 2 – ansök + finansiering)

Hej igen! Bättre sent men aldrig – här kommer mitt andra inlägg i min guide till hur man får ett utbyte att hända. Hitta del 1 här.

När du äntligen fått fram en lista med universitet som du tänker söka är det jobbigaste gjort! Bra jobbat! Se gärna till att gå igenom de kurser du tänkt läsa en gång till för att dubbelchecka att:

  1.  Kursen är på tillräckligt många poäng
  2. Kursen hålls den termin du är där (jag hade mycket problem med detta..)
  3. Du uppfyller kursens behörighetskrav
  4. Du kan läsa kursen enl. KTHs avtal (prata med internationell kordinator)
  5. Kursen ger dig rätt behörighet på KTH  (extra viktigt om man åker trean och måste vara behörig till sin master! Snacka gärna med masteransvarig om detta tex under mastermässan.).

Okej, now what? Nu är det dags att förbereda själva ansökan. Det gör du här. Se till att läsa alla instruktioner noggrant! Formuläret måste vara inne senast den 17e december (om du inte hinner kan du söka restplatser i mitten av mars).

Det är också dagst att kolla på finansiering. Om du åker till ett billigt land som till exempel Kina behöver ditt utbyte inte betyda några extra kostnader alls utan kan faktiskt sänka dina levnadskostnader. Men om du som mig åker till ett dyrt land, ja då kan det krävas lite extra tankekraft. Personligen hade jag inte lagt en enda tanke till om Australien var dyrt eller inte, men när jag väl började leta boende insåg jag snabbt att CSN i princip var slut efter enbart hyran… Här kommer mina bästa tips:

  • Erasmus, 400-460 Euro/mån (för dig som ska på utbyte i Europa – fråga Signe!)
  • KTHs resebidrag, 3000-8000 kr (beror på var du åker! Se till att lämna in innan du åker på utbyte.)
  • Övriga fonder och stipendier – kräver en egen rubrik

Övriga fonder och stipendier är lite av en röra, men jag ska hjälpa dig så mycket som jag kan. Kort sagt är Sverige ett fantastiskt land att leva i för att söka stipendier, det finns stipendium för ALLT, och därmed också för utbytesstudier! Fond- och stipendievärlden blir lätt överväldigande, men det kan verkligen löna sig! Mina bästa tips för att hitta stipendium är:

  • Fråga andra som varit på utbyte om stipendier de sökte eller vet om. Vissa är nästan omöjliga att hitta själv.
  • Kolla om det finns några regionsspecifika stipendium. Det finns ofta stipendium för ”Universitetsstuderande från X kommun…”. Dessa är ofta lättast att hitta här. 
  • Kolla in Global Grant. Du kan logga in med ditt bibliotekskort och här hittar du den mest omfattande samlingen av stipendium. Använd sökkord som ”utbyte”, ”utlandsstudier”, ”universitet”, ”universitetsstudier”… Se också till att använda filtreringsverktyget och kom ihåg att spara de fonder som kan vara av intresse, de kan vara svåra att hitta igen…
  • Googla, googla, googla… Det finns ett antal mindre sidor som lista ett antal stipendium som kan vara svåra att hitta annars – dubbelkolla dock informationen, vissa av dem är utdaterade…
  • Kolla om ditt utbytesuniversitet har något stipendium – long shot, men vem vet?
  • Kolla om det finns specifika stipendium mellan Sverige och utbyteslandet. Jag vet att det finns för Canada, USA och Frankrike

Okej, så nu har du en liten lista med stipendier att söka, var noga med att hitta sista ansökningsdag! annars är det så lätt att glömma bort. Nu bör du dubbelkolla så att du är behörig till alla stipendium. Vissa ställer krav på födelseort, inriktning på utbildning eller avklarade högskolepoäng. Det är slöseri med tid att söka ett stipendium du inte kan få.

Hoppas det hjälper! Hör av dig om du har några frågor!

Äntligen har skolan börjat!

