Kursen tar upp tekniken kring utformning och förändring av fastigheter och fastighetssystem. Fastigheten – mark med tillhörande byggnader och anläggningar – är av grundläggande betydelse i samhället, i egenskap av ett rättsligt väldefinierat och geografiskt avgränsat begrepp. Lagstiftningen inom området syftar till att säkerställa både långsiktighet och flexibilitet vad gäller markanvändning, överlåtelser och upplåtelser av mark och markanknutna rättigheter. Fastigheter fungerar som säkerhet för krediter och utgör därför även en central del i ekonomin.
Kursen behandlar betydelsen av och relationen mellan fastighetsindelning, markanknutna rättigheter samt en hållbar markanvändning. I kursen läggs särskild vikt vid fastighetsbildningslagen och anläggningslagen, men även expropriationslagen inklusive ersättnings- och värderingsregler tas upp samt infrastrukturlagstiftning för ledningar, vägar och järnvägar.
Det övergripande målet med kursen är att ge kunskap om det fastighetsrättsliga regelsystem som ligger till grund för utveckling och förändring av markanvändning, fastigheter och markanknutna rättigheter, liksom om hur samverkan för olika slags infrastruktur kan organiseras.
Efter avslutad kurs ska studenten kunna:
- Förklara och beskriva innebörden av olika markjuridiska begrepp.
- Identifiera och värdera olika lagtekniska lösningar på praktiska problem som rör markanvändning, fastighetsindelning, markanknutna rättigheter och samverkan mellan fastigheter.
- Tillämpa relevant lagstiftning i enklare situationer som rör förändring av markanvändning, fastighetsindelning, markanknutna rättigheter och samverkan mellan fastigheter.
- Beskriva huvuddragen i infrastrukturlagstiftningen om vägar, järnvägar och ledningar.
- Reflektera över betydelsen av ett fungerande rättsligt system med äganderätter och fastighetsindelning för att tillgodose samhällets behov av en långsiktig och hållbar markanvändning.
