"Jag har definitivt blivit mer världsvan och trygg med att hamna i nya sammanhang"

Vad var dina förväntningar innan du kom till Dar es Salaam och UDSM?

– Jag försökte ha ett öppet sinne. Jag var beredd på att livet i Dar es Salaam skulle skilja sig från det jag är van vid i Stockholm, men mina förväntningar handlade nog framför allt om att få möjligheten att uppleva något nytt, att få nya erfarenheter och perspektiv.

Hur förberedde du dig inför utbytet (praktiskt, mentalt, akademiskt)?

– Jag hade aldrig tidigare varit i Tanzania, och hade många frågor som rörde allt från SIM-kort, vaccin och visum till boende och hur man tar sig runt. Jag läste på en hel del på egen hand men tog också kontakt med tidigare utbytesstudenter som varit där och som berättade om sina upplevelser. Att få träffa dem, ställa mina frågor och få ta del av deras tips gjorde att jag kände mig betydligt tryggare och väl förberedd. Jag lärde även känna två tanzanier som gjorde utbyten på KTH hösten innan jag åkte iväg. De återvände till Dar es Salaam ungefär samtidigt som jag kom dit och att ha det lokala kontaktnätet från dag ett när jag kom dit var väldigt värdefullt!

– Dessutom förberedde jag mig till viss del även språkligt. Studierna på UDSM är visserligen helt på engelska, men eftersom swahili är Tanzanias nationalspråk, och det språk som talas mest av lokalbefolkningen, ville jag lära mig åtminstone grunderna innan jag åkte. Därför läste jag en distanskurs i swahili via Göteborgs universitet .

– Eftersom jag åkte på utbyte under vårterminen i årskurs 3 såg jag till att, redan innan jag åkte iväg, ha läst alla obligatoriska kurser som krävdes för att få behörighet till den master som jag ville läsa på KTH. En av de obligatoriska kurserna som jag behövde gavs endast under period 3 på vårterminen. Eftersom det inte fanns någon motsvarande kurs på UDSM, och tack vare att jag var ute i god tid, så valde jag att läsa den i årskurs 2 i stället. Jag läste även kursen LS1600 Interkulturell kompetens (4,5 hp)  innan jag reste iväg.

Har du någon praktisk förberedelse som du känner var viktig?

– Det är bra att vara ute i god tid med vaccinationer, då vissa vaccin kräver flera doser och inte kan kombineras med andra. När jag reste krävdes inte vaccinationsintyg mot gula febern för inresa i Tanzania, men däremot för att kunna resa in i Kenya. Om man planerar att besöka grannländer är det viktigt att kolla upp vad som gäller i de olika länderna. En praktisk pryl som jag är glad att jag tog med mig är en kraftfull powerbank som även kunde ladda min dator, eftersom strömavbrott förekommer då och då.

Fanns det något som oroade dig innan avresan?

– Jag var aldrig direkt orolig men det är klart att jag funderade mycket på hur allting skulle bli när jag väl var på plats, särskilt eftersom jag som sagt aldrig tidigare hade varit i Tanzania, eller ens i Afrika. Säkerheten var något jag tänkte på, och jag var mån om att hitta ett boende som kändes tryggt.

– För att ge mig lite tid att landa och känna efter valde jag att bo på ett hostell i ett lite mer turistigt område den första veckan. Det gav mig möjlighet att besöka olika områden innan jag flyttade in i något mer permanent. Att börja med att bo på ett hostell är något jag kan rekommendera. De hade spelningar och stadsvandringar vilket gjorde det lätt att lära känna lite folk i början, särskilt eftersom universitetet ännu inte hade börjat när jag kom dit.

Funkade det bra att hitta bostad fastän boendet inte var ordnat förväg?

– Ja, det fungerade bra. Jag fick hjälp att hitta en lägenhet via den organisation där jag skrev mitt kandidatarbete, men flera andra utbytesstudenter hittade boende på egen hand, till exempel via Airbnb. Många valde att dela en större lägenhet med andra studenter vilket verkade fungera bra. 

– Universitetet erbjuder även boende på campus och de rummen är väldigt billiga, typ 1,5 USD per natt. Rummen är dock spartanska och delas oftast med en annan person. Eftersom campus ligger en bit utanför stan, och jag inte hade lektioner varje dag, så ville jag gärna bo lite mer centralt. Jag fick många bra tips av tidigare utbytesstudenter och delar gärna med mig av mina egna erfarenheter till framtida studenter!

Hur var din första upplevelse av staden och universitetet?