I går var första, riktiga dagen på TU München. Då en föreläsning var inställd, så hade jag bara två eftermiddagsföreläsningar i går – materiallära och finita element (FEM). Som jag har förstått det, så är skoldagen (och även arbetsdagen) förskjuten (eller längre) här i Tyskland. Istället för att gå från åtta till fem, så kan man ha föreläsningar från åtta till sex, men ofta börjar man senare än klockan åtta.

Vissa fakulteter använder sig av ett anmälningssystem till kurser via skolportalen på internet, medan kurser för andra fakulteter (exempelvis maskinteknik) har som krav att man närvarar vid första föreläsningen för att anmäla sig till en kurs. Det är svårt att veta för vilka kurser som gäller vad, men oftast står det i skolportalen när anmälningsdatum är. Finns det inget anmälningsdatum till kursen, så betyder det att man behöver gå på kursens första föreläsning för att kursregistrera sig.

Det var två helt olika stämningar på de två föreläsningar som jag var på i går. Den första kursen (materiallära) är obligatorisk för alla maskintekniksstudenter på TU München, medan den andra kursen (finita element) är en masterkurs. Det var väldigt stökigt på materialläran, då föreläsningen hölls i den största föreläsningssalen på maskinsektionen, och väldigt många studenter pratade medan föreläsaren talade.

På KTH och generellt på svenska universitet hålls masterkurser på engelska, men i Tyskland kan man inte förutsätta att en masterkurs ska hållas på engelska. FEM-föreläsningen hölls helt på tyska, men all kurslitteratur var dock på engelska (till skillnad från materialläran där allt var på tyska). Här var dock alla studenter tysta och lyssnade på föreläsaren, men salen var också mindre och modernare, så akustiken var också bättre.

Kursmaterialet såldes i ett bundet häfte precis utanför föreläsningssalen för ungefär 50 kronor. Vad jag har hört, så får man ofta kursmaterialet på det här sättet på TU München (och säkert på många andra universitet i Tyskland). Det underlättar verkligen som student, då man varken har tillräckligt med pengar, eller möjligheten att bära runt på alla tunga böcker som man blir tvungen att köpa inför kurserna på KTH. Mycket kursmaterial finns även på kursportalen Moodle (liknande Canvas för KTH) om man föredrar digitala varianter, och vill spara in ännu mer på papper.

Då jag enbart haft två föreläsningar hittills, är det svårt att jämföra föreläsningarna här med de svenska föreläsningarna. Min första förvåning var dock att man inte applåderar efter föreläsningens slut, utan knackar med knogarna i skrivbänken istället. Mer likheter och skillnader på föreläsningarna kommer längre fram, när jag har blivit lite varmare i kläderna!

Långdistans: the survival guide

Det finns nästan lite tabu kring att ha en partner under ett utbyte. Många ser utbytet som en chans att festa och flörta extra mycket och jag har hört om alla möjliga konstiga överenskommelser hos par. En kille hade till exempel kommit överrens med sin flickvän om att det var okej att sex med andra, men enbart om det var en trekant. Om det här funkar för det paret är det ju toppen för dem, men det hade verkligen inte funkat för mig, jag har en annan syn på vad det innebär att vara i ett förhållande. Med andra ord, innan du åker – prata med din partner och kom överrens om något som funkar för er.

Om du frågar mig handlar allt om kommunikation och när man är längre från varandra är det ofta svårare att kommunicera på ett bra sätt. Därför kan det vara bra att prata igenom förväntningar på varandra innan. På så sätt blir det lättare att inte göra varandra besvikna. Det är ganska lätt att bli helt uppslukad av allting som utbytesstudent.

Get in for a rough ride. Jag tycker personligen att det har varit svårt och jobbigt att vara så långt borta från min partner. Men så mycket som händer runt omkring och inget av det är gemensamt kändes det ibland som att våra tidigare djupa samtal blev ytliga. Men vi löste det genom att prata mycket om vad vi ska göra när vi är tillsammans igen. Vi bestämde oss också för att läsa samma bok för att kunna diskutera den. Sådana småknep tycker jag personligen har hjälpt jättemycket.

Utbytet skulle på många sätt varit emotionellt lättare utan en partner på en annan kontinent och i en annan tidszon. Men det hade på ett sätt också varit svårare utan. Speciellt den första månaden innan jag hade fått mer nära vänner och kände mig mer hemma här hade varit väldigt tuff. Jag behövde inte känna mig så ensam eftersom jag alltid hade någon att prata med om alla nya intryck och känslor.

