Karantändagbok del 4: ”Slutet” är här!

Eller ”Början på något nytt”

För nu är det äntligen över. 21 dagar i fångenskap har avslutats och jag kommer äntligen kunna checka ut från mitt hotellrum. Äntligen kommer jag kunna gå hur jag vill i staden så mycket som restriktionerna tillåter. Jag kommer få prata med och träffa människor och mina utbytesstudier kan äntligen börja. 

Men trots allt detta så kommer jag sakna vissa aspekter av karantän. Ja faktiskt, så har detta med att sitta inlåst i ett hotellrum inte varit så dåligt. Det har varit en lite mer begränsad staycation: för tänk att jag nu har haft allt tid i världen att kunna spela så mycket jag vill, läsa så mycket jag vill, och kunna sova hur länge jag vill. Ingen är det som bråkar med mig eller någon från övervåningen som ropar “Max, ta hand om disken!”. Det har varit ett lugn som inte går att beskriva, men jag tror ni kan tänka er. Att få vara ifred är ändå en lyx många av oss kan njuta av. 

Att bekämpa uttråkan är den enda utmaningen, men är man förberedd går det att lösa galant. Visst så har man saknat genuin mänsklig kontakt men det har inte varit så farligt. Lite av en cleanse nästan från andra människor. Och även om det inte är samma sak går det att snacka med folk över telefonen. 

En till sak jag kommer sakna är att kunna sova själv i ett rum, för efter denna natt så är det att tillbringa alla nätter i ett elevhem där jag delar mitt rum tillsammans med en annan. Detta har jag inte gjort sen kollo (eller “Briggen”), och då är det bara i ett par veckor. Som tur är så har jag träffat min rumskompis i förväg och vi verkar komma bra överens. Kommer bli en omställning, men utbytet är ju ändå för att ma ska kunna få nya erfarenheter och att få en rumskompis är väl ändå en del av dom. 

Hejdå hotellrummet! Hejdå den vackra utsikten! Hejdå min helt fria vardag! Och hej livet som utbytesstudent!