Aktivt och reflexivt lärande genom samarbete

Hur arbetar ni med 'collaborative learning', samarbetsinlärning?

”Vi vill att studenterna ska lära sig genom att själva göra och genom varandra, det som kallas 'peer-to-peer-learning'. Målet är att verkligen koppla masterprogramkurserna som vi undervisar i till vår forskning och innovation - och att låta studenterna lära sig av oss, externa aktörer, sig själva och varandra. Det handlar om samarbete, och om aktivt och reflexivt lärande. Kurserna är direkt relaterade till vår egen hållbarhetsforskning och vi samarbetar med olika aktörer i kommuner och näringsliv. Det är jättekul och vi lär oss alla nya saker varje gång! Jag har alltid varit intresserad av olika innovativa sätt att undervisa och lära. Det är fantastiskt att vi har en chans att testa dem här på SEED!, säger Kateryna.

Vid forskargruppen Urban analytics and transitions (UrbanT) har Kateryna, Oleksii och deras kollegor implementerat detta sätt att undervisa på flera olika kurser på masternivå. Kurserna är tillgängliga för masterstudenter i Sustainable Technology, KIC InnoEnergy såväl som andra studenter på avancerad nivå, vilket ger en blandad grupp av studenter - internationella, nationella, KTH-studenter och utbytesstudenter.
Kateryna förklarar: ”Dessa kurser kan för många studenter vara den första kursen med hållbarhetsfokus de tar, medan andra på kursen redan har avslutat fyra eller fler miljöfokuserade kurser. De har alla olika utgångspunkt, men de kan lära sig mycket av varandra. Vi ville hitta ett sätt att få dem alla att verkligen dra nytta av kursen på ett mer effektivt sätt. Blandningen av bakgrunder och förkunskap ger den perfekta atmosfären för samarbete och utbyte om det uppmuntras. Det är där samarbetsinlärning verkligen kommer in."

Oleksii fyller i: ”I kursen Smart Cities and Climate Mitigation Strategies inkluderar vi många gästföreläsningar om ämnen som byggnader, energi, delningsekonomi, dataanalys m.m, för att möjliggöra en bred bild av olika frågor. Kursen är projektbaserad med ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt, vilket inkluderar miljö-, tekniska, ekonomiska och sociala aspekter. Det grundläggande syftet med kursen är att på systemnivå undersöka och utforska potentialen i begreppet ”Smart Cities” i förhållande till de utmaningar som är förknippade med strategier för dagens och morgondagens städer. Studenterna får slutföra ett gruppbaserat projekt ”Smart City”, relaterat till klimatreducering på stadsnivå. Studenter föredrar ofta att välja sin egen projektgrupp, så i denna kurs ger vi gruppregler men ett fritt val inom dessa regler. På det sättet ser vi till att vi får blandade grupper. Det gör det möjligt för studenterna att lära sig inte bara från kursen utan från varandras olika perspektiv och idéer.”
Kateryna instämmer: ”Jag håller med, det är viktigt att se till att projektgrupperna är tvärvetenskapliga och heterogena. Vi blandar medvetet studenter från olika program eller ämnesområden; stadsplanering, teknik etc. Det är mycket berikande med olika bakgrunder och resultaten är ofta kreativa. Studenterna främjar sin förmåga att lära sig och anpassa sig tillsammans.”

Vilken typ av projekt får de arbeta med?
Kateryna fortsätter: ”Under kursen Transdisciplinary Approaches for System Innovations får studenterna designa och implementera ett backcasting-baserat projekt som tar itu med en verklig komplex socioteknisk utmaning. Senaste åre har t.ex. övergångsutmaningar som ”Hållbart KTH-campus 2050”, ”Hållbart stadsdistrikt Hammarby Sjöstad 2050” och ”Hållbart urbana livsmedelsproduktions- och konsumtionssystem i Stockholm 2050” behandlats. Projektfrågorna är öppna och ibland kämpar grupperna lite med att komma igång. Inom design och kreativa ämnen är det vanligt med öppna frågor där du gör din egen tolkning av vilken typ av slutresultat det ska bli, men det är mindre vanligt för mer tekniska ämnen. Ibland är det en känslomässig kurva att ta sig igenom - studenterna kan känna sig förvirrade men så småningom löser de pusslet tillsammans och listar ut det. Det är fantastiskt att se när de förstår!"

