Det låter ganska häftigt när jag skriver att jag jobbat med solkokare i Kenya men tyvärr måste jag redan nu säga att det inte är så coolt som det verkar. Det har inneburit mycket mer teori och research än vad vi hoppats på och vi har inte riktigt bidragit till mindre svält och fattigdom fastän det är dessa globala mål vi jobbat mot.
Mitt mål med kexet var att ha ett praktiskt och meningsfullt projekt inom maskinkonstruktion men så kändes det inte riktigt. Vår studie var ett vidarearbete på ett tidigare projekt som fokuserade på en typ av solkokare som heter konisk kokare. Vårt jobb var att optimera den tidigare framtagna designen genom att fokusera på material och tillverkningsmetoder som gav produkten rätt egenskaper och kunde appliceras lokalt. Som fältstudier besökte vi den lokala organisationen som driver småskalig forskning och produktion av solkokare i slummen i Nairobi. Dessutom fick vi se hur tillverkningen av produkten går till av en lokal plåtslagare och var de köper in sina plåtar ifrån. Att se allt detta på plats var förstås väldigt givande och gav oss en bättre förståelse för produktionens styrkor och svagheter och vad vi behövde tänka på under utvecklingsarbetet. Men eftersom vi inte är insatta i material och ”bara” läst en kurs om material och en om tillverkningsmetoder så behövde vi göra mycket research om detta teoretiskt. Så vi har läst och googlat om många olika sorters material och tillverkningsmetoder och försökt kombinera detta med vad vi redan vet om ämnet och våra observationer från fältstudierna. Vi hade velat göra det mer praktiskt genom att exempelvis bygga en prototyp, testa att slipa/ytbehandla olika provbitar och göra lite experiment, prov-kokningar eller liknande. Dock tog den teoretiska studien upp mer tid än vi tänkt och tiden samt resurserna räckte inte till för att göra något av detta. Dessutom är vädret så dåligt just nu att det varit svårt att få till soliga dagar att testa solmatlagning på riktigt.
När man åker på fältstudier så får man också vara beredd på att ändra projektet under tidens gång, i större mån än vanligt. Vi påbörjade arbetet lite innan vi åkte men kände att vi ville se produktionen på plats innan vi satte igång med all produktutveckling. Det tror jag var smart för vi hade inte alls greppat exakt vad vi gav oss in på först. Exempelvis trodde vi att produktionen skedde industrialiserat men de producerar ca 10 st/månad och detta görs helt manuellt av en person ute på gatan utanför hans plåtslageri. Inget är riktigt som man är van vid/förväntar sig. Dock rekommenderar jag att fortfarande komma till landet hyffsat förberedd och ha gjort mycket research innan. Det gör det mer intressant för jämförelsen och såklart att ligga i fas med arbetet. Vi var kanske lite för lite förberedda innan vi åkte och spenderade därför den första månaden med mycket plugg och många sena nätter.
Vårt projekt kanske inte var det exemplariska maskinkonstruktions-kexet som gav oss en inblick i området men det har varit väldigt givande på andra sätt. Att se hur saker fungerar i andra länder, driva sitt egna lilla forskningsprojekt och samarbeta med alla involverade parter har verkligen bjudit på ”arbetslivserfarenhet”. Jag hade verkligen valt att göra det igen om jag fått möjligheten.
Såhär har våra fältstudier sett ut, om man vill veta mer om kexarbetet så är rapporten numera godkänd och publicerad i Diva med titeln ”Integrerad Solmatlagning/Integrated Solar Cooking”!