Hör av dig om du har några funderingar!

Vad vore inte en bal på Luna Park?

Hej igen! Precis som sektioner ofta har baler på KTH har olika studieinriktningar men även colleges det här. Igår hade Internationa House sin bal och jag var självklart med! Jag tog inte med migmin balklänning eftersom jag är här med minimal packning (en 55 liters ryggsäck) och ville av samma anledning inte köpa någt dyrt. Lösningen? Vinnies! Vinnes är som Myrorna och butiken närmast mig, i det hippa kvarteret Newtown, har ofta många bra fynd! För ungefär 300 kr lyckades jag få ihop en hel outfit med skor och väska. Smycken lånade jag från en kompis.

Jag och Rickie på bal! Kolla utsikten!

Balen var inte som jag förväntade mig på många sätt. Till exempel var det inga max antal glas vin eller öl per person (så folk blev rätt fulla) och för att ens bli serverad dryck så var man tvungen att vifta till sig en kypare istället för att bli servad från början. Emellan rätterna sprang alla omkring till andra bord eftersom det inte fanns någon konferencier eller underhållning. Nej, det måste jag ändå säga – vi gör fester och baler bättre på KTH.

Luna Park!

Med det sagt så var det väldigt häftigt att vara på Luna Park och utsikten var verkligen svårslagen. Efterfesten var också fantastiskt bra! Vem trodde att jag skulle hamna på ett pannkakshus klockan 3 på morgonen? Rekommenderar det starkt för övrigt!

Fullt av robotar och skinande bilar!

Som jag berättade i mitt förra inlägg, så besökte jag BMW Werk i måndags. Då det är hög sekretess på ett företag som BMW, så har jag inga bilder från besöket. Rundvandringen på fabriken var 2,5 timmar lång, och jag fick under den tiden se hela processen från press av chassi till färdig bil. På enbart avdelningen där man konstruerar själva karossen till bilen, finns det 1300 ABB-robotar. Avdelningen är helautomatiserad, och det fanns inte många människor som syntes till där. Robotarna gör alltså allt från att borra till att montera och svetsa, och allt sker på löpande band. Vår guide förklarade också att de som arbetar på pressavdelningen inte bär hjälmar, då det inte skulle hjälpa om arbetarna skulle råka få de tunga pressmodellerna över sig.

Utanför entrén till BMW Werk!

Anledningen till att fabriken är så pass automatiserad, beror på att fabriken ligger mitt i München, och har därför inte längre utrymme att växa på bredden, utan måste utvecklas på höjden istället. Problemet är då istället, att varje våningsplan blir för tungt, så fabriken är även väldigt begränsad på höjden, men problem skapar kreativitet! Fabriken har totalt sett drygt 2000 robotar och ungefär 8000 medarbetare. I BMW Group ingår inte enbart BMW, utan även Rolls Royce. Under visningen fick vi även se motorerna till en Rolls Royce och en MINI, där guiden berättade att medan det tillverkas hela 1000 bilar från BMW varje dag, så tillverkas det 30 Rolls Royce-motorer om dagen (dock inte i München).

”Where too much is just right”

Hösten 2016 fick jag chansen att åka med min pappa ner till Berlin på motorcykel för att besöka BMW Motorrad Werk (BMW-fabriken för motorcyklar) där. På samma sätt som bilfabriken ligger mitt i München, ligger motorcykelfabriken mitt i Berlin, och har därför samma problem med begränsat utrymme. Motorcykelfabriken i Berlin skiljer sig dock väldigt mycket från bilfabriken i München. Trots att fabriken i Berlin är väldigt modern, så går det knappt att jämföras med fabriken i München. Jag fick nästan en chock av att se så många robotar på bilfabriken, eftersom det inte alls var vad jag hade förväntat mig (med motorcykelfabriken i minnet). En fantastisk upplevelse, helt enkelt!

Lite billigare än de riktiga motorcyklarna, men leksakskopiorna är fortfarande väldigt välgjorda!