Projektämnena och frågorna som ska lösas kommer ofta från förslag från externa partners, som företag och kommuner. Oleksii förklarar hur detta ger eleverna en konkret inlärningsram.
”Att ha tvärvetenskapliga projekt som ofta involverar externa partners gör projektfrågorna mycket mer realistiska för studenterna. Studenterna får slutföra sina projekt i nära samarbete med en relevant intressent som t.ex. ett avfallsföretag, kommun eller ett lokalt energi- eller vattenföretag. De får ta itu med verkliga frågor och de får själva komma fram till hur de löser dem! Vissa har tittat på aktuella energitrender baserat på verkliga data, andra har gjort fungerande paneler med data för att visa olika statistik, det varierar mycket vad de väljer att göra. Det finns vissa studenter som tycker att det är lite stressande, de är inte vana vid att ”lämna rutan”. De vill ha en mer specifik uppgift att slutföra, men ingenjörer måste kunna komma med innovationer utan en supertydlig mall. Vi försöker pusha studenterna till att vara mer kreativa när det gäller att hantera hållbarhetsfrågor och lösningar och att vara experimentella. Det är fantastiskt att se hur de utvecklas under projektet! Naturligtvis är det här svåra frågor och vi vill inte att studenterna eller våra externa partners ska bli besvikna i slutändan, så vi ser till att de vet att det huvudsakligen handlar om insats och lärande, inte det slutliga resultatet. Men ibland kommer studenterna på något som kan användas i den verkliga världen efteråt. För några år sedan gjorde en av våra projektgrupper i samarbete med Uppsala en chattbot som svarade på frågor om en lokal skola och dess energianvändning. De baserade det på planritningar, data, energi etc. En av andraårsstudenterna kunde fortsätta utveckla detta i sitt examensarbete.”

Kateryna berättar mer om den kurs hon undervisar i: ”Förra året behandlade studenterna transportrörlighet och andra hållbarhetsfrågor i nära samarbete med kommunen och andra intressenter. Studenterna fick intervjua kommunrepresentanter, företag, medborgare och organisera sina egna studiebesök för att lära sig om olika aspekter och synpunkter på frågan. Ibland har de till och med intervjuat slumpmässiga invånare på gatan. Det visar sig ofta att människor bryr sig om eller är oroliga över helt andra hållbarhetsfrågor i sin vardag än vad studenterna förväntade sig. Problemet kan behöva inramas och omramas flera gånger efter dessa intervjuer. Att höra om hållbarhetsfrågor direkt från de involverade är ofta så mycket kraftfullare än när vi lärare säger det! Studenterna förstår verkligen när de hör det från andra. De lär sig så mycket genom att tänka på de frågor som är relevanta för olika intressenter ”

Hur har samarbetet fungerat under pandemin?
Kateryna fortsätter: ”Naturligtvis har den snabba digitaliseringen varit en stor utmaning. Förra året körde vi kursen fysiskt, främst i Undervisningshuset, vilket ger en fantastisk miljö för samarbete. Vi använde verkligen utrymmet aktivt; flyttade runt borden och tillät inte ens bärbara datorer utan bara klisterlappar, papper, whiteboardtavlan etc. för att öka interaktionsnivån i klassrummet. Så när pandemirestriktionerna kom var vi tvungna att omarbeta dessa samarbetsaktiviteter helt för att det skulle fungera digitalt. Vi fick börja fundera på hur vi kunde skapa ett digitalt utrymme som kunde ge studenterna samma samarbetsupplevelse som året innan? Vi hittade plattformen Miro för samarbete och det har fungerat jättebra! Vi har en tavla som delas med alla studenter, olika utrymmen för varje seminarium och en layout för varje grupp. Grupperna kan se vad de andra grupperna gör på det delade utrymmet men studenterna har också privata utrymmen för varje grupp. I Zoom när du håller föreläsningar kan du inte se om de lyssnar eller förstår men på Miro kan du se dem vara aktiva, ta anteckningar och hur de interagerar. Det är bra för både lärare och studenter. Och det ger kursen omedelbar dokumentation! Tidigare år ville vi ha dokumentation, men det var svårare. Nu har vi mycket data om vad som fungerade bra och vad som inte fungerade. Jag är verkligen glad att vi hittade det här. Det har känts nästan lika kreativt som förra året!”

