Till innehåll på sidan
Till KTH:s startsida

Bending the Curve – the Role and Interplay of Municipal Energy Planning and Municipal Spatial Planning for Climate Change Mitigation in Sweden

Tid: Ti 2022-03-29 kl 09.00

Plats: Kollegiesalen, Brinellvägen 8, Stockholm

Videolänk: https://kth-se.zoom.us/s/61879083410

Språk: Engelska

Ämnesområde: Mark- och vattenteknik

Respondent: Vincent Wretling , Hållbarhet, utvärdering och styrning

Opponent: Associate Professor Catalina Turcu, University College London

Handledare: Professor Berit Balfors, Hållbarhet, utvärdering och styrning; Docent Ulrika Gunnarsson-Östling, Hållbarhet, utvärdering och styrning; Doktor Christina Hörnberg, Environmental Law and Development AB

Exportera till kalender

QC220307

Abstract

Det globala klimatet förändras snabbt, vilket accentuerar behovet av att omedelbart böja utsläppskurvan av växthusgaser nedåt. De lokala myndigheterna har identifierats som nyckelaktörer i klimatomställningen på grund av deras omfattande ansvarsområden, vilket innefattar olika mandat för lokal planering. De svenska kommunerna är inget undantag i detta avseende, utan framstår som särskilt kritiska för Sveriges ambitioner att nå klimatneutralitet år 2045 och flera andra hållbarhetsmål, eftersom de har i uppdrag att bedriva kommunal energiplanering avseende tillförsel och distribution av energi, besitter ett monopol på fysisk planering och har vetorätt för större vindkraftsetableringar. Det finns dock begränsad kunskap om kommunernas planeringsprocesser och institutionella kapacitetsutveckling när det gäller att bemöta klimatförändringarna i sin kommunala planering. Det övergripande syftet med denna sammanläggningsavhandling, som omfattar fem vetenskapliga artiklar, är att bidra med ny kunskap om rollerna och processerna inom kommunal energi- och klimatplanering, kommunal fysisk planering och kommunal vindkraftsplanering, samt samspelet däremellan, för att möta behovet av en skyndsam klimatomställning samt identifiera vägar framåt för att bygga kommunernas institutionella kapacitet. Avhandlingen bygger på ett tillvägagångssätt med mixade metoder, som omfattar semistrukturerade intervjuer, fokusgruppsintervjuer, deltagande observation, enkätundersökning, statistiska analyser, samt multipla dokumentanalyser av både tvärsnitts- och longitudinell karaktär som inkluderar inslag av kvantitativa innehållsanalyser och tematiska analyser.

När man sammanfattar resultaten från artikel I-V är det tydligt att kommunerna bemöter klimatkrisen på flera olika sätt. Detta inbegriper att en proaktiv strategisk energi- och klimatplaneringspraxis med syfte att minska klimatpåverkan har vuxit fram ur den sektoriella energiplaneringstraditionen. Miljöbedömningspraxisen är bristfällig inom kommunal energi- och klimatplanering, särskilt när planeringen bedrivs i en icke lagstadgad form. Resultaten tyder på att miljöbedömning kan underlätta beaktandet av synergier och konflikter mellan olika hållbarhetsmål, vilket därmed även kan bidra till att påvisa den möjliga lokala nyttan med klimatåtgärder. Dessutom har kommunerna integrerat ett flertal olika strategier för minskad klimatpåverkan i sina översiktsplaner, relaterade till energiproduktion, -distribution och -användning, transporter och markanvändning, och resultaten påvisar att sådan hänsyn till energi- och klimataspekter i översiktsplanerna har ökat under de senaste decennierna. Integreringen av klimataspekter i översiktsplaner har till stor del stimulerats av förekomsten av en kommunal energi- och klimatstrategi eller motsvarande policydokument, vilket har möjliggjort en tvåvägs policyintegrering mellan dessa två planeringsdomäner. Förekomsten av energi- och klimatstrategisk kompetens inom den kommunala verksamheten är en annan avgörande faktor, eftersom detta underlättar kunskapsinflödet genom deltagande i olika regional-lokala och mellankommunala nätverk, som sedan kan spridas internt och nyttjas i översiktsplaneprocesserna. Kommunala tjänstepersoner måste också ges tid och resurser att interagera med politikerna för att mobilisera stöd och skapa handlingsmandat.

Samtidigt visar resultaten att många kommuner kämpar med att utveckla tillräcklig institutionell kapacitet för att hantera aspekter relaterat till minskad klimatpåverkan i sin energi- och klimatstrategiska planering samt i sin strategiska fysiska planering. Detta har till exempel visat sig genom att antagandet av både energi- och klimatfokuserade policydokument och vindbruksplaner följde de tidsmässiga mönstren av förekomsten av statligt finansierade ekonomiska incitament, och att mer än en fjärdedel av kommunerna inte har antagit ett energi- och klimatfokuserat policydokument under den studerade tolvårsperioden. Detta har också lett till ett mer reaktivt kommunalt beslutsfattande i förhållande till det kommunala vetot för vindkraftsutbyggnad, med konsekvenser för dess legitimitet och allmänhetens deltagande. Givet kommunernas centrala roll bedöms det vara av vikt att ytterligare främja processen att utveckla den institutionella kapaciteten för att bemöta klimatkrisen i deras kommunala planering och beslutsfattande. En mer kontinuerlig planering inom energi- och klimatstrategisk planering, översiktsplanering respektive vindbruksplanering, med tätare intervall mellan varje planeringsprocess, skulle kunna möjliggöra ett ökat politiskt stöd för att integrera och beakta nya aspekter och strategier relaterat till minskad klimatpåverkan i planeringen samt bidra till organisatoriskt lärande. Dessutom skulle de tre planeringsformerna kunna kopplas samman ytterligare, till exempel genom att fastställa mål för utsläpp av växthusgaser och förnybar elproduktion inom energi- och klimatdomänen, vilket medför konsekvenser för den strategiska fysiska planeringen, och genom att initiera processer samtidigt och på ett integrerat sätt. Om kommuner skulle ta tillvara på potentialen i en mer proaktiv strategisk miljöbedömningsprocess kan detta vara ytterligare ett verktyg för ökad hållbarhetshänsyn tidigt i processen, där det finns stora möjligheter att påverka planens innehåll. Sammantaget kan detta leda till en mer hållbarhetinriktad kommunal planering, som kan bidra till att minska utsläppen av växthusgaser, samtidigt som det ger synergier mellan andra hållbarhetsmål. 

urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-309452