FOKUS FINANSIERING AV FORSKNING

FOKUS FORSKNINGSFINANSIERINGEN I SVERIGE - KVALITET OCH KREATIVITET. POLICY SYSTEM OCH KRITERIER

Att Utveckla System för en Verksam Policy. Fokus på Kvalitet men Brist på Kreativitet i Vetenskapsrådets Utvärderingsmodell

En ansats i aktuell debatt:

Kommentar till Harriet Wallberg "Sverige behöver humanister i världsklass", 2016-04-06 i Entré och under rubrik Åsikten, nr 1, 2016, av Nils-Göran Areskoug.

KOMMENTAR i DN Debatt 2014-12-22 online till DN Debatt 2014-12-19

Ordet ’kreativ’ förekommer noll gånger i Vetenskapsrådets rapport: Trots att ordet kvalitet förekommer 594 gånger i rapporten snuvas läsaren på definitionen av ordet kvalitet.

Vetenskapsrådets definition av Kvalitet inte oproblematisk

Modeordet kvalitet är nu alltings mått. Det ställer två frågor i fokus: mätt med vilket mått och vad är kvalitet? Av dessa förblir grunddefinitionen märkligt ofokuserad i Vetenskapsrådets förslag om Forskningskvalitetsutvärdering i Sverige (FOKUS).

Byråkrater älskar statistik som inger en känsla av trygghet (ibland en falsk känsla). Trots att ordet kvalitet förekommer 594 gånger i rapporten – att jämföras med potential (22), nytänkande (8) och kvantitet (2) - snuvas läsaren på definitionen av kvalitet. 'Kvalitet' i tjänstemännens föreställningsvärld är ett mätbart ting som inte kan eller bör definieras.

Än mer signifikant är den oroande statistiken för ordet kreativ (0). Något som är så litet kan inte mätas och finns därför inte. Det är därför onämnbart - i stark motsats till det faktum att konstnärlig forskning bevärdigas en respektabel hantering. Man hoppar över väsentligheter för att kunna köra vidare i samma spår utan att det märks. Vi lever i en myndighetsvärld (läs: statsförvaltning) som visar allt fler tecken på att ha förlorat kontakten med verkligheten. I varje fall om vi tar sikte på den väsentliga del av verkligheten som är meningsfull för landets framtida utveckling.

Tvärvetenskap (31) och konstnärlig forskning (18) inkluderas i systemet men det framgår inte hur modellen ska kunna vikta in dem med de nya kriterier för prestationsbaserad värdering som lyfts fram i modellen. Det talas mycket om "bedömning av hur forskningsresultaten påverkat samhället" men bättre vore att säga hur den framtida potentialen i dessa forskningsgrenar ska värderas utifrån dess innehåll, relevans och påverkan.

Det finns nog anledning att ventilera detta förslag åtskilligt och i vidare kretsar innan det kan läggas till grund för en reform som på ett avgörande sätt ska forma forskningslandskapet i Sverige. Det ska ske till gagn för mänskliga och sociala värden genom att omsätta forskningens potential i en förstärkning av landets framtida samhällsutveckling.

* * *

En mer detaljerad tematisk analys av Vetenskapsrådets förslag följer. Den tar först upp tvärvetenskapens roll i forskningens landskap, dess problem, värde och löften för samhället nu och i framtiden och villkoren för dess existens och utveckling i förslag och motförslag om system för forskningsfinansiering.

Därefter behandlas den roll som Vetenskapsrådet i sitt förslag tillskriver den konstnärliga forskningen. Det sker under rubrikerna integration och specialisering i samspelet mellan vetenskap och konst, den gränsöverskridande dialogen och kunskapsintegration i primär och sekundär reflektion.

Vi identifierar behovet av en flerdimensionell kunskapsforskning som förhöjer status hos kunskap förankrad med större bredd och djup. Tvärvetenskapliga tolkningsprocesser förenar hög autenticitet, giltighet och närhet genom upplevbarhet och utmynnar i en multiperspektiviskt berikad verklighetsbeskrivning som vidgar det strategiska handlingsutrymmet.

Kunskap och tolkning: värdet av vision och synergi i synoptiska värdesystem (in progress):

A review in English on the Swedish research policy will be published separately.

