Kampanjliknande uppmaningar på sociala medier blir allt vanligare där logiken att om man inte är med så är man mot tycks gälla. Den typen av diskussionsklimat rimmar illa med forskarens uppgift att med faktas hjälp belysa flera olika perspektiv och förfäkta olika resultat som en del av ett akademiskt samtal.
Jag är väl medveten om att detta är genuint svåra frågor och med tanke på att det ska vara högt i tak inom akademin innebär det ett ansvar att skapa en atmosfär som uppmuntrar fritt sökande efter kunskap, fri kunskapsspridning och fri debatt. Men samtidigt är det en prioritet att våra studenter och medarbetare ska känna sig säkra och trygga på våra campus oavsett varifrån man kommer och vilken åsikt man har.
I vår vision skriver vi ”Vår akademiska frihet och våra principer om öppenhet och transparens är grundläggande för kunskapsutveckling och demokrati. ” och det kan också vara vägledande i de svåra gränsdragningar som vi kan tvingas göra när det gäller allt från ställningstaganden i konflikter i andra delar av världen eller att beakta vad som är skyddsvärd kunskap i den nya internationellt mer komplexa omvärlden.
Att balansera strävan efter KTH som en öppen och internationaliserad kunskapsarena å ena sidan, och å andra en skyddad plats där varken nationella säkerhetsintressen eller enskilda grupper kommer till skada, är med andra ord svårt och vi ska vara medvetna om att det inte finns några enkla, färdiga svar på alla de frågor som dyker upp.
Några utgångspunkter är dock att vi följer regeringens linje när det gäller utrikespolitiska ställningstaganden, internt har vi en etisk policy och våra visions- och måldokument att förhålla oss till, vi har en ny säkerhetsorganisation och också en säkerhetsskyddsanalys som nyligen har genomförts och vi har en större medvetenhet i hela organisationen.
Men avgörande i vardagen är som sagt säkerheten och tryggheten för studenter och medarbetare. Går de förlorade riskerar vi att hamna i tystnadens kultur vilket vore förödande för ett universitet.