Welfare Mines

QC 20240515

Abstract

Utvinningsindustrins roll i tillväxtenpolitiken är en omtvistad fråga. Den komplexa, provocerande karaktären hos moderna gruvor, och i synnerhet industrins självpositionering som en motor för lokal eller regional förbättring, ger upphov till betydande utmaningar för territoriell, politisk, ekonomisk, kulturell och ontologisk suveränitet, delvis på grund av den djupt hegemoniska position som den har intagit. I denna avhandling undersöks samspelet mellan två distinkta men inbördes relaterade utvecklingsområden – resursutvinning och mänsklig välfärd – i norra Kanada sedan efterkrigstiden. Jag undersöker denna fråga genom att följa idéer och politik som styr folk och gruvor, och jag förklarar hur utvecklingsteorier och praxis utvecklades och ingrep via industriell gruvdrift och gruvarbetare från ursprungsbefolkningen i norra Kanada från 1945 fram till idag. Resultaten presenteras som en historisk geografi över statlig politik där mineralexploatering och mänsklig utveckling möts.

Genom historisk analys, grundad i en kritisk granskning av litteratur och arkivmaterial, undersöker jag den ekonomiska utvecklingen och den nära kopplade mineralutvinningen i Kanadas arktiska och subarktiska regioner under fem perioder: I Nödvändiga ingripanden (1948–57); II Program för mänsklig förbättring (1957–62); III Alternativ utveckling (1959–67); IV Den dubbla ekonomin (1968– 84); och V Mot hållbara gruvor (1982–2005). Jag använder genomgående en jämförande metod där jag väljer ut flera fallbeskrivningar som sammantaget ger en bild av den historiska utvecklingen. De valda industri eller gruvområdena ska inte betraktas som djupgående studier i sin egen rätt, utan förstås här som en konstellation av platser som kan användas för att zooma in och ut för att täcka den större geografiska enhet som omfattar norra Kanada.

Omvärderingen av gruvornas historia i norr som platser för välfärdsskapande har visat på deras tvetydiga potential när det gäller att åstadkomma radikal omvandling av människor, nationer och samhällen. Löftet om att förbättra samhällen baserat på lönsam exploatering av mineraltillgångar fungerade utan tvekan i takt med att storskalig gruvdrift etablerades i norra Kanada; en utveckling med dubbelt syfte som jag i avhandlingen benämner som byggandet av välfärdsgruvor. Den här avhandlingen visar att välfärdsgruvorna fortfarande är viktiga platser där den uppenbara spänningen mellan ekonomiska intressen och människors behov utnyttjas av staten. Dessa platser är verkliga och materiella, formligen hål i marken, där mineralrikedomar utvinns men också där människor påverkas, och båda aspekterna är intimt sammanvävda inom den ramen för utveckling som använts för att gynna koloniala regeringar. Välfärd, i den mån det samspelar med industriell utveckling är grundläggande för hur gruvkapitalismen fungerar – välfärd och exploatering samexisterar i gruvorna i norr. Välfärdsgruvorna öppnade inte bara för nya möjligheter i norr, de bidrog också till att stänga andra vägaravskärma från andra möjligheter och gynnade därmed gruvorna i en självförstärkande cykel. Det blev en allomfattande kraft, vilken inte var avsedd att begränsas eller sammanfalla med andra produktionsformer eller levnadssätt. Detta representerar styrkan hos välfärdsgruvorna, den sociala makten, som även belyser den koloniala maktens bredare strukturer för välfärd i norra Kanada, och bortom.

urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-346429