Oleksii fyller i: "Min kurs ägde rum under period 1 på hösten så att vi kunde genomföra lite hybridundervisning. Vi använde också Miro för samarbete och Slack också. Vi kunde dock genomföra få våra projektmöten fysiskt. Jag tycker att föreläsningar fungerar riktigt bra digitalt, men projekt och laboratorier är bättre 'live'. Risken för frånkoppling mellan läraren och inom gruppen är mycket högre. Vi förlorar det informella och jag tror att vi alla har insett i år hur viktigt det är. Med detta sagt är det väldigt intressant att se hur bra studenterna och lärarna samarbetar digitalt när det är nödvändigt. Kursen har utvecklats på nya sätt!"

Lektioner i digital utbildning
”Det är tydligt att vi inte kan ta utbildningsstrategier direkt från fysiskt till digitalt utan att tänka igenom det, det är aldrig möjligt att bara kopiera rakt av. Som en avknoppning från kursen drev vi en digital samarbetsverkstad i maj för våra studenter för att utforska hybridutbildning och lära oss av deras erfarenheter och perspektiv från det senaste året av digital utbildning. Hur kan vi utforska utmaningarna och möjligheterna tillsammans och använda de digitala verktygen och teknikerna i undervisningen framöver? Det är så viktigt att vi lär oss av denna erfarenhet och tar med oss ​​det som har fungerat bra.”

Kateryna deltog i SoTL-konferensen i mars och i Transformations-konferensen i juni och pratade om den tvärvetenskapliga strategin för systeminnovationskursen och dess implementering. ”Jag tycker det är så intressant att studera digitaliseringen av utbildningen - till exempel hur de digitala verktygen påför socialt tryck som får många att göra vad andra gör, eller inte gör. Jag har lagt märke till en mycket lägre nivå av feedback till andra i år (förra året gjordes dettta genom att sätta post-its på en tavla framför alla andra). Det är så intressant att följa denna utveckling. Det fungerar på sätt som vi ännu inte förstår.”

Text: Josefin Backman

Det här är den elfte artikeln i Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad s artikelserie om utvalda forsknings-, utbildnings- eller samverkansinitiativ från respektive institutions verksamhet. Du hittar de tidigare artiklarna här:

1. KTH Arkitektur: Ljusdesignforskning introduceras i arkitektur

2. Byggvetenskap: Han planerar ny studenttävling om självförsörjning

3. Fastigheter och byggande: Nytt forum för diskussion och samarbete kring bostadsfrågan

4.  Filosofi och historia: En medierad planet: Makten över de globala hållbarhetsmålens miljödata

5. Hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik (SEED): Samarbeten för att förstå och hantera vatten

6. Samhällsplanering och miljö: Vad får oss att ändra resebeteende, välja innovation och en hållbar framtid?

7. KTH Arkitektur: Omgestaltning i fokus för ett hållbart kulturarv

8. Byggvetenskap: Fossilfri stålproduktion - storskalig lagring av vätgas i bergrum

9. Fastigheter och byggande: Samarbete med Stockholms stad och tredimensionella fastigheter

10. Filosofi och historia: Både teknik och etik behövs i den smarta staden