* * *

FORSKNINGSFINANSIÄRERNA BEHÖVER EN INTEGRERAD FRAMTIDSSTRATEGI: POLICY OCH VÄRDERING BÖR SAMSPELA MED UTFALLSTUDIER

Hur ska vi kunna tolka denna bländande fanfar som något annat än en desperat ryggmärgsreflex, en sorts reaktiv taktik för att beveka opinionen inför besvärande siffror? Kvartetten som funnit varandra korkar upp rejält och firar i förskott återupprättandet av allmänhetens förtroende för forskningspolitiken med hjälp av en flödande miljonrullning. Bristen på självinsikt i sektorn ska botas med forskning om vad som ”fungerar”. En gigantisk undersökning av ”effekterna” av rådande prioriteringar ska kartlägga svagheter och styrkor i nationens kunskapsförsörjning. Det ska ge en vägvisare till något som ersättning för vad som hellre borde vara en framtidsstrategi. Men kvartettens samspel gnisslar betänkligt av bristande begreppslig samordning.

Det framstår som oklart hur en sådan ”energiinjektion” ska kunna vara behjälplig vid policybeslut och teckna den strategiska karta som saknas. Svensk forskningspolitik riskerar gå samma groteska öde tillmötes som byråkratiserade EU-program. Forskning blir ”forskning om forskning” och utvärdering blir utvärdering av utvärdering som bägge av gnagande ängslan drivs upp på abstraktionsspiralens svindlande höjd. Det leder till ökad politisering med ett magnetfält av ämbetsmän och förvaltningar i ena änden och universitet som kapitulerat inför myndigheters maktanspråk i andra änden. Mellan dem lämnas forskare vars talang och kreativitet hade kunnat bidra till tvärdisciplinära synergier åt sitt öde i ingemansland.

Det synes vara ett hastigt hopkommet koncept av fyra stämmor som spretar för mycket för att kunna ge en verklig ensembleeffekt. Det blir inte någon styrsel på en strategi som flackar mellan flera abstraktionsnivåer och som tillkommit utan lyhört lyssnande mot rälsen. Det finns ett politiskt partitur av grundvärderingar som behöver tolkas för att motverka de byråkratiska rigiditeter som en hord av ”insiders” konstruerar med avsikt att begränsa tillgängligheten till forskningsmedel och försvara givna privilegier. Det svenska forskarsamhället ter sig alltmer som ett skrå som bevakar sina gränser och som på godtyckliga grunder ställer upp hinder som försvårar både förnyelse av tanken och innovation i genomförandet.

This reply was published as reader´s comment ("läsarkommentar") on a debate article, "Vi satsar på forskning om forskning", in Uppsala Nya Tidning (UNT), 2015-01-14.

2015-03-01 

FRAMTIDA FORSKNINGSFINANSIERING - FÖRUTSEENDE ELLER FALLISSEMANG?

En kritisk kommentar till RJ:s policyprogram i anledning av deras debattinvitation här.

Exklusion av ansökningar av sökande utan anställning sker genom en ohelig allians mellan högskolorna och forskningsfinansiärerna: Ansökningar utesluts godtyckligt från kvalitetsgranskningen av projektansökningar genom diskriminerande byråkratisk maktutövning snarare än på grundval av deklarerade vetenskapliga kvalitetskriterier. Detta förhindrar förnyelse inom den intramurala forskningen och utsätter utifrån kommande förslag för ohederlig konkurrens gentemot redan etablerade projekt och befintlig kader av doktorander som ska finansieras genom fakultetens försorg.

Är denna form av diskriminering ett brott mot mänskliga rättigheter som stipulerar likabehandling? Är den ett brott mot grundlagens krav om saklighet som grund för maktutövning i offentlig förvaltning? Är den ett brott mot stiftelselagen om praxis innebär att den enskilda stiftelsens stadgar (som uteslutande betonar kvalitet) därmed åsidosätts?   

Här finns inte utrymme för ingående analys men med ett par generella sypunkter vill jag utmejsla min tidigare kommentar:

 

"We conclude that scientific impact (as reflected by publications) is only weakly limited by funding. We suggest that funding strategies that target diversity, rather than “excellence”, are likely to prove to be more productive." Så skriver Jean-Michel Fortin och David J Currie i "Big Science vs. Little Science: How Scientific Impact Scales with Funding" (PLOS ONE 19 June 2013). Inte ens i en utpräglad naturvetenskaplig tankemiljö går det att belöna vetenskaplig excellens (hur det nu ska definieras) på grundval av sedvanliga kvantitativa indikatorer. Så mycket mindre då om produkten av forskningen ska fungera och göra "nytta" (vad nu det är) i ett samhälle som vägrar inordna sig i ledet i linje med forskningsfondernas disciplinära stuprörstänk.

