Time, justice and the future of mobility
Essays in philosophy of transport
Tid: To 2022-04-28 kl 10.00
Plats: F3, Lindstedtsvägen 26 & 28, Stockholm
Videolänk: https://kth-se.zoom.us/j/64987927285
Språk: Engelska
Ämnesområde: Filosofi
Respondent: Maria Nordström , Filosofi
Opponent: Professor Ibo van de Poel, University of Delft, Netherlands
Handledare: Docent Karin Edvardsson Björnberg, ; Docent Sven Ove Hansson, ; Professor Muriel Beser Hugosson, Centrum för transportstudier, CTS; Professor Anders Karlström, Centrum för transportstudier, CTS
QC 20220404
Abstract
Denna avhandling i filosofi består av en introduktion och fem artiklar som på olika sätt handar om transport. Övergripande kan transportforskning sägas handla om att studera transportsystemet och dess samverkan med och påverkan på samhället och människor. Transportforskning är ofta tvärvetenskaplig men hittills har transportsystemet fått relativt lite uppmärksamhet av filosofer. Detta menar jag är synd, transporter utgör en inte obetydande del av vår vardag och har stor påverkan på hur vårt samhälle ser ut. Därmed finns en rad relevanta och intressanta frågor gällande hur transporter fungerar och bör fungera i framtiden.
Inledningen till avhandlingen består av en kort introduktion av transportekonomi, en diskussion kring filosofins roll i detta sammanhang och en genomgång av tre teman: värdering av tid, rättvisa och framtidens transportsätt. Därefter sammanfattas artiklarna och slutligen dras korta slutsatser.
Den första artikeln i den här avhandlingen handlar om hur förhållandet mellan tid och pengar kan bättre förstås genom att utgå från tiden som det primära att värdesätta. I transportekonomi, likt traditionell mikroekonomi, utgår man från ett antagande om stabila rationella preferenser hos individer. Givet skillnader mellan hur individer verkar resonera kring tid jämfört med pengar kan man dock ställa sig frågan om det skulle kunna vara annorlunda att vara rationell med avseende på tid jämfört med att vara rationell med avseende på pengar. Sammantaget hävdar vi att det enkla förhållandet mellan tid och pengar inte är tillräckligt rättfärdigat i ljuset av de faktiska skillnaderna mellan tid och pengar som verkar föreligga.
Den andra artikeln i avhandlingen handlar om hur rättvisa ska förstås inom ’transport’. Om man vill undersöka huruvida en fördelning av 'transport' är rättvis, vad är det då som har eller ska fördelas? I artikeln argumenterar jag för att måttet 'tillgänglighet' både inte är tillräckligt, eftersom vissa relevanta aspekter av transport inte täcks in, och problematiskt eftersom transport inte alltid är nödvändigt för 'tillgänglighet'. Ska man ska mäta 'tillgänglighet' finns det inte skäl särskilja tillgänglighet tack vare fysiska transporter utan man bör likställa, till exempel, digitala alternativ. Ett meningsfullt mått på transporträttvisa bör istället mäta individers möjligheter att förflytta sig.
Det tredje artikeln kopplar samman tid och rättvisa. Tid (och tidsrättvisa) har uppmärksammats relativt lite inom politisk filosofi. En anledning är troligen att det förutsätts att tid och pengar är utbytbara. Det verkar dock finnas goda skäl till att studera rättvis fördelning av tid i sig, i synnerhet inom transport där restid och restidsförkortningar är centralt. Jag menar dock att om man använder måttet 'tillgänglighet' riskerar man att inte kunna fånga orättvisor sett till just tid.
I fjärde artikeln handlar om värdering av restid för självkörande fordon. Värdet av restid beror traditionellt (bland annat) på transportmedel, det vill säga om resan görs med bil, buss eller tåg. Självkörande bilar har i litteraturen setts som ytterligare resslag, ofta en ny sorts bil. Vi menar dock att självkörande fordon kan mynna ut i många olika sorters transportmedel där vissa kommer att vara nya sett till resegenskaper. Värdering av restid för självkörande fordon bli därför mer komplext än att lägga till ett eller ens några ytterligare transportmedel.
Slutligen så är den femte artikeln en literaturstudie av artiklar som handlar om attityder gentemot självkörande bilar. I flera artiklar som analyserats framkommer det att kvinnor överlag är mer negativt inställda till självkörande bilar, jämfört med män. Bilden som framstår är att man inte anser att kvinnor kan ha legitima anledningar till att vara mer skeptiska. Samtidigt diskuteras inte kvinnor specifika resmönster, förutsättningar eller behov. Risken blir att man inte utformar transportlösningar som blir attraktiva för kvinnor, och att de fördelar som ofta lyfts med självkörande bilar (t.ex. mer hållbart resande) då inte realiseras.