– Dar es Salaam är en härlig stad med långa stränder och havet precis intill. Trafiken är däremot kaotisk - många pendlar flera timmar om dagar och spenderar timmar i bilköer. Människor är vänliga och hälsar ofta när man går på gatan. De ekonomiska skillnaderna är stora och fattigdomen är tydligt närvarande även om det finns mer utvecklade områden. Även om jag var förberedd på det så ger det såklart många starka intryck.  

– Universitetets huvudcampus ligger en bit utanför stadskärnan och är stort och lummigt. Det finns många sittplatser utomhus och i ett område hänger det lianer från träden där man även kan se vilda apor. Många byggnader är lite äldre, vissa är rätt coola och brutalistiska, men många är också i lite sämre skick. Det finns även några stora nyare byggnader med bibliotek och fina studieplatser. Det är dock värt att känna till att just GDH-kursen inte ges på huvudcampus utan på ett mindre campus som heter CoICT som ligger lite närmare citykärnan. I lunch-caféteriorna kan man äta sig mätt för cirka 10 kronor och även köpa fantastiska fruktfat till efterrätt!

– UDSM anordnade en introduktionsdag för alla utbytesstudenter i mitten av mars när terminen började. Vi fick varsin ”buddy”, en lokal student som hjälpte oss hitta på campus, registrera oss på kurser och svara på frågor.

Vad var det mest oväntade eller överraskande vid din ankomst?

– Hur beroende man blir av att åka bajaji (tuk-tuk) för att ta sig runt i staden! Det finns bussar men de är ofta överfulla, och bajajisarna har fördelen att lättare ta sig fram vid köer. Det blir väldigt många bajaji-resor.

Hur har var det att anpassa sig till klimatet, maten och den lokala kulturen?

– Det var runt 25–30 grader dygnet runt hela terminen, men även om värmen gör att man känner sig lite matt ibland så klagar jag absolut inte. Regnperioden pågår ungefär mellan mars och juni och det kan bildas ganska stora pölar på gatorna. Regnet kan också göra att allt inte alltid flyter på som planerat eftersom folk exempelvis inte lyckas ta sig dit de ska i tid.

– Pole-pole, vilket på swahili ordagrant betyder ”långsamt långsamt”, är en typ av filosofi som genomsyrar en del av kulturen. ”Pole pole” handlar typ om att ha en avslappnad inställning, uppskatta nuet och inte stressa upp sig i onödan. Hakuna matata är också swahili och betyder ”det finns inga problem”. Även om det är en viktig påminnelse om att uppskatta nuet och inte stressa så kan det faktum att tiden är lite mer flytande i Tanzania ge upphov till viss frustration och kulturkrockar när möten eller lektioner inte börjar på utsatt tid.

– Jag åt en del lokal mat och det är ganska gott. Jag gillade matbananer, så kallade plantains. Fisken serverades ofta hel, med huvud och allt. Chapati var en favorit, det är ett tunt stekt bröd. Frukten var otrolig. Till frukost eller mellanmål åt jag gärna en frukttallrik med extra avokado och en chapati till. En stor frukttallrik kostade ungefär tio kronor och en chapati runt fyra kronor, på lokala ställen. Mishkaki är ett grillspett med marinerad kyckling eller biff, och chips mayai är som en omelett med pommes frites inuti. Något som är väldigt typiskt för Tanzania är ugali, som består av majsmjöl och vatten. Det har en degig konsistens som man formar med händerna och använder för att skopa upp tillbehöret, som sås eller grytor.  

– Det fanns också många restauranger som serverade mer västerländsk mat. Sådan mat var betydligt dyrare än de lokala ställena men fortfarande ofta billigare än i Sverige. Det finns också ett stort indiskt community i Dar es Salaam och därmed mycket indisk mat! Många europeiska och amerikanska produkter fanns att få tag i, men var är lite dyrare. I början, innan jag hade full koll på valutakursen, råkade jag köpa ett paket amerikanska flingor för typ 150 kronor.

Kan du berätta lite om din Challenge Driven Education-kurs? Hur skiljde den sig från kurser på KTH?

– CDE-kursen motsvarar 10 hp och startade redan i november på distans med en introduktionsföreläsning samt indelning i projektgrupper om cirka sex personer. Vi gjorde en första gruppinlämning i januari men det huvudsakliga arbetet tog fart i mitten av mars. Kursen var helt projektbaserad och det fanns ingen tenta - allt arbete skedde i projektgrupperna. Ungefär varannan fredag hölls en lektion där varje grupp presenterade sin progress. I slutet av kursen, i juli, lämnade vi en skriftlig rapport och hela kursen avslutades med en muntlig slutpresentation.  

– Varje grupp blev tilldelad ett projekt och en stakeholder. Min grupps projekt handlade om att analysera EEG-data och dess koppling till prestation, men projekten varierar mellan grupperna och ändras varje år.