 

En diagnos av fondkvartettens falskspel ger vid handen att beredningsprocessen inte alls är så öppen och inte heller baseras på föregiven saklighet som förespeglas. Vad som förtigs är att formella och formalistiska exklusionskriterier används som förevändning för en institutionell protektionism och utesluter de oombedda som hotar kliva över murarna i konkurrens med redan korade påläggskalvar. Acceptansen av denna insiderproblematik inom akademia saknar motstycke i vårt samhälle som på andra områden vinnlägger sig om att bekämpa korruption. Men även andra faktorer bidrar till en inskränkning av innovationspotentialen i de satsningar som görs och begränsar urvalet för bedömning. Det blir inte en sakkunnig prövning som avgör utan anslagsförvaltarens byråkratiska benägenhet att sätta sin namnteckning under ansökan. Utan påskrift faller en ansökan osedd ur beredningsprocessen oavsett reala meriter. Effekten blir att rådande forskningsfinansieringssystem konserverar det bestående och vi får "more of the same" vid de institutioner som skalat upp sig för att godkännas som ”hemvist”.

 

Detta formella exklusionskriterium torde strida mot EU:s mobilitetsprincip som veterligen inte undantar rörligheten hos forskare benägna att söka sig till grönare gräs på andra sidan omgivande murar. Kvartetten av fonddirektörer ser inte konsekvenserna av denna form av diskriminering: att tvånget att prestera ett godkännande från en redan investerad institution förhindrar försök till deltagande i EU:s utlysningar. Det är så listigt ordnat av de svenska fonderna (till skillnad från praxis i en del andra länder) att det krävs ett byråkratiskt godkännande också för deltagande i utlysningen om planeringsbidrag för förberedelse av en krävande ansökan till EU. Det rör sig där om relativt blygsamma belopp om kanske 150.000 - 200.000 för att ge forskaren ett par månaders koncentrerad arbetsro med att arbeta igenom sin ansökan.

 

Det är mitt intryck att förvaltningskulturen i de stora statliga stiftelserna gravt deklinerat under senaste dryga decenniet. Man kunde för 20 år sedan lita på att det fanns en ambition och vilja att skapa förutsättningar för förnyelse av kunskap och kompetens och att den tidens hedervärda ämbetsmän besjälades av äkta uppsåt att främja kreativitet och kritiskt tänkande. Mer och mer har forskningsfonderna börjat ta efter samma maktfullkomliga later som präglar bemanningen i näringslivets chefslounger med den delikata skillnad att det är de folkvalda som makthungrigt knutit fonderna närmare centrala politiska intressesfärer som tillgodoses i den mån som högtflygande egodrömmar samtidigt värnas.

 

Denna korta kommentar kan på intet sätt mer än antyda en djupgående och komplex problematik i flera dimensioner vars effekter drabbar landets möjligheter att hålla jämna steg med den globala utvecklingen. Om Sverige ska hålla ställningarna i framtiden fordras en grundläggande förståelse av hur originalitet (som avviker från institutionellt skråtänk) samspelar med omvärldens stämväv och avgör om landets strategiska positionering blir framgångsrik. Här finns inget utrymme för att talang tystas av intolerans.

(To be continued...)

"Fördomsfull Rättsröta" - Ledare i DN den 23.4.15: Commentary on Human Rights of the Family in Sweden (Social Medicine)

Fördomsfull rättsröta: rättssamhällets socialmedicinska självmål (kommentar till DN Ledare 24.4.15)

Vad kostar denna rättsröta, mänskligt och materiellt? Den sakliga opartiskhet i myndighetsutövning som grundlagen kräver blev istället ett fiskalt slukhål för samhällets dyrbara självdestruktion. Förutom enskildas lidande och förlust av nära relationer, ökad sjuklighet och psykosociala skador, empatistörning, skolproblem, drogmissbruk och suicid sänker sjukskrivningar, arbetsbortfall och minskad produktivitet BNP med mångmiljardbelopp och drabbar näringsliv och offentlighet lika. 

I en kultur av konsensuspopulistisk kunskapsfobi går politiker, socialnämnder och domare fria från ansvar för denna form av offentligfinansierad barnmisshandel och feta anslag till konforma myndighetsforskare tystar oberoende civilkurage. Makten över människors öden berusar beslutsfattare lika oavsett kön och korrumperar diagnostiken till partikonform vantolkning. Men den nationella rättsröta som här genomsyrar vårt statsskick rår inte på fria forskarnätverk och globala människorättskonventioner. 

En luguber korsning av femifascism och femistalinism vann outtalat stöd i regeringars naiva feminism. Diskrimineringen urartade i förföljelse av oliktänkande i form av psykosocial misshandel av barn och föräldrar. Korrupta medlöpare i systemfelet finns även hos advokater, psykologer och professorer. Ett globalt nätverk av forskare och kliniker (PASG) arbetar för prevention och rehabilitering av alienationsskadade familjer och mobiliserar för att driva mål om denna form av människorättsbrott.

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/fordomsfull-rattsrota/​