Det kan göda en känsla av olust, obegriplighet och misstänksamhet. En rädsla som går under huden.
Häromdagen fick det eskalerande våldet även fäste i KTH:s verksamhet och vår skola för elektroteknik och datavetenskap genom en sprängning i en byggnad i Kista. Ingen människa kom till fysisk skada, men entrén och flera av de inhysta kontorslokalerna måste repareras och återställas.
Men jag skulle egentligen också vilja fästa blicken på kraften och kompetensen i hanterandet av situationen både i fråga om krishantering, kommunikation och omtanke om de som varit direkt berörda. KTH har visat på ett snabbt och effektivt agerande för att så många som möjligt skulle få reda på vad som hänt, hur man ska agera och sedan kunna återgå till verksamheten. När polisen gett klartecken kunde undervisning och laboratorieverksamhet i vårt Electrumlaboratorium fortgå som tänkt.
Säkerheten har höjts, en del avspärrningar finns kvar och för många kommer detta sannolikt bli något som etsar sig fast – åtminstone ett tag.
Men personligen kommer jag också att tänka tillbaka på vår förmåga att möta förödande våld med omtanke och professionalitet.