Sorting out Circularity

Abstract

I dagens överflödssamhälle kan nästan vad som helst bli avfall, från utslitna ägodelar till nytillverkade produkter som aldrig har använts. Detta är inte en tillfällighet, utan ett direkt uttryck för en ekonomisk logik där resurser betraktas som oändliga. Ökande oro för resursförsörjning, miljöbelastning och geopolitiska osäkerheter kring tillgången till kritiska resurser har förstärkt behovet på att tänka om kring dessa system. Mot denna bakgrund har flera angreppssätt och vägar framåt föreslagits, där den cirkulära ekonomin (CE) har fått stor uppmärksamhet inom politik, näringsliv såväl som akademi. Trots detta ökande fokus minskar den globala cirkulariteten.

Denna avhandling undersöker diskrepansen mellan visionen om en Cirkulär Ekonomi och dess realisering genom en empirisk studie av industriell återvinningspraxis. Metodologiskt bygger avhandlingen på tre fallstudier: de väletablerade systemen för stålåtervinning i Sverige och Österrike, den formella och informella återvinningssektorn i Kenya samt det framväxande systemet för återvinning av solpaneler i Sverige. Datamaterialet består av 22 observationer på plats, 47 intervjuer, 3 fokusgruppsdiskussioner, dokumentanalys samt kompletterande workshops, som har analyserats med tematisk analys och systemdynamisk modellering.

Med utgångspunkt i fem artiklar visar avhandlingen att cirkularitet inte är en självklar egenskap hos så kallade ”cirkulära” aktiviteter, utan ett framväxande, flerdimensionellt och tidsbundet resultat av hur de tolkas, konfigureras och samspelar över tid. Medan officiella definitioner i policy och standarder legitimerar nästan all återcirkulation av material som återvinning eller som cirkulär, i praktiken är cirkularitet en kontextberoende omställning som kräver att konflikter mellan olika mål inom CE beaktas explicit. Dessa konflikter uppstår också över tid, vilket innebär att dagens val inom återvinning kan begränsa cirkularitet i framtiden. Cirkularitet kräver därmed inte bara att dagens resursflöden hanteras, utan också att framtida resursflöden bevaras. Aktiviteter uppströms, såsom avveckling och design, påverkar kvaliteten och mängden material som tillförs återvinningssystemen och därmed även den ekonomiska bärkraften i att investera i mer specialiserad återvinningsteknik. Återvinningssystem måste därför förbli anpassningsbara för att kunna hantera materialssamsättningar och design från det förflutna, nuet och framtiden.

Att uppnå en cirkulär ekonomi kräver således mer än att öka återvinningsgraden eller förbättra tekniken. Det kräver att vi omprövar de definitioner, prioriteringar och konfigurationer som avgör hur resurser värderas, hanteras och cirkuleras över tid, samt utvecklar mått och interventioner som tar hänsyn till dessa konflikter och tidsmässiga effekter. Sammanfattningsvis är avhandlingens centrala bidrag att bredda studier av praxis till att omfatta industriella operatörers praktiker samt att kombinera detta med systemdynamik för att följa hur dagens återvinning formar förutsättningarna för framtida cirkularitet. Empiriskt ger avhandlingen en förankrad beskrivning av återvinning över olika material, institutionella kontexter och grader av systemmognad. Praktiskt ger den aktörer inom politik och näringsliv bättre förutsättningar att bedöma och prioritera cirkularitet genom en tydligare förståelse av dess avvägningar, både mellan olika mål och över tid.

NyckelordCirkulär ekonomi, Cirkularitet, Återvinning, Practice Theory, System Dynamics, Temporalitet, Trade-offs.

Link to DiVA