István Furó: Vår institution är väldigt heterogen
För institutionen för Kemi blev forskningsutvärderingen RAE avgörande för sammanslagningen med den dåvarande institutionen för Teoretisk kemi och biologi – även om tanken funnits där redan tidigare.
Den viktigaste utkomsten av KTH:s forskningsutvärdering RAE, är enligt kemiinstitutionens prefekt István Furó, samgåendet med den tidigare institutionen för Teoretisk kemi och biologi, TCB, som till storleken var mycket mindre och som nu blivit en avdelning inom Kemi. Samarbetet gynnar båda, eftersom Kemis forskning har behov av en kritisk massa. TCB, å sin sida, arbetar med beräkningskemi som kan tjäna på en bättre koppling till resten av verksamheten, som är stark inom experiment och tillämpningar. Detsamma gäller även i motsatt riktning.
– Egentligen är det vi gör inte ett svar på Kemis RAE, utan mer på TCB:s utvärdering. Det är jättetydligt att vi är intresserade av samma saker, så det är en ganska naturlig tanke att TCB är en del av en större kemiinstitution. I TCB:s rapport rekommenderas att aktivt söka samarbetspartners och att vara mer involverad i undervisning. Det här är vårt sätt att möta detta, säger István Furó.
Vad sa Kemis utvärdering?
– Kemis utvärdering gav inga riktiga rekommendationer för oss själva, däremot påpekade den att vi är fattiga och överadministrerade och det är tydligt att dessa är centrala problem och inte institutionens. Det staten ger KTH direkt finansierar inte undervisning och forskning utan i runda tal bara lokaler och administration. Modellen funkar inte och vi kan inte möjligen göra allt som läggs på oss. Min konstanta undran är varför modellen inte kollapsat för fem år sedan.
Vad gör ni på institutionen?
– Det finns olika grupper som gör olika saker och allt beror på dem. Det finns kanske en idé om en institution med en prefekt som styr vad vi forskar i, men jag gör inte ett skit. Sådant finns inte, det ger helt fel bild av en akademisk miljö. Personer och grupper gör saker och det är jättebra om organisationen inte står i vägen. Min roll är att underlätta, att ge personer både en gemenskap och ramar så att de kan koncentrera sig på att bedriva bra forskning och undervisning, vilket är vår existensberättigande verksamhet. Men det är inte så att institutionen som organisation GÖR något på detta plan.
Men om du skulle beskriva ert forskningsområde?
– Vi forskar om molekyler, vad de gör, hur de kan designas, hur de påverkar och hur de används för att göra material, producera energi, eller återställa hälsa. Vi studerar molekylära aspekter av allt.
Mest samarbetar kemiinstitutionen med sina systerinstitutioner Kemiteknik och Fiber- och polymerteknologi. De utgjorde tidigare Kemiskolan på KTH och ligger närmast ämnesmässigt, men samarbete sker även med andra institutioner såsom Industriell bioteknologi.
– Jag upplever att vår institution är väldigt heterogen jämfört med andra institutioner på skolan och forskningsområdet är brett. Vi kan göra nästan vad som helst, vilket inte nödvändigtvis är en fördel i den aktuella miljön med förkärlek för strategiska tankar där vi skulle behöva fokusera våra styrkor på ett område. Därmed försöker vi enas om områden där de flesta av oss har ett intresse av att bidra med sin egen expertis och forskningskapacitet. Såsom matområdet och det KTH-kopplade strategiska initiativet KTH Food som Francisco Vilaplana, avdelningschef för Glykovetenskap, är föreståndare för, säger István.
Centrets koncept handlar om forskning om mat och hållbarhet ur olika aspekter – produktion, framställning, material och hälsoeffekter. Centret ska ha en stark industrikoppling och Francisco arbetar redan nära bland annat Oatly och Lantmännen.
– En annan koncentrerande idé är Wallenberg Initiative Material Science for Sustainability, WISE. Det är ett nytt program där de flesta svenska universitet deltar och det har bland annat lett till att en fakultetstjänst kommit till institutionen. Denna person ska jobba med elektrokatalys för hållbarhet, såsom hur man tillverkar vätgas på ett hållbart sätt genom att använda solljus.
– Problemet med en mycket heterogen miljö med starka och stolta traditioner och därtill kopplad hög kvalité är att det är svårt att enas kring något som är intressant för alla. I dessa projekt har vi potential att samla en stor del av institutionen mot enande mål, säger István Furó.
Text: Sabina Fabrizi