Vilka var de största akademiska utmaningarna du stötte på?

– På UDSM, eller mer specifikt CoICT där GDH-kursen ges, är den här kursen en del av Master of Science in Computer Science. En stor del av projektet kretsade därför kring dataanalys och programmering. Även om jag hade förkunskaper i MatLab och Python så upplevde jag det som utmanande, men samtidigt lärorikt. Att kunna programmera är dock inget krav för att klara kursen, eftersom det är ett grupprojekt så kan man ta större ansvar för andra delar, som rapportskrivande eller projektledning.

– En annan stor utmaning var att förstå vad som förväntades i kursen. Strukturen och upplägget skiljde sig lite från den jag var van vid på KTH. Lärarna kommunicerade främst via Whatsapp och framförhållningen för terminen var inte alltid så tydlig. Vi fick exempelvis inte reda på vilket datum vi skulle ha slutpresentationen i juli förrän i slutet av juni. Det här var något som jag upplevde var något som vi utbytesstudenter tyckte var mer frustrerande, medan de lokala studenterna hade en mer ”pole pole”-inställning till det hela.

– Jag trodde att lektionerna till största del skulle vara på plats men vi fick ofta veta i sista stund att lektioner skulle ges på distans. Det var faktiskt bara en enda lektion under hela terminen som var på plats i klassrummet, men däremellan ska man arbeta i sina projektgrupper. Samarbetet och kommunikationen i projektgrupperna innebar vissa utmaningar. De lokala mastersstudenterna kombinerar ofta studierna med heltidsarbete och många har även familj och barn vilket inte alltid gjorde det så lätt för att hitta gemensamma tider för projektmöten.

Hur tror du att denna kurs och erfarenhet kommer att påverka dina framtida studier eller karriär?

– Att under sex månader driva ett projekt tillsammans med personer från ett annat land och kultur tror jag är en otroligt värdefull erfarenhet, både inför mina mastersstudier och senare i arbetslivet. Att skriva mitt kandidatarbete i Tanzania har även gjort att jag fått ett bredare, mer internationellt, kontaktnät. Jag har även fått upp ögonen för att, om möjligt, göra mitt framtida mastersarbete utomlands.

Vad gjorde du på din fritid?

– På min fritid gillade jag att åka och bada, lyssna på livemusik, gå på gym eller yoga eller åka på någon utflykt. Dar es Salaam har mycket att erbjuda! Men det finns också goda möjligheter att resa inom Tanzania. Exempelvis besökte jag Zanzibar, som ligger cirka två timmar bort med båt. Bland annat för att gå på Sauti za Busara, som är en stor musikfestival som hålls i februari varje år. Jag har varit på safari i Mikumi nationalpark, besökt Bagamoyo som är en historiskt betydelsefull stad, och vandrat i Pugu Hills.

– Jag har även haft möjlighet att resa till grannländerna Rwanda, Uganda och Kenya vilket var otroligt spännande och gav en bredare förståelse för Östafrika som region. 

Hur har du upplevt säkerheten i Dar es Salaam, och har du behövt anpassa ditt sätt att röra dig i staden?

– Överlag har kände jag mig väldigt trygg, men jag hade också ett betydligt mer aktivt säkerhetstänk än hemma i Sverige. Jag har undvek onödiga risker och promenerade exempelvis aldrig någonstans själv när det var mörkt. Några utbytesstudenter blev av med sina mobiltelefoner genom att de rycktes ur handen av en förbipasserande motorcykel, antingen när de promenerade eller när de satt i en bajaji.

Hur har denna upplevelse påverkat dig personligen?

– Jag har definitivt blivit mer världsvan och trygg med att hamna i nya sammanhang och situationer. Jag skulle gärna vilja göra mitt mastersarbete med någon internationell organisation eller företag, och gärna kopplat till Tanzania eller något land i regionen. Kunskaperna om Tanzania och i swahili kan också vara användbara efter hemkomsten till Sverige, exempelvis vid välkomnandet av de nya studenter från regionen som ska göra utbyte på KTH.

Skulle du rekommendera andra studenter att göra ett utbyte här? Varför eller varför inte?

Jag kan absolut rekommenderar ett utbyte i Dar es Salaam, Tanzania. Jag är otroligt glad att jag gjorde det här utbytet men tror samtidigt att det är viktigt att vara beredd på att det är en ganska stor skillnad från hur det är att plugga och bo i Sverige. Men om man är redo att kliva lite utanför sin comfort-zone och är nyfiken och öppen så tror jag att man kommer få en otroligt lärorik och spännande termin! Jag ångrar mig inte en sekund att jag åkte iväg!