Studentengagemanget i kåren, sektioner eller föreningar är viktigt för KTH. Dels är det den vägen som studentinflytandet hämtar sin kraft, dels är det en viktig del i att skapa en gemensam studie- och arbetsmiljö för studenterna som är både inkluderande och berikande.
Sedan mer än tio år är medlemskap i studentkårerna frivilligt vid statliga lärosäten från att dessförinnan under mycket långt tid ha varit ett obligatorium. Idag måste kårerna därför aktivt rekrytera sina medlemmar och självfallet är en bra kårverksamhet grunden för rekryteringen.
THS lyckades bra med övergången till frivilligheten och har idag en bred verksamhet som vid sidan om det aktiva studentinflytandet även omfattar bland annat den viktiga mottagningsverksamheten, karriärstöd, en aktiv kårhusverksamhet och många studiesociala aktiviteter. Det känns tryggt med THS som en nära samarbetspartner för KTH.
Jag har själv skräckblandade upplevelser av kårfullmäktige vid mitt alma mater, lite norrut i landet, där diskussionerna dominerades av politiska debatter och bråk till långt in på småtimmarna. Kårpolitiken var på den tiden strikt partipolitisk och fullmäktiges arbete blev därefter. Mer sällan diskuterades frågor av relevans för studierna.
Dagens fullmäktigearbete på KTH förefaller vara av en annan sort med ett tydligt fokus på att bidra till studieframgång och utveckling av kårens såväl som KTH:s verksamhet.
Det goda samarbetet är en garant för kvalitetsutveckling inom KTH:s verksamhet i allmänhet och utbildning i synnerhet. KTH stöttar, precis som alla andra lärosäten, sin studentkår med mer mer än vad vi får i statligt stöd. Det är problematiskt. En kår bör stå fri från det universitet där den verkar. Därför kommer ett förslag i all välmening till regeringen- varför inte fördubbla det nationella stödet för studentinflytande för 55 till 110 miljoner kronor. Det nödvändigt att regeringens stöd för studentinflytande ökar till motsvarande nivåer som före kårobligatoriets avskaffande.
Det gagnar oss alla.