Utvecklingsförmåga
En relationell process mellan ledning och arbetarkollektiv
Tid: Må 2020-12-14 kl 13.00
Plats: https://kth-se.zoom.us/webinar/register/WN_Fih092qyQPGofyKkF9yCYA, Stockholm (Swedish)
Ämnesområde: Industriell ekonomi och organisation
Respondent: Håkan Nilsson , Skolan för industriell teknik och management (ITM)
Opponent: Professor Alexander Styhre, Handelshögskolan Göteborg
Handledare: Professor Marianne Ekman Rising, Skolan för industriell teknik och management (ITM); Professor Tony Huzzard, Lunds universitet; Associate Professor/ Docent Lucia Crevani, Mälardalen University
Abstract
Sammanfattning
Avhandlingen handlar om organisatoriskt utvecklingsarbete och undersöker hur relationen mellan ledning och arbetarkollektiv påverkar en organisations utvecklingsförmåga. Syftet är att öppna för en diskussion kring hur nutidens arbetsplatser påverkas av vårt historiska arv från den strikta uppdelningen mellan planering och utförande av arbetsuppgifter och dess konsekvenser. Dessutom finns en önskan att diskutera hur denna relation kan förändras och att beskriva potentialen som finns i en sådan förändring. Avhandlingen tar således sin början i arbets- och ansvarsuppdelning enligt Taylors principer för Scientific Management för att sedan följa och diskutera genomförda studier och praktiska försök inom arbetslivsforskning.
Två forskningsfrågor har formulerats som har varit styrande i forskningsprocessen. Den första frågan undersöker på vilket sätt relationen mellan ledning och arbetarkollektivet påverkar organisationens utvecklingsförmåga, den andra frågeställningen intresserar sig för hur denna relation kan organiseras som ett stöd för att förbättra organisationens utvecklingsförmåga. Studien är genomförd i en organisation där jag själv arbetat i mer än tjugo år, Sandvik, forskningen genomfördes därmed på egen praktik.
I mitt arbete som utbildningsledare kom jag i kontakt med en avdelning vars medarbetare vittnade om en förändring av arbetsplatsens funktion. De beskrev en dyster bild av hur det var ”förr i tiden” men gav samtidigt uttryck för att det var mycket bättre nu. Berättelserna fångade mitt intresse, något som efter några samtal ledde fram till ett samarbete mellan avdelningens medarbetare och mig i egenskap av aktionsforskare. Under ett år deltog jag, och tilläts påverka situationer, i deras vardagliga arbete. I egenskap av aktionsforskare hade jag även ett förändringsuppdrag som handlade om att bidra till avdelningens fortsatta utveckling.
Genom samtal och intervjuer formades en bild hur arbetsplatsens funktion var ”förr i tiden” ett informellt system strävade mot det jag valt att kalla ”arbetsfri inkomst”; att göra så lite som möjligt och ändå erhålla full lön. En bild som sedan jämfördes med funktionen som rådde vid tidpunkten för undersökningen då medarbetarna fokuserade tillsammans på både produktivitet och arbetsglädje och där utvecklingsförmågan var hög. Skillnaden mellan de båda tidsperioderna framstod tydligt och blev utgångspunkten för nästa del i studien, att undersöka hur utvecklingsarbetet genomförts.
Studien spänner över flera nivåer och flera discipliner, något som är vanligt i aktionsforskning. Resultatet visar att ett utökat inflytande tillsammans med organiseringen av återkommande samtalsarenor möjliggjorde en förändring av relationen mellan ledning och arbetarkollektiv. Dessa möjligheter förvaltades sedan med ett relationellt orienterat ledarskap och en reflexiv dialog. Tillsammans utgjorde dessa fyra faktorer en bas för avdelningens ökade utvecklingsförmåga.
Förändringsarbete, Utvecklingsarbete, Arbetsplatsforskning, Aktionsforskning